Friday, October 31, 2014

Webbtips

Fredag! Det firar vi med ett par länktips för boknördar:

Runebergprojektet - digitaliserar gammal klassisk nordisk litteratur. Gratis nerladdning av de mest obskyra underbara gamla verk.

Litteraturbanken - gör detsamma fast med fokus på svenska klassiker.

Gutenbergsprojektet - gör internationella klassiker tillgängliga i e-format. I tusental och åter tusental.

Trevlig helg!

Thursday, October 30, 2014

Fördelarna med en kollaps

Jonathan Tropper skriver böcker som är sorglig-roliga och som handlar om trasiga familjer och känslomässigt dysfunktionella män som försöker finna sin plats i en modern värld.

Så också i Fördelarna med en kollaps. En sunkig, avdankad trummis har svårt att gå vidare trots att det gått nästan tio år sedan skilsmässan. Och nu ska ex-frun gifta om sig med en äckligt framgångsrik snubbe. Dessutom är den knappt vuxna dottern, som han har varit en usel far till, på smällen. Och som grädde på moset får han en hjärtattack och en dödsdom. Vad göra med den lilla tid som är kvar?

Huvudpersonen är ännu en av alla dessa typiska bortskämda barn-män som aldrig behövt ta något ansvar och som aldrig blivit emotionellt mogna. Något som väl inte var något större problem förr i tiden (inte för dem själva alltså) men som blir ett rejält handikapp i en ny tid där kvinnor inte längre tar vilken skit som helst och där grundläggande krav ställs även på manliga föräldrar.

Den här boken är lite mer åt sorglig-hållet än tidigare titeln Sju jävligt långa dagar. Men lättläst. Dessutom intressant med böcker som benar i mansroller idag.

Wednesday, October 29, 2014

Klassiker och läskiga sagor

Amazon tycks ha en ganska klar bild av mig som stofil: de här böckerna ville de "tipsa om" i senaste reklammejlet.
Härliga klassiker! Men hallå, jag läser faktiskt nya böcker också. Om jag inte missminner mig var det senaste jag beställde hem en färgglad kattdeckare och en fantasyroman om en stridsdrake.

Och så känner jag mig nästan lite stött över att Amazon har mage att tro att jag inte skulle ha läst de där historiska guldkornen än.

Nästan mer stött över det än över att de fortsätter skicka reklam trots att jag regelbundet klickar på "unsubscribe all newsletters", faktiskt.

Tuesday, October 28, 2014

Tre rysliga rysare

Förra året när Lyran hade Allhelgonatema i trion tipsade jag om Roald Dahl, John Ajvide Lindqvist och Edgar Allan Poe.

I år får det bli tre andra klassiker:

Selma Lagerlöfs spökhistoria Herr Arnes penningar lyssnade vi på i radioteaterformat ur SRs öppna arkiv i somras. Ett mycket våldsamt gäng rånar och slår ihjäl Herr Arne och hela hans familj. Men en flicka överlever och hon får hjälp av sin mördade fostersyster för att hämnas banditerna, efter diverse förvecklingar. Spännande!

I Oscar Wildes Porträttet av Dorian Gray säljer en ung dandy sin själ i utbyte mot ett vackert utseende. Han själv förblir ung och hans målade porträtt åldras istället... Men säg den pakt med hin som inte har en lurig hake.

Och så tar vi en Poe till, ja det gör vi! Den oslagna skräckmästaren. Ett av mina tidigaste Poe-minnen är novellen Grodan om en dvärg som misshandlas och förnedras vid hovet. Men hämnden blir gruvlig... och ganska invecklad, det har med orangutangdräkter och kedjor att göra. Resten får du läsa dig till själv.

Bu!

Monday, October 27, 2014

Morantologi

Caitlin Moran, min feministiska husgud, har också gett ut en samling av sina bästa kåserier och krönikor: Morantologi. Inte riktigt lika klockrent som Konsten att vara kvinna men fortfarande rått, självironiskt och fruktansvärt roligt.

Om någon förresten missat Morans svordomsosande beskrivning av hur hon skrev en låttext till Abba-Benny ur förra säsongens Babel på SVT, så finns den här, tyvärr i nerkortad version.

Saturday, October 25, 2014

Sisterhood of the World Bloggers Award

Jag blev nominerad till Sisterhood of the World Bloggers Award av bokbloggen Mias bokhörna - stort tack för det!

I korthet är det ett slags kedjebrev för bloggar där den som nominerats får ett antal frågor, svarar på dem och i sin tur nominerar några nya bloggar hon följer och gillar och ställer frågor i sin tur till dem, som svarar på sin blogg och sedan nominerar några nya bloggar... ja, ni fattar. Jag klistrar in "reglerna" längst ner.

Mia frågade så här:

1. Är du samlare av böcker eller ger du bort/annat alternativ, när du läst dem?
-> Jag har ekorrtendenser, ja. Fast nu ska vi flytta till mindre och då håller jag faktiskt på att rensa ut böckerna jag ogillar och ska ge dem till lokala Röda Korsets secondhandbutik.
2. Brukar du äta eller dricka något när du läser?
-> Te! Och choklad om det finns. Eller kakor. Eller en frukt. Men helst choklad (rumstempererad).
3. Vilken är din favoritläsplats?
-> Soffan, fast oftare läser jag i sängen just innan godnattdags.
4. Vad fastnar du för vid bokinköp?
-> Böcker? Helst om de har en lite bisarr framtoning.
5. Vilken är din favoritgenre?
-> Absurda och skruvade böcker, klassiker samt allt som är välskrivet.
6. Vad ska du läsa i jul?
-> Jag tänkte passa på att klämma Derek Walcott när jag kommer hem till Sverige och kan låna honom på bibblan i svensk översättning (han är på checklistan över nobelpristagarförfattare jag tänkte läsa i år).
7. Vad önskar du för bok/böcker i julklapp?
-> På förekommen anledning skulle handböcker om trädgårdsskötsel sitta fint.
8. Vilken årstid är bäst för läsning?
-> Sommar, vinter, vår samt höst.
9. Vad är skräplitteratur för dig?
-> Sexistisk fördumningslitteratur och alla hafsverk som tycks ha skrivits för att de går att sälja snarare än för kärleken till orden.
10. Vilken bok rekommenderar du att alla ska läsa?
-> Charlotte Brontë, Jane Eyre. Det är den kompletta romanen, den har allt. Och den är jättebra.

Jag skulle vilja nominera följande, väldigt olika, bloggar som jag följer och gillar:

Feministbiblioteket, en väldigt intressant bokblogg som verkligen tar det där med litteratur på allvar.

Life by Manda som handlar om katter, pyssel, trädgårdsfix och att komma igen med träning efter diverse skador. (Önskemål: mer kattbilder!)

Fnork - jourhavande paragrafryttare, en av de roligaste bloggarna jag vet i all sin enkelhet. Om husdjur med mycket personlighet och en hel del om vägsäkerhet också.

Kameläventyret, som jag snubblade in på av en slump via Fnorkbloggens föregångare. Helt oemotståndligt: det är en blogg med många foton på riktiga kameler! Det är sant. De bor någonstans i Sverige och gör jättetuffa saker och har fantastisk kamelull och kan ninjatricks.

För skojs skull - träning för att det är roligt, som handlar om väldigt imponerande friluftsäventyr och om hur en förbereder sig för att klara simning över engelska kanalen.

Jag skulle vilja fråga er följande, om ni har lust att svara:
- Hur kom det sig att du började blogga?
- Var det självklart vad du skulle blogga om eller växte det fram gradvis?
- Hur många andra bloggar följer du själv, mellan tummen och pekfingret?
- Berättar du för folk IRL att du bloggar? Alltså, puffar du för bloggen även utanför internet?
- Om du skulle vara en fiktiv litterär karaktär, vem skulle du då vara?

Ha en fin helg!
/Sanna

---
Sisterhood of the World Bloggers Award: Rules
(01) Thank the blogger who nominated you and link back to their site.
(02) Put the award logo on your site.
(03) Answer the questions the tagger has given you.
(04) Nominate ten people, and
(05) Make up ten new questions for those people to answer.

Friday, October 24, 2014

Bästa presentboken: What if?

Har du ibland svårt att komma på en bra present till någon? Problemet är löst!

Ge vederbörande Randall Munroes alldeles geniala bok What if? Serious scientific answers to absurd hypothetical questions.

Munroe driver den fantastiska bloggen med samma namn, samt ritar en nördig tecknad serie med många naturvetarskämt.

Några av de bästa bloggfrågorna har alltså satts ihop till en bok och den boken tycker jag ni alla ska köpa en kartong av, att ha att ge bort till alla de där som är så svåra att köpa en bok till. Om en människa har det minsta uns nyfikenhet i kroppen, då är detta en bra present till henom.

Munroe besvarar märkliga frågor som folk skickar in, t.ex. "från vilken höjd måste man släppa en köttbit för att den ska vara färdigstekt när den landar" eller "vad skulle hända om jorden slutar snurra" eller "hur många legobitar skulle behövas för att bygga en bilbro från London till New York". Dessa frågor besvaras utförligt och vetenskapligt, illustrerat med skojiga streckgubbar. Lättläst OCH lärorikt! Och alldeles, alldeles galet. Den som inte tycker fysik och kemi är spännande efter att läst några små kapitel i den här boken, den är immun mot kunskap.

Thursday, October 23, 2014

I en värld utan natt

Den gula huliganens pappa försåg mig med Isaac Asimovs klassiska sci-fi-novell Nightfall från 1941. Vilket påminde mig om att jag borde läsa mer science fiction, det är ju jätteroligt (de av kvalitet, vill säga).

Nightfall handlar om en planet långt borta. Den har sex solar vilket gör att det i princip alltid är fullt dagsljus. Människorna har därför inte behövt uppfinna saker som ljus eller lampor och deras allra största skräck är mörkret eftersom de inte känner till det.

Endast en gång var 2500e år infaller en ca 18 timmar lång solförmörkelse. Varje gång det händer går mänskligheten bärsärk och eldar upp allt som finns inom räckhåll i ett förtvivlat försök att skapa ljus. När novellen börjar är det precis dags för nästa solförmörkelse - astronomerna har den här gången lyckats förutspå den men ingen tror på dem och paniken blir total...

Jag gillade den här novellen! Temat är intressant, beskrivningen av klaustrofobin hos den som första gången upplever mörker är övertygande, och den apokalyptiska stämningen medryckande. Dessutom måste jag ju, särskilt som sambo med en astronom, uppskatta meningar som den här:
"Astronomers were queer ducks but Aton was the queerduckiest of them all"
Ordet "queerduckiest" måste jag börja använda i vardagslag, känner jag.

Wednesday, October 22, 2014

Hallå, militären!

...har ni provat att ringa thrillerförfattaren Tom Clancy?

 Han verkade ju ha ett par goda idéer om hur en effektiv u-båtsjakt skulle kunna bedrivas.

Kattdeckare: Pawing through the past

En hänsynslös seriemördare härjar på en klassåterträff. En efter en droppar klassens "coola killar" av. Vad gjorde de egentligen under gymnasiet som får någon att vilja hämnas tjugo år senare? Det krävs två katter och en hund för att lösa mysteriet.

Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown skriver den färgglada mysdeckarserien om katten Mrs Murphy som löser mordfall i en småstad i Virginia, USA.

Trevliga, bitvis småskojiga, mycket lättlästa. Ett tidsfördriv snarare än något verkligt spännande och intellektuellt. Men det är en katt som är detektiv... Bara en sån sak!

Tuesday, October 21, 2014

Tematrio: prisvinnare

Lyran tar rygg på Augustpriset och efterlyser tre tips på tema "prisvinnare".

Här kommer tre olika vinnare av tre olika pris:

Sofi Oksanen är ett geni, därför är det inte konstigt att hon fick Nordiska rådets litteraturpris 2010. Hon kommer att få Nobelpriset en dag också, annars är världen upp-och-ner. Läs Utrensning. Och När duvorna försvann. Och Stalins kossor. Äsch, läs allt av Sofi Oksanen, vetja.

Jag gillade också förra årets Augustprisvinnare, Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Kanske inte någon större överraskning eftersom jag ofta nämner på den här bloggen att Andersson är Sveriges enda intellektuella gigant.

Och så prisernas pris, Nobelpriset. Om du inte har läst Herta Müllers Hjärtdjur så gå genast till biblioteket och skaffa hem ett exemplar. Müller skriver liksom både korthugget och känslovarmt på samma gång, jag kan inte beskriva det men jag var alldeles betagen när jag läste henne första gången.

Grattis alla vinnare!

Monday, October 20, 2014

3x3: Efterskörd

Victoria Benedictssons mest kända verk är väl Pengar och Fru Marianne, båda mycket läsvärda romaner. Från Litteraturbanken laddade jag nu ner hennes textsamling Efterskörd och läste till bloggutmaningen "Tre på tre".

Efterskörd består av ett par små noveller, några kåserier om Benedictssons resor och vardagsliv samt två dramer för scenen. En rolig blandning! Lite kärlekstrassel, lite poetiska betraktelser, lite vass udd riktad åt illojala läsare, lite humor och lite feminism.

Till exempel novellen Siffror om en societetsfest där två firade kulturpersonligheter ställer det fina folket till svars för sin hycklande inställning till kulturutövarna... En författare har nyligen begått självmord på grund av sin ekonomiska situation - författarskapet bar inte ekonomiskt. Festdeltagarna kommenterar att de ju inte kunde tänkas köpa de dyra böckerna, men skryter samtidigt om att de alla skickade ännu dyrare kransar till författarens begravning... Det är ju så dags då, kommenterar novellens hjältar. Hela berättelsen är en ironisk och ganska svidande kommentar, möjligen bygger den på någon sann händelse men den känner jag i så fall inte till.

Saturday, October 18, 2014

Lättspoilade böcker

Annikas fredagsfråga handlar om böcker med stor spoilersårbarhet: vilka böcker ska en veta så lite som möjligt om innan läsningen?

Jag har två exempel:
  • Iain Banks, Getingfabriken. En bok som är väldigt svår att berätta något om utan att sabotera för nästa läsare. Möjligen bör presumtiva läsare veta att den är jättejättehemsk, så att den som är känslig kan välja en snällare bok eller se till att ha någon att hålla i handen.
  • Chris Cleave, The other hand. Här finns en massa vändningar i intrigen och det blir svårt att summera utan att ge bort för mycket av spänningen. Men det är en mycket läsvärd bok. Bland annat om det inhumana europeiska asylmottagandet. Läs den!

Friday, October 17, 2014

Fiktiva bokklubben: Something rotten

- Nej vet du vad! Miss Marple dängde handväskan i bordet så att tekopparna tog ett skutt.
- Jo, så är det! Hermione stirrade stint tillbaka.

Miss Marple hade en oroande mörkröd färg i ansiktet och Muminmamman och jag tittade nervöst på varandra. Nog för att vår fiktiva bokklubb brukar vara livlig, men den här tog priset. Och alltihopa handlade, förvånansvärt nog, om ett sportbråk.

Vi hade just läst ut fjärde boken i Jasper Ffordes absurda serie om litteraturdetektiven Thursday Next: Something rotten. I vilken Next råkar ut för en välvillig yrkesmördare, en Hamlet i kris och en fiktiv politiker som låtsas vara verklig och som siktar på att bli Englands diktator inom en snar framtid.

Det finns bara ett sätt att stoppa den politiska krisen - att Thursday Next leder sitt lokala krocketlag till seger i den stora titelmatchen mot diktatorkandidatens sponsrade och fulspelande team.

Och det var här någonstans som det nästan utbröt handgemäng på Muminhusets veranda.

- Quidditch är den största litterära sporten genom tiderna! Vrålade Hermione med kakgaffeln vilt viftandes.
- Dumheter och åter dumheter. Moderna påfund! Krocket och cricket, det är de enda hedervärda sporterna. Min Christie skrev bara om kvalitetsidrott, kontrade Miss Marple så löständerna klapprade.
- Ha! Krocket är en tantsport!

Muminmamman försökte medla medan hon skopade upp bitar av den kringskvätta päronkakan:
- Men Hermione, den krocket som spelas i Ffordes bok är väl ändå väldigt spännande? Med neanderthalare och en mordisk minotaur i bakgrunden och allt.
- Men de flyger i alla fall inte, muttrade Hermione och blängde på Miss Marple.

Just flyga är faktiskt det enda de inte gör i den här boken, i övrigt finns det inga som helst gränser för Ffordes fantastiska fantasivärld. Vansinnigt roligt för den nördige och actionspäckat och fartfyllt så det räcker för två. Glöm inte att spänna fast säkerhetsbältet.

Thursday, October 16, 2014

Var det bra så?

Lena Andersson är en av mina intellektuella idoler. Hon är en av få svenska debattörer som verkar tänka själv, helt oberoende av andra, och göra egna bedömningar utifrån rationella och inte känslomässiga kriterier. Hon är helt enkelt enastående.

Det betyder inte att jag håller med henne i allt, men jag är vanvettigt imponerad av det tankearbete hon visar upp i sina krönikor.

Med hennes romaner är det lite annorlunda, där skruvar hon gärna berättelser ett varv för att få fram extrema skildringar som ska sätta ljus på den ena eller andra frågan. Lilla romanen Var det bra så? behandlar den svenska ängsligheten. Eller mer exakt: den svenska rädslan att bli kallad rasist. Detta är i grunden en bra egenskap! Den innebär ju att de allra flesta av oss är överens om att rasism är ett otyg vi inte vill ha inom våra gränser. Men ängsligheten kan också leda till att det blir tokigt trots de goda intentionerna.

I Var det bra så? satiriserar Andersson över ett krackelerande miljonprogramsområde med en mycket dysfunktionell skola där de välvilliga lärarna gör samtliga elever en björntjänst genom föga genomtänkt "positiv särbehandling" och genom att blunda för verkliga problem.

Inte briljant, men kärnfull på Lena Anderssons typiska vis. Och om ett svårt men intressant ämne.

Wednesday, October 15, 2014

Mustaschcykel

Jo, jag nämnde ju häromdagen mitt holländska favoritord: bromfiets = brumcykel = moped.

Ett närbesläktat och lika roligt holländskt ord är snorfiets. Enligt google translate: mustaschcykel.

Mustaschcykel?

Det är också en moppe, nämligen de som kallas "klass II-moped" i Sverige - den mindre kraftfulla gamla mopedtypen som numera får gå i högst 25 km/h. Till skillnad från de nya fina EU-mopparna som får köra 45 km/h men som i gengäld har högre säkerhetskrav på både moped och förare.

Jag älskar den logiska holländskan. En cykel, en mustaschcykel, en brumcykel, en motorcykel. I den ordningen. Det är ju alldeles självklart!

Tuesday, October 14, 2014

Är detta en tematrio?

Lyrans tematrio är: titlar med frågetecken i?

Som av en slump har jag nyligen läst just ett par böcker med titeln i frågeform, först Lena Anderssons Var det bra så? Om hyckleriet kring svenska miljonprogramsområden. Jag är ett stort Lena Andersson-fan, även om just den här kortromanen kanske inte var hennes allra bästa. Men ändå.

Därefter läste jag en av de allra roligaste böckerna hittills i år - en nördhimmel! Randall Munroes What if? ger fullt seriösa svar på de mest bisarra frågor. Munroe är fysiker och drar sig inte för att göra ordentlig forskning för att kunna ge pedagogiska svar på frågor av typen "vad skulle hända om någon drog ur en propp i havet och allt vatten rann ut?" Obs att en inte alls behöver vara naturvetare själv för att förstå vad Munroe pratar om, allt är nämligen mycket enkelt förklarat.

Det sista tipset idag blir Agatha Christie, för det avrundade jag med förra veckan också så det känns som en tradition nu. Varför bad de inte Evans? är ett sött mysterium där två ungdomar sköter detektivarbetet. En man hittas döende - just mördad. Han hinner precis mumla en ledtråd till mördarens identitet men det krävs ordentligt pusselläggande innan gåtan får sin lösning. Åh Agatha Christie, vad vore världen utan dig?

Monday, October 13, 2014

En bok som SD skulle hata: Jag, En

David Levithan har skrivit en bok som jag skulle vilja sätta i händerna på varenda tonåring: Jag, En. En strålande liten roman som dessutom har ett klockrent HBTQ-perspektiv.

Det handlar om "En", en person med det opraktiska handikappet att hen vaknar upp varje morgon i en ny persons kropp. I ett dygn lever hen i den lånade kroppen och ser det liv som värdmänniskan lever. Det kan vara en kille eller tjej, tjock eller smal, svart eller vit.

Men så en dag händer det: "En" blir kär i värdpersonens flickvän! Hur göra för att få henne att förstå situationen och kan hon i sin tur bli kär i en person som varje dag kommer i en ny kropp?

En mycket annorlunda historia. Läs den!

---
Jag vill tacka språkevolutionen och Svenska Akademin för det praktiska ordet hen, utan vilket det här blogginlägget hade varit mycket klumpigare formulerat.

Friday, October 10, 2014

Fredagsfråga: komplexa karaktärer

Annikas bokblogg skickar fredagsfrågan: vem är den mest komplexa fiktiva karaktären du vet?

Jag skulle vilja slå ett slag för stridsdraken Téméraire ur Naomi Noviks bokserie.

Téméraire är en drake, men inte vilken drake som helst utan en särskilt jättefin kinesisk sort. Han läser Newtons Principia Mathematica som godnattläsning, han är bildad och intelligent och älskar poesi. Han är politiskt aktiv och en revolutionär förkämpe för drakars lika rättigheter. Han är en våldsamt blodtörstig krigsmaskin som längtar efter att få slå ihjäl den franska armén. Och han är jättekär i sin människokapten William Lawrence som han vaktar svartsjukt mot både folk och fä och som han tar hand om så ömsint som en hönsmamma.

Böckerna om Téméraire står på fantasyhyllan och hittills har följande titlar kommit ut:
His Majesty's dragon (Kapten Will och Téméraire finner varandra och drar i krig mot Napoleon)
Throne of Jade (Will och Téméraire åker till Kina samt krigar mot Napoleon)
Black powder wars (Will och Téméraire åker till Turkiet, får en egensinnig hondrake på halsen)
Empire of ivory (Will och Téméraire åker till Afrika)
Victory of eagles (Will och Téméraire är tillbaka i England men Napoleon är i farten igen)
Tongues of serpents (Will och Téméraire är i Australien)
Crucible of gold (Will och Téméraire är i Sydamerika)
Blood of tyrants (Will och Téméraire är i Japan men sen i Ryssland, ständigt denne Napoleon)

Första boken var genial! Men tyvärr tog själva storyn slut redan i bok två och resten av böckerna bygger bara på att Téméraire är en så sympatisk drake och så är de ju i olika världsdelar hela tiden och det ska väl föreställa handling antar jag.

En enkel förklaring till varför dödsstraff är dumt

Idag är det den internationella dagen mot dödsstraff. En fråga som inte har varit aktuell här i Sverige på länge. Inte förrän nu när vi plötsligt har ett öppet rasistiskt parti i riksdagen med ett flertal ledande partiföreträdare som på fullt allvar vill återinföra denna omoderna idé.

Jag har bara en sak att säga till dem: Båtsman.

Båtsman dömdes till döden för ett brott han inte begått. Hade domen verkställts hade det inte gått att göra ogjort när sanningen väl kom fram. Det hade varit för sent. Och fåren och kaninerna hade förblivit döda oavsett vilket.

Förnuftiga människor behöver inte mer förklaring än så.

Thursday, October 9, 2014

Nobelpriset 2014

Jaha, Patrick Modiano alltså. Har aldrig hört talas om honom. Men nu blir det alltså av att läsa honom och få del av "den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden". Kanske på franska?

Wednesday, October 8, 2014

En bön för Owen Meany

John Irving är produktiv, han ger regelbundet ut en ny tjock roman.

Problemet är att de romaner som kommit på sistone inte har varit i närheten av att vara så bra som böckerna han skrev förr. Det sista riktigt bra han skrev var Änka i ett år som kom för sexton år sedan.

I ett anfall av nostalgi läste jag om En bön för Owen Meany från 1989. Och den är bra! Trots allt det religiösa i den.

Det handlar om en pojke i elvaårsåldern - han är kortväxt och har ett märkligt talfel och han är övertygad om att han är GUDS VERKTYG. Han har mycket bestämda idéer och massor med karisma, han sätter igång både förfärliga och turliga händelseförlopp. Men alla Owen Meanys till synes slumpmässiga infall har ett syfte och berättelsen knyter ihop alla trådarna på ett mycket stiligt sätt i en dramatisk slutscen.

När Irving skrev så här, då skrev han väldigt bra. Berättandet flyter som en vårbäck, det är levande och detaljrikt men aldrig tråkigt. Spänningen byggs upp steg för steg. Det är snyggt gjort.

Irving, sluta skriv! Eller vänta i alla fall med nästa bokprojekt tills du har en ny och bra idé för romanintrigen. Helst lika bra som idén med Owen Meany.

Tuesday, October 7, 2014

Tjur Ruset (sic!!)

Inför ett visst populärt terränglopp genom gyttja och träskmark förbereder sig folk på lite olika vis.

Vissa äter kolhydrater, tränar kondition och gör armhävningar.

Andra pysslar i timtal på gymmet för att få upp benstyrkan.

Somliga "vilar i form" och läser löptekniktips på nätet.

Och en del tar värvning i den urbana gerillagruppen Svenska Akademin - Revolutionära Fronten (SArf).
För övrigt vann vi nästan loppet, min syster och jag. I alla fall om en inte räknar de 1282 losers som hade mage att springa snabbare än vi.

Monday, October 6, 2014

Tematrio: prepositioner

Lyran har nu gått över till prepositioner. Undrar hur många Under det rosa täcket som kommer att dyka upp bland bloggtipsen den här gången?

Mitt första tips är Skära för sten av Abraham Verghese. Om två tvillingbröder i Etiopien - modern en indisk nunna, fadern en brittisk kirurg. De växer ifrån varandra och går skilda vägar men hänger ändå ihop... Ett familjeepos med lite annorlunda bakgrundskuliss! Mycket läsvärt.

En annan titel med preposition är An angel at my table, Janet Frames självbiografi. Frame är en nyzeeländsk variant av vår Moa Martinsson, hon skrev klassisk arbetarlitteratur ur kvinnoperspektiv. Samt gjorde mycket obehaglig bekantskap med femtiotalets inhumana psykvård. En otäck biografi i korthuggen, rakt-på-sak-stil.

Slutligen tänkte jag nämna en bubblare: Agatha Christie, Passenger to Frankfurt. De flesta tänker bara på Christie som författare av pusseldeckare, men hon skrev också en serie mycket skruvade spionromaner med absurd humor och många vändningar. Spännande men framför allt galna. I Passagerare till Frankfurt figurerar både ett bayerskt spökslott, Hitlers hemlige son och en mycket mystisk kvinna som söker skydd hos främlingar på flygplatser - eller?

Ps. Vad jag önskar att jag hade läst Marcel Proust. Då skulle jag ha tagit tillfället i akt och skrutit här.

Friday, October 3, 2014

Att planera sin läsning

Annikas bokblogg ställer fredagsfrågan: Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?

En stor fråga som kräver ett metodiskt svar.

Steg 1: Att hitta något att läsa
Läsinspiration kan komma från många håll! När jag får bra tips som jag vill komma ihåg lägger jag dem i min gmail-kalender för det är praktiskt.

Steg 2: Att skaffa något att läsa
I teorin har jag alltså en fantastisk lista klar att bara börja beta av ifrån. Men en lista är ju bara en lista och den hjälper inte när det akuta lässuget sätter in.

Steg två är alltså att omvandla listan till en läshög.
...eller rättare sagt, att plötsligt råka ha en massa böcker i en läshög, vissa från den fina listan, andra som tillkommit på andra sätt. (Spindel är min kindle-platta)

Jag sätter aldrig in något oläst i bokhyllorna, det vill säga i princip allt som står i mina hyllor har jag faktiskt läst. I alla fall alla romaner, och i alla fall till minst hälften. Det som hamnar i min läshög blir alltid läst - om det inte är extraordinärt uselt, då hamnar det på halvlästa skäms-hyllan (det är böckerna som ska skämmas, inte jag!).

Steg 3: Men i vilken ordning?
Läshögen är däremot inte statisk. Dels måste den ibland sorteras om på grund av att "någon" har "råkat" skaffa hem fler böcker. Bokhögen måste vara maximalt blandad! Inte två av samma genre efter varandra, inte två tjocka eller två smala efter varandra, efter en gammal ska det komma en ny, och så vidare. Dels är vissa böcker tidsbegränsade och måste flyttas upp för att hinnas med - till exempel biblioteksböcker eller böcker till bokcirklarna. Eller böcker till olika bloggutmaningar.

Steg 4: Varje dag är en dag för en bok
Och sedan är det bara att bläddra på. Läs tills du somnar! Det är mitt motto.


Var det svar på frågan? (Vad var frågan nu igen? Hmm, undrar om det finns något intressant på Adlibris.)

Om skillnaden på adverb och prefix

Ok, nu tar vi det en gång till:

Ordet "jätte" är INTE ett fristående adverb eller adjektiv.

"Jätte-" kan däremot användas som prefix för att förstärka ett adverb eller adjektiv. Prefix betyder att det sitter PRECIS framför ett annat ord, UTAN mellanslag.

Det vill säga, det heter INTE "Karin åt jätte mycket torsk".
Det heter "Karin åt jättemycket torsk".

Det heter INTE "Filmen var jätte bra".
Det heter "Filmen var jättebra".

Varje gång någon särskriver "jättemycket" eller "jättestor" eller "jättebra" eller "jättefin" dör en pandabebis och två delfiner en jätteplågsam död.


Ps. Space Key Overshoot Day, det vill säga dagen där årets alla mellanslag förbrukats, passerades redan i augusti i år.

Thursday, October 2, 2014

Jag förbannar tidens flod

Om någon tycker att jag tjatat väldigt mycket om Per Pettersons Jeg forbanner tidens elv så är det en riktig iakttagelse.

Jag är nämligen oproportioneligt stolt över att ha läst en hel liten bok på norska. Dessutom tyckte jag mycket om boken.

Det handlar om en vuxen man vars mamma får ett allvarligt cancerbesked. Mamman åker hem till Danmark ett par dagar för något ouppklarat personligt och sonen följer efter henne. Genom tillbakablickar får vi veta att mamman och sonen också har haft en del trassel i relationen. Allt som mamman gav upp för hans skull, all utbildning de sett till att ge honom, kastade han bort för att gå med i kommunistpartiet och jobba på fabrik. Ett jobb som det visar sig att han inte fick på egna meriter utan för att hans pappa fixade det åt honom...

Men det intressanta i berättelsen är den säkra tonträffen i beskrivningen av det bortskämda barnets relation till mamman. Sonen kan inte sluta sätta sig själv först och ta mamman för given, inte ens när hon blivit sjuk och försöker åka bort för att få vara i fred. Sonen hittar mamman på stranden där hon sitter och ser ut över havet, istället för att fråga hur hon mår kläcker han ur sig "jag ska skiljas". Eller när de går till en närståendes grav tillsammans och sonen med enastående tondövhet säger "jag har huggit ner tallen på gården" för att få beröm. Det är så bra och trovärdigt berättat och det kliar i fingrarna att få örfila upp den där själviske barnrumpan.

Petterson fick Nordiska rådets litteraturpris 2009 för den här boken, och det var han väl värd.

Wednesday, October 1, 2014

Och bergen svarade

Khaled Hosseini är en stor författare och det är tack vare honom jag vet en stor del av det jag vet om Afghanistan. Tack Hosseini! Både Flyga drake och Tusen strålande solar var mycket intressanta.

Och jag blev inte heller besviken på nyaste Och bergen svarade. Här berättas om fattiga bönders orimliga val i omöjliga situationer, om livet i exil, om syskonskap och om livet som barn till en droghandlande krigsherre.

Och bäst av allt: det är inte det minsta förutsägbart, slutet är långt från Hollywoodsockrat och när det minst anas kommer ny information så en får tänka om och tänka till. En mycket bra bok.