Saturday, August 30, 2014

Sommarsammanfattning

Annikas bokblogg har börjat med fredagsfrågor igen och när det lottas ut såhär vackra bokaskar (kolla in den jättefina asken som låtsas vara en stor bokatlas, den skulle jag väldigt gärna se på mitt soffbord) så kan jag ju inte låta bli att haka på...

Frågan är kort och gott: vad har vi läst för spännande i sommar?

Jo du Annika, det blev en salig blandning...

Sommarens bästa är nog Caitlin Morans Konsten att vara kvinna, följd av Barbara Kingsolvers Giftträdsbibeln. Caitlin Moran var en fin ny bekantskap som satte ord på en hel massa saker som jag brukar gå och tänka på, fast hon gjorde det på ett mycket roligare och grövre sätt än jag någonsin skulle kunnat göra. Moran är min nya husgud.

Sommarens sämsta är antingen Martina Montelius Främlingsleguanen eller Julian Barnes The history of the world in 10 1/2 chapters. Montelius för att det bara var en språknördigt inbäddad egotripp och Barnes för att den var så vansinnigt långtråkig. (Jag är för övrigt lite bekymrad över att jag inte gillade Montelius, jag brukar ju älska absurderier. Men det här var snarare som att läsa vad heter han nu den där brandorangea skåningen på min svarta lista).

Sommarens längsta är Sigrid Undsets härliga medeltidsdrama Kristin Lavransdotter, den var fin och fyllde ut sina tusen sidor på ett alldeles utmärkt sätt. Perfekt sommarläsning med både böldpest och bergatroll.

Sommarens utmaning var att läsa en bok på norska. Det gick alldeles utmärkt! Jag har lärt mig massa nya ord som lugar (hytt) och bedrift (företag). Per Petterson heter författaren och boken Jeg forbanner tidens elv delar jag med mig av som månadens boktips.

Sommarens mest oväntade läsupplevelse är Georges Rodenbach, Bruges-la-morte eftersom jag trodde att det skulle vara en deckare från sjuttiotalet men istället fick en experimentell roman från slutet av artonhundra. Hupp! Recension har jag inte ännu hunnit skriva.

Sommarens roligaste är utan tvekan Timur Vermes, Er ist wieder da ("Han är tillbaka") som är en svindlande politisk satir om Hitler som tidsresenär i nutiden. Det hjälpte kanske att jag läste den tillsammans med en infödd tysk som kunde förklara vissa fina pikar som jag själv hade missat, men jag tror att de flesta kan ha roligt åt den här boken även utan detaljkunskaper om tysk politik och andra världskriget.

Sommarens mest lärorika är den kinesiska biografin Vilda svanar av Jung Chang. En mycket intressant läsupplevelse. Obs! Gräs är borgerligt! Bra att veta så här de sista veckorna innan valet.

Friday, August 29, 2014

3x3 - ny utmaning från Pocketlover

Jag råkade visst skriva upp mig på Pocketlovers höstutmaning "tre på tre", det vill säga tre böcker på valfritt tema inom tre månader under september-november.

Mitt triotema blir svenska klassiker, jag har länge funderat på både Harry Martinsson, Nässlorna blomma och Emelie Flygare-Carlén, Rosen på tistelön. Ok, så två gamla romaner med växttema i titeln, då får det väl bli Victoria Benedictsson Efterskörd som bok nummer tre!

Kom an, september, jag är redo.

Thursday, August 28, 2014

Tyskarnas passion för pastasallad

Rafik Schami är tysk författare med rötter i Syrien och han skriver roliga små kåserier om kulturkrockar och brytningspunkterna mellan det arabiska och det tyska. Till exempel i textsamlingen Eine deutsche Leidenschaft namens Nudelsalat ("En tysk lidelse vid namn pastasallad").

Det där med pastasalladen syftar på hur tyskar respektive syrier är som gäster eller värdar. Enligt Schami: tyska gäster säger att de kommer två personer klockan fem, då kommer två personer klockan fem. Och de har med sig pastasallad eller något annat för att bidra till middagen. Syriska gäster kommer klockan nio, eller helt oanmälda, de har tagit med tolv vänner och kusiner och om de har med sig något ätbart är det en förolämpning mot värden (de tror att hen inte kan fixa tillräckligt mycket/god mat).

Andra kåserier behandlar kampen mot tyska hantverkare i husrenoveringsprojekt, synen på livet/döden och svårigheterna med att dejta tyska kvinnor.

En rolig textsamling! Och särskilt för mig som också har levt en liten tid som invandrare i Tyskland. Fast jag kan inte minnas att jag åt särskilt mycket pastasallad.

***
Obs, missa inte heller Bokmosters tysk-torsdag-inlägg idag!

Wednesday, August 27, 2014

Barbara Havers rider igen

Jag läser lite tvångsmässigt deckarserien om polisinspektör Thomas Lynley av Elizabeth George. Mest för att jag började följa dem för mycket länge sedan och för att de brukade vara rätt bra. Nu för tiden går kvaliten både upp och ner.

Problemet (?) är att böckerna inte längre är deckare i vanlig mening utan har blivit en romanserie om privatpersonerna Lynley och Havers, en mycket vanlig utveckling i polisromangenren. Ibland funkar det, ibland funkar det inte.

I senaste boken, Just one evil act, funkar det inte särskilt bra. Det handlar om polisen Barbara Havers, hennes granne Taymullah Azhar och hans dotter Hadiyyah. Hadiyyah blir kidnappad och Havers släpper allt för att hjälpa till i utredningen, på tvärs mot chefens stränga order.

För det första är den här boken på tok för lång. Efter halva boken borde den vara över. Då är mysteriet löst. Men den fortsätter ändå i fyrahundra sidor till. Det knyts ihop hyfsat snyggt på slutet, men utan överraskningar eftersom läsaren då för länge sen har gissat svaret på varenda gåta.

För det andra är det tydligt att George var på Italiensemester medan hon skrev boken. Och hon vill så gärna visa att hon snappade upp lite av språket. Snudd på vartannat ord är en kursiverad italiensk glosa. Fruktansvärt irriterande och störande. Det kanske är menat att ge lokalfärg men en god redaktör borde ha plockat bort minst hälften av alla italienska ord, de står i vägen för berättelsen.

Tuesday, August 26, 2014

Tematrio: långa titlar som är jättelånga och som kanske aldrig slutar utan bara pågår och pågår och till slut finns det nästan inte längre plats för själva texten för att titeln var så lång

Lyrans tematrio handlar idag om långa titlar. Här kommer mina tre förslag!

1) Peter Fröberg Idling, Sång till den storm som ska komma. En bok om Pol Pot. Tyvärr inte särskilt genomarbetad och korrläst. Och så de där moderna stilexperimenten - suck.

2) Lotta Lotass, Min röst skall nu komma från en annan plats i rummet. Lotass är ett geni! Fullständigt galen, men ett geni. Den här boken handlar om (kan det sägas att Lotass böcker "handlar om" något?) några yrkesmördare i öknen i sydvästra USA. Det är suggestivt och abstrakt och väldigt, väldigt intressant.

3) Bodil Malmsten, Det är fortfarande ingen ordning på mina papper. Malmsten är också ett geni, ett fantastiskt roligt sådant. Hennes böcker är sorglig-roliga på ett alldeles trollbindande sätt. Måste läsas. De gör en till en mer fullständig människa.

Monday, August 25, 2014

Världshistorien i tio och ett halvt kapitel

Julian Barnes är en bra författare, stilsäker och rutinerad, men The history of the world in 10 1/2 chapters var ändå ingen höjdare.

Kanske är det för att jag inte gillar novellsamlingar? Eller för att alltihop mest kändes krystat.

Det är tio "och en halv" texter på vitt spridda teman och i mycket olika stil. En är ett rättegångsprotokoll över en fiktiv medeltida domstol som prövar ett åtal mot insekter. En är en samling brev från en allt galnare skådespelare på jobb i Amazonas. En är en småskojig beskrivning av vad som händer efter döden. Den bästa texten är den första, en elak satir som sätter fingret på varför berättelsen om Noaks ark är helt orimlig.

Alla övriga texter länkar till den första novellen genom att de alla nämner arken, på mer eller mindre naturliga sätt.

Kul idé, men inget jag jublar över.

Saturday, August 23, 2014

Om du misstänker att någon köper sex

... tryck då omedelbart följande böcker i personens händer: Sofi Oksanens Utrensning och Roslund/Hellströms Box 21.

Den som fortfarande kan tänka sig att köpa sexuella tjänster efter den läsningen har varken huvud eller hjärta. Två mycket realistiska och fruktansvärt otäcka skildringar av traffickingen, vår tids slaveri.

Ett litet tips så här på UNESCO-utlysta Internationella dagen till minne av slaveriet och dess avskaffande.

Friday, August 22, 2014

Lögnens olidliga lätthet

Yrsa Stenius är en intressant skribent, hon har bland annat gett ut den lilla essäboken Lögnens olidliga lätthet. Det är en liten samling texter om lögn och sanning och vad som är vad, dels självbiografiska kommentarer, dels exempel på kända lögner - från Bill Clinton till Albert Speer till Jésus Alcála och Olof Palme i Geijeraffären.

Det är ett intressant ämne, även om jag blir lite misstänksam över de tvärsäkra uttalandena i vissa fall. Jag vet inte tillräckligt om till exempel Mijailo Mijailovich för att kunna bedöma om han verkligen blåljög i rättegången, som Stenius påstår.

Stenius resonerar också kring varför människor trasslar in sig i lögner, liksom kring mekanismerna som gör kollektiva lögner möjliga. Till exempel hur Hitler kunde lura med sig så många vanliga tyskar att aktivt eller passivt stödja utrotningen av judarna.

Som sagt - intressant! Men jag tyckte mer om hennes bok om taxar.

Thursday, August 21, 2014

Han är tillbaka!

I en mysig liten alpby i Italien avslutade den gula huliganens pappa och jag det senaste högläsningsprojektet: Er ist wieder da av Timur Vermes.

Som vi har skrattat! Det är en vansinnig liten bok med stor politisk skärpa. Det handlar om Hitler. Han är tillbaka. Efter sextio år. Berlin är förändrat, men Hitler är densamme. Och nu vill han ha revansch.

Problemet är bara att ingen tar honom på allvar. Alla tror att han är en ovanligt bra imitatör. Plötsligt får en TV-kanal nys om honom och plötsligt är han åter i rampljuset... i ett humorprogram.

Det är så slugt skrivet! Missförstånden avlöser varandra och helt oavsiktligt drar Hitler ner byxorna på den ena politikern efter den andra - framför allt på den nutida högerextrema rörelsen. För hur ska de, inför TV-kamerorna, reagera när en Hitler kommer och skäller ut dem för att de är för mesiga mot utlänningar?

Fruktansvärt roligt och ibland så hisnande vågat att vi drar efter andan - får Vermes verkligen skriva så här? Ja! Det får han. För det är inte bara roligt utan dessutom väldigt genomtänkt.


Ps. Missa inte att kolla in det smarta bokomslaget!

Wednesday, August 20, 2014

Vilda svanar - Mao måste dö

Jung Chang har skrivit en biografi över sig själv, sin mor och sin mormor, men Vilda svanar är så levande berättad att den känns mer som en roman än en biografi.

Boken tar sin början i mormorns barndom i norra Kina. Hon får fötterna krossade, snörda och vanställda enligt den tortyrliknande traditionen. "Hjälplöst stapplande kvinnor ansågs erotiskt laddat" förklarar Chang torrt. De slavliknande förhållandena för en rik mans konkubin beskrivs också i detalj. Mormorn hade det sannerligen inte lätt i livet.

Men värre blir det, för under mammans barndom infaller den kommunistiska revolutionen och Mao kommer till makten. Mamman överlever både det "Stora språnget framåt" och "Kulturrevolutionen", till skillnad från miljontals andra kineser. Om än inte oskadd.

Mest intressant är hur Chang själv går från att dyrka Mao som gud till att inse att han både är galen och fullkomligt livsfarlig för hela Kina. Från de små sakerna som att gräs plötsligt anses "borgerligt" och alla studenter skickas ut för att dra upp allt gräs i Kina, till de våldsamma massutrensningarna, tortyren och massmorden av både olik- och liktänkande.

Det är en mycket spännande bok! Jag har lärt mig massor. Och under 526 sidor hoppades jag innerligt att Mao måtte dö snart... En biografi som är en bladvändare, sådana hittar jag inte så ofta.


Ps. Vilda svanar är en bok ur den feministiska litteraturkanonen!

Tuesday, August 19, 2014

Ny blogg lottar ut afrikanska böcker

Nya bokbloggskollektivet Kulturkollo rivstartar med utlottning av böcker och annat skoj.

Bland annat ber de om tips på afrikansk litteratur - jag hjälper gärna till!

Det finns massor med spännande afrikanska författare, och då menar jag inte europeiska och US-amerikanska författare som skriver om Afrika (*host* Alexander McCall Smith).

Läs till exempel följande:

Chimamanda Ngozi Adichie. Allt som rinner ur hennes penna (eller pc) är rent guld. Lila Hibiskus, En halv gul sol, Americanah. Läs dem!

Alain Mabanckou, Imorgon fyller jag tjugo var en strålande läsupplevelse förra året. Om en pojke som växer upp i Republiken Kongo, en fantastisk uppväxtskildring.

Wole Soyinka är inte bara en nobelpristagare med synnerligen fin frisyr, han är också en stor poet och självbiografiska Aké är i högsta grad läsvärd.

Abdallah Taïa skriver om Marocko ur ett HBTQ-perspektiv. Kärleksromanen Ett arabiskt vemod är både sorglig och romantisk och handlar om brustna hjärtan, massor av brustna hjärtan.

En debutförfattare att hålla ögonen på är NoViolet Bulawayo - We need new names var kanske inte färdigslipad men den lovar mycket gott från Bulawayo framöver.

Den som vill läsa fakta istället för fiktion bör med fördel spana in Dambisa Moyo och den svidande uppgörelsen med biståndsindustrin, Dead aid.

Slutligen, för böcker från det vita Sydafrika, satsa på Nadine Gordimer, en av mina favoritförfattare, alla kategorier.

Mycket nöje!

Monday, August 18, 2014

Etikettfråga: husgnagande?

Kära Magdalena Ribbing,

Vilka alternativ till "grilla de jävlarna i ugnen" har jag när oförskämda snorungar börjar äta på min nybakade bostad utan att fråga om lov?

Hälsningar,
Häxan

Saturday, August 16, 2014

En utökad kritik av Runeberg

På förekommen anledning (en anonym kommentar i mindre trevlig ton) kommer här en utökad förklaring till varför jag inte har något till övers för Runeberg och i synnerhet dikten om Sven Duva ur Fänrik Ståls sägner.

Den namnlösa personen som kommenterade mitt blogginlägg tycker att "man förväntar sig mer av någon som gillar att läsa än en simpel avhyvling av Runeberg".

Käre anonyme läsare, jag håller inte alls med dig! Jag har all rätt att kritisera hela världens litteratur, det är nämligen en del av den ständigt pågående dialogen mellan böckerna och deras läsare. Och det är inte Runebergs enkla poesi jag ogillar - den är jättefin.

Det är budskapet som är problemet.

Runeberg var ett barn av sin tid och den tidens anda känns idag murken, härsken och för länge sedan begravningsfärdig.

Runebergs mansideal är en machoman som tar till våld hellre än tänker efter. Runeberg skrev ett krigsförhärligande nationalistiskt epos som naivt förskönar den "enkle finske patrioten". (Nota bene att Runeberg själv inte hade ett dyft egen erfarenhet av krigets förfärligheter.) Det här var idéer som var stora under artonhundratalet. Idag vet vi att den väg som stakas ut med såna ideal leder rakt ner i helvetet.

Runeberg var viktig för sin tids litteratur, han har fått stort symbolvärde och han har skrivit många intressanta saker (psalmerna naturligtvis inte inräknade). Men att det därför skulle vara tabu att kommentera det som är stora snurren i hans texter kan jag inte hålla med om.

Särskilt inte så länge idéerna om grobianmansidealet ännu inte har dött ut lika slutgiltigt som Sven Duva på bron.


Ps. om du vill få kommentarer publicerade på min blogg tipsar jag om 1) att inte vara anonym och 2) att hålla en god ton.

Friday, August 15, 2014

Caitlin Moran, bäst i världen

Hur kan jag inte ha läst Caitlin Moran förrän nu? Kvinnan är genial!

Konsten att vara kvinna är den mest fantastiska, roliga och viktiga bok om feminism jag hittills läst. Den har inget gemensamt med akademiska texter om feministisk teori - det är en halsbrytande självbiografi som genom en störtflod av vansinniga svordomar och briljanta metaforer förklarar vardagsfeminismen och ställer frågor kring alla de där små sakerna som är så fruktansvärt viktiga.

Som VARFÖR kvinnor och flickor går med på att ha så obekväma underkläder? 

VARFÖR går vi med på att tvinga ner fötterna i sjuka skor? 

VARFÖR är det ingen som sticker hål på prinsessbröllopsmyten? 

VARFÖR har normal kroppsbehåring blivit en fiende, så att i övrigt helt normala kvinnor går med på att raka sig till vad Moran genialt kallar "en svindyrt underhållskrävande, kliande barnsnippa som ser ut att frysa"?

Och hur i helsefyr ska det bli någon ordning på porrbranschen så att tonåringar inte bara matas med den eländes bilden på sex som något män gör mot kvinnor som behöver pengar till hyran? Vilket Moran (och jag) misstänker förstör sex för både killar och tjejer.

Den här boken är så bra. Och så fruktansvärt rolig! Jag har tokskrattat nästan varje sida. Och fått allvarliga aha-tankar lika ofta. Den är proppfull med goda råd och hjälpsamma tumregler.

Jag ska köpa en hel låda av den här boken och ge till alla jag känner, för mitt exemplar tänker jag inte låna ut, det behöver jag själv för att läsa igen och igen.

Thursday, August 14, 2014

Är Millennietrilogin feministisk?

Stieg Larssons millennietrilogi, är den verkligen feministisk? Folk säger det ibland, jag antar att det är för att den "avslöjar mäns våld mot kvinnor" och beskriver "patriarkala strukturer".

Fast gör den verkligen det? Den beskriver ju absurt extrema galningar, inte precis några rimliga representanter för det "manliga kollektivet" (sic!).

Och så har de en "stark tjej" i ena huvudrollen. Pippi Långstrump goes lesbian hacker. Yeah, bitch!

Men är det verkligen tillräckligt för att en bok ska gillas som feministisk? Jag är tveksam.

Det är klart, det finns många olika typer av feminism.

Själv lutar jag mer åt att problemet är orimliga könsroller som både män och kvinnor drabbas av, på olika sätt. FIs världsbeskrivning med de patriarkala strukturerna svarar inte på alla mina frågor. Och den ger framför allt inte tillräckliga lösningar.

Årets Almedalsvecka blev tydligen en propagandaseger för strukturfeministerna, där "vita medelålders heteromän" blev någon slags slagpåse för alla möjliga politiker. Synd, för det tror jag inte hjälper alls. Att göra feminism till en kvinnofråga istället för en fråga för alla är otaktiskt och behandlar dessutom bara hälften av problemet.

Vad jag tycker om Larssons böcker i övrigt? Nja. Lättläst och simpel underhållning, spännande intrig, originell om än inte särskilt trovärdig berättelse. Inget jag behöver läsa flera gånger om.

Wednesday, August 13, 2014

Pretentiös främlingsleguan

Martina Montelius kan många svåra ord. Om det handlar hennes absurda lilla roman Främlingsleguanen.

Det är en bisarr historia berättad av en mycket övermogen fyra-och-ett-halvt-åring som lever ensam med en tysktalande leguan.

Länge tänkte jag att det bästa med boken är titeln. Att kanske Montelius först kom på titeln, blev förtjust i den, och sedan skrev ihop någonting som kunde passa som innehåll. Jag tyckte detta innehåll blev pretentiöst och ganska meningslöst. Flera av ordkonstruktionerna (föräldrar = upphovsmän) är smarta men det blir för mycket staplande av smarta ord och väldigt lite egentligt sammanhang. Vilken besvikelse.

Jag var uppriktigt förvånad över att jag inte tyckte bättre om den här boken! Jag brukar ju älska absurditeter. Men Främlingsleguanen bevisar att allt som är konstigt inte automatiskt är bra.

På den positiva sidan: jag tyckte gradvis lite bättre om boken allteftersom. Kanske var jag helt enkelt på fel humör när jag började läsa. Kanske står minnet av en osympatisk Montelius i TV-programmet "På spåret" i vägen för en objektiv läsning. Eller kanske behövdes lite tillvänjningstid för att gå med på premisserna för Främlingsleguanen.

En märklig bok.

Tuesday, August 12, 2014

Tre gånger Karin

Lyran är tillbaka med en tematrio, den här gången "tre böcker om eller av Karin".

Svårare än det kunde tyckas!

Först tänker jag förstås på Karin Boye och den något utdaterade men ändå läsvärda Kallocain. En dystopi av storebror-ser-dig-slag.

Sedan fick jag tänka till och det blir inte så mycket tips som icke-tips: här kommer ett par kommentarer om deckare.

Karin Fossum har jag bara läst en enda bok av och den räckte fint, tack så mycket. En orgie i blod och bajs om en stackars kvinna med stomipåse (viktig del i storyn) som samlar på tonårsinbrottstjuvar i källaren och slår på dem med en hammare. När djävulen håller ljuset heter boken och den rekommenderas enbart till dem som gillar att frossa i våldsskildringar.

Carin Gerhardssen skriver också ett gottande i blod och sex, jag läste de första två (!) i hennes så kallade Hammarbyserie, men jag orkar faktiskt inte engagera mig i den här typen av extremt snaskiga polisromaner där äckeldetaljerna verkar vara ditskrivna i slentrian bara för att trigga pirr i läsarmagen. Tacka vet jag civiliserade Agatha Christie, där hålls blodflödena på en anständig nivå, would you care for some more tea, Miss Marple?

Monday, August 11, 2014

Udda serveringskrav: fråga till Ribbing

Kära Magdalena,

Går det bra att använda salladsgaffeln till en stekt kråka serverad i träsko?

Hälsningar,
Dummerjöns

Friday, August 8, 2014

Bältdjur

Apropå att jag ska prova att läsa på norska, här kommer ett lästips för folk med barn... Norska trafiksäkerhetskampanjmaskoten Tarkus - ett bältdjur!* Som berättar för sina vänner hur de ska bete sig i trafiken.

Vansinnigt vitsigt och enligt mina europeiska kollegor "typiskt skandinaviskt nördigt".

* Det tog mig ett tag att fatta ordvitsen men mina två bloggläsare är nog lite snabbare i huvudet.

Thursday, August 7, 2014

Den nya människan

En av mina favoritbokbloggare, Bokmoster, tipsade om Boel Bermanns Den nya människan och det gjorde hon så bra att jag blev nyfiken, köpte och läste den.

Det är en otäck historia (en till!), en dystopi om en nära framtid där människorna plötsligt blir sterila på grund av miljögifter och ozonhålsstrålning. Inga fler barn föds och de barn som redan finns blir raskt en handelsvara.

Tills kvinnor plötsligt börjar bli gravida igen och världen drar en suck av lättnad. Eller? För den nya generationens barn är inte normala. De verkar autistiska och de kommunicerar med varandra med telepati. Och de är mycket, mycket våldsbenägna.

Jag irriterade mig på ett par ologiska svängar: huvudpersonen är en av de första att förstå att de nya barnen är ett hot, och hon blir traumatiserad av en del mycket otäcka händelser. Så varför svänger hon så totalt när hon själv plötsligt blir gravid? Detta förklaras inte alls. Ska jag bara acceptera att kvinnor automatiskt vill ha barnet så fort de blir på smällen? För det köper jag inte. Och varför är just hennes barn annorlunda än de andra? (Har den där solkrämen med saken att göra??? Jag måste skriva till författaren och fråga för det fattade jag inte)

Men detta är trots allt detaljer, boken är ändå underhållande, läskig och en mycket stark story. Snygg debut, Boel Bermann!

Wednesday, August 6, 2014

Läsa på norska

Nu har jag tagit mig vatten över huvudet... Kanske en hel älv!

Nordiska bokklubben ska läsa norska Per Pettersons Jag förbannar tidens flod och när det visade sig att den inte finns på svenska hos förlaget längre sa jag kaxigt att "äsch, jag kan väl läsa den i original!".

Vi får väl se hur det går med den saken. Veldig spennende og litt dramatisk ser den i alla fall ut.

Monday, August 4, 2014

Fråga till Magdalena Ribbing: grodkyssande?

Hej!

Hur många kindpussar gäller med en groda, två eller tre? Första pussen åt höger eller vänster?

Hälsningar,
Prinsessa med amfibietycke

Sunday, August 3, 2014

Viktigt meddelande

Jag har funnit en ny husgud: Caitlin Moran. Halleluja!

"TA DIN LURVIGA BÄVER OCH ÅK TILL DUBLIN, det har jag alltid sagt."

58 sidor in i boken och jag är beredd att slå upp ett husaltare och bränna rökelse till Morans ära.

Saturday, August 2, 2014

Hata eller stava, det är frågan

Varför kan inga av de hatande nättrollen stava ordentligt? Vidriga kommentarer till blogginlägg om allas lika värde är ju nästan alltid felstavade, särskrivna och har hopplös syntax.

Är det kanske så att hjärnan bara klarar av antingen eller - antingen hata eller stava?

Eller är det så att den som kan läsa och skriva ordentligt kan ta till sig böcker och nyheter och därmed vaccineras med empati och kunskap mot rasism och sexism?

Eller är det en ploj och en medveten del av provokationen, ungefär så här: "haha, jag säger idiotiska saker om mörkhyade, bögar och kvinnor och dessutom särskriver jag, nu kommer alla minsann bli jättejättearga!"?

Ack, världens mysterier.

Friday, August 1, 2014

Christie och kvinnorna

Jag läste en deckare! Agatha Christies Three act tragedy med Hercule Poirot i medelgod form.

En typisk pusseldeckare med förgiftade cocktails, en serie mord som inte tycks ha något samband och en klurig upplösning där Poirot bjuder läsaren på alla svaren. Stilrent och lättsam underhållning.

Men så tänkte jag på en annan sak medan jag läste - vad är det med Christies nerklankade på kvinnor? Nästan samtliga kvinnliga huvudpersoner i den här boken pratar om att kvinnor kan inte vara vänner, kvinnor är som katter som bara vill riva varandra, kvinnor är mycket elakare än män.

Ursäkta? Vilka märkliga dumheter. Gamla myter som upprepas tills folk börjar tro på dem. Jag trodde Christie var smartare än så.

Jag gissar att hon skrev den här boken precis efter att ha bråkat med en nära väninna - någonting måste väl ha hänt för att hon skulle börja spy sådan här galla.

Eller är det likadant i de andra Christie-deckarna?