Tuesday, June 30, 2015

Litterär allätare

Halva året har gått och jag sitter och kollar igenom vad jag har läst hittills i år.

Det är som vanligt en ganska blandad lista!

Mest skönlitteratur men också en del fakta, till exempel Bea Uusmas Expeditionen.

En handfull deckare (en modern polisroman, kors i taket!), ett par komedier, flera väldigt absurda romaner, flera seriösa klassiker, någon rysare och till och med en chicklittroman (smärtsamt misstag).

Den äldsta (Middlemarch) gavs ut 1871, fantastiska virusapokalypsen Station eleven kom ut förra året.

Författarna är mest från Storbritannien, Sverige och USA men också Kenya, Vietnam, Ryssland, Zimbabwe och Indien.

Jag tror bestämt att jag är en litterär allätare.

Sunday, June 28, 2015

Doktor Zjivago

Ännu en nobelpristagare: Boris Pasternak och ryska revolutionsklassikern Doktor Zjivago

Den unge Zjivago har en livslång förälskelse i en kvinna - tyvärr inte hans fru. Men det är inte hans enda problem: första världskriget övergår i inbördes strider och den ryska revolutionen lämnar knappt någon oskadd. På landsbygden fortsätter rebeller strida mot bolshevikregimens trupper och Zjivago hamnar i kläm.

Det handlar mycket om tåg, om svält och köld och om ganska uselt föräldraskap.

Men det handlar också om mycket mänskliga människor. De är inte alltid rationella, de gör dumheter och de velar. Så är det ofta i ryska klassiker. Jag tycker det är mycket sympatiskt, det känns trovärdigt. Om än frustrerande, när mörkret faller och armén närmar sig men Lara och Zjivago tramsar fram och tillbaka om huruvida de ska fly eller inte...

En fin klassiker, storslagen och ändå lättläst.

Friday, June 26, 2015

Kändisar och välgörenhet: Cause celeb

Helen Fielding är väl mest känd för Bridget Jones dagbok - men hon har också skrivit en annan mycket vass och rolig satir nämligen Cause celeb som på förekommen anledning blivit mycket aktuell nu igen.

Det är en skruvad historia om cyniska kändisar som "vill hjälpa små svarta barn i Afrika". Tillsammans med den välvilliga biståndsindustrin ger de sig ut på självgod katastrofturism, i jakt på perfekta PR-foton och fin altruistimage. En mycket smart och svart roman med udd mot ogenomtänkta kändisjippon som till exempel Band Aid.

Och fiktionen ligger mycket nära verkligheten - än idag. Som prins Kalle-Filles nya fru, som tydligen sysslar med samma slags koloniala projekt som det Fielding plockar isär i småbitar i Cause celeb.

Bistånd av den gamla typen har hittills inte gett mycket utveckling. Det är handel och pengarna som skickas hem av migrantarbetare som har lyft de fattigaste länderna - inte våra välgörenhetsprojekt von oben. Inte ens om de har söta stereotypa bilder av afrikanska barn på projekthemsidor och i broschyrer.

Och du, om du verkligen menar allvar med att vilja hjälpa dina medmänniskor, fundera på följande:
  1. Om du verkligen vill att människor i Afrika, Asien och Latinamerika ska ha bättre levnadsvillkor, varför är du inte beredd att betala för mat och kläder vad de egentligen kostar? Handel på schyssta villkor är det viktigaste vapnet mot fattigdom.
  2. Om du inte vill betala vad mat och kläder rimligen borde kosta måste du istället acceptera att människor försöker flytta hit för att få jämlik levnadsstandard - är du alltså beredd att rösta för öppna gränser? (Om inte: återgå till punkt 1 och fundera ett varv till på orsakssambanden.)
  3. Traditionellt utvecklingsbistånd fungerar inte. Det göder biståndsindustrin men hjälper sällan människor och länder. Vissa undantag finns men de är mycket få och småskaliga. Däremot är hjälp i humanitära kriser viktigt! Det finns två riktigt seriösa aktörer som verkligen gör skillnad i katastrofsituationer: Internationella Röda Korset samt Läkare utan gränser. Stöd deras insamlingar till humanitärt krisarbete. Istället för att kasta bort pengar på fru Kalle-Filles privata egoboost.

Thursday, June 25, 2015

Oliver Twist - första boken

Den gula huliganens pappa och jag läste ut första boken ur Oliver Twist - det tog oss ca nio månader! Den är nämligen inte alls någon lättläst barnbok utan en redig tegelsten. Visserligen rolig och språkligt smart på många ställen - men fruktansvärt lång.

Jag trodde att jag läste Oliver Twist sisådär i mellanstadiet och att det var en ganska kort berättelse: Oliver har det jobbigt på barnhemmet, rymmer till London, hamnar hos Fagin och beordras att bli ficktjuv, lyckas komma loss och få bo hos en snäll gammal man, snipp snapp snut och så var sagan slut.

Så är det inte i evighetsversionen vi just har läst. På nio månader har vi alltså bara klarat av del ett och Oliver sitter i knipa hos elake Fagins råbarkade banditvänner och är inte i närheten av ett lyckligt slut. Det jag läste som barn måste ha varit en bearbetad kortversion, kanske fem procent av hela originalverket.

Jag måste läsa vidare för att se hur det går för mesproppen Oliver, men jag gör det under viss protest.

Någon borde ha skickat Charles Dickens på en kurs i "less is more".

Wednesday, June 24, 2015

Om oralsex och dåliga flickor

Har ni tänkt på att oralsex för kvinnor så ofta används som markör för "dålig flicka"?

Till exempel i Stygga flickans rackartyg av Mario Vargas Llosa. Eller i filmversionen av Gillian Flynns thriller Gone girl.

Låter hon sig bli slickad så är hon ond! Eller kommer att dö i nästa scen. Eller både och.

Om alla författare hade låtit Liv Strömquist kommentera manus innan utgivning skulle beskrivningarna av kvinnors sexliv i litteraturen ha sett mycket, mycket annorlunda ut.

Monday, June 22, 2015

Tematrio: landsbygd

Måndagskväll och dags för tematrio hos Lyran - idag om lantliga skildringar!

Mo Yan beskriver det hopplösa livet på kinesisk landsbygd i fina romanen Vitlöksballaderna. Det kommunistiska systemet med toppstyrning funkar inte. Den värdelösa överproducerade vitlöken puttrar genom sidorna i takt med att både löken och den politiska ideologin ruttnar och stinker.

Den ryska glesbygden verkar inte mycket muntrare, i alla fall inte om en ska tro Ivan Bunin. Kärnfulla Byn handlar om två bröder med mycket olika syn på det där med arbete. Det är köld, svält, piskor och elände. För att inte nämna råttor.

Vilhelm Moberg gjorde under sin långa livsbana en 180-graders vändning vad gäller synen på landet. I novellen Brodd ur samlingen Berättelser ur min levnad börjar en ung Moberg berätta lyriskt om en idealiserad landsbygd. Här är människan minsann ren och naturlig! Om alla bara bodde på landet skulle allt vara toppen... Det intressanta kommer i ett tillägg på slutet av novellen: den mogne Moberg kommenterar syrligt att efter allt researcharbete med Utvandrarserien är han inte längre dum nog att tro att svenska bondesamhället var sådär fasligt härligt. Tvärtom. Det var sten, kålsoppa, skörbjugg och difteri.

Alla tre är mycket god litteratur! Allt som handlar om elände är inte eländigt, långt därifrån. Men jag är förstås mycket glad att jag inte lever i en kommunistdiktatur.

Fahrenheit 451

Ray Bradburys dystopiklassiker Fahrenheit 451 handlar om ett samhälle där brandmän inte släcker bränder utan bränner böcker (och husen som böckerna var i, och människorna som ägde böckerna). Människorna görs istället till mentala slavar under beroendeframkallande skräp-TV.

Den är stilig, smart och otäck. Ett liv utan böcker - vad är det för liv?

Friday, June 19, 2015

Glad midsommar!

Sommar har alltid betytt skärgård för mig. Om jag inte får bada är hela semestern meningslös.

Mina bästa sommarboktips är därför Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan och August Strindbergs roliga (!) Hemsöborna.

I år blir det ingen skärgård, istället har vi skaffat ett litet skruttigt torp precis vid en sjö. Det är också ett utmärkt sätt att säkra badtillgången.

Glad midsommar!

Thursday, June 18, 2015

För många karaktärer: Mukherjee

Neel Mukherjee är en indisk författare som skrivit en familjeskröna mot bakgrund av bengalisk politisk historia under 60- och 70-tal (alltså inte Bengalien där Fantomen bor utan den icke fiktiva indiska delstaten). Boken heter The lives of others.

Å ena sidan är det en bok som är alldeles för lång och har alldeles för många karaktärer. Berättelsen går inte på djupet med någon av huvudpersonerna, det blir mest en samling ytliga anekdoter. Det är mindre om mer istället för mer om mindre, så att säga.

Å andra sidan är det intressant att få en repetitionskurs i indisk politisk historia. Under sjuttiotalet var naxaliterna, en maoistisk militant gerilla, i farten i Västbengalen. De genomförde politiska mord och industrisabotage varvat med strejker och vanligt politiskt kampanjande. Naxaliterna är faktiskt aktiva än idag och de är fortfarande våldsamma extremister. Mukherjees bok förklarar var naxalitrörelsen kommer ifrån, vad den kämpade mot och varför den hade sådan dragningskraft bland de fattigaste. Korruption, opålitlig polismakt och en oerhörd fattigdom beskrivs trovärdigt. För att inte tala om naxalitledarnas hyckleri och självgodhet.

Den detaljerade beskrivningen av tortyr i indiska fängelser hade jag kunnat vara utan - i övrigt var det allt som allt en helt okej om än trögläst roman.

Wednesday, June 17, 2015

Om vaccinmotstånd

Det är alltid klurigt att ge nyhetskommentarer med hjälp av deckare, för det gäller ju att inte ge bort spoilers.

Men om du känner någon som tror på vaccinmotståndarnas dumheter så be henom läsa Spegeln sprack från kant till kant av Agatha Christie och därefter noga betänka vad så kallade "ofarliga" sjukdomar kan ställa till med.

Inte minst på cocktailpartyn.

Tuesday, June 16, 2015

Nya ord: klittra

RFSU har alltså nu beslutat om det nya ordet för kvinnlig onani: klittra.

Det enda som förvånar mig med den här nyheten är att det är en nyhet - uppfanns inte ordet klittra för jättelänge sedan? Det är ett utmärkt nyord och lika viktigt som innovationen snippa. Språk är makt och det vi inte har bra ord för blir lätt till icke-företeelser.

Så när kommer klittra dyka upp i en roman första gången?

Monday, June 15, 2015

Tematrio: Stockholm

Lyrans tematrio handlar idag om Stockholm. Här kommer mina tre boktips:

John Ajvide Lindqvist har skrivit många bra skräckisar i Stockholmsmiljö, inte minst Lilla stjärna som är en massaker i det mest stockholmska av allt: Allsång på Skansen. Fram med borrmaskinerna!

Stieg Trenters deckare om hårdkokte fotografen Harry Friberg har Stockholm som kuliss. Här jagas mördare genom gränder på Söder, det äts strömmingsflundra i Vasastan och det flörtas på Västerlånggatan.

Elin Wägners Norrtullsligan är en slags kåserande och lättsam skildring av fyra unga självförsörjande kvinnor i början av nittonhundratalet; de släpar sig fram trots hård konkurrens, dålig ekonomi och lurkar till män.

Damernas detektivbyrå: the minor adjustments beauty salon

Ja, jag vet.

Jag skulle ju inte läsa fler böcker om Mma Ramotswe och hennes botswanska detektivbyrå. De har ju ingen handling sedan ungefär tredje boken i serien (vad är vi på nu? Fjorton?).

Men de är ju så charmiga och jag har väldigt dålig självdisciplin i bokaffärer.

The minor adjustments beauty salon är precis lika harmlöst småsöt som de andra i serien. Små problem blir lösta, många koppar te dricks. Mma Ramotswe är livsvis och godhjärtad.

Men efter den här ska jag i alla fall inte köpa fler.

Kanske...

Friday, June 12, 2015

Brödrerne Dal og Professor Drövels hemmelighet

Jo, jag vet att det här inte är en filmblogg.

Och att jag normalt sett inte skriver om film och TV här, om det inte finns en direkt bokkoppling.

Men detta är faktiskt ett tips som jag fick av en annan bokblogg, nämligen Boktanken och därför nämner jag det ändå.

Det är ett norskt absurt barnprogram från sent sjuttiotal, av Monty Pythontyp och helt fantastiskt: Bröderna Dal och Professor Drövels hemlighet. 

Finns på youtube, missa inte.

Thursday, June 11, 2015

Det allra heligaste: William Faulkner

Jag har bockat av ännu en nobelpristagare: William Faulkner.

Det allra heligaste handlar om ett gäng råa typer som får en ung flicka i sitt våld. I samband med ett bråk om tjejen blir en av bovarna ihjälskjuten och en mycket diskutabel rättsprocess följer. Allt går åt helvete och ingen rättvisa blir skipad - inte åt någon.

Faulkners sätt att berätta är så befriande annorlunda mot dagens våldsorgier. Till skillnad från det mesta som ges ut idag så beskriver Faulkner aldrig de grova övergreppen i detalj, de skymtar bara fram och läsaren får göra en stor del av jobbet genom att pussla ihop informationen. Det är bra! Jag är så less på detaljerade beskrivningar av både mord och sex, det går faktiskt utmärkt att lämna en del åt läsaren också. Isbergsteknik tror jag det kallas, att skriva om så mycket med bara ett fåtal ord.

Skickligt om än deppigt.

Wednesday, June 10, 2015

Fiktiva bokklubben: First among sequels

Jag är ju med i tre bokklubbar: en most awesome, en nordisk och en påhittad.

Nu senast hade vi träff med den fiktiva bokcirkeln som just har läst ut Jasper Ffordes First among sequels.

Flera år har passerat sedan förra boken och litteraturdetektiven Thursday Next har åtminstone två barn och som vanligt en stor mängd omöjliga utmaningar. Om hon inte får upp sin late tonårsson ur sängen kommer tidsresorna aldrig uppfinnas, en seriemördare (!) dödar viktiga bokkaraktärer och den illegala ostsmugglingen från Wales tycks få förödande konsekvenser.

Muminmamman gillade beskrivningarna av livspussel i komplicerade familjer och gav boken tio av tio. Hermione oroade sig för vad som skulle hända med hennes roll i Harry Potter och fången från Azkaban om tidsresor inte uppfinns och ville bara sätta fem poäng medan Miss Marple och jag enades om att det var god underhållning, väl värd åtminstone en nia.

Hermione drack lite för mycket butter beer ("skål för tidsresor, era nedrans hippogriffer!") men i övrigt hade vi väldigt trevliga diskussioner i kvällens bokklubb.

Monday, June 8, 2015

Tematrio: svensk samtid

Dags för tematrio!

Svensk litteratur som beskriver samtiden, det var inte något enkelt tema tycker jag.

Jag läser inte särskilt mycket svenskt, och det svenska jag läser är ofta antingen gamla författare eller böcker som utspelar sig i dåtid/framtid/parallelluniversum.

Av de svenska samtidsskildringar jag faktiskt läst på sistone finns många bottennapp: sockersöta dravlet i Fredrik Backmans böcker, den överpretentiösa orddiarrén i Martina Montelius Främlingsleguanen eller den mycket märkliga fantasyporren för tonåringar av Anders Fager.

Andra är mycket bra men jag skrev om dem redan i förra årets trio på samma tema: Jonas Hassen Khemiri, Sami Said och Johannes Anyuru.

Vad blir det då kvar?

Det finns en lovande författare i Sara Lövestam. Visst finns det saker att fila på i hennes böcker, men hon har ju gott om tid att utvecklas på och det är redan mycket läsvärt. Läs till exempel hemska I havet finns så många stora fiskar om vad som kan hända när vuxenvärlden fegar ur och blundar för det som borde vara uppenbart.

Jonas Gardell är en fantastisk skildrare av vardagsmisär, som i Fru Björks öden och äventyr. Rädde sig den som kan! Det är så träffsäkert och därför så smärtsamt...

Slutligen, Lena Andersson, detta ständigt skarpladdade vapen. Hon siktar alltid in sig på något intressant och dissekerar det med stor precision. Jag gillade Egenmäktigt förfarande, även om jag inte tror att jag kommer att läsa fortsättningen eftersom bokserier sällan blir särskilt bra.

Låter det som att jag har en deppig bild av Sverige? Ta det inte så hårt, jag är bara avundsjuk för att jag måste bo så långt bort just så här i syrénblomningstid.

Radiotystnad

Om ni tror att artikeltorkan här på bloggen beror på sommarlov så är det fel, fast ändå lite rätt.

Jag var i stugan i Sverige i helgen fast det är ännu många veckor till mitt sommarlov. Och eftersom jag bara var uppe en ynka helg hade jag inte tid med varken läsning eller bokblogg. Jag har bara hunnit med att gräva eländes kirskålsrötter samt att klia Tassahunden på magen.

Vi läste i och för sig ut första boken om Oliver Twist igår kväll men jag måste ha somnat ifrån slutet, typiskt.

Bättring utlovas.

Friday, June 5, 2015

Netsukes, nazister och name-dropping

En konstnärsnörd skriver en kombinerad biografi om sin släkt och om den samling japanska netsukefigurer som gått i arv i familjen sedan artonhundratalet. Det börjar med fruktansvärda mängder name-dropping om författarens förfäders mycket kända konstnärsvänner (Renoir, Proust, mfl) och fortsätter med katastrof för familjen under nazisttiden. De förlorar allt - utom netsukesamlingen, som räddas på ett oväntat sätt.

Låter det tungt och jobbigt? Det tyckte jag att det var i början, men faktum är att Edmund de Waals Haren med bärnstensögon tar sig och blir riktigt intressant efter den första långtråkiga delen.

Jag som varken är intresserad av konst eller av biografier var riktigt nöjd efteråt - det är en fin berättelse och netsukerna knyter ihop det hela som en bra röd tråd. Och resten av bokklubben var inte bara nöjda utan helt lyriska.

Thursday, June 4, 2015

Var är de sommarpratande författarna?

Sveriges radio har inte följt mitt goda råd från förra året - bland sommarvärdarna 2015 finns bara en enda författare i ordets verkliga mening (nej, Liza "usel litteratur" Marklund gills inte).

Jag siktar istället in mig på David Batra, Ulla Skoog och Johan Rockström - tre namn som väcker höga förhoppningar.

Wednesday, June 3, 2015

Mrs Stephen Fry's diary

Ryska nobelpristagare är sällan särskilt uppmuntrande.

Det är däremot Stephen Fry. Om du har en dålig dag och behöver piggas upp, satsa på Fry!

Till exempel Mrs Fry's diary, en dagbok skriven av hans fiktiva hemliga fru. Hon avslöjar att Stephen egentligen är en karaokefantast, en kebabslukare och en riktig kvinnokarl. Medan han är ute på jobb (hon misstänker att han nog är fönstertvättare) tar hon hand om deras fem, sex eller kanske sju barn.

Dagboksanteckningarna är korta och klatschiga, avslöjanden om Stephen Frys hemliga liv blandat med korta punchlines och recept på Mrs Fry's egenkomponerade rätter som allihop har spam som huvudingrediens.
 "Idag ringde socialarbetarna på; jag öppnade inte dörren för sist de var här försökte de lämna tillbaka två av våra barn."
Det är en fantastisk satir över medelålders heterosexuella förortspar. För ett gott skratt - läs den!

Tuesday, June 2, 2015

Tematrio: minnesvärda mammor

Dagens tematrio handlar återigen om mammor - minnesvärda sådana. Jag har plockat tre exempel som inte är av muminmammetyp:

Medea av Euripides är en grym pjäs om en stackars kvinna som behandlas riktigt illa av sin man, Jason. I ångesten, och som hämndaktion, slår Medea ihjäl de gemensamma barnen. För det är nämligen inte alltid barnets bästa att vara hos den biologiska mamman.

Moderskap är inte heller bara lycka och blombuketter. Att föda barn är en av de farligaste sakerna en kan syssla med, fortfarande, i stora delar av världen. Ta till exempel Kristina i Sista brevet till Sverige av Vilhem Moberg. Hon föder till döds, bokstavligen.

Föräldraskap kan vara många saker och jag tänker inte berätta mer om vilka aspekter som diskuteras i Chris Cleaves spännande Gold om ett triangeldrama i extremsportmiljö. Det går nämligen inte att berätta utan att ge bort trista spoilers. Och det vore synd, för boken är mycket bra! Läs den.

I övrigt är det här en kul sammanställning av dumheter folk gärna vräker ur sig till såväl oss barnfria som till de barnlösa, i båda fallen lika korkat.

Monday, June 1, 2015

Rysk landsbygd i svält och misär: Bunin

Ack ja, de ryska nobelpristagarna... Inget att läsa för den som vill ha feel-good.

Ivan Bunin fick priset 1933 för sina symbolistiska dikter och realistiska romaner. I landsbygdsskildringen Byn görs minsann inga skönmålningar. Här är det svält och misshandel och misär. Två bröder hankar sig fram mellan bondeuppror, felslagna skördar och drömmar om något mycket, mycket bättre.

Lite som Michail Sjolochov som fick priset trettio år senare. Levnadsvillkoren i Ryssland tycks inte ha blivit mycket bättre från Bunins tid till Sjolochovs. Och grannen i öst är ju knappast något förebildsland ens idag.