Thursday, July 31, 2014

Litterära lattjo-lajban-lådan: Rätt svar

Låt mig gissa: du tycker att Pippi ska bort? För att hon är tjej? Eller kanske för att hennes superkrafter inte är beroende av dopningsmedel? Eller kanske för att hon inte har hår i ansiktet?

Fel, fel, fel, fel!

Stål-Långben ska bort! För han är en ensamvarg medan alla de andra omger sig av en massa sidekicks.

Fiffigt, eller hur?

Wednesday, July 30, 2014

Litterära lattjo-lajban-lådan: vem ska bort?


Nu blir det lekstund! Vem ska bort?
  • Bamse
  • Pippi Långstrump
  • Asterix
  • Stål-Långben
Du har till imorgon på dig att komma på rätt svar...

Monday, July 28, 2014

Fråga till Ribbing: Dålig andedräkt?

Hej Magdalena Ribbing!

Det står en varg utanför vår bostad och blåser och flåsar för att huset ska ramla omkull. Hen är inte någon flitig konsument av tandkräm och minttuggummin, om vi säger så.

Hur kan vi kommentera det stinkande luftdraget på ett vänligt men ändå bestämt sätt?

Med hopp om ett snabbt svar,
Tre små grisar

Friday, July 25, 2014

Romain Rolland - antikt sommarprat

Romain Rolland fick nobelpriset 1915, bland annat för romansviten Jean Christophe. Jean Christophe består av tio band, jag läste det första: L'aube ("Gryningen").

Böckerna beskriver en kompositörs liv. Den första delen, L'aube tar läsaren från födseln till att Jean Christophe är sju år gammal. Därefter följer nio delar till med totalt ca 1600 sidor text... Dem tänker jag inte läsa.

Kanske är Rolland sin tids Knausgård? Mastodontverksförfattare utan känsla för att sålla fram det viktigaste i en text och kapa resten. Ingen av dessa herrar tycks ha hört frasen "less is more".

Eller ska Rolland ses som en dåtida sommarpratare i text? Evinnerligt berättande om barndomsminnen i kronologisk ordning. Med hög gäspfaktor och liten originalitet.

Visst, det är fint skrivet på ren och klassisk franska. Mycket lättläst med subjekt-predikat-objekt-punkt. Men lite väl mycket text och för lite action för min del.

Thursday, July 24, 2014

En enkel förklaring till varför mångfald är bra

I Sagan om konungens återkomst håller slaget om Gondor på att gå förlorat eftersom häxmästaren av Angmar, nazgulernas ledare, tycks oslagbar.

-Ingen man kan döda mig! utbrister han kaxigt (famous last words).

Men Eowyn är ingen man och kan alltså visst döda honom, vilket hon också prompt gör. Pilutta dig, Witch-king of Angmar.

Vad lär vi oss av detta? Jo: utan mångfald blir alla ätna av monster. Hade klantarschlen från Rohan ställt upp en hundraprocentigt homogen mansarmé hade den vita staden blivit en hög med byggbråte. Aragorn, om han hade överlevt så länge, hade fått hålla kröningsceremonin i ett hyrtält.

Därför bör alla bolagsstyrelser och valberedningar läsa Tolkien.

Wednesday, July 23, 2014

Vombatens hämnd och andra historier

Kenneth Cook var australiensisk TV-profil, författare och allmänt mångsysslande lokalkändis. Han skrev bland annat halsbrytande skrönor från Australiens vildmark, samlade i ett par lättlästa pocketutgåvor.

Av komplicerade skäl läste jag textsamlingen La vengeance du wombat ("Vombatens hämnd") på franska, men språket var så tydligt och målande att det lät som australiensiska inuti mitt huvud.

Det är skrönor av den här typen: Författaren får för sig att fånga en vild vombat - en stillsam gräsätare av grisbjörnstyp. För ändamålet har han med en lasso, en spruta med bedövningsmedel samt en jättelik schäferhund. Men det går inte riktigt som han tänker sig och plötsligt befinner han sig gömd i en gammal kinesisk gravkrypta med en mördarvombat som försöker gräva sig ner till honom...

Eller berättelsen om hur han fick lifta i famnen på en jättekänguru, eller när han hamnade på en cykel utan bromsar på väg i full fart nerför ett berg med en minivallaby fastbiten i örat.

Mycket underhållande, lite som en blandning av Skansen-akvariet-Jonas och Michael Palin, fast med Crocodile Dundee-accent.

Tuesday, July 22, 2014

Tematrio: kompisar

Hälsningar från Tyskland! Tassahunden och vi är äntligen på semester. Men tematrion vill vi ändå inte missa, här kommer mitt bidrag till Lyrans veckofråga: tre böcker om vänskap.

Först en bok om vänskap med en låtsasvän (eller?): Astrid Lindgren, Nils Karlsson Pyssling flyttar in. Om den mycket ensamma pojken Bertil som får en liten, liten vän. Eller om allt bara händer i hans huvud.

Sedan om vänskap över generationsgränserna, ett populärt populärkulturellt tema. I Fannie Flaggs (Rita Mae Browns exflickvän) Stekta gröna tomater på Whistlestop Café får hopplösa hemmafrun Evelyn stöd av gamla Ninny som hon av en slump träffar på ett ålderdomshem. Allteftersom Ninny berättar mer om sitt liv som ung får Evelyn ny energi att ta kontroll över sitt eget liv.

Och sist, en bok om ojämställd och ganska olycklig vänskap: Evelyn Waugh, Brideshead revisited. Ung student träffar annan mycket dekadent student, vänskap uppstår, champagne dricks och familjerelationer fallerar.

Monday, July 21, 2014

Klättrande prins skriver till etikettspalten

Bästa Magdalena Ribbing,

Jag planerar att göra en toppbestigning mot ett närbeläget slottstorn i syfte att komma i kontakt med personen som sitter inspärrad där. Hon har lovat att hjälpa till - hon har nämligen ovanligt långt hår som hon säger att jag får använda för att klättra upp.

Nu till min fråga: när jag närmar mig hennes fönsterglugg, är det korrekt att hälsa med handslag redan innan jag kommit över fönsterkarmen, eller får jag ta mig in på fast mark innan jag sträcker ut goddaghanden? Jag är mycket mån om att göra gott intryck och vill inte att hon ska tro att jag är en oartig tölp som bara tänker på min egen säkerhet.

Vänliga hälsningar och tack på förhand,
Prins X

Friday, July 18, 2014

Utrensning

Den nordiska bokklubben läste Sofi Oksanens Utrensning som sista bok innan sommarlovet. Jag har läst den förut och upplevde den som enormt omvälvande - den var lika storslagen den här gången.

Utrensning utspelar sig 1991-92, i Europas senaste stora brytningstid. En ung rysk flicka dyker upp, sönderslagen och smutsig, på en gammal kvinnas gård i en estnisk by. Kvinnan tar hand om henne och gömmer flickan undan dem hon flyr från. Men det är ingen slump att flickan sökt sig till just den här gården, hon har ett släktband till den gamla kvinnan. Ett avslöjande som river upp mycket gamla sår.

Genom många tillbakablickar får läsaren veta vad som hänt både den gamla kvinnan och den unga flickan innan de möttes - vem det är flickan flyr från, varför kvinnan är ensam och vad krig och fattigdom gjort mot dem båda.

Oksanen ska ha ett nobelpris i framtiden, den saken är klar. Hon har ett sätt med ord och beskrivningar som gör att boken blir så levande. Och hon berättar så enkelt och rakt om stora, otäcka saker. Alla borde läsa Utrensning.

Thursday, July 17, 2014

We need new names

NoViolet Bulawayo är en ung zimbabwisk författare, hon har skrivit We need new names som vi just läste ut i Most Awesome Reading Circle.

Det handlar om ett gäng barn i en kåkstad i Zimbabwe 2008 - det år då massivt politiskt våld blossade upp i samband med nationella val. Det var då Morgan Tsvangirai utmanade Robert Mugabe och hade kunnat vinna. Men Mugabe bet sig fast och skickade ut miliser och olika gäng mot oppositionella i allmänhet och de vita och de fattiga i synnerhet. Allt detta pågår i bakgrunden av romanen, barnen blir vittne till en del av våldet och oroligheterna. Dessutom till andeutdrivningar, incest och HIV-epidemin.

Huvudpersonen, tioåriga Darling får en andra chans, hon skickas till släktingar i USA när hoten blir för många. Chocken blir enorm, det är en annan värld. Med andra problem.

Boken är intressant, fast jobbig. Det är också för mycket som händer, alla slags lidanden i en enda liten roman. Och ändå känns det som om något saknas: en ram, en röd tråd eller något som gör samlingen anekdoter till en riktig, flytande berättelse. Bulawayo kan nog bli en mycket bra författare, men tekniken behöver slipas.

Wednesday, July 16, 2014

Belgiens historia

Jag har en tjock och gedigen bok om Belgiens historia. Under de senaste tre åren har jag läst... totalt tio sidor i den.

Så här ser den ut:

Men så fick jag en annan version av samma (nåja) bok i present av min vän kanalsimmerskan. Tack! Den ser bra mycket mer lockande ut! Den här ska jag genast läsa utan knot:


Belgiens historia - berättad av Cowboy Henk! Kolla frisyren, det här kan ju inte gå fel. Insidan är lika fin den:


Nu äntligen ska jag få lära mig mitt nya hemlands historia. Kanske kommer jag då förstå varför de har så mycket socker i våfflorna, varför de inte klarar av enkel trafikplanering och varför ett land med åtta parlament ändå aldrig lyckas ha en regering.

Tuesday, July 15, 2014

Tematrio: lecture recommandée, s'il vous plaît

Igår var det Bastiljens dag så Lyran har förstås franskt tema i veckans trio.

Förra året när detta var temat för trion tipsade jag om Claudel, Le Clézio och Mauriac. Och så konstaterade jag att nästan alla franska böcker jag läser är skrivna av män. Kvinnliga franska författare tycks inte ges ut i någon större mängd - eller har jag bara valt helt fel böcker?

Men visst, ett par skrivande fransyskor finns ju.

Till exempel Anna Gavalda som har skrivit Lyckan är en sällsam fågel och Tillsammans är man mindre ensam. Jag gillade ingen av dem. Tramsigt och förutsägbart, långtråkig handling och onödig gulleromantik av typen "försöker desperat vara lika rolig-söt som Amelie från Montmartre".

Eller Fred Vargas, Frankrikes så kallade "deckardrottning". Med tanke på vilka som brukar kallas Sveriges "deckardrottningar" (Camilla Häckfärg, förlåt Läckberg, och Liza "jag-skriver-usla-böcker-och-skäms-inte-för-det" Marklund) så borde jag väl ha fattat att detta naturligtvis inte är en kvalitetsstämpel. Inte en kvalitetsstämpel alls. Jag läste Okänd kontinent och var INTE imponerad.

Jaha tänker du nu, för att vara boktips så var detta inte särskilt upplyftande. Är det alltså helt kört? Nej! För jag tänker nämna en riktigt duktig författare också: Nina Bouraoui. Läs till exempel Pojkflickan. En fantastisk liten bok.

Bonne fête et à la prochaine!

Monday, July 14, 2014

Godnatt, Nadine Gordimer

Ånej! Nadine Gordimer finns inte mer. Denna fantastiska författare, hon har bland annat skrivit en av de tre mest romantiska böckerna jag läst och ändå älskat: The pick-up. Hon skrev politiskt, intressant, skarpt, vackert och alltid väldigt läsvärt. En storfavorit bland nobelprisförfattarna.

Mamma Björn frågar Magdalena Ribbing

Hej Magdalena,

Jag har en fråga som har bekymrat mig mycket. Grannens unga dotter, för all del söt och vänlig, respekterar inte det där med mitt och ditt.

En dag när vi kom hem till stugan stod dörren öppen. Någon hade rumsterat om med våra möbler och haft sönder en stol. Jag hade ställt i ordning mat som vi skulle ha till när vi kom tillbaka men både min mans och min portion hade hon smakat på och min sons gröt var helt uppäten. Och till vår stora förvåning låg flickeflarnet kvar och sov, helt skamlöst, i sonens säng! Även våra sängar var tilltufsade och fulla med gula lockiga hårstrån.

När hon vaknade till och såg att vi kommit hem skrek hon och sprang sin väg, utan minsta ursäkt. Nu undrar jag, borde jag gå och prata med hennes föräldrar? Eller är det bäst att stryka ett streck över det hela? Hur ska jag göra om hon kommer tillbaka fler gånger?

Med vänliga hälsningar,
Björnmor

Friday, July 11, 2014

Sven Duva var en tapper man...

...ett dåligt huvud hade han, men hjärtat det var gott.

Alltså, den där Runeberg, han hade verkligen inte någon ordning på sina adjektiv. Den som fortsätter slåss av rent misstag och för att den är för dum för att förstå när det är dags att sluta, den är väl inte tapper, den är väl bara oerhört, oerhört puckad.

Sven Duva hade varit med i samma fotbollshuligangäng som D'Artagnan om han hade skrivits idag.

Thursday, July 10, 2014

Eländes svammelpelle: Claude Simon

Skojig gåta: vad är det som är rött och har tre hörn?

Svar: en varningstriangel!

En sådan som till exempel kan användas om bilen säckat ihop längs motorvägen.

Eller som borde sättas ut i biblioteken på hyllan med Claude Simon.

Simon är ytterligare en fransk nobelpristagarstofil som jag nu bockat av från årets läslista. Tack och lov att den äntligen är slut!

Simon hör till sextiotalets "nya romanstil", författare som återupplivade tjugotalets trend med "medvetandeströmmar". Tänk: Mrs Dalloway eller Ulysses.

Jag läste den delvis självbiografiska La route des Flandres ("Vägen till Flandern") om några unga kavallerister som rider runt i fransk-belgiska krigszonerna under andra världskriget. Texten är för det mesta absolut obegriplig, även om den har en behaglig rytm. Det är som att läsa en raptext skriven under narkotikapåverkan. Varje mening är minst fyra sidor lång och det finns ingen normal syntax.

Mest handlar det om att de snubblar över hästlik och människolik i lera och att de letar mat och skydd på olika gårdar. Samt att de pratar snusk om olika flickor de träffat eller skulle vilja träffa.

Jag kan förstå att detta ses som Stor Konst. Men det är tusan så ansträngande att läsa. Tacka vet jag berättelser i normal, flytande text.

Wednesday, July 9, 2014

Pastoral symfoni

Det blev ju tre gamla franska nobelpristagare på bibblan sist, jag började såklart med att läsa den tunnaste: André Gides La symphonie pastoralie ("Pastoral symfoni") från 1919.

Den handlar om en präst som tar sig an en blind och möjligen dövstum flicka, trots fruns protester om ännu en mun att mätta i den redan välfyllda prästgården (en protestantisk präst, alltså). Prästen tar sig an utmaningen att lära flickan kommunicera, vilket i sin tur leder till att han får ett särskilt nära förhållande till henne - lite för nära, faktiskt.

Det började som en småtråkig skildring men utvecklades till något riktigt intressant. Dessutom (plus i kanten): lättläst och lätt att följa med i handlingen. Tack för det, Gide.

Tuesday, July 8, 2014

Tematrio: Nu jäklar blir det äntligen av

Skum rubrik tänker du, men det är faktiskt temat för veckans trio hos Lyran! Något omfraserat till det grövre. Lyran frågar efter tre böcker vi "äntligen läser" eller som vi tycker att vi snart måste komma oss för att läsa.

Klurig fråga, för böcker som jag vill läsa blir sällan liggandes olästa. I min hylla står (i princip) inget oläst eftersom alla nya böcker först passerar karantäntiden i läshögen vid sängen.

Men den högen sorteras ju om med jämna mellanrum...

En bok jag faktiskt verkligen velat läsa ända sedan jag skaffade den i höstas men som ändå blivit kvar ohyggligt länge i läshögen är Julian Barnes, A history of the world in 10 1/2 chapters. Först lånade den gula huliganens pappa den och sedan har det dykt upp mer högprioriterade böcker hela tiden. Men nu är den näst näst överst i bokhögen (igen), så snart så! Kanske.

Då och då tänker jag att jag skulle läsa Marcel Proust På spaning efter den tid som flytt men å andra sidan är jag egentligen inte särskilt sugen. Och då blir det inte av. Ska jag ta mig an den som årets vinterprojekt tro?

Och så en riktig långlirare: P. C. Jersild. Jag har aldrig läst Barnens ö, den gamla godingen, men eftersom den valdes ut att bli årets Stockholm-läser-bok så blir det nu äntligen av. Den ligger strax efter Barnes i läshögen. Jag fick motorstopp på Jersild redan i gymnasietiden när jag försökte läsa Babels hus som skulle vara rolig men som jag inte fattade ett dyft av och därför avfärdade hela Jersild som en tråkmåns. Fram tills nu alltså.

Se där, jag fixade frågan, fast att den var klurig!

Monday, July 7, 2014

Spegeln skriver till etikettspalten

Ärade fru Ribbing,

Det är med stort intresse jag följer Er etikettspalt. Era goda råd tycks aldrig sina. Nu hoppas jag själv få ta del av Er stora visdom.

Jag har en arbetsgivare som regelbundet frågar mig om råd. Hennes fråga är dock ständigt densamma: "vem är vackrast i landet". Det måste medges, efter alla dessa år blir det något långtråkigt, inte minst då instruktionen alltid är densamma, nämligen att smickra hennes höghet.

På senare tid har jag därför börjat variera mig. Ibland svarar jag som hennes majestät vill och ibland är jag lurig och antyder att det finns alternativa skönheter i regionen. Min förhoppning är att hon ska förstå piken och kanske börja ställa nya och svårare frågor så min kompetens kommer bättre till sin rätt.

Är det socialt acceptabelt att under rådande omständigheter provocera fram mer givande arbetsuppgifter på dylikt vis?

Med underdåniga hälsningar,
Spegeln, på väggen där

Saturday, July 5, 2014

Modesty möter belgisk pistolman

Tassahunden och jag mötte en märklig man igår på morgonpromenaden. En sunkig person av biffig-snaggad-machoman-karaktär med cigg i mungipan som stod och hängde över ett utebord utanför en stängd snuskpub i vårt grannskap.

När vi börjar korsa gatan på väg mot hans sida tar han plötsligt upp ett pistolliknande föremål. Jag tvärnitar mitt i gatan. Han ser mig, viftar lugnande och stoppar in pistolgrejen under tröjan. Jag gör en vändande manöver, sneddar vidare över gatan och svänger snabbt in bakom hörnet. Vänder mig om och ser att han tagit fram pistolföremålet igen och nu står och siktar på bästa hollywoodfilmmanér tvärs ut över gatan och mot bilarna som passerar.

Vad göra? Jo! Jag sliter av mig min omlottkjol och slänger den i ansiktet på honom. Ur mitt böljande svarta hår tar jag fram en kongo och med två välriktade karatesparkar och ett slag med kongon bedövar jag galningen. Därefter tar jag fram den mikrosändare som jag alltid bär gömd mellan mina enorma bröst och på flytande arabiska anropar jag min vän Willie som lovar att larma polis medan jag diskret försvinner från platsen med hjälp av en hang-glider.

Nej, det gjorde jag naturligtvis inte.

Men det är vad jag hade gjort om jag hade varit Modesty Blaise och den här situationen var så bisarr att den hade passat bättre för Modesty än för mig.

Vad jag gjorde var att hala upp telefonen för att ringa polis men innan jag kommit ihåg belgiska polisens larmnummer (de förbenade belgarna vägrar styvnackat att införa det internationella nödnumret 112) hade mannen försvunnit. Jag vet inte ens om det faktiskt var ett riktigt vapen. Till skillnad från Modesty kan jag inte avgöra sånt.

Kom inte och säg att Belgien är tråkigt.

Friday, July 4, 2014

Radioteaterarkivet: Tre systrar

Public Service är fantastiskt - jag har nyligen upptäckt att Sveriges Radio öppnat arkivet och bjuder på gamla radioteaterinspelningar!

Mycket mysigt att ha i lurarna såhär i sommartid, till exempel på joggingrundan genom bokskogen eller i trädgården när det ska klippas bort utblommade rosor.

Jag lyssnade på en inspelning av Anton Tjechovs Tre systrar, en rätt deppig historia om systrarna Olga, Masja och Irina. Alla är de olika på varsitt sätt, men alla drömmer de om det ouppnåeliga Moskva. Hade de bara bott där hade allt varit annorlunda...

Det är en lyx att kunna ladda ner sån här kvalitetsunderhållning, jag betalar med glädje min licenspeng och tycker att det är jag som vunnit på dealen.

Thursday, July 3, 2014

Giraffens hals

Judith Schalansky är författaren till Der hals der Giraffe, "Giraffens hals". En alldeles gräslig liten historia om biologiläraren Inge Lohmark som kämpar med sina oengagerade elever i en liten byhåla någonstans i forna Östtyskland.

Läraren har noll sinne för sociala relationer, har förmodligen någon variant av Asperger. Hon talar om sina elever som "Disziplinloses Unkraut" (odisciplinerat ogräs). Hon förklarar förhållandet mellan barn och föräldrar som en variant av Stockholmssyndromet. Hon ser på när elever mobbas och får stryk och ingriper inte, för så är det i naturen, de svagare går under. Hon ser allt som händer men håller sig neutral, ständigt en iakttagare, aldrig en deltagare.

Det är en rolig-sorglig bok med väldigt smarta formuleringar som får en att först skratta och sedan sätta skrattet i halsen eftersom det egentligen är hemska saker som sägs. Inge Lohmarks beskrivning av skolans förfall är klockren och knivskarp och även om hennes kritik är skruvad så känns det så bekant...

Svårläst men trots allt läsvärt.

***
Läs också Bokmosters välformulerade recension av samma bok!

Wednesday, July 2, 2014

Vilhelm Moberg om deckare

Den käre Vilhelm Moberg! Om han levde idag skulle jag bjuda hem honom på kaffe och kaka, vi skulle ha så mycket att prata om.

I textsamlingen Berättelser ur min levnad förklarar han bland annat vilka böcker som är bra och vilka som är dåliga:
"Jag tror inte det finns så mycken smörja som inom detektivgenren. För att lyckas inom denna bör man tydligen vara född i England och helst av kvinnligt kön."
 Moberg konstaterar nämligen att han älskar Christie och Sayers, men "amerikanska skribenter med sina våldsorgier" är inte precis något som faller honom på läppen.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Och tänk om Moberg hade fått se de våldsorgier som väller fram i den nuvarande svenska deckarfloden... han hade fått dåndimpen.

Tuesday, July 1, 2014

Tematrio: jänkare

Lyrans tematriotema är US-amerikansk litteratur, eftersom det snart är dags för fjärde juli.

Förra året på samma tema tipsade jag om Stockett, Lee och Steinbeck.

I år tänkte jag så här: vad är typiskt för USA? Kanske: våld, religiös extremism, ytlig kommersialism och den amerikanska drömmen?*

Och då blir det naturligtvis följande tre böcker som får ingå i min trio:

Barack Obama, Min far hade en dröm. Obamas intressanta memoarer hade varit ännu intressantare om de var lite kortare, och om de skrivits efter istället för innan hans presidentskap, men de är väldigt intressanta ändå. Han är duktig med orden, Obama.

John Niven, The second coming. Med undertiteln "Sent from heaven, raising hell" fångar den här boken naturligtvis ens uppmärksamhet! En helgalen skröna om Jesus som skickas ner till jorden en andra gång eftersom den första tydligen inte räckte till - mänskligheten håller uppenbarligen på att gå åt helvete, anser Gud. Problemet är att Jesus inte lyckas få folk att tro på honom. Så han tar till plan B och anmäler sig till American Idol... En satir som är skruvad ett par varv mer än en trodde var möjligt och som driver med allt och alla. Roligt och absurt.

Bret Easton Ellis, American psycho. Jag vill understryka att jag egentligen inte vill tipsa om den här boken. Den är vidrig, vidrig, vidrig. Och den var ännu vidrigare då när den kom, nu är det tyvärr inte längre särskilt unikt med så mycket misogynt övervåld i en roman. Det handlar om en psykopat med ett välansat yttre och en strålande Wall Street-karriär men som har till hobby att tortera kvinnor och hundvalpar. Det som är viktigt med den här boken är budskapet: ondska syns inte utanpå.

*Ja, ja, nu vet jag att det kommer bli massa protester, men erkänn att detta är åtminstone en del av det som skiljer USA från Europa. Jag vet att det också finns en massa andra sidor av USA. Till exempel usel mat och hög trafikdödlighet. Men det går faktiskt inte att nämna allt i ett sånt här litet blogginlägg.