Monday, March 30, 2015

Tematrio: Påsk!

Veckans tematrio handlar om böcker som på något vis har med påsk att göra.

Det viktigaste med påsken är att fira alla små gula fåglar. Om du har en gul undulat i din närhet, bjud den genast på hirskolv.

Det näst viktigaste är att äta massor med choklad. Boktips för att komma i rätt stämning för detta: Roald Dahl, Kalle och chokladfabriken. Behöver ingen introduktion. Är helt enkelt genial.

Det där med ägg är tydligen också viktigt. Jag läste nyss en mycket annorlunda deckare om ägg, nämligen Jasper Ffordes The big over easy om mordet på Humpty Dumpty. Litteraturdetektiven Jack Spratt följer mystiska ledtrådar - föll Humpty Dumpty ner från muren av en olyckshändelse eller blev han knuffad? Hilarious.

Själv har jag inte mycket till övers för det där med påskhäxor och påskkäringar. Däremot litterära häxor, dem har jag inget emot. Dahl har jag redan nämnt, annars skulle jag tipsa om Häxorna - men det finns ju ett annat strålande barnbokstips nämligen Eva Ibbotson. Hennes mysrysare Häxtävlingen läste jag många gånger som barn. Ibbotson skriver nämligen om precis lagom läskiga monster och häxor, så det blir lite spännande men inte så spännande att en får allvarliga mardrömmar...

Glad påsk!

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Göran Rosenberg har skrivit en biografi om sin pappa: Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz. Pappan och mamman var bland de få som kom levande ur helvetet på jorden och via Röda Korset kunde ta sig till Sverige.

Biografin handlar dels om eländet under krigsåren och om pappans tid i Auschwitz och andra fångläger, dels om det nya livet som invandrare i Södertälje under femtio- och sextiotalet.

Koncentrationslägren har jag läst om förut - det är alltid lika hemskt men inte längre nytt. Det var däremot skildringen av lastbilsfabrikerna i Södertälje under femtiotalets industriboom. Intressant läsning.

Dessutom väldigt aktuell just nu när antisemitismen återigen blommat upp i Sverige och Europa, till allas vår stora skam.

Saturday, March 28, 2015

Kontorsninja

När jag började på Lars Berge var jag först tveksam. Det verkade vara en raljant skröna om karriärsmän och bokens målgrupp är män. Det handlar om en mellanchef på ett svenskt företag som ledsnar på sitt jobb och väljer att försvinna - han förvandlar sig till ninja och gömmer sig på luriga sätt på kontoret.

Men den raljanta skrönan blev faktiskt bra. Dels är det kul med vardagliga superhjältetricks. Dels utvecklade sig boken till en intressant kritik av moderna mansroller. En enkel berättelse och inget litterärt stordåd, men underhållande och mycket lättläst.

Friday, March 27, 2015

Att stalka en bokkaraktär

Annikas bokblogg frågar: "Är det bara jag som kan bli ”sjukligt” förtjust i en karaktär i en bok eller på tv/film?"

Kära Annika, var inte orolig. Det är helt normalt.

Hoppas jag.

Jag blir ibland alldeles för god "vän" med bokkaraktärer jag läser om. Ibland såpass att det nästan känns som om jag är deras stalker. 

En karaktär jag fastnade mycket för nyligen var stackars Celie i Alice Walkers Purpurfärgen. Hon blir såld, förlåt bortgift, och lever ett miserabelt liv som sex- och hushållsslav. En dag dyker mannens älskarinna upp och flyttar in - och det blir en vändpunkt. Celie beskrivs så bra och det går inte att inte tycka om henne!

Men det finns ju läsare som går ännu längre i sin besatthet. Till exempel Homansällskapet som är en fanclub för Jan Mårtenssons töntiga deckarhjälte Johan Kristian Homan (förut: trivseldeckare, numera: gubbsjukt och långtråkigt). Samtliga medlemmar är pensionärer och de verkar ha trevliga middagar ihop.

Eller Hermione Granger Fanclub, där en till exempel kan följa chattrådar som den här: "Where can I find the pink cardigan Hermione wore in Deathly Hollows Part 1, when she does the obligate spell?" (sic!)

För det viktigaste med Hermione är ju som bekant hennes klädstil... (obs: ironi!).

Thursday, March 26, 2015

Krigsflyktingskap i poetisk form

Thanhha Lai flydde från Vietnam till USA när Saigon brann 1975. Då var hon tio år gammal.

Hon har bearbetat flykten i en slags kortroman i poesiform, Inside out and back again. Svårt att förklara! Det är bara kärnan i berättelsen, de allra viktigaste ögonblicken, känslorna och händelserna, i effektivt miniformat. Den borde funka för både unga och vuxna. Den sätter ord på flyktingskapet så att också vi med tur i livslotteriet kan förstå.

Särskilt den där maktlösheten i att inte kunna språket tillräckligt väl.

Jag älskade boken! En tiopoängare: så snygg, så träffsäker, så gripande. Så fruktansvärt sorglig men samtidigt upprorisk och hoppingivande.

Tuesday, March 24, 2015

Tematrio: huvudstäder

Lyran frågar efter tre tips på böcker om huvudstäder.

Först vill jag slå ett slag för Naguib Mahfouz som skriver om Kairo under första halvan av nittonhundratalet, i samband med de stora politiska omvälvningarna i Egypten då. Läs till exempel Midaqq-gränden.

Många har skrivit om Paris men kanske Zola skrev allra mest detaljerat (på gott och ont). Hallarna är en folkmyller-roman om försäljarna i Paris saluhallar på artonhundratalet. Huvudpersonen Florent är en hopplös typ men beskrivningarna av dåtidens snusk och svårigheter är intressanta.

Och så en bubblare om Stockholm. Jag borde väl tipsa om Per Anders Fogelströms Stad-serie - men det lämnar jag åt er andra. Vad sägs istället om John Ajvide Lindkvist, Låt den rätte komma in? Förortsmisär skildrad med Ajvides knivskarpa blick för detaljer och dessutom en alldeles bedårande hemsk liten vampyr.

Monday, March 23, 2015

Könsstympning och utbildning

"'That teacher is good. He beats them hard.' And, to the teacher passing through the village-
'Hey, Teacher!'
'Yes?'
'Beat them hard. We want them to learn.'"

Ngũgĩ Wa Thiong'o är en kenyansk författare och hans huvudpersoner i The river between har sannerligen en annan uppskattning av utbildningsväsendet än gemene svensk. Här är det inte fråga om curling utan om att verkligen ta vara på utbildningen! Jag gillar det.

Dessutom handlar den här boken om kvinnlig och manlig "omskärelse", om vad som händer med gamla traditioner när nya idéer bryter in och om vad kolonialismen gjorde med små stamsamhällen.

Intressant! Även om det inte riktigt nådde upp till mina högt ställda förväntningar.

Saturday, March 21, 2015

Bloggen fyller 2 år!

Idag för två år sedan började jag plita ner mina läsanteckningar i den här bloggen. Tänk vad tiden går.

Det bästa med bloggen är att jag kommer ihåg bättre vad jag har läst när jag skrivit ner något om det. Det känns som om läsningen är mer på allvar nu - fast samtidigt bara skoj och inte en plikt.

En annan bra sak är alla boktips som trillar in från andra bokbloggare. Väldigt praktiskt! Och kul att byta idéer med andra boknördar.

Tack lilla blogg, jag tror jag behåller dig ett tag till.

Wednesday, March 18, 2015

Min pappa Ann-Christine

Ester Roxberg har skrivit en väldigt ärlig och utlämnande bok om hur hon reagerade på att hennes pappa - den frikyrklige prästen - kom ut ur garderoben som transsexuell.

Här är inget tillrättalagt eller tillslipat för att verka enklare eller mer harmoniskt än det var.

Bitvis blir jag galen på själviska Ester som inte orkar med sin pappas förändring. Ester bangar ut i sista sekund inför sitt bröllop och förbjuder pappan att komma som sitt verkliga jag, Ann-Christine.

Bitvis förstår jag Ester, pappan går så helt in i sin omvandling att hon inte kan prata om något annat än sig själv. Visst, det är ett stort steg hon tar, från tråkig präst till raffig kvinna. Men att de anhöriga också vill berätta om sina liv ibland är ju ändå rimligt.

En mycket intressant och ganska smärtsam bok som får en att fundera: hur skulle jag själv reagera i samma situation? Skulle jag verkligen vara tuffare och mer tolerant än Ester?

Boken heter Min pappa Ann-Christine. Läs den!

Tuesday, March 17, 2015

Tematrio: tre böcker jag vill läsa

Lyran ställer frågan: vilka tre böcker har du på "vill-läsa-listan"?

Jag har inte ännu läst Lev Tolstoys Krig och fred. Det vill jag gärna göra. Dels gillar jag de flesta av de gamla ryska klassikerna, dels gillade jag specifikt Tolstoys Anna Karenina. Så oddsen är ju goda.

En annan rysk klassiker som jag har på "måste-unbedingt-läsa-snart"-listan är Boris Pasternaks Doktor Zjivago. Pasternak är dessutom en av nobelpristagarna jag inte än har läst och han står på årets läslista - hurra!

Den tredje boken är varken rysk eller gammal (inte så gammal i alla fall), det är nämligen Kerstin Ekmans Häxringarna. Jag har knappt läst något alls av Kerstin Ekman, vilket är snudd på obegripligt. Häxringarna ingår dessutom i den feministiska litteraturkanonen och nu har jag bestämt mig för att den ska läsas i år och därmed basta.

Synd bara att tiden är så knapp och att den måste läggas på en massa onödigheter som jobb och sömn och sådant.

Monday, March 16, 2015

En saga om sagor

John Connollys The book of lost things är en slags modern saga. En arg ung pojke har svårt att hantera den nya familjesituationen med ny styvmor och halvbror som tar pappans uppmärksamhet. Han försvinner in i en sagobok, men det visar sig vara en hemsk och grym saga med många otäcka monster.

En del av monstren är alldeles fruktansvärda, det här är inte en bok för känsliga själar! Men en bra bok och mycket snyggt berättad.

Friday, March 13, 2015

Terry Pratchett, RIP

Skivvärldens pappa Terry Pratchett har gått ur tiden. Jag har ingen stark personlig relation till Pratchett. Jag läste en bok av honom för länge sedan men fastnade inte. Men kanske jag får ge honom en chans till.

Absurda myller med ett stort mått fantasi, det är ju sånt jag brukar gilla!

Thursday, March 12, 2015

Grabbig vit tiger

Aravind Adigas roman The white tiger är en grabbig, babblig historia om en fattig indisk pojke som blir chaufför åt en rik man. Sexism och en hel del onödiga förolämpningar i förbifarten, mot kvinnor, muslimer och homosexuella. En orgie i spott och smuts.

Jag är inte mycket för kulturrelativism och tycker att sexism är sexism även när den skrivs i en indisk miljö. Inte min kopp med te, detta.

Wednesday, March 11, 2015

Att välja bort Auschwitz

Jag har fastnat. Göran Rosenbergs Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz är visserligen bra och intressant och viktig, men jag orkar inte riktigt med den just nu. Den är för tung och jobbig.

Kanske blev det lite för mycket koncentrationsläger med Axelssons Jag heter inte Miriam för bara någon vecka sedan.

Men hur är det egentligen med den moraliska aspekten här? Får jag verkligen "tröttna" på hemskheterna i Auschwitz och ta en paus? Är inte det vansinnigt respektlöst, historielöst och empatilöst? De stackars människor som genomlevde Auschwitz kunde inte välja att ta paus när det blev för jobbigt.

Det känns liksom... fegt. Men om jag inte kommer vidare inom en vecka får det bli ett hopp till en färgglad kattdeckare istället i alla fall.

Monday, March 9, 2015

Tematrio: hit med kosingen

Lyran verkar ha råkat på fortkörningsböter men omvandlar det hela till något positivt nämligen en tematrio om pengar. Här kommer mina tre bidrag!

I Herr Arnes penningar av Selma Lagerlöf blir en rik man och hela dennes familj våldsamt rånmördade. Men sanningen kommer alltid fram till slut! En ovanligt blodig spökhistoria.

Ärligt talat minns jag inte vad exakt det är för skatt de jagar i Robert Louis Stevensons Skattkammarön (nu blev jag sugen på att läsa om den för att få reda på det!) men något värdefullt är det ju i alla fall och boken är en riktigt spännande äventyrsberättelse av klassiskt snitt.

Enkelstöten av Tomas Arvidsson är en lite annorlunda bov-och-polishistoria om en väldigt oskyldig studierektor som en dag i största hemlighet sadlar om och blir en genial bankrånare. En stor portion humor och en hel del Jönssonligan-planering.

Cash is queen!

Vem mördade Humpty Dumpty?

Jasper Fforde, det mest metalitterära geniet i vår tid, har skrivit en pusseldeckare som inte liknar något annat.

I The big over easy ställs detektiven Jack Spratt inför ett svårt fall. Vem mördade Humpty Dumpty? Liket, eller rättare sagt skärvorna av äggskal, hittas nedanför en hög mur. En olyckshändelse? Eller något mycket mer olycksbådande..?

Ffordes böcker är dystopiska berättelser där alla ledande figurer är genomkorrupta och hjältarna alltid slåss mot hopplösa maktimperier. De är också sprängfyllda med underfundiga korsreferenser till alla böcker du kan tänka dig.

Roligt! Och en riktigt lurig mordgåta med drag av Raymond Chandler - här snackar vi "hårdkokt".

Saturday, March 7, 2015

Vad händer om nästan alla dör?

Most awesome reading circle läste imponerande apokalypsboken Station Eleven av Emily St John Mandel.

Utgångspunkten är enkel: en mycket dödlig variant av svininfluensan går över världen och inom loppet av fyra veckor har 99.9% av mänskligheten dött ut. Berättelsen handlar om vad som händer omkring tjugo år efter katastrofen, med tillbakablickar till pandemiveckorna.

Det är en väldigt intressant variant av ett magnifikt "what if..."-scenario. När nästan inga människor finns kvar, vad händer med infrastrukturen? Hur länge fungerar el och vattenförsörjning, hur länge går det att få tag i bensin? Vad hjälper det att vi har all världens teoretiska kunskap om tekniska finesser, antibiotika och strängteori när världen plötsligt blivit så lokal att du bara har tillgång till det du kan nå till fots?

Jag gillade boken! Den drunknar inte i långa beskrivningar och detaljer men täcker ändå in oerhört många aspekter av katastrofen. Den är otäckt trovärdig och en riktig bladvändare. Den väcker många tankar.

Friday, March 6, 2015

Författartack och dedikationer

Annika skickar ut en fredagsfråga: brukar du läsa författarens dedikationer och tack i början och slutet av boken?

Nej - jag skulle säga att jag ser dem snarare än läser dem. Det där är ju en intern angelägenhet mellan författaren och den hen tackar och inte särskilt intressant för mig.

Jag vill inte veta för mycket om författaren, det stör min läsning. Om författaren tar för stor plats börjar jag tänka på boken som en skrivprocess och inte en berättelse, om du förstår hur jag menar.

Men visst, ibland lägger jag märke till dem, till exempel i sista Harry Potter-boken som J.K. Rowling bland annat dedicerade till alla oss läsare som hade följt Harry hela vägen.

Thursday, March 5, 2015

Det vackraste ordet...

...i svenska språket, kan det vara "läshög"?
Min läshög just nu. Nästan lika fin som en solnedgång.

Wednesday, March 4, 2015

Fairytale Overload

Vi tittar på TV-serien Once upon a time, som handlar om sagofigurer som hamnat i en liten amerikansk småstad.

Sen läste jag Jasper Ffordes metalitterära pusseldeckare The big over-easy om mordet på Humpty Dumpty (ledtråd: han hittades i skärvor bredvid en hög mur).

Och efter det råkade jag läsa John Connollys The book of lost thing, om en arg pojke som går vilse i en sagobok.

Så på kort tid har jag fått tre olika versioner av Snövit och tre olika versioner av Rumpelstiltskin.

Fort! Hit med en faktabok, jag behöver en sago-detox.

Monday, March 2, 2015

Tematrio: kvinnor, kvinnor, kvinnor

Lyran skickade ut en ny tematrio: böcker om kvinnor, med tanke på kommande Internationella Kvinnodagen.

Läs då till exempel Henrik Ibsen, Ett dockhem. Nora vill inte längre vara bara lydig dekoration! Hon vill vara människa. För det har hon rätt till.

Eller läs Elin Wägner, Pennskaftet. Om kvinnlig rösträttskamp. Och om hur problematiska könsroller uppehålls av både män och kvinnor. Om en ung politisk aktivist med särdeles vass tunga, som inte låter sig hållas tillbaka av någon eller något. För det är hon för bra för.

Och om du inte läst den än så ta genast fram Carl Johan Love Almqvist, Det går an. Jag älskar Sara Videbeck! Denna kvinnliga entreprenör som inte låter sig luras av äktenskapets bojor utan som kräver sin egen frihet och självständighet även i det romantiska förhållandet med en man. Hon väljer inte mellan frihet och kärlek, hon ser till att få både och. För det är hon värd.

Långsam fransk prosa

Jeanne Benameur är en sån där härligt gränsöverskridande människa: fransyska, född i Algeriet, tunisisk pappa och italiensk mamma.

Lite som Tassahunden som har två biologiska och två adoptivföräldrar med totalt fyra nationaliteter och själv har hon EU-pass.

I alla fall, när bokaffärspersonalen föreslog Benameur så sa jag genast NEJ, för så här ser den ut:
Nähä du, sa jag, jag läser inga Twilight-böcker. Men bokprånglaren stod på sig och nu har jag läst ut Profanes, "Profana".

Det var inte tonårsromantik och inga mormonvampyrer. Det var en ganska långsam och lågmäld historia om en gammal man som köper vänskap på ålderns höst och som tillsammans med sina nya anställda/kompisar slutligen börjar hantera en tjugo år gammal sorg, hans dotters död.

Det är inte precis en kurs i genusmedvetenhet och det finns ingen rafflande handling, men den var fin på något sätt ändå.