Wednesday, November 25, 2015

Shakespeare, en kille med många okända sidor.

Många tror ju att folk på Shakespears tid sprang runt i trikåer och kolt för att det var modernt. Ha! Det var ju löpartajts. Det har litteraturvetarna upptäckt efter en noggrannare analys av Willes Sonnet 18:
Shall I compare thee to a runner's high?
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling's butt and thigh,
And stretching's lease hath all too short a date.
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fast from fast sometime declines,
By chance, or nature's changing course, untrimmed;
But thy eternal PB shall not fade,
Nor lose possession of that speed thou ow'st,
Nor shall death brag thou wand'rest in his shade,
When in eternal lines to Time thou grow'st.
So long as men can breathe, or legs can flee,
So long lives this, and this gives life to thee.

4 comments:

  1. Jag har alltid haft på känn att han var den typen av löpare som jagade PB hela tiden och här finns beviset.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Eller hur! Banbrytande litteraturforskning när den är som bäst.

      Delete