Thursday, February 26, 2015

Sötman i pajens botten

För att vara en deckare var Alan Bradleys The sweetness at the bottom of the pie en synnerligen trevlig bekantskap.

Den hade inget av det jag ogillar med dagens polisromaner: inga orgier i blod och tarmar, inga trista poliser med magsår och skilsmässoproblem, inga onödiga sidospår om polisernas tråkiga privatliv, inga intvingade sexscener eller märkliga incestrelationer.

Istället: en kemiintresserad flicka hittar ett lik i trädgården och börjar nysta i det som ett mysterium. Ledtrådar, märkliga gåtor och en precis lagom stor dos absurd humor. Nästan inget blod men massor av nördfakta.

Precis min typ av deckare! Det här gillar jag skarpt. Kanske blir det fler böcker om Flavia de Luce i min bokhög framöver.

No comments:

Post a Comment