Thursday, December 31, 2015

Gott nytt år

Här sitter jag i en stuga i skogen med en Fritiof Nilsson Piraten och en älgstek på lut inför ikväll. Sämre kan en ha det.

Hoppas ni andra har det lika trevligt. Gott nytt!

Wednesday, December 30, 2015

Grishamsk thriller om miljösabotage

Jag läste Gray mountain av John Grisham, en thriller som utspelar sig i kolindustrins Virginia, USA. Fattiga människor hamnar i kläm när kolbolagen spelar smutsigt, i ordets alla bemärkelser. Miljöförstöring, markskövling, svåra hälsoproblem i kolbrytningens spår - och så en liten grupp aktivister och advokater som försöker bekämpa industrijättarna. Ett lämpligt scenario för en riktig Grishamthriller.

Det gör så ont i själen att läsa om sådan grov miljöförstöring. Nästan lika jobbigt som att läsa om våld mot djur. Grisham brukar vara noga med researchen så jag tvivlar inte på att det han beskriver om "strip mining" - de spränger helt sonika bort hela berg och dumpar avfallet i dricksvattenreservoarer! - faktiskt pågår.

Däremot är thrillerfaktorn i den här boken lägre än i Grishams bästa. Det är mer av socialarbete än spioneri och action. Ändå: godkänt.

Tuesday, December 29, 2015

Tematrio: nyårsföresatser

Lyran går möjligen händelserna lite i förväg och frågar om böcker vi tänker läsa 2016 - eller om andra löften och föresatser vi kanske har.

Jag har ju en stående utmaning: jag tänker läsa tio nobelpristagare samt årets pristagare under 2016. Det närmar sig nu, jag har bara drygt tjugo olästa pristagare kvar!

2016 blir ju dessutom extra roligt eftersom jag enväldigt ska få utse årets litteraturprisvinnare (mer om denna fantastiska nyhet här).

Dessutom tänkte jag läsa tre böcker ur den feministiska litteraturkanonen. Om det ska vara en riktig utmaning får jag väl ta Nina Björk som jag verkligen inte gillar - vi får väl se. Eller så satsar jag på något enklare.

Den traditionella biblioteksrundan

Jag har i vanlig ordning börjat semestern med ett besök på bibblan.

Det blev fem nobelpristagare samt en Agatha Christie som jag snubblade över medan bibliotekarien var nere i katakomberna och hämtade Gjellerup och Pirandello.
Framme i kassan insåg jag att bibliotekskortet låg hemma i stugan - men det var inget problem, det går tydligen bra att låna på personnummer + pinkod nu för tiden.

Jag har redan läst ut två av dem...

Monday, December 28, 2015

Två missförstådda sekunder i Byron Hemmings liv

Rachel Joyce har skrivit den lite svårbestämda romanen Två sekunder i Byron Hemmings liv. Det handlar om en ung pojke som orsakar en bilolycka som får oproportionerliga konsekvenser för hans mamma. I ett parallellspår beskrivs en medelålders man med starka psykiska besvär.

Berättelsen om pojken och hans mamma är helt okej, ett hemskt porträtt av en kvinna fångad i en hemmafrubur. Berättelsen om den psykiskt sjuke mannen är lite menlös och meningslös men ganska rar. Däremot är kopplingen mellan dessa två handlingar usel. Jag gillar inte att bli behandlad som en idiot och blir därför mäkta irriterad på Rachel Joyce. Den väldigt uppenbara "tvisten" är onödig, opåkallad och oerhört osofistikerad. Dessutom så påklistrad att en får känslan att det är ett beställningsjobb i sista stund. Någon på förlaget sa "du måste ha en vändning på slutet", så Joyce gjorde en find-replace och bytte namn på en av karaktärerna och vips! Så blev boken korkad.

Och så har vi det där med sekunderna. Joyce har hakat upp sig på skottsekunderna som ibland måste läggas till för att vår tidräkning ska passa med solåret. Det blir inte bra. Det blir obildat och felaktigt flum.

Sunday, December 27, 2015

Jymlös lyrik: Lenngren och tallriken

Såhär efter en traditionell långhelg kanske Anna Maria Lenngren kan behövas. Hon är så fantastisk, Lenngren, hon har ett litet skarpt ord för varje situation i livet. Som den här lilla versen som sätter små olägenheter i sitt rätta perspektiv:
Allting, skapadt har ett slut!
Händelserna hvar minut
Denna dom i minnet kalla.
Troner störtas, riken falla,
Oceaner torkas ut,
Solar släckas och försvinna,
Verldar grusas liksom glas:
Bör man då så sällsamt finna,
Att - en tallrik gick i kras?
Så långt från facebooks lättkränkthet. Lite mer Lenngren så skulle världen vara ett bättre ställe.

Friday, December 25, 2015

Fiktiva julklappar

Min familj är bra på att leka. När vi ses blir det sällskapsspel - helst Sjörövarön med obligatoriska pirateder och stor blodtörst.

Dessutom är vi allihop väldigt ointresserade av shopping. Förra året kom därför mamma med snilleblixten att vi ska övergå från symboliska till helt fiktiva julklappar! Det är helt genialt och vi har fruktansvärt roligt med dessa klappar.

Så här går det till: var och en slår in en kartong som inte innehåller något annat än en papperslapp. På lappen står det vad klappen "innehåller". Paketet förses med en julrimsgåta och sen blir det paketutdelning och gissningslek.

Förra året gavs det bort en rymdraket, Fidel Castro och en rotfyllning. I år toppades julklappsligan av bland annat Ernst Kirchsteiger, London Zoo och en telefonkiosk. Men jag fick den allra mest fantastiska presenten av dem alla, jag fick enväldigt mandat att utse nästa års litteraturnobelpristagare! Slå det om ni kan. Jag har till och med ett diplom som bevis. Sara Danius kommer bli så glad när jag ringer och meddelar mitt beslut.

Jag kan varmt rekommendera det här alternativet till köphysterin - det är roligt, det är socialt och det blir inga problem med kvitton och returer efteråt.

Wednesday, December 23, 2015

Hemlängtan

Äntligen dags att packa ihop och åka hem till Sverige för jullov. Det blir cykel-buss-flyg-tåg-buss-bil och om allt går som det ska - ingen strejk, ingen plötslig snöstorm, inte alltför mycket trafikkaos - så kommer jag fram till vår lilla stuga sent ikväll.

Fast även om logistiken går bra finns det ett annat bekymmer: jag har bara en enda oläst bok i handbagaget. Hur ska det här gå?

Monday, December 21, 2015

Tematrio: julklappstips

Lyrans tematrio handlar idag om förslag på bra julklappsböcker. Här kommer tre guldtips:

What if? av Randall Munroe är en utmärkt bok att ge bort även till dem som i vanliga fall är svåra att ge böcker till. Det är geniala svar på mycket märkliga hypotetiska frågor som folk skickat in, till exempel "skulle man inte kunna montera eldkastare frampå bilen för att smälta snö istället för att ploga bort den" eller "hur stark lampa måste jag ha för att lysa upp månen från jorden". Munroe tar sig tiden att faktiskt reda ut vad som skulle hända, med pedagogiska förklaringar av fysikens principer. Fruktansvärt roligt och dessutom intressant.

Jag har gett bort ett antal ex av Caitlin Morans Konsten att vara kvinna och det tänker jag fortsätta med så länge det finns folk i min omgivning i behov av antingen ett gott skratt, en feministisk crash course eller bekvämare underkläder. Morans svavelosande stil är rå och full av välformulerade sanningar men framför allt: mycket rolig.

Och så ett tips som kanske mest är ett tips för mig själv: jag är väldigt nyfiken på Sara Lövestams grammatikbok Grejen med verb. En grammatikbok som fått så mycket uppmärksamhet och beröm måste vara något alldeles extra. Och Lövestam är ju både en fantastisk språkvetande domare i Lantzkampen i radio och en bra skönlitterär författare på uppgång, så det bådar gott. Någon gång ska jag ta och skaffa hem den till mig själv.

God jul, alla tematriobloggare!

Grattis på kläckelsedagen!

Är det kläckelsedag så är det, även om huvudpersonen i firandet inte längre finns hos oss.

Idag den 21 december skulle den gula huliganen ha fyllt tretton år så till hennes ära gjorde jag en omläsning av klassikern Skattkammarön av Robert Louis Stevenson, med särskilt fokus på papegojperspektivet.

Long John Silvers goja heter Cap'n Flint och är enligt piraten nästan tvåhundra år gammal. Hon kan svära och pratar gärna om guldmynt: "Pieces of eight!".

Skattkammarön är ett fantastiskt äventyr, inga tråkiga transportsträckor längs vägen. Och Cap'n Flint spelar en viktig roll: hon avslöjar unge Jim Hawkins i ett känsligt läge och det är hon som får allra sista ordet i romanen.
Dessutom beskrivs Skattkammaröns kullar som "undulating". En solklar blinkning från Stevenson till min lilla gula huligan.

Sunday, December 20, 2015

Om julklappar till barn

Att vara under tre år gammal verkar vara fullständigt meningslöst. Jag försöker köpa en bokpresent till en ny systerdotter men det är som förgjort. Det är mest bara bilder på bollar och katter. Ingen dramaturgi, inga intrigvändningar, inga metaforer. Böcker utan djup och utan handling. Bokaffärsbiträdet säger hjälpsamt "den är tuggvänlig" istället för "den har ett bra hbtq-perspektiv".

Tove, väx upp snabbt. Jag jobbar på läslistan åt dig så länge.

Friday, December 18, 2015

Underground - skildring av ett terrorattentat

Kanske är terrorism ett säljbart ämne just nu, kanske är det bara för att det är jämna tjugo år sedan attentatet - i vilket fall har Norstedts nyligen gett ut Haruki Murakamis reportagebok Underground i pocket.

Den handlar om det religiöst motiverade terrordådet mot Tokyo tunnelbana 1995 när domedagssekten Aum Shinrikyō spred saringas som dödade tolv och skadade tusentals. Jag minns nyheten mycket tydligt men jag hade bara en vag idé om vad som egentligen hände.

Murakamis skildring är mycket intressant. Han är i grunden en romanförfattare och det är en stor fördel. Han berättar tydligt och enkelt, rakt på sak och utan att det blir tråkigt fast många av intervjuerna är ganska lika. Det obegripliga terrorattentatet görs begripligt - och levande.

Religiösa sekter av alla typer samlar människor som okritiskt lyder och som anser sig ha en gudomlig rätt som står över samhällets regler. Därför är det inte särskilt konstigt att religiösa extremister är så starkt representerade bland dem som begår grova våldsdåd. Frågan är: hur lösa grundproblemet och hur förebygga nya mord?

Thursday, December 17, 2015

Lidman: hundskaderapport

Jo, jag glömde: även i Sara Lidmans Med fem diamanter skadas en hund svårt. Några bykvinnor brännskadar en hungrig hemlös byracka. Eländes elände! Varför alla dessa litterära attentat mot våra fyrbenta vänner?

Wednesday, December 16, 2015

Med fem diamanter

Sara Lidmans roman Med fem diamanter från 1964 handlar om en kenyansk man med svårt att få ekonomin att gå ihop.

Han gör en flicka på smällen och behöver få ihop pengar till sex getter för att kunna gifta sig med henne. Men han är en slarver med dålig impulskontroll vilket gör att han inte lyckas behålla jobben, och när han någon gång emellanåt stannar tillräckligt länge för att få ut lön så "råkar" pengarna snabbt gå åt till festande. Och åren går och den stackars tjejen sliter ensam med ett nytt barn efter slarvmannen varje år.

Det är en roman någonstans mittemellan Flauberts Madame Bovary och Hamsuns Svält. Deppig, frustrerande och ett starkt argument mot traditionella könsroller.

Monday, December 14, 2015

Litterära drömutflykter

Lyran undrar i dagens tematrio: vart skulle vi vilja åka/vem skulle vi vilja träffa ur litteraturen?

Det här skulle vara en mycket trevlig dag:

1) Te och scones hos Ms Marple, St Mary Mead. Lagom till påtåren löser vi ett lagom svårt mysterium och jag får en stickling ur Janes trädgård.

2) En flygtur med högintelligente stridsdraken Téméraire. Vi diskuterar fördelar och nackdelar med blodigt respektive mediumstekt kött och Téméraire reciterar klassisk poesi medan vi svävar över engelska kanalen.

3) Avslutar dagen på puben Gröna Draken i Hobsala med ett stop öl i hobstorlek - det passar perfekt för det är ungefär så mycket som jag tål. Sam Gamgi ger mig tips om hur sticklingen ska planteras. Téméraire väntar utanför och låtsas vara en förväxt labrador för att inte skrämma någon.

Den fiktiva bokklubben: One of our Thursdays is missing

Den fiktiva bokklubben träffades hemma hos Hermione - jo, hennes föräldrar har flyttat hem från Australien och kommer ihåg henne nu - för att diskutera ännu en Jasper Fforde-roman: One of our Thursdays is missing.

Fforde är fantastisk, han verkar nämligen inte få slut på idéer. Böckerna om litteraturdetektiven Thursday Next lyckas ha nya vändningar hela tiden. Jag fnissar oavbrutet, men så är jag en boknörd också.

Till exempel förklarar Fforde varför chicklitt är så humorlös - efter ett genrekrig har Komedi bojkottat Chicklitt genom att dra tillbaka alla sina skämt därifrån. Självhjälpsböcker och tantsnusk får också en hel del kängor. Och så får vi äntligen veta hur metaforer uppstår! De pumpas upp ur en gruva i norra bokvärlden.

Miss Marple var inte helt nöjd med hur deckargenren sågas av Fforde men vi andra var på topphumör, som vanligt i den fiktiva bokklubben.

Sunday, December 13, 2015

Glad Lucia, Derek!

Det finns bara en sak jag gillar med luciafirandet och det är lussekatterna.

Om jag vore en karaktär i en Andrew Kaufman-roman hade min superkraft varit att kunna äta obegränsade mängder lussekatter.

Men ska det vara så ska det väl vara, här får ni ett luciarelaterat boktips: Derek Walcott, nobelpristagare i litteratur 1992.

Sliskiga dikter i karibisk miljö. Mycket religion och en hel del naturvurm.

Men han finns ändå med i det roliga lyrikprojektet i holländska staden Leiden där ett antal väggar prytts med poesi. Som till exempel Walcotts strof ur Omeros:
Then an uplifted oar is stronger than marble
Caesar's arresting palm, and a swift outrigger
fleeter than his galleys in its skittering bliss.
Kopplingen till lucia, undrar du? Nä vet du vad, lite får du allt googla själv.

Friday, December 11, 2015

Lilla hushållsskolan med Madame Bovary

Jag satt och drack kaffe med Emma Bovary häromdagen och vi kom in på det nya förslaget om amorteringskrav som förhoppningsvis blir verklighet i vår.

- Krav på vaddå, sa du?

- Amortering, det betyder att den som lånar pengar måste betala tillbaka dem.

Madame Bovary fnissade till.

- Så lustigt! Betala tillbaka på lånen?

Hon blev allvarlig en stund och rörde grubblande i sin kopp med lait russe. Sedan sken hon plötsligt upp.

- Men det är ju strålande! Vilket klipp. Jag behöver genast köpa massor av aktier i arsenik!

Thursday, December 10, 2015

En världsomsegling under havet

Vi har en stor epileptisk hund och vi bor i Belgien.

Därför behöver vi fyra gånger om året köra bil sträckan Bryssel-Uppsala: tur och retur för sommarlov respektive jullov. Denna körsträcka tar sisådär arton timmar dörr till dörr.

På arton timmar hinns det med mycket, till exempel en ljudboksversion av Jules Verne En världsomsegling under havet.

Jag läste den här boken åtskilliga gånger i bokslukaråldern och mindes den som lite mer actionladdad. Jag tror minsann att den gula huliganens pappa gäspade en del i alla uppräkningar av olika fisksorter de träffar på. Och nu för tiden genomskådar jag ju Vernes felaktiga gissningar, t.ex. om hur Sydpolen ser ut.

Men det är ändå ett fantastiskt äventyr! Tänk vilken sci-fi-saga det måste ha varit på artonhundratalet när den skrevs. Dessutom med känslosam bromance mellan Conseil och Professor Arronax samt den mycket gåtfulla kapten Nemo som spänningselement.

I en tid när foliehattar och åsikter får mer medieutrymme än kunskap och fakta - läs Jules Verne och bli en vetenskapsnörd.


*Obs! Även folk med friska stora hundar borde låta bli att flyga med dem! Över huvud taget flygs det alldeles för mycket. Och ja, vi håller hela tiden koll på elbilsmarknaden inför den dagen vi äntligen kan byta ut vår hundflyttarbil till något klimatsmartare.

Wednesday, December 9, 2015

Oops...

Hittade den här på anslagstavlan på Konsum häromdagen.
Döda poeters sällskap är tydligen inget att leka med.

Tuesday, December 8, 2015

Tematrio: användbara citat

Lyran frågar efter tre bra citat eller aforismer som kan vara bra att slänga in i konversationer nu och då.

Ture Sventon är en riktig guldgruva. Jag använder mig regelbundet av honom. Framför allt: "Det är för tidigt att yttra sig om den saken ännu".

En annan skattkista att ösa ur är förstås Tolkien. Säg det tillfälle som inte skriker efter ett Gollumcitat! "It is mine. My own! My precious."

Från barnbok till fantasy, det får väl bli ett citat från den klassiska bildningen också. Runebergs Sven Dufva kan refereras till både som komplimang och som ironiskt nålstyng, mycket användbart. "Ett dåligt huvud hade han, men hjärtat, det var gott."

And the rest is silence.

Monday, December 7, 2015

Sanning med modifikation

Jag har läst ett par böcker av Sara Lövestam: Tillbaka till henne och I havet finns så många stora fiskar. Båda var bra! Så när jag såg att hon skrivit en deckare så skaffade jag hem den och sträckläste imorse på flyget. Det passade utmärkt, jag öppnade boken när vi lyfte från Arlanda och läste sista sidorna när vi taxade in på Bryssel flygplats.

Den heter Sanning med modifikation och är en ovanlig slags deckargåta. Ett barn har försvunnit och en särdeles klok privatdetektiv tar sig an fallet. Det är bara den lilla haken att privatdetektiven är en gömd flykting som själv försöker hålla sig undan polisen, vilket gör det hela lite komplicerat.

Berättelsen är spännande, det är gott om vändningar och luringar. Den är bitvis mycket hemsk men inga töntiga poliser eller kladdiga obduktioner, däremot fina möten mellan människor. Och förstås - som i alla Lövestamromaner - ett par personer som inte är vad de först ser ut att vara.

Sunday, December 6, 2015

En fullständigt olitterär ort?

Jag har besökt många platser i år: Vilnius, Sofia, Riga, Warszawa... I morse toppade jag listan genom att vakna i Värnamo.

Jag hade tänkt skriva något smart bokrelaterat om Värnamo här men när jag googlar får jag upp 1) tips på begagnad kristen litteratur och 2) lokaltidningens kommentar till senaste nobelpriset.

Jag tolkar det som att det inte finns några stora författare med rötter i Värnamo. Eller? Har någon läsare något tips?

Friday, December 4, 2015

Tiopoängare: Anne-Marie Slaughter

Av en lustig slump läste andra bokklubben också en feministisk milstolpe: Anne-Marie Slaughters Unfinished business. Det är en fantastisk debattbok om balansen mellan betalt jobb och obetalt omsorgsarbete.

Visst, det är en bok om USA, där problemen är helt annorlunda än här i Europa. Få semesterdagar, i princip ingen föräldraledighet och dåligt skydd vad gäller till exempel maximalt antal arbetstimmar per vecka. Och det handlar om föräldraskap som ju är helt irrelevant för min del. Men hon prickar ändå in de allra mest intressanta jämställdhetsfrågorna och jag läste boken i ett enda svep.

Slaughter talar om jämställdhet som en fråga för både män och kvinnor. Jag håller helt med om det perspektivet - jämställdhet är inte en kvinnofråga, det är en fråga för alla människor! Dessutom är det en väldigt öppen och ärlig berättelse om hur Slaughter själv fick toppjobb i Hillary Clintons stab och hur/varför hon slutade. Och så är den lättläst också.

En mycket, mycket bra bok. Läs den. Nu!

Thursday, December 3, 2015

Feministisk självbiografi: Gloria Steinem

Jag är inte särskilt intresserad av självbiografier men Gloria Steinem är ju en intressant feministisk pionjär. Jag var därför entusiastisk när bokklubben skulle läsa hennes memoarbok My life on the road. 

Steinem föddes på trettiotalet och har sett den US-amerikanska kvinnokampens olika faser under nittiotalet. Hon har varit med om så mycket, från medborgarrättsrörelsen på femtiotalet till protesterna mot Vietnamkriget till Hillary Clintons presidentvalskampanj. Glimtar av detta kommer fram i biografin, blandat med små anekdoter om allt från taxichaufförers klokskap till mysticism i ursprungskulturer.

Jag gillar ämnet! Och jag lärde mig en hel del nytt och intressant. Jag håller inte med Steinem i allt men uppskattar ändå allt hon gjort för jämställdheten. Det är bara formatet med självbiografin jag fortfarande inte tycker om. Det är för många personliga småanekdoter, den stora feministiska berättelsen blir sönderhackad. Jag tror jag ska läsa någon av Steinems debattböcker istället.

Wednesday, December 2, 2015

Tuesday, December 1, 2015

Tematrio: Kanada

Veckans triotema är Kanada. Det finns massor av strålande kanadensiska författare men tre böcker jag särskilt gillar är:

Station Eleven av Emily St John Mandel handlar om en fruktansvärt dödlig influensa som härjar över världen - inom loppet av en månad är 99% av mänskligheten död. Snabbt kollapsar grundläggande infrastruktur som el och kommunikationer. Och plötsligt är alla specialkunskaper om nanoteknik och hjärnkirurgi värdelösa och de överlevande människorna mycket, mycket sårbara. Väldigt intressant och bra berättat!

Även Tjänstekvinnans berättelse av Margaret Atwood handlar om ett postapokalyptiskt samhälle. Det antyds att ett kärnvapenkrig har härjat. USA styrs plötsligt av religiösa extremister som liksom de flesta religiösa fundamentalister är besatta av sexfrågor och att få bestämma över kvinnors underliv. Den styrande eliten får tillgång till harem av kvinnor vars enda jobb är att föda barn. Oerhört otäckt och mycket bra läsning.

Alla mina vänner är superhjältar av Andrew Kaufman börjar med en mycket mindre slags kris, ett förhållande i kras. Det handlar om ett gäng vänner som har mycket märkliga superkrafter. De flesta superkrafterna är rätt usla. Eller rättare sagt, det handlar om helt vanliga egenskaper fast uppskruvade till bisarr nivå. Roligt och lite sorgligt och sedan roligt igen, med vassa men subtila pikar om dagens töntiga i-landsproblem.

Monday, November 30, 2015

Bokboxen som förmildrande omständighet

OK, jag har kanske varit lite hård mot mitt värdland på sistone. Det finns ju bra saker också. Till exempel den här bokboxen på ett torg nära mig. Här kan en lämna färdiglästa böcker och plocka åt sig nya. Ett fint initiativ - fast hur bra mår egentligen böckerna i det regniga belgiska klimatet?

Saturday, November 28, 2015

Bonusmaterial från polisintervjun

Innan mikrofonen stängdes av efter vår intervju häromdagen passade jag såklart på att ställa en extrafråga: varför har alla belgiska litterära poliser likadan mustasch?

- Det är inte sant. Jag - Dupond med D - har ju en mustasch formad som ett D. Min gode vän Dupont med T har en mustasch som ett upp-och-nervänt T.

- Och jag, Hercule Poirot, har en mycket välansad mustasch. Inte som herrn här.

- Jag skulle snarare säga, en mycket mustaschad välansning!

- Ursäkta, min herre behagar skämta? Man skämtar inte med Hercule Poirot. I synnerhet inte om min mustasch.

- Tack, tack båda två, jag tror vi slutar frågestunden där. Får jag bjuda på en kopp kaffe?

Friday, November 27, 2015

Belgiskt polisarbete

Som någon nyhetskonsument därute kanske har märkt så har det alltså varit lite rörigt här i Bryssel de senaste dagarna. Inte riktigt så illa som det har verkat i media men en hel del poliser på gatorna. Jag kallade därför in en expertpanel för kommentarer.

- Välkomna, Hercule Poirot och Dupond! Om jag börjar med dig, Dupond: varför utlystes egentligen undantagstillstånd i Bryssel i lördags?

- Jag skulle snarare säga: den belgiska polisen gjorde en insats och stoppade terrorismen.

- Var det en lyckad operation?

- Javsst! En mycket opererad lycka. Min kollega Dupont och jag skulle ha varit med, men våra förklädnader blev tyvärr inte klara i tid.

- Vad då för förklädnader?

- Vi hade beställt ett par klassiska marockanska folkdräkter och en pantomimkamel för att verkligen smälta in i Molenbeek.

- Jaha... det kanske var lika bra att ni inte hann dit. Då vänder jag mig till dig, Poirot - hur ser du på hela aktionen?

- Les imbéciles! Det här är anledningen till att jag gick i exil i Storbritannien. Merde.

- Men lite mer specifikt, vad är det du är kritisk mot?

- För det första: tio år försent kommer sig belgiska polisen äntligen för att göra något och då överkompenserar de istället. Det var ju bara en show alltihop. De har inte hittat några vapen och det enda de stoppade var tunnelbanan. För det andra: efter ett par dagar inser de att det blir väldigt dyrt med undantagstillstånd. Då sänker de hotnivån utan att något egentligen förändrats. Sacré! Folk blir ju jättearga när det är så dumt.

- Så du tycker inte att belgarna har agerat rationellt i det här läget.

- Nej. De använder inte sina små grå celler. Och de har inte ens lyckats fånga den där lymmeln som är på vift. De stannade honom två gånger på vägen från morden i Paris, men släppte honom genast igen! Inte ens kommissarie Japp är så pass korkad.

- En mycket intressant analys. Tack båda två för att ni ville vara med!

Thursday, November 26, 2015

Vampyrapokalyps

Ibland dyker det upp böcker i min läshög och jag har ingen aning om hur de hamnade där. Justin Cronins The passage är en sån. Måste ha haft ett mycket öppet sinne i bokaffären vid något tillfälle.

Det är nämligen en tämligen fet (860 sidor) vampyrapokalyps. US-amerikansk militär experimenterar med ett nytt slags vampyrvirus som ska bli ett biologiskt massförstörelsevapen. Men - oops! - viruset rymmer och inom bara några år är större delen av USA:s (kanske världens) befolkning nästan helt utplånad. Bara här och var finns kolonier av människor kvar, kämpande för sin överlevnad.

Det kommer en del intressanta vändningar och berättelsen utvecklas i ganska rapp takt. Men den är alldeles för lång. Dessutom finns det för många lösa trådar som aldrig förklaras eller följs upp. Och så är det så tjatigt med intrigmekanismen "the Chosen One": en enda person som är ödesbestämd att rädda världen.

Det har varit många virus och postapokalyptiska katastrofromaner på sistone. Och då har jag inte ens börjat peta i zombiegenren. Är det månne klimatkrisen som gör författarna så pessimistiska?

Wednesday, November 25, 2015

Begraven i en limpa

Nu är bagar Bengtsson död,
han har bränt sig på ett bröd.

Shakespeare, en kille med många okända sidor.

Många tror ju att folk på Shakespears tid sprang runt i trikåer och kolt för att det var modernt. Ha! Det var ju löpartajts. Det har litteraturvetarna upptäckt efter en noggrannare analys av Willes Sonnet 18:
Shall I compare thee to a runner's high?
Thou art more lovely and more temperate.
Rough winds do shake the darling's butt and thigh,
And stretching's lease hath all too short a date.
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimmed;
And every fast from fast sometime declines,
By chance, or nature's changing course, untrimmed;
But thy eternal PB shall not fade,
Nor lose possession of that speed thou ow'st,
Nor shall death brag thou wand'rest in his shade,
When in eternal lines to Time thou grow'st.
So long as men can breathe, or legs can flee,
So long lives this, and this gives life to thee.

Tuesday, November 24, 2015

Tematrio: Elisabeth

Dagens tematrio är en namnsdagstrio! Tema Elisabeth, för så heter Lyran (bland annat).

En av mina favoritkaraktärer, alla kategorier, är naturligtvis kloka och egensinniga Elizabeth Bennet ur Stolthet och fördom. Här ska inte någon lurk komma och tro att han är något! Inte ens om han heter Mr Darcy och är god för 10 000 pund. Dessutom är hon stor nog att kunna ändra sig när lurken ber om ursäkt för sitt dåliga uppförande.

Elin Wägners debutroman Norrtullsligan har fyra huvudpersoner och en av dem är Elisabeth som kallas Pegg. En ganska flamsig men ändå viktig liten roman om hur livet som kontorsanställd ung kvinna var i Stockholm kring förra sekelskiftet.

Elspeth i Själens osaliga längtan av fantastiska Audrey Niffenegger är en helt annan typ. För att vara lite mer specifik är hon faktiskt död. Hennes två systerdöttrar ärver lägenheten där hon fortfarande spökar. Ena systerdottern och spökmostern börjar umgås och är snart intrasslade i en ganska invecklad frihetsplan som bland annat involverar ett nedfruset lik, en kattunge och små maskar som kanske är någons själ. Någonstans mittemellan John Ajvide Lindqvist och Doris Lessing.

Monday, November 23, 2015

Årets Augustprisvinnare

Grattis Jonas Hassen Khemiri! Jag har inte läst Allt jag inte minns men om den är lika bra som Jag ringer mina bröder så är den nog väl värd sitt pris.

Det finns bara ett sätt att ta reda på den saken...

Sunday, November 22, 2015

Pröva noga, o jägare

Jag träffade på Hans och Gretas pappa häromdagen. Han jobbar fortfarande inom skogsbruk, fast idag med lite modernare metoder. Vi samtalade en stund om det där speciella med att leva nära naturen, i samklang med flora och fauna.

- Ja du vet, det är ju mycket med skogshuggeriet. Såga och fälla och beställa timmerbilar. Det är mycket att hålla rätt på!

- Och så leder du det lokala jaktlaget också, hinner du verkligen med det?

- Ja, det är ju det enda roliga med jobbet! NEJ, skriv inte det där, jag menade, det är ju viktigt att vi håller efter viltstammen. För deras eget bästa menar jag. Det är min tunga plikt, menade jag att säga.

- Du tänker på älgarna och rådjuren?

- Ja precis. Det är ju viktigt att vi skjuter av älgarna så de inte äter upp skogen som jag ska hugga ner.

- Det låter ju som en viktig uppgift. De har ju inte så många naturliga fiender nu när den svenska rovdjursstammen så gott som utplånats.

- Ha! De där förbaskade vargarna, dem vill jag också skjuta. NEJ! Jag menar, jag är så illa tvungen, menade jag.

- Är du tvungen? 

- Ja, annars äter de ju upp älgarna och rådjuren. Så kan vi inte ha det.

- Men du ville ju bli av med älgarna och rådjuren, de äter ju upp skogen?

- Jo... vänta, hur var det nu igen. Alltså, jag vill ju egentligen bara skjuta ihjäl saker. NEJ! Citera inte det där! Jo, nu har jag det: vi måste skjuta älgarna för skogens skull och så måste vi skjuta vargarna för älgarnas skull och så måste vi hugga ner mer skog så att jag har råd att köpa en ny bössa. NEJ! Jag menar, för att föryngra skogsbeståndet och hjälpa svensk export.

- Så du är egentligen en riktig naturvän?

- Just det. Så skönt att vi redde ut den saken.

Friday, November 20, 2015

Machoidiot på Mount Everest

Jag fick låna en bok på tyska av en kollega: Thomas Glavinic, Das grössere Wunder.

Egentligen hade jag ju satt upp Glavinic på svarta listan men kollegan insisterade på att den här romanen var mycket bättre än förskräckliga svamlet i LISA.

Det är en bok om en riktig idiot till karl som vill klättra upp på Mount Everest. Som det machospån han är ger han inte upp trots ett brutet revben, uppenbara psykiska problem samt den lilla detaljen att han utsätter mängder av andra människor för livsfara genom sitt oansvariga beteende.

Jag läste den här romanen rätt snabbt, den är lättläst och hela grejen med Mount Everest är väldigt spännande. Glavinic har med massor av detaljer jag inte kände till, om tryckförändringar och syrgas och glaciärsprickor och jag vet inte allt.

Däremot avskydde jag huvudpersonen. Ett riktigt praktäckel. Problemet är att Glavinic verkar se honom som en hjälte. Det gör inte jag. Dessutom hade jag kapat ca 20% av innehållet om jag hade fått redigera - det finns en mängd onödiga sidospår som inte leder någon vart. Radera!

Glavinic blir kvar på svarta listan, om än inte på Grossman-nivån.

Thursday, November 19, 2015

Morgonpasset med Stagnelius

Erik Johan Stagnelius var enligt uppgift en ganska ohälsosam person. "Ful och snuskig" enligt wikipedia - men morgonjympa, det var tydligen ändå något han gillade. Eller i alla fall tyckte att andra skulle syssla med:
Ja, ädle Yngling! hör den gudaröst
Från gråa Bardens silfverharpa strömmar!
Vid nöjets sköte fjättra ej Ditt bröst
Och misstro hoppets rosenröda drömmar.
Stig upp att jogga, lifvets dag är kort -
Dess gyllne morgon, skall han drömmas bort?

Wednesday, November 18, 2015

Bushunden äter chicklitt

- Hörrdu Tassa, kom hit!
- Ja, Matte, vad vill du?
- Det här är anledningen till att det bara står skräpböcker på hyllan på din huvudhöjd. Du får inte tugga på böckerna har jag ju sagt!
- Jag minns inte den regeln.
- Och du Matte, du gillade ju ändå inte den här boken. Du svorde när du läste den. Så jag kan få tugga lite grann?

Monday, November 16, 2015

Tematrio: verklighetsflykt

Lyran frågar efter tre tips på böcker som ger verklighetsflykt. Kan behövas i dessa ledsamma dagar.

Störst av dem alla är Sagan om ringen. Äventyrens äventyr. För den som vill försvinna ett tag och oroa sig för nazguler istället för nazister och orcher istället för galna IS-sektmedlemmar.

Fast kanske är det också lite läskigt. Ett par snäpp snällare och dessutom lärorikt - och kolonialt gammaldags - är Daniel Defoe, Robinson Crusoe. En öde ö i söderhavet, den perfekta verklighetsflykten!

Eller den här fantastiska klassikern: Djungelboken av Rudyard Kipling. Apropå kolonialt och äventyrligt. En saga som inte liknar något annat. Pröva noga! Och låt er inte luras av Disneyversionen som inte har särskilt mycket med originalromanen att göra.

Röd strömming utan senap

Eftersom jag är en återfallsläsare med viss beroendeproblematik har jag redan slukat del tre i Alan Bradleys deckarserie om Flavia de Luce: A red herring without mustard.

Det är vansinnigt charmiga deckare det här. Själva mordgåtorna är inte äckelfokuserade som moderna polisromaner, istället mer åt klassisk pusseldeckartyp. Berättarstilen är fantastisk, rolig och klurig. Och så gillar jag kemisnillet Flavia, denna begåvade miniterrorist.

Och så är de snygga och färggranna, vad mer kan en önska sig.

Saturday, November 14, 2015

Att ärva mjukporr

För ett år sedan fick vi nycklarna till vår lilla stuga. Ett mycket mysigt litet torp! Som blev ännu lite bättre när vi drog in dricksvatten och avlopp.

Stugan kom fullt utrustad med alla inventarier, inklusive två par älghorn, en korsstygnstavla med laxmotiv och en trave böcker på tyska.

Som till exempel den här:
Ps. Om du vill ha ett älghorn eller två är det bara att hojta! Först till kvarn. Tysk mjukporr på köpet.

Friday, November 13, 2015

Dr Jekyll och Mr Haj

Låt mig presentera min hund: Tassa. Hon är en beauceron, en fransk vallhund. Hennes hela officiella namn är Madame Tassa de Bergers Forts et Posés.

Tassa är inte som vanliga hundar. Hon är mycket sötare, förstås. Som du ser:

Hon har också en liten hjärnskada med diverse neurologiska effekter. Epilepsi, synsvårigheter och partiell autism, till exempel. Och dålig hållning.

Och så har hon den där personlighetsklyvningen som alla valpar har men som de normal sett växer ur. Det vill säga, i ena stunden sover hon sött på min arm, så rar som en liten nerdrogad ängel.

I andra stunden är hon förvandlad till en KROKOHAJ med extra raketbränsle.

"HAHA MATTE JAG SKA TUGGA PÅ DITT BEN OCH KNYCKA DINA VANTAR OCH SKUTTA PÅ DIG SOM EN PÅTÄND BULLDOZER, HAHAHA!"

Thursday, November 12, 2015

Jymlyrik: Lenngren

Min favoritpoet i svensk litteraturhistoria är Anna Maria Lenngren. Hon är rolig och bitsk! Och så tyckte hon, liksom jag, att stretching är överskattat. Som i Pojkarne:
Jag minns den ljufva tiden,
Jag minns den som i går,
Då oskulden och friden
Tätt följde mina spår,
Då vikterna var lätta
Och värken snart försvann,
Då allt - utom att stretcha -
Jag lätt och lustigt fann.

Wednesday, November 11, 2015

Biobesök i Eupen: Er ist wieder da

Belgien är ett mångfacetterat land. Det finns till exempel tre officiella språk: franska, flamländska och tyska.

Vi åkte till den tysktalande delen av Belgien för att besöka söta staden Eupen och se filmverionen av Han är tillbaka - Timur Vermes roliga politiska satir om en återvändande men missförstådd Hitler. Mycket sevärd även som film.

Det intressanta med filmen är att den är två saker. Delvis är det en spelfilm som bygger på boken. Delvis är den en testkörning av boken! De har klippt ihop de spelade delarna med scener där "Hitler" är ute på stan och interagerar med helt vanliga människor, även med riktiga politiker. Och folk på gatan reagerar faktiskt väldigt likt hur Vermes förutsåg i boken.

Förskräckande många vräker ur sig rasistisk smörja. Nynazisterna har svårt att hantera situationen. Folk tar selfies. Ett fåtal säger ifrån. Många heilar, de flesta ironiskt.

Filmen är modig och rolig men framför allt mycket, mycket hemsk. Den har satts in i sitt dagsaktuella sammanhang med Pegidademonstrationer och brända flyktingförläggningar och en offentlig samtalston där det inte längre är Hitler som säger de allra värsta sakerna.

Det otäcka budskapet är: han ÄR faktiskt tillbaka. Fast inte med mustasch och uniform utan i skepnad av Marine le Pen, Geert Wilders, Jimmie Åkesson och alla deras aggressiva följare på stan och på nätet.

Och frågan är: vilken roll tänker du spela när historien nu skrivs på nytt?

Monday, November 9, 2015

Tematrio: Syskon

I veckans tematrio om syskon finns det ett självklart tips:

Carol Rifka Brunt, Låt vargarna komma. En väldigt annorlunda beskrivning av systerskap i all sin komplexitet. Mycket läsvärd! Även för folk som inte har egna systrar.

Den som vill ha något lite mer vrickat kan istället satsa på Andrew Kaufman, Familjen Weird om en syskonskara som drabbats av fruktansvärt opraktiska superkrafter som de till varje pris vill bli av med. Allt är mormorns fel. Lite sliskvarning men däremellan roligt på Kaufmans typiskt knasiga vis.

Och så har jag en bubblare från för mycket länge sedan: Cynthia Voigts serie om barnen Tillerman. Som jag minns det så var det här den första bokserien jag hittade och lånade på ungdomshyllorna när jag uppgraderade mig själv från barnavdelningen på bibblan. Det kan vara ett falskt minne, kanske läste jag en massa annat först från den "riktiga" biblioteksdelen. Det spelar inte så stor roll. Serien om de fattiga och övergivna syskonen som försöker ta sig fram ensamma i ett white-trash-USA gjorde intryck. Mest minns jag att de hela tiden åt flottyrringar, samt att mormorn som de till slut kommer till har ett mullbärsträd.

Och så vill jag tacka Tassahundens moster och morbror för att de är sådana trevliga syskon som förstår att uppskatta storheten i både Sagan om ringen och Ture Sventon.


***

Tillägg i efterhand: och Audrey Niffeneggers Her fearful symmetry - missa inte den! Om spöken, tvillingar och en kattunge.

Saint-John Pärs

Jo, jag läste alltså ett av Saint-John Perses poem: Vents ur diktsamlingen "Oeuvres Poétiques II". Det var 120 sidor långt och skrivet enbart i kursiv.

Redan där har jag två invändningar: poesi är bäst i korta doser och det är ofog att skriva mer än ett minimum i kursiv.

Jag gillar inte lyrik som inte berättar något. Saint-John Perse har inte någon handling, han bara staplar ord till långa, obegripliga meningar. Med lite god vilja får jag det till att handla om världens storhet, naturens våldsamma krafter och människans förgänglighet, typ. Det handlar mycket om väder, vindar, hav och mytiska djur. Samt nakna jungfrur.

Men ärligt talat, det är misstänkt likt Kejsarens nya kläder det här. Fluff och slumpvis valda ord gör att alla kan tolka in vad de vill i texten. Och ingen törs säga att det är egentligen mest gallimattias, karln fick ju ändå Nobelpriset.

Och slutligen: jag har försökt googla efter andra läsares analyser av Perse men inte ens franska wikipedian har en bättre (möjligen välvilligare) beskrivning av hans dikter än vad jag skrivit här, vilket väl betyder att det faktiskt är helt obegripligt även för dem som läser på sitt modersmål.

Sunday, November 8, 2015

Rätt svar: Lettland!

Ja men visst var jag i Riga, Lettland! Precis som Boktanken gissade.

På plussidan: strålande väder och en mycket fin gammal stadskärna. God mat och en känsla av att vara nästan hemma.

På minussidan: EU:s högsta trafikdödlighet. Lettland är det enda EU-landet som har lika hög trafikdödlighet som USA. Efter en liten kvällspromenad runt stan är jag inte det minsta förvånad över de siffrorna.

Friday, November 6, 2015

Spanska förälskelser

Ena bokklubben läste spanske Javier Marías, The infatuations. En ganska babblig historia om en kvinna som varje morgon smygtittar på ett kärlekspar som äter frukost på samma café som hon. En dag dyker paret inte upp och hon får veta att mannen blivit knivmördad på gatan.

Av en slump börjar hon lite senare umgås med den nyblivna änkan och med vänner till den döde mannen. Och misstankar uppstår. Kan det vara så att allt inte var precis som det verkade med det där mordet?

Så här ser sidorna ut. Inte en enda styckebrytning. Förbaskat ofog.

Som sagt, mycket babbel och många krångliga filosofiska utläggningar. Känns svårtuggat. Men kanske är svårtuggigheten framför allt en effekt av själva textformateringen? Boken har nästan inga stycken eller kapitel utan texten flödar oavbrutet sida upp och sida ner. Inga naturliga ställen för pauser, lätt att tappa bort sig. Tungt.

Länge leve 

radbrytningen!

Thursday, November 5, 2015

Gissa var jag är?

Men var har jag hamnat nu? Ja, inte är det vanliga tråkiga Bryssel jag ser genom fönstret. Det är mycket mer intressant.

Här ett par ledtrådar: P. O. Enquists Legionärerna, Henning Mankells hundar samt Rainis.

Jag hade också tänkt ta med författaren Inga, namne med riksdagspryon Anton, men då hade det blivit alldeles för lätt för Feministbiblioteket som läste henne nyligen.


Var tror du att jag är?

Wednesday, November 4, 2015

Låt hundarna leva

Varför är det så många hundar som går åt i romaner?

Jag har klurat på det, det har nämligen slagit mig att en hund har dött i de flesta av böckerna jag läst på sistone.

Ruth Ozeki, A tale for the time being: hund blir äten av vargar.
Marie Darrieussecq, Truismes: hund blir utkastad genom ett fönster.
Graham Stull, The hydra: hund blir giftmördad i fastighetstvist.
Richard Powers, Orfeo: hund dör av mystisk sjukdom.

Jag protesterar! Stoppa den litterära misshandeln av hundar!

Tuesday, November 3, 2015

Tematrio: jobbiga böcker

Dags för tematrio! Temat är böcker som varit jobbiga att läsa - känslomässigt. (Jag har ett par böcker som var jobbiga på andra sätt *Saint-John Perse* men dem tar vi någon annan gång).

Iain Banks Getingfabriken är en fantastiskt sorglig och hemsk roman om en mycket, mycket störd ung person som tar ut diverse familjebekymmer på djur som kommer i hans väg. Våld mot djur är nästan outhärdligt att läsa om men det kan ändå vara värt att göra bekantskap med Banks. Fast kanske inte sent på kvällen eller om du är ensam hemma.

Förbjuden betraktelse av Nina Bouraoui är hemsk och tung på ett annat sätt - det handlar om en ung flicka inlåst av en fundamentalistisk patriark i väntan på giftermål. Om hur fruktansvärt livet kan vara för den som är fråntagen alla rättigheter och mänskligt värde.

Tusen strålande solar går på ett liknande tema, den handlar om kvinnoförtrycket under de afghanska talibanerna. Så vidrigt. Så smärtsamt. Så bra skrivet av Khaled Hosseini.

Monday, November 2, 2015

Birger "yoga-yogi" Sjöberg

Birger Sjöberg är en av de där poeterna som jag aldrig begripit mig på. Inte så konstigt kanske. Vi sysslar ju med helt olika idrotter, han och jag.
Den första gång jag såg dig, det var ett yogapass, på förmiddan, då solen lyste klar,
och ängens alla blommor av många hundra slag, de stodo bugande i par vid par.
Och vinden drog så saktelig, och nere invid stranden,
där smög en bölja kärleksfullt till snäckan uti stranden.
Den första gång jag såg dig, det var ett yogapass,
den första gång jag tog dig uti handen.

Sunday, November 1, 2015

Fransk nobellyrik - delrapport

Hur det har gått med Saint-John Perse, den franske nobelpristagarpoeten jag lånade på franska? Tackar som frågar! Det har hittills gått i två faser. Ungefär såhär:


Fas 1: Initial chock

Ödlehjärnan: MEN VAD ÄR DET HÄR FÖR KNAS. JAG VÄGRAR ATT LÄSA MER UTAN VIN. GE MIG VIN.

Intellektet: Ja, det var lite... abstrakt. Men säkert genialt. Skål.

Ödlehjärnan: SKÅL! NU PRATAR HAN OM GUDOMLIGHET I ÖRNARNAS LEVER, HAHAHA.

Intellektet med ett glas vin: MEN VAD ÄR DET HÄR FÖR KNAS.


Fas 2: Intellektet tar kontroll över situationen

Intellektet: Nu tar vi det lite nyktert. Igår spårade det ur. Men nu har jag en ordbok och papper och penna.

Ödlehjärnan: MÅSTE VI VERKLIGEN?

Intellektet: Ja, kolla här, det blir roligt, vi ser om vi hittar något mönster. Det pratas mycket om smedjor och halm till exempel, vad kan det betyda?

Ödlehjärnan: JASPER FFORDE, KOM TILLBAKA, JAG SAKNAR DIG.


Förhoppningsvis innebär fas 3 att vi upptäcker att det är strålande läsning. Återkommer i frågan.

Friday, October 30, 2015

A tale for the time being

Min vän kanalsimmerskan tipsade mig om Ruth Ozeki. Ett bra tips! Även om det tog ett tag för mig att komma in i berättelsen: A tale for the time being, på svenska med den mindre kluriga titeln En saga om tidens väsen.

Det är två intriger: en ung tjej i Japan som skriver en dagbok om sitt liv och en kvinna i Kanada som senare har fått tag i dagboken och läser den. Men skrivandet-läsandet är inte bara en envägsprocess, något händer i läsningen och plötsligt måste/kan de två huvudpersonerna interagera via texten, tvärs över tid och rum.

Hälften vardagsrealism, hälften magi. Någonstans mittemellan Margaret Atwood och Haruki Murakami.

Thursday, October 29, 2015

Den gamle löparräven Ferlin

I mina högst intressanta efterforskningar bland svenska poeters träningsvanor snubblade jag lite oväntat över Nils Ferlin. Den magre fan var ju naturligtvis ett löparfreak, som vi kan läsa oss till i hans poem Med många kulörta lycratrikåer:
Med många kulörta lycratrikåer
jag joggade mig i världen ut.
De sprack i resåren - ljudlöst och oförmärkt,
och så tog det vackra slut.

Jag stannade - högst förlägen,
- allt hade ju mist sin glans!
Men nu har jag joggat på vägen,
som kommer från Ingenstans

och ringlar till Ingenstädes,
i många de långa år
förutan kulörta lycratrikåer.
Det är ganska svårt - men det går.

Wednesday, October 28, 2015

Feministisk kritik i flera nyanser

Jag snubblade över den här intressanta lilla internettexten av Caroline Siede: "If you like Return Of The Jedi but hate the Ewoks, you understand feminist criticism".

Poängen hon gör är att feministisk kritik av en bok eller film inte alltid är samma sak som en hundraprocentig sågning. Även en bok som har fattat det där med "mödomshinnor" helt fel (Svärdet och spiran och det mesta annat av Ken Follett), som bara har två kvinnliga bifigurer i en romansvit på över tusen sidor (Sagan om ringen av J.R.R. Tolkien) eller som envisas med den kriminellt usla idén om att kvinnor kan bli kåta av våldtäkt (Tai-Pan-serien av James Clavell samt ungefär alla böcker inom action-genren) kan vara läsvärda i övrigt. Feministisk litteraturkritik är mycket mer mångsidig än så.

Siede gör jämförelsen med Stjärnornas krig: folk tycker om filmserien även om de inte gillar de knasiga små krigsnallarna. Såklart.

Intressant och relevant!

Monday, October 26, 2015

Grattis & glatt läslov, alla skolbarn!

Nätverket Läsrörelsen kampanjar för att byta namn på höstlovet till läslovet. Briljant! Om sporten får en hel vecka borde litteraturen också få en. 

Mer läsning åt folket!

Saturday, October 24, 2015

Suggestioner

Tänk dig en cross-over mellan Franz Kafka och Elfride Jelinek. Så ungefär är Marie Darrieussecqs Truismes, på svenska: Suggestioner (mycket klyftig titel! Förstår du när du läst boken).

Det är en makalös liten roman, 150 sidor oerhört välvalda ord. Så smart! Så hemsk! Och så väldigt relevant, intressant och tänkvärd.

Det handlar om en kvinna som gradvis genomgår en mycket märklig förvandling. Ju svinigare männen behandlar henne - och det är mycket svinigt - desto snabbare förändras hon. I bakgrunden pågår något slags totalitärt maktövertagande och en hel mängd grymma övergrepp. Hela boken är som en ond dröm. Fast med geniala ordlekar och klurigheter.

Jag borde ha läst den här fantastiska boken mycket, mycket tidigare.

Friday, October 23, 2015

Chiens admis, leve Belgien

Det finns många saker att säga om det dåliga med Belgien. Till exempel trafiken, sexismen, gymmen, bristen på medborgaranda och badsjöar, svårigheten att få tag i kardemumma, sophanteringen, kundbemötandet, kommunerna, vädret, decentraliseringen, hundbajs på trottoarerna, mjölken, inomhustemperaturen, effektiviteten, stadsluften, lakritsbristen, informationstillgängligheten, tanterna med småhundar, internetuppkopplingen och de ständiga strejkerna.

Och så finns det tre bra saker: chokladen, croissantbageriet på vår gata och det faktum att Tassahunden får följa med in på biblioteket.

Igår kväll var Tassa och jag på bibblan och lånade hem Saint-John Perse, Oeuvre Poétique II. Årets tionde nobelpristagare! Tassa fick klappar och komplimanger och jag behövde inte betala 60 cent för att låna boken för den var så gammal.

Hurra för belgiska biblioteket!

Thursday, October 22, 2015

Han är tillbaka - på filmduken!

Roliga politiska satiren Er ist wieder da av Timur Vermes har släppts som film i Tyskland! Oliver Masucci spelar huvudrollen som den återvändande Hitler. Kanske får bli en liten kvällstripp över tysk-belgiska gränsen för ett biobesök någon helg?

Wednesday, October 21, 2015

Fröding: en idrottslitterär diktanalys

Tänk, till och med Fröding visar sig vid närmre granskning vara en muskelbyggarfantast. Inte i klass med Boye förstås, men ändå:
Det var jym bort i vägen på lördagsnatten
över nejden gick låten av stånken och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och skivstångsfanten,
han satt med sin biceps vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!

Monday, October 19, 2015

Tematrio: böcker som fått pris

Idag kom Augustnomineringarna ut - det har jag inte följt. Det räcker så bra för mig att få veta vem som faktiskt vann till slut och det får vi ju inte veta förrän i november. Lyran passar ändå på att ha triotemat prisvinnare och jag tar en fransk, en tysk och en britt som exempel.

Romain Gary har som enda författare någonsin vunnit Prix Goncourt två gånger. Enligt reglerna ska samma författare inte kunna få priset igen, men Gary skrev en bok under pseudonym... Romanen La vie devant soi ("Livet framför sig") handlar om en ung muslimsk pojke som bor hos sin gamla judiska fostermor, eller vad en ska kalla henne. De tar hand om varandra så det är alldeles hjärtevärmande. Fast ändå så sorgligt.

Ungerskfödda Terézia Mora fick Deutscher Buchpreis 2013 för romanen Das Ungeheuer som jag inte har läst. Jag läste däremot den första delen i samma romansvit: Der einzige Mann auf dem Kontinent ("Den enda mannen på kontinenten"). En något för lång bok om en förskräcklig "pojkman", ni vet av den där ansvarslösa typen som liksom aldrig växer upp. Skriven på ett mycket slugt sätt. Läs den! Och hata Darius Kopp.

Och så slutligen Kate Atkinson som vann Costa Novel Award 2013 för romanen Life after life där huvudrollsinnehavaren liksom testar alla sina möjliga parallelluniversum: berättelsen består av massor av varianter på samma berättelse, i vissa fall dör hon redan som barn, i andra möjliga liv dör hon inte förrän senare, under bombningarna av London under andra världskriget... Mycket intressant, framför allt eftersom det finns en liten tvist i det hela.

Författarmöte: Jonathan Franzen

Jonathan Franzen kom alltså till Bryssel igår kväll och läste ur senaste romanen Purity och svarade på frågor, inför en publik på nästan 1500 personer i stora kulturcentret Bozar. Nordiska bokklubben satt på första raden, i princip nära nog att kunna lukta på hans strumpor.

Franzen är lätt att lyssna på, rolig och eftertänksam, även om moderatorn skulle ha gripit in lite oftare när han tappade bort sig i alltför långa utläggningar.

Men det var trivsamt och precis lagom kulturellt för en söndagskväll.

Sunday, October 18, 2015

Ett sammanträffande och en ironi

1. Jag läste ut boken Purity om en flicka som heter Purity. När jag övergår till Ruth Ozekis A tale for the time being hinner jag fyra sidor innan det plötsligt dyker upp en bifigur. En flicka som heter Purity.

2. Jag började med Ozekis bok som ett svepskäl för att än en gång skjuta upp läsningen av Marie Darrieussecqs Truismes som jag tyckte verkade jobbig. Inser efter ett tag att jag inte fastnar i A tale for the time being och plockar ändå upp Truismes - som visar sig vara fantastisk och en bladvändare jag inte kan lägga ifrån mig.

Slutsats: världen är skum och inget går att lita på.

Saturday, October 17, 2015

Purity

Jag läste ut Jonathan Franzens Purity precis i tid för träff med nordiska bokklubben.

Det är en väldigt välskriven bok! Lite för lång - men väldigt skickligt hopknåpad.

Den handlar om unga hippietjejen Pip som blir indragen i kretsen kring den mycket karismatiske visselblåsaren och internetfrontfiguren Andreas Wolf. Två parallella berättelser vävs ihop: Pips sökande efter en försvunnen pappa i nutid och Andreas liv i Östtyskland innan murens fall. De gemensamma trådarna är usla föräldrar, skakiga kärleksförhållanden och alternativa livsval.

Framför allt handlar det om katastrofala föräldrar. Eller är det en bok om manlig vänskap? Om feministiska män i dagens samhälle? Svårt att säga, det är det som är problemet, eller kanske fördelen, med så här långa romaner.

Imorgon söndag kommer Franzen till Bryssel för uppläsning och frågestund och nordiska bokklubben kommer vara på plats. Jag får passa på att fråga då vad den handlar om egentligen.

Friday, October 16, 2015

Det här är varför kapitalism är den mest framgångsrika ismen

Ödlehjärnan: KOLLA EN FÄRGGLAD KATTDECKARE PÅ AMAZON.

Intellektet: Nej, sluta klicka! Du har köpstopp. Vi gillar ju inte ens de där kattdeckarna särskilt mycket.

Ödlehjärnan: JO JAG GILLAR DEM.

Intellektet: Jaha, men vi ska i alla fall inte köpa fler i den serien. Vi ska läsa viktiga böcker och bra litteratur nu ett tag.

Ödlehjärnan: HAHA LYCKA TILL.

Intellektet: Sluta klicka säger jag!

Thursday, October 15, 2015

Avskaffa fjäsket!

Att människor får ligga är vanligtvis ingen nyhet, men är det någon i kungahuset som har fått till det utan kondom så blir det presskonferens.

Dagens tips blir därför: gå med i Republikanska Föreningen. En demokratisk republik är visserligen inte gratis men skattepengar går i alla fall sällan till dopkalas för presidenters barnbarn.

Wednesday, October 14, 2015

Edith Södergran och Dagen (svetten?) svalnar

Visste du att även Edith Södergran hade ett förflutet på jymmet? Jajamensan. Som i hennes okända skisser och utkast för dikten Dagen svalnar:
Du sökte en hantel
och fann en skivstång.
Du sökte en joggingrunda
och fann en löptur.
Du sökte en kvinna
och fann ett muskelknippe
— du är besviken.

Monday, October 12, 2015

Tematrio: krig, flykt, exil

Lyran ska föreläsa på Karlstad stadsbibbla och ber om tre tips på tema "krig, flykt och livet i exil".

Ghosts by daylight av Janine di Giovanni är en krigskorrespondents självbiografi. Mycket intressant om vad som kan hända med folk i krigsmiljöer. Hur cyniska krigskorrar blir, för att inte tala om adrenalinhöga. Tyvärr håller dock boken inte hela vägen igenom - alltför stor del handlar om hur tråkigt hennes liv blev när hon fick barn och fick börja stanna hemma. Tips från coachen: tråkiga delar av ens liv blir tråkiga delar av ens biografi. Stryk, stryk, stryk.

En annan alldeles förskräcklig och läskig äkta krigsskildring är Roméo Dallaires Skaka hand med djävulen. Dallaire var FN-general i Rwanda när folkmordet bröt ut 1994. På mycket kort tid mördades nästan en miljon människor. Den alltför lilla och dåligt utrustade FN-styrkan kunde inte göra mycket, framför allt när alla västländer drog tillbaka sina soldater för att de inte skulle behöva riskera livet. Dallaire skriver så läsaren vill gråta blod. Så viktigt att läsa ändå, för att förstå hur lätt det kan hända, var som helst i världen och i alla tider.

Och så en tredje krigsskildring: The yellow birds av Kevin Powers. Det här är en roman skriven av en US-amerikansk krigsveteran. Det handlar om två unga pojkar som skriver in sig i armén och skickas till Irak. Det går inte bra. Och det är dessutom ruskigt dåligt berättat. Halva boken är råa könsord som de unga militärerna säger om irakier, andra halvan är pekoralt svulstiga beskrivningar av "soluppgång över olivlunden". Lärdom av läsningen: att krig är så förfärligt att unga män skadas svårt i hjärnan av dem. Och att de unga männen därför vid hemkomsten inte bör få tillgång till papper, penna och ett förlag.

Fler tips: grekiska dramat Illiaden, svindlande satiren Scoop, förskräckligt realistiska Okänd soldat, strålande maktanalysen En halv gul sol.

Om hober

Jag har stora vackra fötter med hår på tårna.

Jag har inget emot ett extra mellanmål då och då eller snarare oavbrutet.

Och jag är beredd att gå till ytterligheter för att få tag i dessa godingar:

Jag tror jag måste gå ut och kolla formen på min ytterdörr.

Sunday, October 11, 2015

Favorit i repris: "Samvetsfrihet"

På förekommen anledning (omdömeslösa beslut på KDs riksting i helgen) kommer här länken till en intervju med Greve Dracula. Om någon undrar hur det där med "samvetsfrihet" egentligen funkar.

Mycket nöje!

Saturday, October 10, 2015

Det där med mödomshinnor

Noterar att den där gamla sega myten om mödomshinnor är på tapeten igen. (Tur att de inte finns på riktigt! Mödomshinnor på tapet låter inte fräscht.)

En författare som bör göra avbön på det här området är Ken Follett. I bok efter bok beskriver han hur kvinnor "blir av med oskulden" med ett plopp. Kanske har Follett själv inte gjort sexdebut. Han har i alla fall aldrig pratat med en kvinna om hur underliv faktiskt fungerar.

Det är oansvarigt, det är omoraliskt, det är inkorrekt och det är en myt som orsakar enormt lidande och otaliga kränkningar av kvinnor.

Här finns länkar till ett par tidigare kommentarer om detta.

Friday, October 9, 2015

Världens bästa Modesty

Det finns många nackdelar med att ens livspartner bor hälften av tiden i ett annat land. Och så finns det en fördel, nämligen att jag alltid får det senaste numret av Agent X9 på svenska levererat med personlig kurir. En regelbunden dos Modesty Blaise är mycket viktigt för min mentala hälsa.

Thursday, October 8, 2015

Grattis Aleksijevitj!

Årets Nobelpris går alltså till vitryska Svetlana Aleksijevitj.

Kul, henne har jag aldrig läst något av! Jag är visserligen en utpräglad skönlitteraturläsare, men någon dokumentärroman ska väl kunna slinka ner också.

Wednesday, October 7, 2015

Henning Mankell

Deckarförfattaren Henning Mankell har gått ur tiden. Jag fastnade inte för hans Wallanderdeckare, möjligen var Italienska skor en rätt bra roman.

Men så är jag ju ingen polisromanfantast heller.

Tuesday, October 6, 2015

Tematrio: kvinnor som skriver om män

Lyran undrar om våra bästa tips på minnesvärda mansporträtt skrivna av kvinnor.

Mary Shelleys Frankenstein är en av de mest sorgliga och fina romaner jag vet. Inte alls så grov och rå och brutal som de flesta filmatiseringarna! Om ett stackars ensamt monster och hans fege (?) pappa.

J. K. Rowling är ingen höjdare på att beskriva kvinnor (Mrs Weasley, jag tittar på dig), men min favoritkaraktär Severus Snape är en fantastisk figur.

Gunilla Bergström har annars skapat den kanske bäste manliga förebilden i svensk litteratur: Alfons Åbergs pappa. Vilken klippa! Borde skickas på rökavvänjning men i övrigt en stabil karl med ständigt lugn och goda läsvanor (papperstidning FTW).

Monday, October 5, 2015

Mer svensk lyrik på jymmet

Den kära, kära Karin Boye! Hon visste minsann var skon klämde, när den klämde. Som i hennes ofta felciterade dikt Ja visst gör det ont. Så här lät den i original:
Ja visst gör det ont när skavsår brister.
Varför skulle annars låren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Pjäxor gav ju skavsår hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när skavsår brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Saturday, October 3, 2015

Om lärare, fördumningskrisen och statsskicket

Den akuta fördumningskrisen hotar både demokratin och ekonomin. Bokbloggen intervjuade en av de hjältar till vilka vi alla nu sätter vårt hopp.

- Hej Severus Snape, du är här som representant för de litterära lärarnas riksförbund. Vad är det egentligen som händer med dagens ungdom?

- Dagens ungdom, gårdagens ungdom. Allihop är bara skräp. Okunniga, arroganta och lata imbeciller.

- Vad behövs då för att få stopp på fördumningsspridningen?

- Lärare måste få vara lärare. Med befogenhet att ta hårda tag där det behövs. Normkritik är bara strunt, ungarna vet väl rimligen att de inte får mobba varandra. Men de gör det ändå om de aldrig blir ordentligt tillrättavisade när det händer. För att inte tala om alla usla föräldrar som beter sig lika barnsligt och oansvarigt de också.

- Förslagen om bättre villkor för lärare, är de rimliga?

- Ja. Nu har ju svenska lärare en rätt bra deal. Ungarna går hem efter skolan och läraren får ha fritid. Inte som på vissa skolor jag skulle kunna nämna där lärarna får jobba dygnet runt, slita som nattvakter i förbjudna korridorer och jag vet inte allt. Men även svenska lärare förtjänar en bra ersättning.

- Och då kommer världen bli ett bättre ställe?

- Ja. Demokrati är ju inte något magiskt recept för lycka. Det är bara en slags metod för gemensamma beslut. Och eftersom det bygger på att folk bestämmer beror beslutens kvalitet på folkets kvalitet. Därför är god utbildning det allra viktigaste för civiliserad demokrati.

- Tack då, Professor Snape!

Friday, October 2, 2015

Hydra: politisk thriller om svåra frågor

Most Awesome Reading Circle hade en väldigt speciell bokklubbsträff, vi hade nämligen bokens författare med på skypelänk!

Det var fantastiska Nicola som hade fixat virtuell frågestund med Graham Stull, författare till politiska thrillern The Hydra.

Boken handlar om en fiktiv nära framtid där en mycket stor del av befolkningen drabbats av ett virus som gör dem sterila. Viruset har framför allt slagit ut de fattigaste länderna där nu inga nya barn föds. Men - viruset är inte något naturligt hot utan framtaget i laboratorium av en galen forskare. Han ställs inför internationella domstolen i Haag i något som blir en rättegång med extra mediecirkus.

Men är forskaren ett monster eller kanske snarare en hjälte? Och om han är ett monster, kan han verkligen bli dömd? Om han är en hjälte, kommer han någonsin kunna bli fri på riktigt?

Det är en mycket spännande och lättläst bok, en bladvändare, med intressanta frågeställningar, komplexa personer och klurig intrig. Det är för mycket onödigt sex och de kvinnliga karaktärerna är framför allt närvarande i just sexscenerna.  Men ändå, en bra debutroman i thrillergenren.

The Hydra finns på t.ex. Amazon, Adlibris och Bokus för den som blev sugen.

Thursday, October 1, 2015

Bokklubbsotrohet

"Har du en ANNAN!", utbrast min ena bokklubb när de insåg att jag har skaffat en till bokcirkel på sidan av.

Lugn bara lugn mina damer, det finns ju Sanna-läsning så det räcker åt alla. Litterär monogami är inget för mig.

Wednesday, September 30, 2015

Urbana könssjukdomar

Årets "Stockholm läser" är Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan. En bok om prostitution och könssjukdomar.

Det handlar om två unga människor som flyttar från landet till stan för att söka jobb. Det går inte bra. Fattigdom, våldtäkter och hierarkier.

En deprimerande bok som borde sättas i händerna på alla femtonåringar som annars riskerar slarva med kondomen.

Monday, September 28, 2015

Tematrio: män som skriver om kvinnor

Dags för Lyrans tematrio: tema män som skriver om kvinnor.

Mario Vargas Llosa är en ganska typisk latinamerikansk machoförfattare. Den stygga flickans rackartyg handlar om en ung man som objektifierar en ung kvinna. Det "stygga" med den stygga flickan är att hon tycker att hon också har rätt att få ut något av sex. Ett bisarrt porträtt som hade kunnat blivit en feministisk berättelse om den bara hade varit lite mindre latinamerikanskt vinklad.

Frans-Emil Sillanpää tar en annan väg men hamnar i ungefär samma snårskog. Huvudpersonen i hans nationalromantiska Silja är en ung och oskuldsfull bondflicka. Hon är så käck och glad och strävsam! Men sedan ger hon bort sin oskuld och vips måste hon straffas med lungsot och dö.

Nej, tacka vet jag Carl Jonas Love Almqvist. Sara Videbeck i Det går an är en av mina favoritkaraktärer, alla kategorier. Om en stark, självständig kvinna som inte säljer sin frihet till något pris. Om äktenskap på lika villkor. Heja Almqvist!

Om Dolores Umbridge och offentlig förvaltning

Jag kan ändå till viss del sympatisera med Dolores Umbridge i Harry Potter-böckerna. Hon gillar inte barn. Det gör inte jag heller. Hon gillar ordning och reda. Det gör jag också.

Däremot tycker jag det är trist att offentlig förvaltning så ofta beskrivs som ett monster i litteraturen. Som i Harry Potter: Trollkarlsministeriet är en samling korrupta, ineffektiva, onda byråkrater. Dessutom är förvaltningen, beslutsfattarna och rättsapparaten hopsmälta i en enda röra, så att ministern också är chefsdomare och diverse departementstjänstemän (bland andra Umbridge) sitter som nämndemän i rätten.

Det är kanske J. K. Rowlings fel att folk har en så skev uppfattning om vad politik och statsförvaltning egentligen handlar om?

Saturday, September 26, 2015

Gröna gården: svulstigt insidertrams

Det är inte ofta jag ger upp böcker. Jag brukar envist harva igenom även de tråkigaste romanerna i hopp om att slutet kommer vara mödan värd.

Men Viktor Barth-Krons Gröna gården är faktiskt alldeles för jobbig. Språket är svulstigt och styltigt. Handlingen är... jag vet inte om det finns någon handling. Den eventuella handlingen är nämligen dränkt i en oändlig härva insider-fnissigt namndroppande.

Det är här en bok för unga grabbar som jobbar i Stockholmsmedia, samt unga grabbar och tjejer som jobbar inom den politiska svängen i huvudstaden. Barth-Kron har fiffigt skrivit om dagens "hetaste" personer i politik och media och döpt om dem med "lustiga" alias. Annie Lööf blir Ida Blaadh. Ni fattar. Alla fattar. Det är fruktansvärt poänglöst.

Även för den lilla klubb av insiders som har roligt åt att de känner igen alla huvudkaraktärerna idag, kommer den här boken vara meningslös inom fem år. Som att läsa ett gammalt exemplar av någon skvallertidning.

Viktor Barth-Kron är småkul i krönikeformat i DN, men han behöver jobba på både språk och innehåll innan han får ge ut fler romaner.

Ps. Käre Viktor, hör gärna av dig till mig om du vill få skillnaden mellan "tveka" och "tvivla" förklarad.

Friday, September 25, 2015

Om Karin Boye och skivstängerna

När Karin Boye skrev följande rader: "Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst.", då hade hon sannolikt inte just avslutat ett svettigt pass med skivstänger på jymmet.

Mitt personliga motto är istället: "Den mätta dagen är bäst för då blir jag störst. Den bästa drycken är vatten mot min törst."

(Jag är ett poetiskt geni! Nu väntar jag bara på att Svenska Akademien ska ringa. Å vad roligt det ska bli, pax för stolen närmast kaffepannan)

Thursday, September 24, 2015

Den orubbliga läsplanen

Intellektet: Dags för nästa bok i bokhögen! Jaha, Marie Darrieussecq, Truismes... på franska. Det blir ju... på tiden.

Ödlehjärnan: KOLLA! EN FÄRGGLAD JASPER FFORDE BARA LITE LÄNGRE NER I HÖGEN!

Intellektet: Nej, nej, vi ska läsa i den ordningen som vi bestämt.

Ödlehjärnan: DEN ÄR FÄRGGLAD.

Intellektet: Fast vi har ju redan sorterat om högen en massa gånger och "råkat" sortera ner Darrieussecq, det är verkligen dags att ta tag i henne nu.

Ödlehjärnan: OCH KOLLA DÄR, EN FLAVIA DE LUCE-DECKARE.

Intellektet: Skärp dig! Darrieussecq!

Ödlehjärnan: DU KAN INTE ENS STAVA TILL DEN DÄR DARIÖSECK UTAN ATT GOOGLA VARJE GÅNG DEN SKA NÄMNAS. GE HIT FLAVIA.

Intellektetet: Jag ger mig, det blir en kompromiss, vi tar Ruth Ozeki innan Truismes. Är du nöjd nu?

Wednesday, September 23, 2015

Catch as cat can

...och så läste jag ytterligare en färgglad kattdeckare av författarduon Rita Mae och Sneaky Pie Brown. En katt och en postkontorföreståndare löser mordgåtor i södra USA.

Jag vet inte riktigt varför jag läser dem - själva mordmysterierna är inte särskilt spännande och böckerna är inte fantastiskt välskrivna.

Men bitarna som handlar om katten Mrs Murphy och hennes hundkompis är jättesöta. Kattdetektiven väger liksom upp att resten är skräp. Och så är det lättläst och lättsmält, och sånt behöver en ju också ibland.

Monday, September 21, 2015

IKEA-recension

IKEA i Tyskland har gjort ett kul och annorlunda reklamtrick,en ledande litteraturkritiker (från programmet Literarisches Quartett) recenserar IKEA-katalogen ur det litterära perspektivet... Fyndigt!

Saturday, September 19, 2015

Han med foten i klaveret

Jag har läst ut årets nionde nobelpristagare, så jag ligger bra till med årets utmaning. För nytillkomna läsare: jag läser varje år tio litteraturpristagare + årets nobelprisvinnare. Planen är att jag ska ha läst samtliga pristagarna sisådär år 2017.

Senaste erövringen var Saul Bellow och novellsamlingen Han med foten i klaveret. En samling texter, tyvärr inte riktigt lika skojiga som titeln utlovade.

Bellow var en US-amerikansk skildrare av relationer och mänskligt samspel. Tyvärr har hans noveller passerat bäst-före-datum. De är grabbiga och lite tråkiga. De luktar sjuttiotal.

Men så kom den här textsamlingen också ut efter att han fått nobelpriset. Det tycks ofta vara så att kvaliteten går ner en aning efter prisutdelningen. Svårt att jobba under pressen?

Ett gott argument för att inte dela ut nobelpris för tidigt till författare vi älskar.

Thursday, September 17, 2015

Stackars, stackars Maj

Så kom jag till slut till Kristina Sandbergs första bok om Maj i Örnsköldsvik. En ung flicka med hjärtesorg som olyckligtvis blir på smällen och därför illa kvickt tvingas gifta sig med sitt alkoholiserade one-night-stand.

Det här är en så enormt sorglig och hemsk bok. Ett så grymt - och vanligt! - öde. Maj är bara tjugo år men ställs inför en omöjlig situation där hon är helt utlämnad åt den nye maken och hans släkt, med enorm pliktbörda på de unga axlarna. Hon är fruktansvärt osäker, vet inte vad som gäller och måste lista ut spelets regler allteftersom. Med allas ögon på sig och ingen som hjälper och guidar.

Andra läsare säger att de blivit så irriterade på Maj. Varför hon inte är lite mer nöjd och gör det bästa av situationen. Men hur skulle hon kunna vara nöjd, hon har ju tvingats in i detta? Hon är ju livrädd!

Jag tycker tvärtom att det allra bästa med Maj är att hon i den här förskräckliga situationen ändå inte ger med sig och låtsas vara kär och ömsint. Hon har utsatts för tvångsgifte och det enda hon fortfarande kan bestämma över är sitt eget hjärta - det är inte till salu. Go girl!

Tack och lov att jag inte levde på trettiotalet, tack och lov för fri abort och tack och lov att jag inte måste laga gädda åt elaka släktingar på min födelsedag.

Wednesday, September 16, 2015

Utmaning: böcker om flykt

Feministbiblioteket skickade en utmaning: tipsa om böcker som handlar om flykt. Ett synnerligen aktuellt ämne!

Fransk-mauritiske nobelpristagaren Jean-Marie Gustave Le Clézio skrev bland annat Poisson d'Or, "Guldfisken". Den handlar om en ung flicka - kanske mauretansk? - som kidnappas som litet barn och säljs som hushållsslav i ett främmande land. Därifrån flyr hon så småningom och tar sig på krångliga vägar till Europa. Livet som papperslös i Frankrike är inte lätt, men boken har tack och lov ett ganska lyckligt slut. Trots allt.

Två fantastiska, vackra och ganska sorgliga berättelser om livet som flykting - om vad flykten kan göra med människor - är Thanha Lai, Inside out and back again och Philippe Claudel, Monsieur Linh och den lilla flickan. Båda handlar om människor som flyr från Vietnam. I det ena fallet går det bättre, i andra fallet... läs böckerna så får du veta!

Och så en liten bubblare: Richard Adams, Den långa flykten. En allegori om en grupp kaniner som fördrivs hemifrån och som möter en lång rad strapatser, inklusive en fascistisk kanindiktatur. Det är mycket äventyrssaga och inte så mycket om integration, men boken är spännande ändå.

Tuesday, September 15, 2015

Tematrio: jag får inte vara med

Lyrans bokblogg får inte åka på bok- och biblioteksmässan. Trist! Fast vad är väl en bokmässa, den kan ju vara tråkig och dötrist och långtråkig och alldeles...alldeles... ja, jag vet inte vad.

Temat för dagens trio är i alla fall roliga fester som en inte får gå på.

Som i Tove Janssons underbara Vem ska trösta Knyttet? 
"Och knyttet gick med trötta ben mot väster 
han var så ensam som ett knytt kan bli. 
Där satt en glad hemul med sina gäster 
och tände på ett stort fyrverkeri. 
Varenda en bar blommor i sin svans 
och inne under träden var det dans 
och fyra karuseller åkte runt med spel och sång 
där satt de tretton homsorna med varsin röd ballong 
hemulen åt en stor blini med hallonsylt och smör 
men ingen såg att knyttet kom och stod där utanför. 
Men vem ska trösta knyttet med att säga som det är: 
stig in och säg godafton så de SER att du är här!"

Eller som i Harry Potter och Halvblodsprinsen där Professor Slughorn har exklusiva kalas för en liten utvald krets. Neville Longbottom och andra som inte har något att glänsa med får den tvivelaktiga äran att hjälpa till som serveringspersonal...

Stackars Jane Eyre får också sitta igenom ett och annat kalas. Fast inte som gäst, bara som guvernant i bakgrunden, med ett öga på sin unga elev. Medan Mr Rochester dansar med de rika damerna i fina klänningar. Och medan de rika damerna syrligt och ogenerat kommenterar och kritiserar henne - inom hörhåll.

Du Lyran, jag håller tummarna för att det kommer en magisk gudmor till dig snart, med mässbiljetter, pumpavagn och allt!

Monday, September 14, 2015

När litteraturen blir journalistik

Egentligen är ju det här ännu ett tydligt tecken på hur långt ner i uselhetsgyttjan svensk journalistik har sjunkit. Vad hände med nyheter som faktiskt är nyheter? Helst faktagranskade och korrekturlästa.

Å andra sidan är det en artikel om Ture Sventon, en av mina favoritkaraktärer genom alla tider.

Att vara människa är att vara kluven.

Här är länken till DNs mycket märkliga "nyhet" om maten i Sventonböckerna.

Sunday, September 13, 2015

Litteraturstrejken avblåst

Bokbloggen sprang på Ture Sventon på centralstation häromdagen, han stod där i ett stort lösskägg (prima kvalitet) och delade ut kaffe till anländande flyktingar. Jag passade naturligtvis på att fråga:

- Så är den litterära sittstrejken över nu?

- Javisst! Undan, mina unga vänner, här var det kaffe.

- Är problemen med rasism i Sverige lösta då?

- Inte alls. Men min detektivstrejk i kombination med bilden på den stackars gossen som drunknade i Medelhavet verkar ha väckt liv i den tysta svenska majoriteten. Och nu finns ingen tid för strejker! Nu måste jag dra mitt strå till stacken. Herr Omar står där borta på perrongen och tolkar från arabiska åt syriska flyktingar.

- Vilken fantastisk insats, Herr Sventon! Jag önskar dig all lycka till.

- För all del. Och du, har du skickat ditt bidrag till Röda Korset än?

Saturday, September 12, 2015

Rätt svar: Litauen

Jag har varit i Vilnius, en mycket mysig stad med härlig blandning av utslitna Sovjetruckel och finputsade stenhus i gamla stan. Så hemtamt och ändå ganska annorlunda. Mycket fattigt och med obegripligt dålig journalistik.

Men varför har jag, gamla männschan, inte lärt mig att det inte går att resa med bara en bok i bagaget? Orutinerat, sa Bull.

Friday, September 11, 2015

En Guantanamofånges dagbok

Det är den elfte september och jag har precis läst ut en skakande biografi - Guantanamo Diary av Mohamedou Ould Slahi, en av de män som fortfarande sitter inlåsta utan rättegång på Guantanamo.

Det är en knepig bok, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till den. Därför blir den här recensionen en röra av blandade tankar och intryck.

Mohamedou Ould Slahi är en mauretansk islamist med bakgrund som ingenjör i Tyskland. Han misstänktes 2001 för att ha planerat ett terrorattentat mot Los Angeles flygplats. Han greps i Mauretanien, flyttades sedan till fängelser i Jordanien och Afghanistan innan han hamnade på Guantanamo 2002. Han berättar om tortyr och misshandel. Han påstår själv att han är oskyldig till det han anklagades för, även om han medger att han har stridit med Mujahedin i Afghanistan (som på den tiden var på samma sida som USA mot ryssarna) och att han bland annat har hjälpt unga män att ta sig till Tjetjenien och Bosnien för att slåss.

Boken är tungläst. Det är en redigerad version av en självbiografi som Slahi skrev i Guantanamo 2005 och som hans advokater efter mycket processande fick ut. Det handskrivna manuskriptet gick först genom US-amerikansk militärcensur, därefter har Larry Siems (organisationen PEN) redigerat det hela till en läsbar text. De censurerade delarna av texten står kvar, ibland med förklarande fotnötter där Siems har listat ut vad som kan ha censurerats bort.

Censuren i sig är intressant. Alla namn och datum är strukna, liksom det som tycks vara beskrivningar av vakter och vissa skildringar av förhör. Dessutom saknas alla pronomen i vissa stycken - redaktören förklarar att det antagligen är när det varit en kvinnlig förhörsledare. De har alltså strukit alla "hon"/"henne" men inte censurerat "han"/"honom", i ett absurt försök att mörka att det finns kvinnor i USAs militär! Det hade förstås funkat bättre om de hade strukit alla pronomen...

Trots att det ibland är hela sidor som strukits bort finns det fortfarande kvar tillräckligt många förskräckliga vittnesmål om hur USA behandlar fångar. Slahi beskriver långa perioder utan sömn, i kylrum, med fysisk misshandel och under ständig skräck. Den värsta tortyren utfördes i det jordanska fängelset där USA hyrde in dessa tjänster av en tredje part. Men även i Guantanamo är det hårda tag.

Samtidigt: boken skildrar bara en sida av saken. Skildringarna av misshandeln och förhållandena i fängelset är trovärdiga, men det är mycket svårt att veta om Slahi är skyldig eller ej och i så fall till vad. Det har begåtts uppenbara fel mot Slahi men det är mycket möjligt att även Slahi gjort riktigt dåliga saker. Boken ger inga svar, den är inte en granskning av fallet, bara en partsinlaga.

Oavsett vilket kan lösningen förstås inte vara ett utomrättsligt och rättsvidrigt frihetsberövande av det här slaget. De brott som Guantanamofångarna anklagas för är oftast utom US-amerikansk jurisdiktion - USA kan inte lagenligt fängsla folk för att de t.ex. har stridit med islamister i Afghanistan.

Så hur stoppas en sådan här negativ spiral? Om männen på Guantanamo inte hatade USA innan de fängslades så gör de det garanterat nu.

Det finns bara en rimlig lösning som jag kan se: Guantanamofångarna måste genomgå en korrekt rättslig prövning av internationella brottsmålsdomstolen i Haag. Det är den enda domstolen med lagligt mandat för de här eventuella brotten. Problemet är att det inte kommer att hända - USA erkänner inte ICC.

Risken är därför stor att Slahi blir kvar i fängelset tills han dör. Som en liten, liten tröst i eländet blir han kanske i alla fall ihågkommen, tack vare biografin.

Thursday, September 10, 2015

Ny gissningstävling (det är inte klokt vad jag reser just nu)

Ännu en gång vaknar jag upp i en ny stad. Men var i all världen har jag hamnat nu?

Det vet förstås alla som var på stora bok- och biblioteksmässan för tio år sedan. Min favoritnobelprisförfattare Nadine Gordimer har också en koppling hit.

Annars är Häxan och regnet en intressant ledtråd, en tydligen mycket skandalomsusad roman om sex och Jesus.

Vet du var jag är?
Dagsfärskt foto med två ledtrådar bortcensurerade

Wednesday, September 9, 2015

Musiknörderi i kvadrat: Orfeo

Häromdagen träffades min ena bokklubb för att diskutera Richard Powers Orfeo.

Det är en ganska märklig bok om en man besatt av musik. Så till den milda grad att han sätter igång en serie experiment med bakterie-DNA hemma på köksbänken bara för att testa en ny galen idé om okända melodier gömda i den genetiska koden. Vilket ställer till problem när polisen råkar ringa på dörren. Plötsligt är den pensionerade kompositören på flykt, nationellt efterlyst som livsfarlig bioterrorist.

Det är så många musikspecifika termer i den här boken att jag blir alldeles snurrig. Jag är ju ingen musiklyssnare, jag är en läsare. Jag har ingen aning om olika slags tonskalor och orkestersammansättningar. Men boken är ändå, eller kanske just därför, rätt fascinerande.

Dessutom hade vi med en livs levande kompositör på bokklubbsträffen, han förklarade saker som "roterande hexakord" och gav lite nya perspektiv på boken.

Helt okej läsning, förutom det förskräckligt sorgliga att hunden dör, sånt borde vara förbjudet i böcker.

Tuesday, September 8, 2015

Tematrio: kalla grejer

Lyran frågar efter tre boktitlar med något kallt i. Det kan väl passa, september är ju den första officiella långkalsongmånaden (ja, jag är lite frusen av mig).

I romanen Snöns rike av Yasunari Kawabata är det vinter och snöstorm. Men det allra kallaste är inte vädret utan den cyniske och känslobefriade manliga huvudpersonen. Han återkommer varje år till ett slags spa i bergen där han träffar geishan Komako. Att hon lider av livet i prostitution är inget som bekommer romanens jagperson.

Liksom Kawabata fick Orhan Pamuk nobelpriset i litteratur. Jag läste Snö för ganska länge sedan och minns inte hur den slutar. Om en poet som försöker begripa Turkiet idag (2005) och som hamnar i skottlinjen mellan islamister, kurdnationalister och en auktoritär regim. Läge att läsa om den?

Peter Hoeg skrev också om snö, Fröken Smillas känsla för snö om en kvinna med inuitiska rötter som hamnar mitt i en storpolitisk gangsterhärva. Ett barn dör. Alla ledtrådarna har med snö och is att göra. Slutet är fullständigt bananas.