Wednesday, May 20, 2015

Sagan om prinsessan Alina, sista delen

Prinsen blev alltså övertygad om att man inte får hålla vilda drakar fångna i ett högt torn. De blir ledsna då. Draken skulle därför släppas fri.

Fast det var ju det där lilla problemet med eldsvådorna. Folk tycker inte alls om att få sina hus nerbrända, inte ens om det är en olycka.

- Det händer mest när jag får hicka, sa draken generat.

Då fick prinsessan Alina en strålande idé. De klättrade ner för alla trapporna i tornet. De skakade hand med prinsen som sen vinkade hejdå och stängde dörren efter draken och Alina när de gick. De hasade försiktigt nerför den branta stigen till stället vid tallen där Hova och ekorren väntade.

Prinsessan Alina förklarade sin plan för draken: i Alinas land fanns det en mycket stor sjö. Mitt i sjön fanns en fin ö. Ingen bodde där så draken skulle kunna få ha ön som sitt hem!

- Då kan du dricka vatten genast om du får hicka, så går hickan över, förklarade prinsessan.

Dessutom gjorde det inget om draken råkade sätta eld på saker på ön, för elden kunde ju ändå inte sprida sig över sjön och orsaka skada.

Draken blev mycket glad och undrade om det fanns en båt att åka ut till ön med, nu på en gång.

- Tyvärr, det finns ingen båt i sjön, sa prinsessan Alina.
- Men jag kan inte simma! Ropade draken.
- Det gör inget, för Hova kommer att hjälpa dig dit, förklarade Alina medan hon knäckte ytterligare ett par nötter till den lilla ekorren.
- Jaha, kan Hova simma?
- Ja, för hon är ju en sjöhäst! Sa Alina.

Och draken trivdes jättebra på ön och ekorrens tandvärk gick över och Hova lärde prinsessan Alina att vika pappersflygplan och sedan levde de lyckliga i alla sina dagar.

Snipp snapp snut så var sagan slut.

No comments:

Post a Comment