Saturday, November 29, 2014

Bilbo

När jag såg första delen i den nya filmtrilogin Hobbiten, löst baserat på J.R.R. Tolkiens bok Bilbo, var jag inte imponerad. Ett slarvigt genomfört försök att skrapa mesta möjliga kosing ur framgångarna med Sagan om ringen-filmerna (som ju faktiskt var riktigt bra). Bristen på intrig har de försökt dölja med en serie tramsigt spektakulära actionscener. Mellan Tolkiens ursprungliga gulliga barnbok och den bombastiska storfilmen med sliskigt storvulna repliker finns lika många likheter som mellan Mona-Lisa och en kopia målad av en tvååring med fingerfärg.

Men det måste jag ha glömt, för häromdagen såg vi ändå del två i samma filmserie. Inte imponerad nu heller. Trams och märkliga slagsmålsscener försöker kompensera en mycket bristfällig för att inte säga icke-existerande story.

Stackars Tolkien, en hel generation kommer nu växa upp och tro att han skrev dussinaction med slapstickinslag.

Friday, November 28, 2014

Fredagsfråga: nobelpristagare

Annikas fredagsfråga är: vilka nobelpristagarförfattare har du läst?

Jag har faktiskt stenkoll på den saken eftersom jag har ett långsiktigt projekt att läsa allihop. Till en bit in på 2018 borde jag vara ikapp. Här kommer en uppdatering: av 111 pristagare har jag 36 kvar att läsa.

Hela listan (grönt = har läst dem, + = extra läsvärd):

2014 - Patrick Modiano
2013 - Alice Munro +
2012 - Mo Yan
2011 - Tomas Tranströmer
2010 - Mario Vargas Llosa
2009 - Herta Müller +
2008 - Jean-Marie Gustave Le Clézio +
2007 - Doris Lessing +
2006 - Orhan Pamuk
2005 - Harold Pinter
2004 - Elfriede Jelinek
2003 - J. M. Coetzee +
2002 - Imre Kertész
2001 - V. S. Naipaul
2000 - Gao Xingjian
1999 - Günter Grass +
1998 - José Saramago
1997 - Dario Fo
1996 - Wislawa Szymborska
1995 - Seamus Heaney
1994 - Kenzaburo Oe
1993 - Toni Morrison

1992 - Derek Walcott
1991 - Nadine Gordimer +
1990 - Octavio Paz
1989 - Camilo José Cela
1988 - Naguib Mahfouz

1987 - Joseph Brodsky
1986 - Wole Soyinka +
1985 - Claude Simon

1984 - Jaroslav Seiferts
1983 - William Golding
1982 - Gabriel García Márquez
1981 - Elias Canetti
1980 - Czeslaw Milosz

1979 - Odysseus Elytis
1978 - Isaac Bashevis Singer
1977 - Vicente Aleixandre
1976 - Saul Bellow
1975 - Eugenio Montale
1974 - Eyvind Johnson, Harry Martinson
1973 - Patrick White
1972 - Heinrich Böll
1971 - Pablo Neruda
1970 - Alexandr Solzhenitsyn +
1969 - Samuel Beckett

1968 - Yasunari Kawabata
1967 - Miguel Angel Asturias
1966 - Shmuel Agnon, Nelly Sachs
1965 - Mikhail Sholokhov
1964 - Jean-Paul Sartre (tackade nej)

1963 - Giorgos Seferis
1962 - John Steinbeck
1961 - Ivo Andric
1960 - Saint-John Perse
1959 - Salvatore Quasimodo
1958 - Boris Pasternak
1957 - Albert Camus
1956 - Juan Ramón Jiménez
1955 - Halldór Laxness +
1954 - Ernest Hemingway
1953 - Winston Churchill
1952 - François Mauriac
1951 - Pär Lagerkvist +

1950 - Bertrand Russell
1949 - William Faulkner
1948 - T.S. Eliot
1947 - André Gide
1946 - Hermann Hesse
1945 - Gabriela Mistral

1944 - Johannes V. Jensen
1943 - Inget pris
1942 - Inget pris
1941 - Inget pris
1940 - Inget pris

1939 - Frans Eemil Sillanpää
1938 - Pearl Buck
1937 - Roger Martin du Gard
1936 - Eugene O’Neill
1935 - Inget pris
1934 - Luigi Pirandello
1933 - Ivan Bunin
1932 - John Galsworthy
1931 - Erik Axel Karlfeldt
1930 - Sinclair Lewis
1929 - Thomas Mann +
1928 - Sigrid Undset +

1927 - Henri Bergson
1926 - Grazia Deledda
1925 - George Bernard Shaw
1924 - Wladyslaw Reymont
1923 - William Butler Yeats
1922 - Jacinto Benavente
1921 - Anatole France
1920 - Knut Hamsun

1919 - Carl Spitteler
1918 - Inget pris
1917 - Karl Gjellerup, Henrik Pontoppidan
1916 - Verner von Heidenstam
1915 - Romain Rolland
1914 - Inget pris
1913 - Rabindranath Tagore

1912 - Gerhart Hauptmann
1911 - Maurice Maeterlinck
1910 - Paul Heyse
1909 - Selma Lagerlöf +
1908 - Rudolf Eucken
1907 - Rudyard Kipling
1906 - Giosuè Carducci
1905 - Henryk Sienkiewicz
1904 - Frédéric Mistral, José Echegaray
1903 - Bjørnstjerne Bjørnson +
1902 - Theodor Mommsen
1901 - Sully Prudhomme

Thursday, November 27, 2014

Gula fåglar

Den fantastifika bokklubben Most awesome reading circle läste krigsporr. Eller vad ska man kalla den, Kevin Powers märkliga bok Yellow birds.

Boken handlar om en ung amerikansk man som åker till Irakkriget runt 2005 och som kommer tillbaka traumatiserad av eländet han varit med om.

Texten är en bisarr blandning av å ena sidan en mängd svulstiga beskrivningar av soluppgångar och skogsbrus, jag antar att det ska föreställa poetiskt, och å andra sidan abrupta grova scener där pojk-militärer dödar irakier och säger könsord. 

Om du gillar pekoral är det här boken för dig.

Och apropå boktiteln kommer här en idolbild på den gula huliganen, må hon vila i frid.

Wednesday, November 26, 2014

Patrick White: Stormens öga

Jag tog mig an en extra nobelpristagare för att komma ifatt lite efter förra året när jag läste för få.

Det blev Patrick White, för han råkade finnas i hyllorna på Bergshamra bibliotek när jag var där sist. Av någon anledning fick jag med mig hans allra tjockaste roman, Stormens öga. Den tog tid! 

Den handlar om en mycket gammal, döende kvinna. Hon vårdas i hemmet och hon väntar besök av sina två vuxna barn som främst kommer för att bevaka arvet. Läsaren får små glimtar av kvinnans minnen och tidigare liv, det har varit både upp och ner. Och så får man följa de två barnen som likt asgamar väntar ut mammans död. Den ena självbelåten och med blick bara för sig själv, den andra ruvandes på en stor ilska över alla mammans orättvisa och elaka gliringar under årens lopp.

Den var lite frustrerande, och bitvis rätt tungläst, men med många intressanta små snuttar. Antagligen kom den mer till sin rätt i sin egen tid på 70-talet än den gör idag.

Tuesday, November 25, 2014

Tematrio: storslagen natur

Lyran firar att Lars Lerin fick Augustpriset i kategorin "Årets svenska fackbok" för sin Naturlära. Dagens tematrio handlar därför om naturskildringar.

Astrid Lindgren har gjort mycket fint, men ett särskilt gott öga har jag till skogen i Ronja Rövardotter.

Selma Lagerlöf, denna toppentant, beskriver hela Sverige med alla olika växtzoner och egenheter i (den ärligt talat lite väl långrandiga) Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Och så slår vi till med en maritim miljö också: Ernest Hemingway, Den gamle och havet. Så deppig. Så fin. Så väldigt mycket saltvatten.

Och grattis till årets Augustpristagare: Lars Lerin, Kristina Sandberg, Jakob Wegelius och Matilde Villegas Bengtsson!

Monday, November 24, 2014

Dracula diskuterar "samvetsfrihet"

Den senaste månaden har ju vuxencurling återigen blivit ett aktuellt tema. I samband med det fick jag en exklusiv intervju med Bram Stokers Dracula.

- Greve Dracula, du har ju inte legat på latsidan sedan sist. Berätta!

- Jo, jag har vidareutbildat mig. Utbildning är A och O! Kryptan därhemma förfaller och jag behöver en inkomst för att hålla jämn takt med renoveringskostnaderna.

- Sant, sant. Och nu jobbar du alltså som sjuksköterska på akutvårdsavdelningen.

- Nja... Alltså, det var det som var meningen, men jag fick inte jobbet. Diskriminering!

- Oj, det låter ju inte bra! Berätta mer?

- Sjukhuset anställde en annan person när jag berättade att jag inte kan hjälpa till att ge blodtransfusioner. Du förstår, det strider mot mitt samvete att tappa in blod i folk istället för ut.

- Men det låter som en ganska viktig uppgift just inom akutvården? Så varför valde du just den utbildningen?

- Jag vill vara med och se livets mirakel när människor som blivit slarvsylta i bilolyckor räddas. Jag tycker bara inte att de ska behöva få blod.

- Okej... Och du visste innan att blodtransfusioner är en väldigt viktig uppgift inom jobbet?

- Ja, men det är väl inte mitt problem. Jag har väl rätt att jobba med vad jag vill fast anpassat till vad jag själv känner för.

- Så nu har du anmält sjukhuset till diskrimineringsombudsmannen.

- Just precis! Att välja en jobbsökande som vill göra hela jobbet är diskriminering mot oss som bara vill göra halva jobbet. Det borde en arbetsgivare förstå.

- Och hur svarar du de kritiker som är oroliga att sjuka människor som kommer in inte får de blodtransfusioner de behöver - och har laglig rätt till - för att personalen tycker att "det vore fel"?

- Nu försöker du få det här till att handla om patienterna, men det här handlar faktiskt om MIG. Att jag är övertygad om någonting och vill att alla andra ska tycka likadant. Patienterna har väl inget med saken att göra.

- Slutligen, kan du inte tänka dig att ta ett annat sjuksköterskejobb då, till exempel inom blodgivningen, då får du ju tappa ut blod istället för att hälla in?

- Men jag tycker ändå att det är diskriminering. Du är dum.

- Tack då, Greve Dracula.

Saturday, November 22, 2014

Uccles bokmässa, andra försöket

För exakt ett år sedan låg Tassavalpen i hög feber och svår streptokocksepsis - hon var en hårsmån från döden innan antibiotikan tog skruv. Så jag missade den lokala bokmässan i kommunens kulturhus.
I år gick det bättre! Temat var "makt" på La Foire du Livre Belge och jag lyckades ta mig dit. En liten, liten bokmässa men trivsam. Problemet är bara: det är väldigt svårt att köpa franska böcker. Jag har nämligen inte knäckt koden än, jag fattar inte vad det är för typ av bok bara utifrån omslaget. En faktabok, en poesisamling, en deckare? Ingen aning. Det är frustrerande.
...fast skam den som ger sig, efter rådslag med en lokal expert blev det såklart ett par böcker i kundkorgen ändå. Vissa av dem signerade!
Och viktigast av allt: Tassa lever och mår bra. Även om hon tycker att matte är hemskt tråkig som skriver blogginlägg istället för att kasta boll.

Friday, November 21, 2014

I en realistisk bok hade Professor Langdon blivit påkörd av en vespa

Gissa var jag är?

Ledtråd 1: Henryk Sienkiewicz, Quo Vadis.

Ledtråd 2: Renata Wrede har skrivit en bok om lejon, eller kanske snarare om en uppväxt.

Ledtråd 3: Änglar och demoner (skräplitteratur).

Det blir ingen hattjakt och ingen litterär sightseeing, bara en vägsäkerhetskonferens.

Thursday, November 20, 2014

Flygplan! Fast inte med stryknin

Gåtan har fått sin lösning. Min hjärna måste ha blandat ihop bokomslaget till En dos stryknin med bokomslaget till Högt vatten (pocketutgåvorna från ca 80-tal). Båda är pusseldeckare skrivna av Agatha Christie, men det var den senare som hade flygplan på omslaget:
De små grå cellerna är inte i poirotsk ordning, det är de inte.

Wednesday, November 19, 2014

Galen tonåring, döende pappa

Iain Banks dog förra året i cancer, men innan dess hann han skriva klart The quarry (Stenbrottet) som handlar om en man som håller på att dö i cancer.

Liksom i Banks mest kända roman, Getingfabriken är huvudpersonen en ganska störd tonåring. Han har sannolikt Aspergers, i alla fall avsevärda problem med det sociala. Hans pappa, en övervintrad hippie i fyrtiofemårsåldern, har inte många månader kvar att leva. Pappans vänner från studenttiden kommer och hälsar på en helg för att på ett obekvämt sätt ta farväl.

Fast... det visar sig att de inte bara är där för att ses en sista gång utan också för att leta efter en mycket pinsam videofilm som den döende mannen har suttit på under alla år och som skulle kunna sabotera samtligas karriärer om den kom ut.

Det är en utmärkt bok! Så hemsk och sorglig-rolig och med så pricksäkra beskrivningar av hur människor inte klarar av att umgås med varandra.

Monday, November 17, 2014

Dystopier och jordens undergång

Lyrans tematrio den här gången är: dystopier, apokalypser och jordens undergång.

Jag har inte läst någon av alla zombieböckerna som kommit på sistone så jag håller mig som vanligt till genren "klassiker och udda" som är lite av min paradgren.

Bäst av alla jordens-undergång-böcker är naturligtvis Harry Martinsons Aniara. Jorden är så trasig och kärnvapenkrigsskadad att all befolkning evakueras. Rymdskeppet Aniara kommer ur kurs och seglar obönhörligen långsamt ut i universums kalla tomhet. Människorna ombord driver maktlöst mot ingenting. En fantastisk bok! På vers, ett riktigt konststycke.

Nyligen läste jag också innan-katastrofen-novellen Nightfall av Isaac Asimov. På en planet långt bort blir det bara "natt" var tvåtusende år så mänskligheten glömmer varje gång bort vad mörkret är och får panik när solförmörkelsen väl inträffar. De får väldigt mycket panik... Asimovs sci-fi-novell är mycket läsvärd och flerbottnad.

Och så skulle jag nog vilja hävda att Jonathan Swifts Gullivers resor passar in här. Det är inte en gullig barnbok med lilliputtar, å nej. Det är en förskräcklig reseberättelse om främmande världar, den ena värre än den andra. En allegori över mänsklighetens alla fel och brister. Jag känner ofta stark frändskap med misantropen Swift, det gör jag.

Hustvedt: eländes sömnpiller

Siri Hustvedt är inte en favoritförfattare.

Speciellt inte efter urtråkiga drapan The blazing world. Eller som den hade hetat om jag hade bestämt titeln: The bla-ha world of pretentious besserwissership.

Storyn verkade ju lovande: äldre kvinnlig konstnär inser att hennes verk aldrig tas på allvar och iscensätter en kupp där hon låter en snygg ung man vara frontfigur för en ny installation som egentligen är gjord av henne. Installationen blir en succé, vilket avslöjar sexismen i konstbranschen.

Problemen är följande:

1) Stilen. Boken är skriven i form av en torr och pretentiös reportagebok med "utdrag ur dagböcker" blandat med "redigerade intervjuer". Precis lika tråkigt och tungläst som det låter.

2) Intrigen. Det händer nämligen... inget mer än det som redan berättats i baksidestexten. Ett tag hintas det att konstnären gjort något lite mer spektakulärt och jag läser ut eländet bara för att få veta om det verkligen blir så. Men nej.

3) Tramset. Om bisarrt new-age-svärmeri bidrar till att föra handlingen framåt så javisst. Om inte - redigera bort dumheterna.

En tråkig, tråkig bok som inte ens blir intressant av det feministiska budskapet.

Sunday, November 16, 2014

Precis här...

...ska jag sitta med en bokhög i sommar.
I vårt alldeles egna, nyinköpta lilla torp.

Saturday, November 15, 2014

Inga flygplan

...nej, det är mycket riktigt inga flygplan på omslaget till En dos stryknin. Jag vet inte varför min hjärna har den här felkopplingen.

Men jag tänker att nu när jag satt tankarna på pränt kanske denna lilla minnesbugg kan raderas för alltid.

Friday, November 14, 2014

Läs Jasper Fforde!

Annika fredagsfrågar idag efter kända böcker som skrivits om ur en annan karaktärs perspektiv - fan fiction på hög nivå, skulle en kanske kunna säga.

Jag har ett "vanligt" exempel: P. D. James, När döden kom till Pemberley. En deckare fast som utspelar sig i en fortsättning på Jane Austens Stolthet och fördom. Fantastiskt för alla fans! Möjligen lite småtrist för er andra.

Och så har jag ett extraordinärt exempel: Jasper Ffordes serie om litteraturdetektiven Thursday Next. Den första boken heter The Jane Eyre affair, och det är den mest svindlande underbara bokserie för boknördar jag hittills stött på. Den berättar alla kända böcker ur väldigt oväntade perspektiv, nämligen innifrån. Det är intensivt, så läs inte flera böcker i serien direkt efter varandra...

Thursday, November 13, 2014

I skuggan av Uwe Timms bror

Uwe Timm är den tyske författaren bakom bl.a. storsuccén Upptäckten av currywursten. Han har också skrivit en slags grubblande memoarbok om sin bror, den 16 år äldre idolen som dog vid ryska fronten under andra världskriget.

Timm läser broderns dagbok från fronten och breven hem och han försöker begripa hur brorsan tänkte och hur helt normala unga män som han kunde drivas in i kriget så okritiskt och entusiastiskt.

Dessutom mycket öppet och personligt om hur familjen efteråt försökte värja sig mot den kollektiva skulden efter kriget. Till exempel hur de betonade för alla att sonen varit i Waffen-SS, inte i det SS som vaktade koncentrationslägren. Och därför var det okej.

Fast att ingenting egentligen alls var okej. Men de måste leva vidare med det ändå.

Så väldigt intressant! Och svårt att riktigt fatta. Timm själv skriver att han inte skulle kunnat skriva den här boken förrän nu, 70 år senare. Sådan känsloladdning har ämnet.

Boken heter I skuggan av min bror. Läs den!

Wednesday, November 12, 2014

Mindfulness enligt Sartre

Gills Jean-Paul Sartre bland nobelpristagarna? Jag tycker det, han vann ju priset även om han sedan vägrade ta emot det.

Så nu har jag läst hans något märkliga lilla roman Äcklet. Det är en idébok, bygger på beskrivningar och inre monolog snarare än på handling.

Det handlar om en uppenbart psykiskt sjuk ung man som känner efter alldeles för mycket. Ja, han känner efter så mycket och försöker ta in alla detaljer i varje ögonblick att han blir äcklad av  både tillvaron och sig själv. Sartre höjer, utan att veta det, ett varnande finger: detta är vad som händer om "mindfulness" går för långt!

Allt går på tok för huvudpersonen: hälsan, kärleken och författarskapet.

Läsvärt? Visst. Eller kanske snarare lite tröttsamt.

Tuesday, November 11, 2014

En sjuklig tematrio

Lyran har idag valt ett tema som passar den mörka och jobbiga novembertiden: sjukdomar.

Först tänkte jag tipsa om underbara Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru men jag är inte säker på att huvudpersonens dysfunktionella relation till tiden verkligen är en sjukdom, jag lutar åt att det snarare är ett funktionshinder.

Så det får bli följande tre tips:

Sofi Oksanen, Stalins kossor, en otäckt detaljerad skildring av en ung flicka med bulimi. Om utanförskap och främlingsfientlighet och om ätstörningar som en reaktion på maktlöshet och hopplöshet.

Elsie Johansson, Kvinnan som mötte en hund, om en äldre ensam kvinna som drabbas av psykisk sjukdom och som långsamt faller ner i mörkret, utan det minsta sociala skyddsnät att landa i.

Fjodor Dostojevski, Idioten. Om den stackars Furst Mysjkin som har epilepsi och som därför utsätts för hån och förakt istället för omvårdnad och empati. Jag älskar ryska klassiker och den här är dessutom lite speciell eftersom det är Dostojevskis hemliga självbiografi. Min Tassahund är också epileptiker men idag har vetenskapen tack och lov gått framåt och det finns både mediciner och stor förståelse. Till och med för hundar!

Krya på er, därute.

Monday, November 10, 2014

En dos stryknin, eller var det arsenik?

Så här är det: jag har dåligt minne vad gäller deckare i allmänhet, men i synnerhet när det kommer till Agatha Christies The mysterious affair at Styles (på svenska: En dos stryknin).

Den är en av de första Christie-deckarna jag läste och jag har läst den minst en fyra-fem gånger till under årens lopp. Men det är som en mental fallucka: jag kan inte komma ihåg vem som är mördaren. Jag har till och med svårt att komma ihåg vad den handlar om, jag brukar ha för mig att det är något om flygplan. Eller att det åtminstone fanns flygplan på framsidan av pocketutgåvan i mammas bokhylla.

Ursäkta, flygplan? Varför skulle det finnas flygplan på omslaget?  Undrar nu något inbitet Christie-fan. Med rätta.

För nu har jag läst om boken igen, blivit överraskad igen, samt kommit fram till: det finns inga förbaskade flygplan i boken. Mina små grå celler är i tydlig oordning.

Däremot mindes jag rätt att just En dos stryknin är en av Christies roligare. En mästare i ironi! Poirot driver med den stackars Hastings (som blir klokare i de senare böckerna) så det står härliga till. "Vi måste vara så intelligenta att de inte tror att vi är intelligenta alls. Och där kommer du vara till stor hjälp", säger Poirot till Hastings - som inte förstår piken utan blir glad för "komplimangen".

Vem som var mördaren? Ingen aning...

Sunday, November 9, 2014

På spaning efter den hatt som flytt

Gissa var jag är?

- Stadens namn rimmar på titeln till en av Peter Englunds mer kända böcker
- Stadens namn finns också i en boktitel av Slavenka Drakulic
- En prisbelönt serietecknad roman av Art Spiegelman utspelar sig delvis i staden och landet under en av landets mer olyckliga tider
- En av landets poeter fick nobelpriset 1996 (ja, jag har läst henne!)
Vi äter gott och spanar efter hattar och andra ledtrådar, vännen H och jag. Det är inte det minsta synd om oss.

Thursday, November 6, 2014

3x3: Nässlorna blomma

Jag har läst ut alla tre böcker som jag åtog mig i Pocketlovers "3x3-utmaning"!

Den sista var Harry Martinsons Nässlorna blomma som handlar om en liten pojke från en mycket fattig familj. Han säljs på sockenauktion när familjen faller sönder och flyttar sedan runt på olika gårdar som någon slags billig hushållsslav. Tänk att Sverige var så fattigt för bara ett par generationer sedan. Det sätter saker och ting i perspektiv. Idag tar vi all vår vardagslyx och höga levnadsstandard för given.

Martinson skriver enkelt och rakt på sak och det naiva barnperspektivet gör texten lättläst och ganska känslig.

En klassiker? Visst!

Wednesday, November 5, 2014

Näst sista drakfantasyn

Så här tänker jag mig att det gick till:

Dataspelsprogrammeraren Naomi Novik fick en briljant idé. "En bok om en smart drake under Napoleonkrigen - det blir ju jätteintressant!"

Och så skrev hon den mycket underhållande och spännande fantasyromanen Téméraire.

Boken blev en liten succé, det vill säga lite större än vad serier i fantasygenren ofta blir. Eftersom huvudpersonen är en drake av alldeles särskild kaliber.

"Så roligt!" Tänkte Naomi Novik. "Det här gjorde underverk för min plånbok. Jag har visserligen slut på geniala och originella idéer, men om jag skriver åtta likadana böcker till så borde jag ha pensionen tryggad."

Sagt och gjort, hon började massproducera böcker om den smarta draken Téméraire. Bok nummer två i serien var fortfarande lite intressant och spännande, bok nummer tre var lite mindre spännande och så vidare i sjunkande läsvärdhetsgrad.

Och ändå sitter jag och en massa andra lättlurade typer och köper bok efter bok i serien, med löfte om att bok nio nästa år verkligen kommer att bli den sista, och bara för att vi är så väldigt förtjusta i draken det handlar om.

Ka-tching!

Tuesday, November 4, 2014

Tematrio: pappor

Lyrans tematrio denna vecka gäller farsor, fäder och pappor.

Jag har tre böcker på förslag (förlåt, jag ljuger, det är många fler):

1. Den trasiga pappan
Thomas Bannerhed fick Augustpriset för romanen Korparna där en pojke på leriga landsbygden oroar sig för sin far som drabbats av psykisk sjukdom och vacklar just vid kollapsens rand. Ledsamt och sårigt och en hel del om fågelskådning också.

2. Den tyranniske fadern
I Barbara Kingsolvers tegelsten Poisonwood bible släpar en galen missionär med sin fru och sina döttrar till Kongo strax innan självständigheten. Han är en fundamentalist av det mest brinnande slaget och hotar både den tilltänkta församlingen och den egna familjen med helvetet i tid och otid. Han lyssnar inte till någon, han tar gärna till våld, han är familjens envåldshärskare och hade det inte varit för att mamman till slut slår sig fri hade alla döttrarna strukit med på kuppen.

Bonusexempel: Chimamanda Ngozi Adichie, Lila hibiskus. På temat fundamentalistiskt kristna fäder som i religionens namn torterar sina barn.

Bonusexempel 2: Roger Martin du Gard, Les Thibaults. Dito.

(När jag tänker efter är litteraturhistorien smäckfull av den här typen av tyrannpappor! Så deppigt. Låt oss gå över till en trevligare kategori).

3. Pappan som faktiskt är en riktig förälder
Tack och lov finns det också strålande böcker om moderna, duktiga fäder som tar sin föräldraroll på allvar. En av de finaste jag läst på sistone är Gold av Chris Cleave. En pappa (och en mamma och en bonusmamma) kämpar för att ge sin mycket sjuka dotter ett rimligt liv. De planerar sitt liv i detalj för att klara både leukemin och sina respektive karriärer som elitcyklister. En jättefin pappaskildring som jag hoppas blir allt vanligare i takt med att de manliga kompetenta föräldrarna blir fler än de rabiata hustyrannerna och de omogna barn-männen.

Bonusexempel: Tove Jansson, Pappan och havet. Även om han sannerligen inte bidrar med hälften av föräldraarbetet så är Muminpappan i alla fall en vänlig själ som bryr sig om sina telningar.

Tusan, jag har massor med fler exempel med andra slags pappor, till exempel det här och det här och det här och det här, det borde kanske ha varit en tematio istället...

Monday, November 3, 2014

Om du fick oändligt antal chanser...

Kate Atkinson, Life after life är lite klurig att sammanfatta - kanske någonting så här: Ursula Todds föds år 1910 och dör 1910, 1918, 1926, 1933, 1939 och ganska många andra år.

Det är en "tänk om..."-historia där läsaren får följa Ursula genom livet, eller ska vi säga liven. Varje gång hon dör så tas historien om från en punkt där något hade kunnat göras annorlunda så att Ursula hade överlevt det hela. En massa parallellhistorier om hur det hade kunnat gå, genom första världskriget, spanska flunsan, andra världskriget, och så vidare.

Men den mest intressanta tvisten är att Ursula faktiskt minns lite, lite från varje tidigare liv och alltså kan börja sätta ihop pusslet till en större historia. Tills dess att hon börjar fundera på om hon inte kan ändra historiens gång, nu när hon anar saker om den framtid hon redan upplevt.

Det är lite tillkrånglat och vissa delar är misstänkt anakronistiska, men boken är definitivt läsvärd. Jag var främst fascinerad av alla scener med London under Blitzen, jag har vetat så lite om det men den här boken är full med levande detaljer.

Låter kanske svårare än det är - ge Atkinson en chans!

Saturday, November 1, 2014

Är du grym?

Det där med språkutveckling. Det är svårt.

Jag är med på att ord över tid kan få ny betydelse och att det är okej. Men viss felanvändning av ord är rent ut sagt intelligensbefriad.

Till exempel oskicket med ordet "grym".

Grym betyder "ondskeful, illvillig, empatilös, som orsakar smärta och lidande". Inte "cool, duktig, bra".

Kommer framtidens läsare tro att Tengil och Riddar Kato bara var schyssta snubbar?