Wednesday, March 11, 2015

Att välja bort Auschwitz

Jag har fastnat. Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är visserligen bra och intressant och viktig, men jag orkar inte riktigt med den just nu. Den är för tung och jobbig.

Kanske blev det lite för mycket koncentrationsläger med Axelssons Jag heter inte Miriam för bara någon vecka sedan.

Men hur är det egentligen med den moraliska aspekten här? Får jag verkligen "tröttna" på hemskheterna i Auschwitz och ta en paus? Är inte det vansinnigt respektlöst, historielöst och empatilöst? De stackars människor som genomlevde Auschwitz kunde inte välja att ta paus när det blev för jobbigt.

Det känns liksom... fegt. Men om jag inte kommer vidare inom en vecka får det bli ett hopp till en färgglad kattdeckare istället i alla fall.

2 comments:

  1. Jag tycker man måste få känna att man inte orkar med en bok just då, även om jag förstår precis vad du menar. Däremot bör man inte kategoriskt välja bort jobbiga böcker.

    ReplyDelete
  2. Ja, man får tröttna på hemskheterna i Auschwitz - utan att behöva ha dåligt samvete. Och man får tröttna på talibanbeskrivningar (just nu har jag läst ohyggligt många berättelser från Iran, Irak, Afghanistan, Pakistan - jag orkar snart inte mer, jag exploderar!). Och man får tröttna på dystopier och sorgsna ungdomsböcker om tonåringar som skär sig i armarna, super vilt, har frånvarande föräldrar och blir mobbade i skolan. För läsningen ska ju ändå berika ens liv, inte utarma eller lamslå eller tynga ner det. Ibland kan jag svälja hur mycket elände som helst, men ibland känner jag att det kryper innanför skinnet på ett inte helt hälsosamt sätt - där jag identifierar mig för mycket med den utsatta huvudpersonen eller rent av lider, har svårt att sova, tycker livet är svartare än det egentligen är (för mig, nu och här). Det betyder inte att man saknar empati, det betyder att man har så mycket empati att det till slut påverkar ens hela väsen. Och då är det dags att ta en paus, njuta av allt det underbara man själv har och glädjas åt det, tycker jag.

    ReplyDelete