Monday, June 30, 2014

Fråga till Ribbing: Stövelmode?

Kära Magdalena,

Jag har just fått tag i ett par underbara stövlar och undrar nu: måste det vara byxor till eller går det bra att gå "Kalle Anka-style" om stövlarna är tillräckligt flådiga och en själv är pälsbeklädd?

Hoppas på hjälpsamt svar,
Katt (Mäster)

Saturday, June 28, 2014

Bilder i kampen mot särskrivning

När jag ändå är i farten med folkförbättrande folkbildning - här kommer ett länktips: bilder i kampen mot särskrivning.

Små enkla bilder som illustrerar skillnaden mellan till exempel "får hund" och "fårhund".

Genialt.

Friday, June 27, 2014

Sportande särskrivare ska skämmas

Tassahundens moster har lurat med mig på en utmaning, vi ska tydligen springa Tjurruset i höst. Eller "Tjur Ruset" (sic!), som de på fullt allvar kallar det i Stockholm.

Kanske den mest idiotiska särskrivningen jag hört på länge. "Tjur Ruset" (sic!)? Vad tusan ska det betyda? Det är ju språkligt sett ett helt obegripligt namn. De klassiska särskrivningarna "sjuk syster" och "kul potatis" får ju i alla fall någon slags skojig betydelse när de är felskrivna. Så icke "Tjur Ruset" (sic!).

Och vad är det med de dubbla versalerna? Viktigt meddelande: Hitler vann inte kriget. Stockholm ligger alltså inte i Tyskland.

Nå, eftersom jag inte är den som låter saker passera obemärkt så felanmälde jag naturligtvis löploppets namn till löploppets sekretariat och föreslog att denna förskräckliga särskrivning är ett beklagligt misstag som kan åtgärdas. Det här fick jag till svar:
"Det är ett varumärke och vi har valt att skriva det så som vi har gjort."
Goddag yxskaft.

Jo, det är nog ett sant svar men inte hela sanningen: anledningen till särskrivningen är förstås att de har knyckt konceptet från det värmländska loppet Tjurruset (i ett ord) och inte kom på ett eget namn men inte fick använda det skyddade originalnamnet. "Tjurruset Stockholm" eller att ta hjälp av ett bindestreck, hade inte det kunnat vara något? Ett litet tips från mig till er.

Min träningsplan: fram till mitten av september kommer jag att skicka arga mejl med stavningstips till tävlingsarrangörerna. Från mitten av september kommer jag att inse att jag måste träna benen också och i panik jogga ett par rundor. Den 5e oktober kommer jag otränad flåsa mig runt banan med en rödpenna för att kunna korrigera eventuella skyltar längs vägen.

Thursday, June 26, 2014

Min mosters migrän

Så läste jag ut en till bok ur den feministiska litteraturkanonen, nämligen danska deckardrottningen Hanne-Vibeke Holsts självbiografi Min mosters migrän.

Holst skriver om kvinnorna i sin familj - mormor, mamma, systrarna och Hanne-Vibeke själv. Och om den där mostern som hade kraftig migrän stor del av tiden under 32 års äktenskap men som varit helt migränfri sedan skilsmässan från sin drummel till man.

Det är intressant och med många tänkvärda iakttagelser. Till exempel om skillnaden mellan stad och landsbygd. Det handlar om maktstrukturer inom familjen, om hur sex blir en förhandlingsstrategi, om manliga respektive kvinnliga roller på arbetsmarknaden.

Huvudpoängen är att det viktigaste valet en kvinna gör är valet av partner (jmf samma slutsats i Sheryl Sandbergs Lean in!). Ojämställda relationer är inte hållbara i längden, i alla fall inte för den part som måste offra sig själv.

Inget mästerverk, men en bok som får en att fundera. En bok som framför allt många män skulle ha nytta av att läsa.

Wednesday, June 25, 2014

Mördarens bok, Maria Lang

På en blixtvisit till Sverige häromsistens "råkade" jag köpa på mig en Maria Lang från ett bokbord och sedan "råkade" jag läsa ut den redan samma dag på en tågresa. Oops!

Vilket är bra, för då kan jag vara med i "spänningsutmaningen" hos Mias bokhörna.

Mindre bra var själva handlingen, detta är en av Langs slarvigaste och minst engagerande. Inte minst eftersom det är en av de där böckerna utan trevliga Puck men med urtrista karaktären Almi Graan, ett töntigt anagram på Maria Lang själv. Den typen av skojighet som bara författaren själv har roligt åt.

Dessutom ett antal luckor i intriglogiken, högst irriterande. Till exempel den här: en gammal tant beskrivs som uråldrig, men en del av storyn går samtidigt ut på att hon skulle ha ett hemligt barn bara något år äldre än den tjugoåriga flickan som mördas, och det kärleksbarnet fick tanten i sin ungdom... så hon måste mycket raskt ha gått från ung mor till uråldrig tant. Hupp?

Langdeckare är utmärkt och mycket lättläst sommarunderhållning, men jag blev dystert påmind om att kvaliteten är ojämn i den långa serien titlar.

Tuesday, June 24, 2014

Vilhelm Moberg om bokberoende

Jag sysslar med Vilhelm Mobergs textsamling Berättelser ur min levnad, det är en liten guldgruva av berättelser och citat.

Till exempel skriver Moberg att:
"En tillvaro utan böcker att läsa skulle ha varit oändligt tom, torftig och fattig. Jag vet inte hur jag skulle ha kunnat uthärda den."
Hear, hear!

Monday, June 23, 2014

Etikettspalten: obekväm sängplats?

Hej Magdalena Ribbing!

Jag övernattade nyligen hos någon som till synes var mycket vänlig - han bäddade med extra lager madrasser men det var ändå en oerhört obekväm natt och jag fick inte en blund i ögonen. Det var som att sova på ett stenröse och när jag vaknade hade jag ett stort blåmärke i ryggen.

I efterhand fick jag veta att den där klunsen hade lagt en ärta i min säng med flit - vi kände inte ens varandra då! - som något slags barnsligt test.

Jag känner mig arg och kränkt och jag går fortfarande hos naprapat för skadorna i ryggen. Hur ska jag ta upp det här med min före detta värd på ett sätt så att han förstår att det inte är okej att bete sig så mot sina gäster?

Tack på förhand,
Ömtålig blåblodig

Sunday, June 22, 2014

Belgiska bibblan och en beauceron

Visst finns det bra belgiska bibliotekarier. Nu har jag fått äta upp mina tidigare dubier... För den här gången var det jag som trasslade på lokala bibblan!
Det ouppfostrade hundmonstret var med mig och eftersom det sprang omkring barn utanför biblioteket tordes jag inte lämna hunden ensam ute (hon är jätterädd för oförutsägbara barn och det går inte att garantera att hon inte skrämmer dem tillbaka om de springer fram till henne) men eftersom det inte brukar vara något problem i Belgien tog jag med henne in. Två kvinnor satt i receptionen, de sa att det gick bra om det bara var en snäll hund.

De här bibliotekarierna var lite mer kompetenta än den unge mannen utan krishanteringsförmåga som jag träffade sist. Inom tio minuter hade jag fått alla tre franska nobelpristagarna jag var ute efter! Varav två ur magasin. Fast bibliotekariekvinnan bara skakade på huvudet åt mig när jag frågade efter de här stofilerna.

Under hela den här tiden satt Tassahunden så snällt vid min sida, men när det blev dags att betala tröttnade hon och började hasa baklänges tills kopplet tog slut. Jo, för det kostar att låna böcker i Belgien. 25 cent per bok. Det blev ett himla hallå att hitta växel åt mig. Den luttrade matten tyckte att hunden fick skylla sig själv som fick det obekvämt och fortsatte oberört vänta vid kassan.

Tills en biblioteksbesökare kom framspringande och tyckte synd om hunden som höll på att kvävas och spottade och fräste som en annan kobra längst bort i kopplet. "Den får väl sluta dra så mycket då" tyckte jag. Det tyckte inte personen. Hen tyckte jag var en förfärlig matte. Och ställde till ett sådant rabalder att bibliotekarien stressat sa "vi struntar i betalningen, betala nästa gång, bara gå nu innan personen där får hjärtsnörp".

Det är alltid dramatik på mitt bibliotek, jag måste nog gå dit oftare. Om inte annat så för att betala tillbaka min skuld på 75 cent.

Saturday, June 21, 2014

Midsommarhälsning

Glad midsommardag!

Här kommer sju sorters blommor, plockade till dig:

Mosippan av Elsie Johansson, andra delen i en fantastisk trilogi om en ung fattig flicka som växer upp i Uppland under tidigt nittonhundratal. Mycket intressant och läsvärd.

I rosens namn av Umberto Eco är inte alls lika rapp och actionladdad som filmatiseringen blev. Ett eländes arkitekturnörderi utan slut spär ut en annars spännande deckargåta i medeltida klostermiljö. Håll dig till ämnet, människa! Ren parafras på Victor Hugo som gjorde exakt samma fel i Ringaren i Notre Dame.

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozie Adichie är en förskräcklig och fasansfull skildring av en familj i klorna på en fanatiskt religiös familjefar. Det är så skrämmande otäckt och samtidigt så fint berättat.

Röda nejlikan av Baronessan Orczy är en riktig klassiker, ett av mina tidiga läsminnen och en bok jag läste flera gånger om som barn. För den är ju både spännande och rolig, berättelsen om en slags superhjälte, med hemlig identitet och hemligt tecken och allt, som räddar oskyldiga aristokrater undan den franska revolutionens giljotin.

Kameliadamen av Alexandre Dumas d.y. handlar om kärlekshistorien mellan överklassynglet Armand och den lungsjuka och prostituerade Marguerite. Den beskriver också hur snabbt det går att spendera hela arvet och halva hedern.

Liljan i dalen av Honoré de Balzac, annars mest känd för Pappa Goriot, är en mesig humoristisk kärlekshistoria om den franska societén under bourbonerna på artonhundratalet. En typiskt fransk klassiker.

Kung Liljekonvalje av dungen av Maria Lang, en av alla dessa underbara gamla pusseldeckare med ett riktigt mysterium och utan massa tarmar och blod och sexorgier.

Friday, June 20, 2014

Hej kedjeläsare!

Annika undrar i veckans fredagsfråga: Hur länge väntar du innan du påbörjar en ny bok?

Enkel fråga - jag väntar inte alls. Jag börjar på nästa bok mer eller mindre omedelbart. Mina bokmärken hamnar aldrig på hyllan, de vandrar direkt från en bok in i nästa ur den ständiga högen vid sängkanten.

Annika själv svarar att hon läser flera böcker samtidigt, det har jag upptäckt att jag gör också, men bara av praktiska skäl. Till exempel just nu: en högläsningsbok med den gula huliganens pappa, en novellsamling på jobbet att läsa en korthistoria ur på lunchen om jag inte har något lunchsällskap en dag, och så boken jag läser "på riktigt". Möjligen blir det två parallella böcker ibland om jag till exempel måste pausa den ena för att hinna en bokklubbsbok i tid också. Eller om jag läser en ansträngande tegelsten och behöver ta rast från den med något enklare.

Thursday, June 19, 2014

Shopoholic

Nej, jag vet inte hur det här gick till.

Ja, jag förstår att det liknar ett missbruksbeteende.

Men det är ju bra att jag är slav under litteraturen och inte under någon mycket värre last, nu tycker jag vi ska fokusera på det positiva i situationen.

Wednesday, June 18, 2014

Kristin Lavransdotter

Sigrid Undset fick nobelpriset 1928, bland annat för det fantastiska medeltidseposet Kristin Lavransdotter.

Romantrilogin handlar om Kristin som föds i en stormansfamilj i trettonhundratalets Norge. Hon är from och välartad och har de bästa förutsättningar för livet - tills den dagen allt ställs på ända för att hon blir passionerat förälskad i den snygge och charmige men föga ansvarstagande Erlend. På trots mot den rådande hederskulturen blir hon Erlends älskarinna och därmed har hon försakat den enkla och trygga vägen i livet.

Boken följer Kristin från barndom till ålderdom. Det är en mycket rik berättelse, inte minst för att Undset måste ha gjort så ordentlig research inför skrivandet! Det svåra livet förr beskrivs ärligt och inte särskilt romantiserande. Folk dör som flugor. Och den stora kärlekshistorien mellan Kristin och Erlend blandas ut precis lagom mycket med stormaktsspel och dramatiska intriger som ibland bara kommer fram mellan raderna. Det är för övrigt mycket som bara beskrivs mellan raderna. Här finns till exempel inga direkta sexscener utan allt sägs utan att det egentligen sägs - väldigt elegant.

Det handlar om en stark kvinnlig förebild som lever under en patriarkalisk hederskultur. Jag skulle ändå inte kalla det en feministisk klassiker. Däremot tänker jag att detta skulle kunna vara en intressant bok att sätta i händerna på dem som riskerar falla för förenklad rasistretorik. Kristin Lavransdotter beskriver nämligen hur människor som lever under mycket främmande normer ändå har precis samma allmänmänskliga rädslor och känslor, kärlek till sina barn och oro inför döden. Och dessutom är dessa främmande normer en del av vår egen skandinaviska historia - en del av det som våra "Sverigedemokrater" längtar tillbaka till... Så sluts cirkeln.

Kristin Lavransdotter var en mycket fin läsupplevelse, en bok som nog alla kan hitta något intressant i. En riktig klassiker.

Tuesday, June 17, 2014

Tematrio: återanvänt material

Lyran frågar i veckans tematrio efter återanvänt, knyckt eller starkt inspirerat material... Författare som blinkar till varandra, kunde man också säga.

Den mest genuina återanvändningen är förstås Jasper Ffordes böcker som handlar om och i alla gamla klassiker sedan hedenhös på ett fantastiskt roligt sätt... men jag plockar tre lite mer enkla tips istället:

Lyran själv har redan öppnat dörren till Hjalmar Söderberg och alla varianter på Doktor Glas, jag tycker att Gregorius av Bengt Ohlsson är en bra version. Där får den snuskige prästen komma till tals och ge sin sida av saken.

En annan favorit jag nyligen återupptäckte är Margaret Atwood, inte minst härliga novellsamlingen Good bones som bland annat kastar nytt ljus på Hamlet och på klassiska sagor som Askungen, med feministisk udd förstås.

Och så finns förstås smarta Lena Anderssons Duck city om ett Ankeborg där tidens syn på mat har gått över styr... En elak och vansinnig satir över vår tids helsjuka förhållande till ätande, dieter och mat.

Jag älskar metalitteratur!

Monday, June 16, 2014

Fråga Magdalena Ribbing: styvmorsinbjudningar?

Bästa Fru Ribbing,

Jag har äntligen hittat min drömprins och vi ska leva lyckliga i alla våra dagar. Bröllopet ska stå i dagarna tre.

Min pappas nya fru och mina plastsystrar vill förstås gärna komma men jag vill helst slippa ha dem där på min stora dag. Vi har en krånglig relation och de har varit mycket elaka mot mig tidigare

Måste alltså alla i släkten bjudas, även de som flera gånger har försökt ta livet av en?

Med vänliga hälsningar,
Askungen

Ps. Vad säger etiketten om en pumpa som en gång förtrollats till galavagn, kan den fortfarande serveras till lunch?

Sunday, June 15, 2014

Selma for president

Jag har sagt det förut och jag kommer att säga det igen: Selma Lagerlöf var ett geni.

Carolinas bokblogg påminde mig om Selmas alldeles fantastiska tacktal vid nobelprisutdelningen, det är ett tal utöver det vanliga. Här hittar du det - klicka in och läs det, genast!

Så elegant, så briljant, så genialiskt. En berättare i världsklass. Efter det talet borde de genast ha langat fram ett pris till och gett till tanten.

Friday, June 13, 2014

Fredagsfråga: sommarläsning

Annikas fredagsfråga och Lyrans tematrio undrar: Vad tänker du läsa i sommar?

För, ja just det, hemma i Sverige börjar ju semestrar och skollov redan! Vi har en månad kvar innan ledigheterna börjar här nere i Europa.

Men det var ett sidospår, för visst har jag tänkt läsa i sommar, oavsett när den infaller.

Till exempel har jag ett par intressanta titlar ur den feministiska litteraturkanonen på vänt: Min mosters migrän och Vilda svanar tänkte jag läsa snart.

Därefter blir det en radda franskspråkiga nobelpristagare, närmare bestämt André Gide, Claude Simon och Romain Rolland. Förutsatt att jag lyckas få fatt i dem på mitt lokala belgiska bibliotek. Jag har inte bestämt mig för om jag ska läsa Sartre på franska eller svenska än så han får vänta.

Sedan skaffade jag faktiskt ett ex av årets "Stockholm läser"-bok, nämligen P C Jersilds Barnens ö. När ska den läsas om inte på sommaren?

Och så finns ju så mycket annat intressant i läshögen: Barbara Kingsolver, Julian Barnes, Juli Zeh, Mark Haddon...

Det kommer nog inte gå någon läsnöd på mig.

Thursday, June 12, 2014

Mobergs trafiksäkerhetsmanifest

Den käre Vilhelm Moberg! Tänk att han var en sådan miljöförkämpe - och trafiksäkerhetslobbyist! Det visste jag inte för en vecka sedan.

Jag har precis börjat med novellsamlingen Berättelser ur min levnad, där den första lilla texten heter Brodd. Det ena som är intressant med Brodd är att den har två delar - en första mycket romantiserande barndomsskildring skriven 1932 om hur det enkla livet på landet är det enda goda livet. Och sedan en liten epilog skriven 1968 som förklarar att Moberg nuförtiden vet att lantlivet förr inte alls var så där enkelt som han tänkte som ung. Efter all bakgrundsresearch inför Utvandrarserien har han insett att det mest var lidande och svält på den fattiga landsbygden.

Men - och här kommer det andra intressanta - Moberg har istället blivit miljömedveten. Kåseriets slutkläm är en uppräkning av allt elände som den moderna människan ställt till med, bland annat:
"Var sjätte timme kräver biltrafikens Molok ett människooffer, dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Man kör fortare än någonsin på de svenska vägarna - till priset av 1300 människoliv om året."
Var inte ledsen, Vilhelm Moberg! Det blir faktiskt bara bättre och bättre. Sedan 1968 har antalet döda i trafiken stadigt minskat. Titta bara:

Källa: Europeiska databasen för information om trafikolyckor, CARE

Det blå strecket visar genomsnittstrafikdödligheten i EU. Det röda strecket visar hur många personer som dött i trafiken per 1 miljon invånare i Sverige, varje år. Från ca 150 döda per miljoner invånare på Mobergs tid, till knappa 30 döda per miljoner invånare år 2013*.

Så kom inte och säg att allt var bättre förr, Ville lille.

*Nördfakta: olyckstoppen kring 1990 beror på Berlinmurens fall och att miljontals människor i f.d. Östeuropa plötsligt släpptes fria att resa, så att antalet bilar på vägarna steg kraftigt på mycket kort tid.

Wednesday, June 11, 2014

Tematrio: Svenska författare

Lyrans bokblogg har tänkt ut en ny tematrio: tema svensk litteratur.

Jag väljer tre yngre och nyare svenska författare att tipsa om:

Sami Said, Väldigt sällan fin tyckte jag mycket om! Dessutom gjorde Said ett väldigt bra och roligt sommarprogram i radio förra året. Boken handlar om en ung man med viss social inkompetens som försöker ta sig fram i studentlivet själv och som samtidigt har fullt upp med att hantera sin familj och alla deras förväntningar.

Johannes Anyuru, En storm kom från paradiset är en annan höjdare jag hittade förra året. Det handlar om Anyurus pappa, en riktig äventyrare.

Och slutligen, Jonas Hassen Khemiri, Jag ringer mina bröder för att den är en helt unik, fullkomligt genial och alldeles knivskarp liten bok. Jag gillade inte Ett öga rött men med Jag ringer mina bröder tog Khemiri ikapp detta med råge tycker jag.

Tuesday, June 10, 2014

Normandie, så mycket mer än D-day

Den 6 juni 1944 klev ca 175 000 soldater från de allierade länderna i land i Normandie och kriget på kontinenten började ta en ny vändning. 70-års-jubileet i år kan väl knappt någon ha missat.

Fast när vi spenderade pingsthelgen i en liten lantidyll mitt bland de normandiska åkrarna kändes kriget mycket långt borta. Och krigslitteratur roar mig inte särskilt heller så istället ska du få ett par andra boktips med Normandie-anknytning:

Emile Zolas Den stora gruvstrejken utspelar sig i en gruvby i det nordligaste av Frankrikes alla nordliga distrikt. En alldeles fasansfull berättelse om koldamm, gruvras, fattigdom och socialism. Zola sparade inte på de äckliga detaljerna, nej minsann.

Guy de Maupassant, Fettpärlan om vuxenmobbning och hyckleri. Den här lilla kortromanen är fruktansvärt intressant - om hur ondskefulla de kan vara som anser sig ha moralen och rätten på sin sida. En ung kvinna ställs inför omöjliga val och när hon till slut faller för grupptrycket blir hon utfryst av samma personer som tvingade henne till det de sedan förskjuter henne för. Läs den! Maupassant växte upp på den normandiska kusten, inte långt från där vi bodde under vår weekend.

Marcel Proust ska också ha ägnat en del somrar i Normandie, ätandes madeleinekakor får en förmoda.

Monday, June 9, 2014

Ribbings etikettfrågor: oschysst fébeteende

Hej Maggan!

Min trettonde gudmorsfé är så himla oschysst. Vi hade födelsedagsparty och hon var inte bjuden, okej det var kanske inte så fint gjort men vi har inte plats för hur många som helst. Men i alla fall, då kom hon ändå, och hon ba' "jag tänker lägga en förbannelse över dig och du kommer sticka dig på något vasst och sova i hundra år" och jag ba' "nej det har jag inte tid med, den nya säsongen av Orange is the new black har ju kommit på netflix nu" och hon ba' "du, det skiter jag i" och alla andra ba' "hallå ska du blåsa ut ljusen på tårtan eller".

Asså, du fattar, värsta pinsamma stämningen det blev. Jag har inte tid att sova i hundra år bara för att hon blev lite lack på att hon inte var bjuden. Och jag har läst i din spalt att den som fixar festen får bjuda vem den vill förutom om det är ett barnkalas.

Så, asså, vad ska jag säga åt henne så hon fattar att det inte är skoj sådär som hon håller på?

Tack och hej,
Törnroza

Sunday, June 8, 2014

En analys av EU-valet

Det har tagit mig två veckor att återhämta mig efter EU-valet och insikten att nästan tio procent av de som röstade i Sverige valde att lägga sin röst på ett öppet rasistiskt parti (nota bene: det hade räckt att ca var fjärde soffliggare hade tagit sig iväg och röstat på ett demokratiskt parti så hade babiandemokraterna bara fått ett istället för två mandat i Europaparlamentet - kom inte och säg att det är en opolitisk handling att röstskolka!)

För att reda ut vad detta nu kommer innebära för Europa har jag bjudit in två expertkommentatorer till bloggen. Låt se vad de har gjort för analys:

- Välkomna hit, Sauron och Tintin! Om vi börjar med dig, Tintin - du var ju rasist i din ungdom. Hur känns det att se de idéerna få en renässans igen idag?

- Nej, det känns inte bra. Jag var ung och dum, okunnig och omogen. Men jag kom till insikt när jag reste runt lite mer i världen och förstod att människor är människor med samma tankar och känslor, oavsett var de bor eller hur de ser ut.

- Så vad kan göras för att få fler att vidga sina vyer och sin empati?

- Jag tycker att alla borde prova att bo minst ett halvår utomlands. Den som vet hur det är att försöka ta sig fram på ett språk man inte behärskar kommer förhoppningsvis ha mer förståelse för att de som flyr till Europa inte talar våra språk flytande från dag ett. Och så får man se att det finns flera sätt att leva sitt liv på och det belgiska - eller svenska - är inte alltid bäst, bara ett i mängden.

- Tack, Tintin! Då vänder jag mig till dagens andra gäst, Sauron. Du hör ju till den onda sidan, hur tänker du kring valresultatet?

- MOHAHAHA! ALLA SKALL DÖ! Sauron skall åter härska när Mordors styrkor nu marscherar in i Europaparlamentet. Kunde jag bara få tag i min fina ring också så skulle ni alla få se på en andra förintelse.

- Ja, du har ju varit en frontfigur just för oheliga allianser - medan de fria folken i Midgård gärna delar upp sig i enter för sig och dvärgar för sig så samlar du alla möjliga monster oavsett etnicitet. Men kan hatet mot främlingar verkligen vara en förenande faktor, främlingar emellan?

-  Alltså, jag lyckades ju snärja den där riskkapitalisten Saruman i ett så kallat "samarbete över nationsgränserna" men det var ju aldrig menat att han skulle få någon verklig makt. Det är väl så Front National tänker om era "Sverigedemokrater" också. Jag ska berätta en hemlighet, det är praktiskt att omge sig med riktigt puckade medarbetare som inte fattar när de blir grundlurade. Och då tänker jag att SDs parlamentarikerkandidater ligger bra till som attraktiva partners för de lite slugare rasistpartierna nere i Europa.

- Mycket intressant analys. En sista fråga till Tintin då: kommer rasismen att segra i Europa?

- I det långa loppet, nej. Jag är optimist. Titta bara på mig, jag utvecklades från oskuldsfull dumsnut till en förkämpe för mänskliga rättigheter. Om jag kunde det så kan väl andra också. Det handlar bara om mer kunskap, mer mellanmänskliga möten och om civilkurage hos alla oss som står på förnuftets sida.

- Tack Tintin och Sauron och tack till alla våra lyssnare. Missa inte nästa veckas sändning. Ner med rasismen.

Saturday, June 7, 2014

Egenmäktigt förfarande

Lena Andersson är en intellektuell gigant, kanske den enda riktigt skarpa tänkaren vi har i Sverige idag. Ingen kan vrida på saker så många gånger som hon och sätta nytt ljus på det en trodde var självklart och färdigdiskuterat.

Så jag är inte alls förvånad över Egenmäktigt förfarande, en bok med sällsynt och imponerande skärpa. Den handlar om Ester som blir blixtförälskad i ett Manligt Skapande Geni. Som inte alls besvarar känslorna men som inte drar sig för att utnyttja Esters passion så länge det passar honom. Problemet är bara att Ester inte nöjer sig med detta utan ställer krav tillbaka.

Det är en rolig och rätt sorglig bok, men framför allt älskar jag det exakta språket. Varje mening är så utmejslad att den hade aldrig kunnat bli mer perfekt.

Hatten av för Lena Andersson!

Friday, June 6, 2014

När nu Arktis smälter...

...kommer man då hitta resterna av Frankensteins monster och hans hundsläde där?

Thursday, June 5, 2014

Årets andra tiopoängare

Det gick lite trögt i början på året med mycket "helt okej" och "bra men inte genial" läsning. Men så kom vändningen och jag läste två tiopoängare på raken: T. S. Eliots De knepiga katternas bok och nu Carol Rifka Brunt, Tell the wolves I'm home.

Attans, vad den var bra! En riktigt intressant och rörande berättelse. Dessutom med ett bra tempo som höll en fast från början till slut.

Det handlar om en ung, lite ensam flicka som har ett alldeles särskilt band till sin morbror. När denne dör i en skamfylld sjukdom börjar familjerelationerna svikta och hemligheter komma i dagen. Hemliga pojkvänner, hämndlystna mammor och konstvandalism i systerskapets namn komplicerar huvudpersonens liv. Och frågan blir: vem har tolkningsföreträde åt den döde?

Så många ovanliga frågeställningar och infallsvinklar! Det här var en bok med originalitet. En riktigt, riktigt bra bok.

Wednesday, June 4, 2014

Obligatorisk läsning för pedagoger

Det har som sagt blivit många otäcka böcker i år, till exempel Spieltrieb och Middagen, båda om psykopatisk ungdom som inte möter tillräckligt motstånd från vuxenvärlden, samt Onda flickor om ungdomar som helt överges av sina vuxna.

Och så nu då, Sara Lövestams I havet finns så många stora fiskar som är en fruktansvärd och hemsk bok om en vuxenvärld som gärna tar den bekväma vägen och tittar bort om minsta möjlighet ges.

Femårige Malte bor med sin alkoholiserade mamma och dennas våldsamma pojkvän. Han är alltså van att ha hemligheter för förskolepersonalen. Som innerst inne anar att något är fel men som inte kan/törs/tillåts ta steget att rapportera till myndigheterna eftersom Maltes mamma alltid har så rimliga förklaringar till alla vaga varningstecken de tycker sig se.

Men så börjar Roger, en blond och charmig man, intressera sig för Malte och mamman. Eller kanske mest för Malte.

De enda som vågar ana vad som pågår kan inte anmäla utan att själva drabbas av misstankar, hån och seriösa problem: en manlig förskoleprao och en lite udda granne med socialfobi, som ser förskolegården från sitt fönster.

Usch! Det går under huden, för visst är det lätt att förstå varför alla de "goda" vuxna agerar som de gör och varför Malte inte vill berätta vad som sker. Och allt går så fel, så fel.

Det här borde vara obligatorisk läsning på all lärarutbildning. Inte för några litterära kvaliteter men för att sätta igång diskussioner om sund och osund misstänksamhet samt om civilkurage.

Tuesday, June 3, 2014

Bokbyten

I helgen var jag på blixtvisit i Sverige och gjorde följande:
- gav tillbaka böcker (till en tullpolis)
- lämnade igen böcker (till ett bibliotek, med en glad recension på en post-it-lapp)
- lånade ut böcker (till Tassas moster)
- fick tillbaka böcker (från Tassas moster)
- fick böcker (från antinazistisk gammelmoster)
- köpte böcker (oops)
- läste böcker

En bra helg, på det hela taget.

Monday, June 2, 2014

Greta skriver till Magdalena Ribbing

Hej!

Jag och min bror Hasse råkade höra att styvmor bestämt att vi ska sättas ut i skogen. Jag har tänkt ut att vi kan lämna ett spår av något efter oss så att vi kan hitta hem igen.

Vad säger etiketten, ska det vara rågbröd eller skogaholmslimpa till detta?

Tack!
Greta