Saturday, January 31, 2015

Uppdatering: nyårslöftet

Jaha, gott folk, så här långt har jag i alla fall lyckats strålande med mitt nyårslöfte: att läsa färre böcker. Sällan har jag läst så lite som i januari i år. Tyvärr!

Att lyckas alldeles för bra med sina nyårslöften, hur vanligt är det?

Friday, January 30, 2015

Upprepningar

Ewa på bokbloggen Holavedsbrudar ställde frågan: varför funkar Set Mattsons upprepningar av hur folk röker sida upp och sida ner medan det blir fruktansvärt långtråkigt med alla upprepningar i t.ex. tantsnuskserien Grottbjörnens folk?

Upprepningar kan väl funka om de är bra gjorda. Det är ganska sällan. Helst ska det ha en poäng, stilistisk eller för att förstärka något i berättelsen. Den som inte är hundratio procent säker på att hen klarar att göra det snyggt ska låta bli, för dåliga upprepningar blir bara töntigt och/eller tråkigt. Ofog!

Jag har inte läst Mattson men misstänker att jag skulle tröttna på alltför många beskrivningar av tobakshantering. Som i gamla spionromaner och "hårdkokta deckare". Snark.

MEN - det finns ju också goda exempel. Ett specialfall är Lotta Lotass Den svarta solen som är en alldeles hypnotisk experimentroman som repeterar samma stycken om och om igen, så att de små skillnaderna blir det stora. Den är genial! Och inget för nybörjaren.

Thursday, January 29, 2015

Oliver Trist eller Oliver Javisst?

Familjens senaste högläsningsprojekt är Oliver Twist.

Det har varit vårt senaste högläsningsprojekt under förskräckligt lång tid. En halv eon, känns det som.

Det visade sig nämligen vara en helt annan bok än vad jag mindes från mellanstadiet - jag måste ha läst en nerkortad version för barn. Det vi har i händerna nu är en redig tegelsten och absolut inte en barnbok.

Inte är det lättläst heller. Språket är både tillkrånglat och gammaldags. Till exempel: istället för att skriva "Han såg ut som ett fyllo" skriver Dickens ungefär "Om det inte vore för att han faktiskt drack så mycket hade han kunnat stämma sin röda näsa och sitt plufsiga anlete för elakt förtal". Ja, varför göra det lätt för läsaren?

Samtidigt är berättelsen smäckfull med elak satir och mycket roligare än jag mindes den. All misär till trots, berättarstilen är genial och mycket underhållande.

Och än har vi mycket kvar att läsa oss igenom.

Wednesday, January 28, 2015

Genus-sekularism

När det pratas om det sekulära samhället handlar det oftast om religion. Att alla gärna får ha en religion om de vill det, men att den ska lämnas hemma när en går till jobbet eller ut i det offentliga. Så att alla kan ha olika religion eller ingen religion alls beroende på vad de känner för och utan att det blir krångel och problem och något vi måste ha jobbiga samtal om.

Detsamma skulle jag gärna vilja ha med genus. Ungefär så här: det är helt okej att tillhöra ett kön men ta inte med det till jobbet. Du kan vara ditt kön privat, men så länge du inte ska ha sex eller producera barn på arbetsplatsen så kommer vi överens om att strunta i olika könstillhörigheter där. Istället kunde vi sortera och lönesätta folk efter andra kriterier, till exempel sådana som är relevanta för det arbete de faktiskt gör.

En liten tanke, bara.

Monday, January 26, 2015

Tematrio: transporter

Lyran har idag en tematrio som passar mig utmärkt: böcker som handlar om transportmedel!

Först ut blir John Steinbecks Buss på villovägar. Ett mycket blandat persongalleri åker med en buss som kommer vilse. Lite knepigare och mer obegriplig än Steinbecks andra böcker.

Mitt andra boktips är Berättelsen om Pi av Yann Martel. Ett skepp sjunker mitt i Stilla havet och de enda överlevande är en pojke, en sebra, en tiger, en hyena och en orangutang. I en liten livbåt. En fantastisk roman! Förutom slutet som jag en dag måste ha ett allvarligt samtal med Martel om.

Och slutligen, the grand old lady: Agatha Christie, Mordet på orientexpressen. En udda variant på den klassiska pusseldeckaren, mordoffret och alla misstänkta är nämligen på ett tåg. Ett av Christies mest oväntade upplägg och med ett ovanligt slut.

Eftersom transportfrågor är vad jag just nu sysslar med om dagarna passar jag också på att slänga in tre viktiga vägsäkerhetsfakta:

- Om en fotgängare blir påkörd av någon som kör i 30km/h så kommer hen antagligen att överleva. Men om en fotgängare blir påkörd i 50km/h är chansen att klara sig nere på ca 10-15%. Det är därför det finns 30-zoner.

- För varje person som dör i trafiken blir ytterligare ca 10 svårt skadade, oftast huvud- eller ryggradsskador. Svårt skadad definieras inom EU enligt ett medicinskt index och betyder i praktiken att du kommer få allvarliga livslånga men av kraschen.

- 70% av alla dödliga trafikolyckor beror på att någon har kört för fort och/eller full och/eller mot rött ljus.

Kan vi inte bara komma överens om att sluta bryta mot just de tre livräddande trafikreglerna allihop? Särskilt i 30-zonerna.

Fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp

Jag skaffade hem Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett Ikeaskåp bara för att titeln lät rolig.

Men redan på sida två står det att taxichaufförens fru pratar så mycket att han vill sy ihop munnen på henne. Inte den sortens humor jag tycker är kul. Klassisk misogyni med grabbeligrabb-blinkning till de andra grabbarna som jag antar är målgruppen för boken. Jag tänker att jag har blivit gammal och kräsen.

Det tar sig en aning, det finns framför allt en del oväntad humanism i beskrivningar av båtflyktingar på Medelhavet. Men den här boken blir aldrig så mycket mer än "jaha". Franske författaren Romain Puértolas försöker uppenbarligen göra en storstilad skröna av typen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann men får inte riktigt till varken ton, berättelse eller karaktärer. Stereotyper staplas och slutet är förutsägbart och smörigt.

Möjligen lättsam underhållning för stunden, inget mer.

Sunday, January 25, 2015

Varning: faran med choklad

Jag har börjat på Fredrik Backmans Min mormor hälsar och säger förlåt. En ganska babblig historia som jag återkommer till här när jag läst hela.

Men redan på sidan 46 händer något som kräver en reaktion genast. Huvudpersonen Elsa matar en hund (eller något hon tror är en hund) med choklad. Och det beskrivs som att hon gör något bra. Vaddå, alla gillar väl choklad, liksom.

Nu visar det ju sig att det inte är en hund utan någon slags sagofigur. Men Elsa tror att det är en hund när hon ger den godiset.

Så jag passar på att påminna om en livsviktig sak:

Hundar tål inte choklad. En av de allra vanligaste bovarna bakom förgiftningsdödsfall hos hund är just choklad. Ett par gram kan räcka för en förgiftning, större doser är dödligt. Har din hund fått i sig choklad, kontakta genast veterinär.

Jag är säker på att Backman inte menar illa, men det är så många som inte vet om den här risken och så många hundar som dör i onödan varje år. Och kanske worsar också.

Friday, January 23, 2015

Den bästa baksidan

Dags för fredagsfråga från Annikas bokblogg:

Hur ska en baksidestext vara för att fånga ditt intresse - eller hur ska den inte vara?

En baksidestext ska sammanfatta berättelsens kärna utan att ge bort någon spoiler. Den ska avslöja om boken är romantiskt trams, deckare, thriller, skruvad skröna eller storstilat drama. En slags konsumentupplysning, helt enkelt.

Den ska absolut inte bestå av lösryckta citat från bokrecensenter - vad hjälper det mig att Lena från Österbottenkuriren tyckte att den var "En fantastisk bok"? Jag tycker kanske inte om samma slags böcker som hon. Ofta misstänker jag dessutom att de har fulklippt recensionerna. Lena från Österbottenkuriren kanske egentligen skrev "En fantastisk bok för den som gillar dåliga floskler, usel dialog och drypande sexism".

Bra baksidestext:                                            


Dålig baksidestext:

Thursday, January 22, 2015

Expeditionen - om att verkligen nörda ner sig

Det finns folk som går in för projekt till hundra procent. Och så finns det de som VERKLIGEN går in för sina projekt till hundra procent. Och så finns Bea Uusma, som slår alla rekord i nernördning.

Bea Uusmas fantastiska bok Expeditionen: Min kärlekshistoria om S. A. Andrées vansinniga ballongexpedition till Nordpolen år 1897 är lättläst och fascinerande. En sån där bok en läser från pärm till pärm och knappt vill lägga ifrån sig.

För det första är historien i sig så bisarr att den knappt verkar sann. Tre gubbar utan basala kunskaper om överlevnad, polarklimat, geografi eller någonting annat, packar en vätgasballong full med sidenslipsar och portvin och sätter av för att flyga till Nordpolen. Redan efter två dygn kraschar den felkonstruerade ballongen mitt på packisen och de tre männen måste försöka ta sig hem igen till fots, med packningen omlastad till tre felkonstruerade slädar. De dör under mystiska omständigheter på en liten isig ö - fast frågan är kanske snarare hur tusan de lyckades överleva så länge som de gjorde, så klantiga som de var - och deras lik hittas inte förrän 33 år senare.

För det andra är Bea Uusmas besatthet av polarexpeditionen smittande. Hon ger sig verkligen inte, hon vänder på alla stenar som tidigare forskare redan tycker är färdigvända - och hon hittar nya scoop! En imponerande insats.

För det tredje är boken skriven på ett så lättillgängligt och lättsamt sätt att det aldrig blir segt eller tråkigt.

Jag gillar vanligtvis bara romaner, men den här fackboken var sannerligen värd att läsas. Den är udda, den är intressant och den är alldeles, alldeles vansinnig.

Wednesday, January 21, 2015

Bibliotek lönar sig

Danska ekonomer från Copenhagen Economics har räknat ut vad alla vi bokofiler trott med magkänslan i många år: bibliotek är inte en kostnad utan en investering i samhället. Den danska studien kom fram till att bibliotek bidrar till ökad BNP.

Även om sådana uträkningar måste tas med en stor nypa salt tycker jag vi ska passa på att ropa: Vad var det vi sa!

Dags att fylla på läslistan

Jag tror minsann det är dags att ge sig själv en ny utmaning inför året. Jag har ju redan gjort upp en lista över de nobelprisförfattare jag tänker läsa, men det kommer ju finnas gott om tid att läsa annat också.

Så jag tar en snabb titt genom Feministbibliotekets feministiska litteraturkanon och plockar ut tre titlar jag är särskilt nyfiken på:

Förbjuden betraktelse, Nina Bouraoui
Purpurfärgen, Alice Walker
Häxringarna, Kerstin Ekman

Kanske jag till och med kan lura på någon av bokklubbarna en av de här titlarna framöver? Jag ska i alla fall försöka.

Tuesday, January 20, 2015

Tematrio: Deckare

Lyrans tematrio denna vecka: deckare.

Oh no. Jag som inte är någon deckarkonsument. Jag älskar gamla pusseldeckare av typen Agatha Christie och Maria Lang, men dem har jag ju skrivit om flera gånger redan. I förra årets tematrio med deckartema nämnde jag de gamla godingarna Balderson, Marsh och Trenter. I år börjar jag med två halvbra moderna försök att återskapa mysiga pusseldeckare med klur.

Claude Izner: skriver deckare som utspelar sig i Paris under sent artonhundratal. Rätt taffliga gåtor och inte den rätta klurfaktorn, men lättsam underhållning. Trivia: bakom pseudonymen Claude Izner gömmer sig två systrar som driver bokaffär när de inte skriver deckare.

Jacqueline Winspear: försöker desperat plocka upp P. D. James mantel med en serie deckare om unga privatdetektiven Maisie Dobbs i London under 40-talet. Trivsamma karaktärer och bitvis funkar deckargåtorna, men som de flesta moderna författare blandar Winspear in för mycket annat i berättelsen - politik, kärlek och en hel del pekpinnar - som förtar nöjet med en deckare som hjärngympa.

En riktigt bra deckare är istället Åke Holmbergs Ture Sventon. Här behövs inget klurande alls - det är ständigt denna Vessla som är boven - men det gör ingenting för Sventonböckerna är ändå ett nöje från första till sista bokstaven. Sätt den genast i händerna på samtliga barn i tidiga bokslukaråldern!

Monday, January 19, 2015

Not that kind of girl

Lena Dunham är något slags New Yorkskt underbarn och skaparen av tv-serien Girls, som jag inte har sett.

Hon har gett ut en samling blandade kåserier med titeln Not that kind of girl. Det handlar om feminism, psykisk sjukdom, dåligt sex, relationen till mat och en mängd oansvarigt okritiskt vurmande för "alternativmedicin", dvs kvacksalveri.

Visst, det finns en del intressanta tankar. Men jag har väldigt svårt att relatera till detta bortskämda överprivilegerade storstadsbarn. Hon har egen terapeut från nioårsåldern och växer upp i Manhattans innekretsar bland fashionabel vegetarianism och kändismingel var och varannan torsdag.

Kul att dagens ungdom får förebilder som säger åt dem att inte acceptera uselt sex och manligt översitteri. Men jag är gårdagens ungdom och har redan tänkt ut de flesta av Dunhams slutsatser själv. Och vettiga människor måste sluta upp med spridningen av charlatanbotemedel.

Saturday, January 17, 2015

Hermione, den riktiga hjälten

Jag fick tips om en intressant liten Harry Potter-analys av en person som, liksom jag, tycker att Hermione är böckernas riktiga hjälte.

Gnällige Harry i all ära, men han har dels superkrafter, dels får han privatlektioner av tidernas störste trollkarl Dumbledore. Hermione får inga sådana fördelar men är ändå alltid mycket bättre än Harry. Det är hon som faktiskt räddar Harry och Ron ur den ena knipan efter den andra. För att hon jobbar hårt, anstränger sig för att bli bättre och för att hon inte bara surar och känner sig missförstådd hela tiden.

Hermione for President!

Friday, January 16, 2015

Varför läser du så mycket?

Veckans fredagsfråga från Annikas bokblogg är: När började du läsa och varför fortsätter du att läsa så mycket som du gör?

Jag började läsa i tidernas begynnelse, för länge länge sedan, och sedan slutade jag helt enkelt aldrig.

För att livet vore så mycket fattigare utan böcker.

För att jag skulle sova så mycket sämre utan en stunds läsning innan jag släcker lampan.

Och för att det finns så många fantastiska berättelser därute som jag inte vill missa.

(och för att jag kan!)

Thursday, January 15, 2015

Som vatten i choklad

Bryssellivet är i full gång igen, inklusive första träffen med ena bokklubben.

Vi läste mexikanska Laura Esquivels bästsäljare från 1989, Like water for chocolate. Det är en romantisk historia i lite samma slags "magisk realism"-stil som Isabelle Allendes Andarnas hus. Berättelsen ramas in av en kokbok och varje kapitel innehåller både ett recept och en bit av ett olyckligt triangeldrama.

Huvudpersonen är yngsta dotter till en tyrannisk mor och dömd till ödet att stanna hemma och sköta modern tills denna dör. Mannen hon älskar kan inte vänta så länge utan gifter sig med hennes syster - "för att få vara nära den han verkligen älskar". Ett strålande framgångskoncept...

Själv tyckte jag det blev lite väl smörigt, men för den som gillar romantik och den typiskt latinamerikanska romanstilen är det här en mycket bra bok! Finns också filmatiserad.

Wednesday, January 14, 2015

Människans sämsta sidor - Wladyslaw Reymont

Polske nobelpristagaren Wladyslaw Reymont har skrivit en mycket intressant roman om spelet inom industrisektorn i Lodz kring sekelskiftet. Det är konspirationer, strategier och mäktiga män som bokstavligen går över lik för att tjäna pengar och krossa konkurrenter.

Det är fartfyllt och spännande och alldeles avskyvärda huvudkaraktärer. De utnyttjar sina medmänniskor, lurar arbetarna, bedrar kvinnorna och stjäl så mycket de orkar.

Reymont liksom Pontoppidan skildrar också dåtidens antisemitism utan att själv verka medveten om det - intressant, och sorgligt. Det är genom de här gamla böckerna jag börjar förstå hur förintelsen kunde drivas genom. Låt oss hoppas att framtidens läsare inte ska behöva säga något liknande om vår tids litteratur.

Tuesday, January 13, 2015

Tematrio: yrken

Lyran är tillbaka med en tematrio: böcker som berättar om yrken.

Jag plockar tre blandade pärlor:

Läkaren - John Irvings fina Ciderhusreglerna handlar om en abortläkare i USA som av moraliska skäl ställer upp för kvinnor som måste avsluta sin graviditet, trots att det är olagligt vid den tiden boken utspelar sig (och tyvärr även i många fall idag!). Jag tycker att abortläkaren är bokens hjälte och jag har aldrig riktigt förlåtit bokens andra huvudkaraktär Homer, läkarens adoptivson, för att han vägrar hjälpa till på samma sätt.

Läraren - Sara Lövestam skrev en kärleksroman om en småskolelärarinna på uppländska landsbygden under rösträttskampen: Tillbaka till henne. Kunde ha kortats ner men har en del intressanta vändningar som gör att allt inte bara blir sockersött tillrättalagt. Fin beskrivning och rösträttsstriden är en mycket spännande bit ur vår historia.

Journalisten - Evelyn Waughs satirklassiker Scoop handlar om skrupulösa reportrar som i jakten på läsarsiffror helt sonika hittar på ett krig... Vass och elak och väldigt, väldigt träffsäker.

Monday, January 12, 2015

Grå själar

Jag gillar Philippe Claudel! Han är i samma klass som både Le Clézio och Modiano, tycker jag. Han skriver intressanta berättelser. Monsieur Linh och den lilla flickan var enkel och lättläst men mycket gripande, Les âmes grises ("Grå själar") var mer komplex och med många svåra ord. Och känslosam.

Det handlar om en liten by nära fronten under första världskriget. En ung flicka hittas död - vad kan ha hänt? Fördomar, kriget och maktfullkomliga män kommer i vägen för sanningen. Och alltihop är egentligen en berättelse om kärlek, sorg och saknad. Stiligt!

Sunday, January 11, 2015

Edmond Dantès, c'est moi

Häromdagen provade jag på livet som Agent Smiley. Igår och i natt har jag känt mig som Greven av Monte Christo, fast utan hämnd och utan skatt.

Vi skulle köra tillbaka från Sverige till Bryssel, en liten nätt biltur på arton timmar dörr till dörr, pauserna inräknat. Borde så klart ha startat redan på fredagen, men jag skulle träffa mitt svårhopsamlade tjejgäng på fredagskvällen och vi tänkte att det finns inga dåliga väder, etc.

En försmak på problemen kom i Småland - inte snön, men deras erbarmligt dåliga snöplogningsförsök. Att ligga och krypa i 40 km/h bakom ett par plogbilar genom en hel kommun (Ljungby, curse them) är väl okej om det blir resultat som gör att plogeländet är värt besväret. Så var det inte i Ljungby. De flyttade inte undan snön, de gjorde bara slosh av den.

Så vi var glada att vi hann ut över Öresundsbron i tid, de hotade nämligen med att stänga den från klockan fem på grund av stormen Egon.

Ack! Vad vi bedrog oss. De borde haft en varningsskylt på Öresundsbron: "Obs, återvändsgränd". Möjligen med tillägget "I som här inträden, låten hoppet fara" på den danska sidan.

För lagom till att vi hann fram till nästa bro för att korsa Stora Bält hade de slagit igen den. Vi var fångar. På en ö. Precis som Edmond Dantès. (Positiv vinkling: tänk att få uppleva ett Danmark som frikostigt släpper in folk men sedan inte vill låta dem åka vidare! Det brukar ju vara tvärtom nu för tiden).

Snabb googling - Rödbyfärjan gick fortfarande. Som jagade av Svarta Ryttare for vi söderut och kom precis fram till Bockeby, förlåt Rödby i tid för färjan. Tur att varken vi eller Tassahunden är sjösjuka av oss.

Vi var vansinnigt nöjda med att ha lurat hela väderståhejet. Men en ska aldrig ropa hej förrän den kommit över bäcken...

Rödbyfärjan lägger till vid Puttgarten på pyttelilla tyska ön Fehmarn. Vi rullade av färjan, körde en dryg kilometer. Sedan var det stopp. Edmond Dantès. Igen. Bron till fastlandet just stängd på grund av stormbyarna.

Utan snus försmäktade vi sex timmar på denna ö. Eftersom vi lever efter överlevnadsdevisen "sov när du kan, ät vad som finns" så utnyttjade vi tiden till att sova. Det var ju uppenbart att vi inte kunde göra så mycket annat åt situationen. Vinden vaggade bilen och det gick inte någon nöd alls på oss.*

Så när vi väcktes vid kl 01 av en plötslig ström med bilar i mötande fil - bron hade öppnats! - så var vi hyfsat utvilade och det var bara att tuta på. Resten av vägen gick smärtfritt, torra tomma vägar att susa fram på.

Totalt tog det 28 timmar för hela sträckan, men fram kom vi! Nu väntar jag bara på min grevinnetitel.


* Vi fick dessutom glada tillrop över facebook, till exempel en bekant som skickade följande uppmuntrande (?) litterära citat:

"Här kvarstannade han öfver vintern, begagnade tiden till flitiga studier och kunde 1773 aflägga examen i fortifikation och artillerivetenskap samt befordrades till korporal." ur Minnespenningar öfver enskilda personer födda eller verksamma i Finland

""Härifrån hindrades Ross dock därigenom, att hans fartyg frös fast redan dagen efter sedan det blifvit flott (d. 29 augusti) och sålunda var man tvungen att tillbringa ännu en vinter på samma ställe. Nästa sommar måste man öfvergifva det illa medfarna fartyget för att längst östra kusten af Boothia Felix komma till det ställe, där vraket af Fury fanns." ur Geografiens och de geografiska upptäckternas historia

"De stannade här öfver vintern, men hade icke sörjt för lifsmedel under sommaren. Fisket blef mindre gifvande, och de började lida brist. Då försvann Thorhall jägare. De hade redan bedt Gud om föda, men den kom ej så snart de tyckte sig behöfva." ur Amerika, dess upptäckt, eröfring och fyrahundraåriga historia

Saturday, January 10, 2015

Bondromantik på Sardinien

Grazia Deledda, italiensk författare och nobelpristagare, skrev Den gamle på berget om en getherdes öden och äventyr.

Flörtiga flickor, tjuvaktiga grabbar och en stackars blind gubbe vars son drar runt och beter sig svinigt. En gammaldags romans utan större överraskningar. Lättläst men ingen höjdare.

Friday, January 9, 2015

En mästerplan

Du vet, i böcker av till exempel Le Carré eller Forsythe? Hur de geniala mästerspionerna har tänkt ut briljanta planer i fyra steg med dubbelplaner som gör att alla lurar varandra nästan lika mycket utom hjälten som luras precis en gång mer än boven?

En sådan dag hade jag igår. Nästan.

Jag hade tre planer för dagen: 1) Viktig Grej i Stockholm, 2) låna mammas tvättmaskin (inget rinnande vatten än i stugan) och 3) liten joggingrunda.

På motorvägen mellan Uppsala och Stockholm trillade en bit av bilens mage av. Suck. Den gula huliganens pappa, som är något slags McGyver, lagade bilens mage med en påsförslutare i plast (sant!). McGyver stannade i Stockholm efter vår Viktiga Grej och bilen och jag krypkörde ensamma tillbaka till Uppsala, med viss bävan.

Lämnade in bilen på första verkstaden vid infarten till Uppsala. Gjorde slut på alla pengar på kontantkortet när jag skadeanmälde till försäkringsbolaget. Fick syn på en mack, promenerade dit med stora tvättsäcken på ryggen, köpte telefonpengar.

Med telefonpengar kan en köpa sms-biljett till bussen. Trodde jag. Det kan en inte alls. Folk som inte bor i Uppsala får inte åka kollektivtrafiken utan att först ha registrerat sig till både höger och vänster i god tid i förväg. Här ska ingen komma och bara hoppa på en buss hur som helst!

Tog mig med visst besvär hem till mamma. Satte igång tvättmaskinen och hoppade i löparbyxorna. Upptäckte att jag glömt springskorna. Tur att mamma bara har ett par storlekar mindre fötter än jag. Knöck mammas jympaskor.

Gick ut och tog länsbussen, som går att betala med kontokort. Från busshållplatsen på landet är det 6 km till vårt lilla torp. Joggade dit. Jo, för jag är ett bokslukande muskelpaket. (haha)

Slök en tallrik filmjölk, packade in Tassahunden i reservbilen, åkte tillbaka till mamma i lagom tid för att tömma tvättmaskinen. 

Duschade, ställde tillbaka mammas jympaskor, vecklade ut tårna som varit lite... inklämda. Körde Tassahunden till tågstationen precis i tid för att hämta upp den gula huliganens pappa som kom med Stockholmståget.

Tänker att vi har lurat systemet, för nu har ju parkering för Sverigebilen ordnat sig för de närmsta veckorna! Den står så säkert och bra på verkstaden, mycket behändigare placerad än på någon park-and-ride. Väldigt praktiskt.

Sug på den, John Le Carré! En sån mästerplan har du aldrig skrivit in i dina spionromaner minsann. (Men om du vill göra det nu så bjuder jag på copyrighten mot en autograf).

Thursday, January 8, 2015

Dålig karma

David Safiers Dålig karma är en sån där bok jag köpte hem enbart på grund av det skojiga bokomslaget.

Tur att en gör så ibland, för den var rolig! En skruvad och ganska elak komedi i högt tempo om en bitsk och självisk kändiskvinna som återföds som myra och som måste börja tänka på sin karma. Smörfaktorn på slutet tar ner helhetsbetyget, men ändå bra underhållning.

Det är bara att konstatera, elakt är roligare än feel-good.

Wednesday, January 7, 2015

Danskt sekelskifte: Lycko-Per

Henrik Pontoppidan fick Nobelpriset 1917 för sina personporträtt från dåtidens Danmark.

Jag läste romanen med den småironiska titeln Lycko-Per. En av sönerna i en fattig prästfamilj är egensinnig och vild. Han överger familjen för att söka sin egen väg. Men så värst lycklig eller lyckosam är han inte...

Det är en typisk realistisk sekelskiftesroman. En intressant sak är den passiva antisemitismen - Pontoppidan skulle antagligen säga att han var fördomsfri och vänligt inställd till både romer och judar, men han är fast i sin tids föreställningar om att judar och romer ändå skulle vara genuint annorlunda människor med annorlunda egenskaper och utseende... Han kritiserar de ryska pogromerna som pågick vid den här tiden men kommer samtidigt med massor av gliringar mot de danska judarna.

Det gör lite ont att läsa, för med historiens facit i hand vet vi vad den här okunskapen ledde till. Samtidigt ger det ju förklaringen till hur det kunde ske. Litteraturen är en tidsspegel, på gott och ont.

Monday, January 5, 2015

Underbara, sorglig-roliga Jan Stenmark

När jag var på bibblan i Uppsala innan jul så tvingade jag en stackars bibliotekarie att springa flera kilometer nere i magasinet.

Medan hon letade efter gamla stofiler som Pontoppidan och Reymont lallade jag omkring uppe bland bokhyllorna, vilket förstås betyder att jag kom hem med fler böcker än jag hade tänkt.

Till exempel ett av Jan Stenmarks album. Stenmark gör läskig-rolig-sorglig-absurda collage av gamla foton. Han sätter oväntade captions och pratbubblor till kolorerade bilder med femtiotalskänsla. Som LOL-cats men mycket mycket bättre. Resultatet blir så fruktansvärt roligt! Och ibland jättehemskt. En alldeles fantastisk kreatör.

Måste läsas. Omedelbart.

Saturday, January 3, 2015

Nobelprisförfattare att läsa 2015

Förra året plockade jag ut nästan alla frankofona nobelprisförfattare (jag missade Henri Bergson, klantigt).

I år valde jag enligt den vetenskapliga modellen "plocka ut namn så att det inte finns två olästa direkt efter varandra i kronologiska listan".

Det lät krångligt. Låt mig illustrera. En del av nobelpristagarlistan ser just nu ut såhär:

1953 - Winston Churchill
1952 - François Mauriac
1951 - Pär Lagerkvist +

1950 - Bertrand Russell
1949 - William Faulkner
1948 - T.S. Eliot
1947 - André Gide


Namnen i grönt är färdiglästa, namnen i svart/fetstil är olästa. Två namn direkt efter varandra, då plockar jag det ena till årets läslista.

Hänger ni med?

Med den här fantastiskt objektiva metoden har jag sållat ut dessa tio författare att läsa under året:
  • Henrik Pontoppidan
  • Grazia Deledda 
  • Wladyslaw Reymont 
  • Ivan Bunin 
  • Saul Bellow 
  • William Faulkner 
  • Boris Pasternak 
  • Saint-John Perse 
  • Miguel Angel Asturias 
  • Gerhart Hauptmann 
  • och årets pristagare förstås
Mot biblioteket - nu kör vi!

Thursday, January 1, 2015

Bokstatistik 2015

Jo, det var ju det där roliga också, bokstatistiken!

Så här såg det ut under 2014:

104 lästa böcker, samt fyra seriealbum för vuxna (Logicomix, Cowboy Henk, Kunskapens frukt och Känslan man har av Jan Stenmark). 48 av dessa skrivna av kvinnor och totalt 10 deckare (mest Agatha Christie, Maria Lang och de där kattdeckarna).

Som vanligt är det flest böcker av författare från Storbritannien, Sverige och USA, följt av Frankrike och Tyskland.

Jag läser mest på svenska och engelska - och en på norska! Duktiga jag...

Bästa nya bekantskapen under året var Caitlin Moran. Dessutom hade vi mycket roligt åt Timur Vermes, Han är tillbaka. Och bästa klassikern var skojiga kattverserna i T. S. Eliots De knepiga katternas bok.

Bland bottennappen under året finns Martina Montelius pretentiösa trams Främlingsleguanen. Yellow birds och Little women var heller inga höjdare.

Men ett bra år! Det måste jag säga.