Monday, March 31, 2014

Bokomslag som inte matchar boken

Alltså det här med bokomslag med bilder från filmen som bygger på boken. Det är ju kul. Förutom om regissören castade helt FEL skådis och hon hamnar på framsidan på boken, då blir det litterärt ofog.

Som med Juli Zehs thriller Spieltrieb. Som handlar om en blond flicka. Och som har en mörk brunett på framsidan. AAARGH, så otroligt störande!

Fast boken var bra, recension kommer på torsdag.

Saturday, March 29, 2014

Rödluvan och beauceronen

- Men Tassa, vilka stora ögon du har!
- Det är för att jag ska kunna se dig så mycket bättre.
- Tassa, vilka stora öron du har!
- Det är för att jag ska kunna höra påsen med hundmat prassla.
- Och vilken stor mun du har.
- MOHAHAHA det är för att jag ska kunna tugga på din nya fina läslampa.

Sabotör och ogärningshund, det är vad hon är det.

Friday, March 28, 2014

En galen kung och krigets elände: Karolinerna av Heidenstam

"De svenske kunde från begynnelsen varken segra eller stupa av kärlek, bara av plikt. De älska inte ens varandra. De svenske låta hellre hänga sig än de skänka en landsman full rättvisa."

Jag ska väl erkänna att jag var lite skeptisk när jag började söka efter något av Verner von Heidenstam att läsa för att kunna bocka av en nobelpristagare. Men titta bara på citatet ovan, det här är ju både en skarpsynt och ganska rolig iakttagelse.

Jag läste Heidenstams Karolinerna som är en orgie i krigets elände. Boken består av en mängd fristående kapitel som ger olika människors perspektiv på och anekdoter från Karl XII och hans tid som Sveriges kung. Det vill säga - från att som omogen snorvalp med fäbless för att halshugga djur på fyllan ta över kronan och bums kasta Sverige in i den mest katastrofala serie krig som landet sett. Eländet i Poltava, den märkliga husockupationstiden i Turkiet och slutligen ett skamligt återtåg till Sverige som slutade med en fatal byxknapp i kungens huvud vid en norsk fästning.

Heidenstams roman har en del tröttsam nationalromantik men mest är det sorg, elände, svält och ruttna sår och en hel del kritik mot det hopplösa dumdristiga och framför allt onödiga kriget. Det hade jag inte väntat mig. Bra där, Heidenstam.

Thursday, March 27, 2014

Penelopes vävmetod är jätteeffektiv i jämförelse

Apropå veckans tematrio, här är en klassisk första rad ur ett litterärt storverk:

Sjung, o gudinna, om vreden som brann i pelliden Akilles...

Så mycket minns jag i alla fall utantill av Iliaden!

Fast jag är inte alls i Troja utan i Aten och är det någon som är lite irriterad så är det inte Akilles utan snarare jag, som på nära håll fått en ofrivillig förstahandsupplevelse av grekisk ineffektiv byråkrati. Kafka hade kunnat skriva finfina böcker om den grekiska förvaltningskulturen.

Men Akropolis är storslaget.

Wednesday, March 26, 2014

Les Thibault: fransk såpopera

Efter många om och men har jag nu läst ut den första nobelpristagaren på årets läslista: Roger Martin du Gard. Hans långa släktkrönika Les Thibault innefattar tre volymer och jag läste den första.

Det skulle kunna vara en tv-serie av såpoperatyp: romanen följer de två bröderna Jacques och Antoine Thibault från ung ålder tills att de är unga vuxna. Den ena brodern är duktig och plikttrogen, den yngre gör uppror mot den tyranniske fadern och får betala ett högt pris för detta. Båda har kärleksaffärer och går igenom stor personlig utveckling.

Det är en trivsam berättelse och jag gillar särskilt beskrivningen av relationen mellan bröderna - men det var kanske inte någon livsomvälvande läsupplevelse.

Nästa nobelpristagare på läslistan: Verner von Heidenstam. Tack projekt Runeberg som gör klassiska romaner tillgängliga i e-format, jag har nästan redan läst ut Karolinerna på lilla läsplattan!

Tuesday, March 25, 2014

Tematrio: inledningar

Lyran frågar efter exempel på inledningar på böcker, jag har plockat ut en genial, en intressant och en usel inledning:

Bästa inledningsfrasen alla kategorier, alla tider är naturligtvis ur Franz Kafka, Förvandlingen: "När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann han sig liggande i sängen förvandlad till en jättelik insekt." Det här är så bra att det knappt längre är någon idé att lägga tid på att skriva smarta inledningsmeningar för det bästa är redan skrivet.

En intressant och välkänd första mening är Selma Lagerlöf ur Gösta Berlings saga: "Äntligen stod prästen i predikstolen". Inte mer än så! Men det är en så smart inledning för dels är det klart att det är något med den här prästen som gör att han inte alltid är i tid till sin predikan och en blir nyfiken på varför, och dels är den så kort att läsaren direkt snubblar över i nästa mening, och sedan nästa och vips är boken läst från pärm till pärm.

Och så finns det en bok som jag slutade läsa enbart på grund av första meningen. Margaret Mitchell, Borta med vinden: "Scarlett O'Hara var inte vacker." Alla ni som tror att utseenderelaterad mobbing av kvinnor är ett nytt fenomen som kom med myspace och facebook - tänk om. Kanske är Borta med vinden ett feministiskt manifest men det får jag aldrig veta för jag blir glödgande arg av inledningsmeningen.

Sunday, March 23, 2014

Sherlock Holmes äventyr

Jag läste ut hela novellsamlingen The adventures of Sherlock Holmes på min nya fina läsplatta Spindel.

Och tänkte, effektiv som jag är, att detta är ju spännande noveller, alltså anmäler jag dem till Mia Eggimans spänningsutmaning, så klockar jag in en titel där i mars också! Sluga jag.

För övrigt borde alla läsa Sherlock Holmes, de är roliga, kluriga och spännande. En lär sig massor om hattar och droskor. Och om de uppenbara farorna med illrött hår och styvfäder som jobbat som läkare i Indien. Alla novellerna är läsvärda, men näst efter En skandal i Böhmen är The Boscombe Valley mystery min klara favorit.

En ung man ses gå iväg längs en enslig stig, ett skrik hörs, den unge mannen kommer tillbaka med blod på händerna och strax därpå hittas det nymördade liket av hans elake far. Allt verkar solklart. Tills Sherlock Holmes kommer dit och med hjälp av en australiensisk dialekt, en grå kappa och en sten med gräs under löser fallet på en kafferast.

Så nu har jag tvingat mina vänner H och T att lova att vi tittar på Baker Street när vi har kompishelg i London om någon månad. Jag ska leta massor av ledtrådar.

Saturday, March 22, 2014

Om Homo fabers sociala kompetens

Det som störde min läsning av Max Frischs Homo faber var att baksidestexten sa att han var en rationell människa som drabbades av irrationella öden. Medan jag aldrig såg något rationellt hos honom från första början.

Min geniala bokklubb redde naturligtvis ut begreppen åt mig i torsdags kväll - det baksidestexten syftar på är att huvudpersonen - hippieingenjören - är oerhört socialt inkompetent och därför upplevs som kall och beräknande. Jag tycker inte att känslokyla och rationalitet nödvändigtvis är samma sak, men det är klart att både boken och baksidestexten blev mer begriplig med den här aha-upplevelsen.

Jag uppgraderar min läsupplevelse ett snäpp. Tack, bokklubben!

Friday, March 21, 2014

Pjäser att skippa, pjäser att se?

FÖRSTA AKTEN

Fredag. Ett enkelt rum i Bryssel. Det regnar utanför fönstret.
Annikas bokblogg kommer in.

Annikas bokblogg (triumferande): Det är dags för veckans fredagsfråga.

Sannas bokblogg (sömnig): Nu igen? Det var ju måndag och tematrio alldeles nyss.

Annikas bokblogg: Tiden går fort när en blir gammal!

Sannas bokblogg: Ok, så vad är frågan?

Annikas bokblogg: Vilka teaterpjäser rekommenderar du och vilka avråder du från?

Sannas bokblogg: Lätt som en plätt!

Båda bokbloggarna hoppar upp och ner och gör en rolig dans. Springer till slut ut i kulisserna (exit åt höger).

Slut på första akten.
Applåder.


ANDRA AKTEN

Scenbyte: Sannas bokblogg vandrar av och an i ett tomt rum med bara en naken glödlampa. En hund - hungrig - tittar uppgivet på sin tomma matskål i hörnet.

Sannas bokblogg (för sig själv): Teaterpjäser att rekommendera... Det är ju lätt, allt av Shakespeare är genialt. Molières Tartuffe är rolig. Harold Pinter är knäpp men intressant och även om jag inte har sett Jonas Hassen Khemiris Jag ringer mina bröder så tror jag att den kan bli väldigt bra på scen. Men vad ska jag nämna för dåliga exempel?

Entré: Leonardo DiCaprio och Lars Norén.

Leonardo: Vad roligt att du gillar Shakespeare! Jag har spelat Shakespeare!

Sannas bokblogg: Nej, du har varit med i en usel filmatisering av något som vagt bygger på en pjäs av Shakespeare. Men tack för inspirationen, nu kom jag på ett bra dåligt exempel.

Lars: Har du sett någon av mina pjäser då? De är geniala!

Sannas bokblogg: Särskilt idén att plocka ut ett par nazister ur fängelset, låta dem prata propaganda på scen och sedan släppa iväg dem till Malexandermorden, ja. Eftersom jag är mer intresserad av innehållet än av manliga egon som gillar tidningsrubriker har jag aldrig köpt biljett till något av dig, Lars.

Hund - mycket hungrig - tuggar lite på Lars Noréns jacka. Lars tjuter till och springer ut.

Leonardo: Vänta Lars, hundsaliv är antiseptiskt! Det är trevligare att pussa en hund än en Hollywoodskådis!

Exit Leonardo.

Sannas bokblogg: Vet du Tassa, jag tror inte jag kommer på fler dåliga exempel. Kom nu så ska du få frukost.

Hunden blir glad.

RIDÅ
Applåder

Thursday, March 20, 2014

Homo faber - hippieingenjörens uppgång och fall

Nu är det äntligen dags, bokklubben ska diskutera Homo faber av Max Frisch!

Jag måste erkänna att det tog mig många sidor innan jag begrep den här boken och nu i efterhand är jag fortfarande inte säker på att jag har förstått någonting.

Först en kommentar om språket. Till skillnad från Thomas Mann skriver Frisch korta, enkla meningar. Boken är lättläst. Tack, Frisch.

Sedan något om handlingen. En ingenjör ska flyga ut på ett uppdrag för att montera turbiner i Venezuela, men först försöker han rymma från planet, sedan nödlandar planet och sedan struntar han i sin transfer och åker istället ut i mexikanska djungeln för att leta efter en tobaksodling. Efter diverse om och men åker han hem till New York, upptäcker att han misslyckats med att göra slut med sitt ex, och sätter sig istället på en atlantångare på väg mot Europa. Han träffar en dotter han inte visste att han hade men innan han insett att hon är hans dotter händer diverse opassande saker under en oplanerad roadtrip genom Frankrike och Italien. Sedan dör minst en, sannolikt två av bokens centrala karaktärer.

Men vad tusan betyder då allt detta? Baksidestexten pratar om den rationella människans möte med det irrationella. Men NÄR visar den här velige, menlöse ingenjören något sinne för det rationella från första början? Han är ju en hopplös hippie från sida två och framåt. Han flyter hela tiden bara med dit strömmar och plötsliga infall för honom. Jag skulle istället säga: detta är en bok om veliga och irrationella människor som inte klarar av en enkel reseplanering.

Möjligen är jag förblindad av huvudpersonens usla kvinnosyn och därför ovänligt inställd. Boken återhämtar sig en smula på slutet när ingenjörens dotters mamma dyker upp, en intellektuell kraftkvinna.

Få se om mina tysktalande vänner läste ut något annat ur texten...

Wednesday, March 19, 2014

Cat on the scent

Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown har skrivit en lång serie deckare som är annorlunda på det sättet att hjälten/detektiven är en katt.

Jag läste Cat on the scent som är, tror jag, den sjätte i serien. Under en dramatisering av ett slag från inbördeskriget faller skådespelarna som käglor under krutrök och gevärsknallar. Men en av dem reser sig inte upp efteråt... Katten Mrs Murphy och hennes medhjälpare hittar ledtrådar och visar oanade talanger som bland annat involverar en röd Porsche.

De är så söta, de här böckerna, även om de också innehåller tröttsamt mycket politisk propaganda för tea-party-tänkande.

Tuesday, March 18, 2014

Utseendet är nästan allt

Lyran frågar efter snygga bokomslag i veckans tematrio.
Det första jag tänker på är naturligtvis Tintin, de är vansinnigt välgjorda. Och färggranna!

Detsamma kan sägas om bokkaramellerna av Jasper Fforde, med The Eyre affair som lysande inledning på en mycket galen metalitterär serie.

Sedan plockade jag en annan slags framsida, Juli Zehs Nullzeit. Det är en thriller om dykning och framsidan föreställer en korallformation gjord av händer. Otäck och mycket passande.

Slutligen måste jag inkludera den mest misslyckade framsidan jag har i hyllan också...
Men snälle Fredrik Steen, hur tänkte du här? Du har en bok full av trevliga bilder på dig själv med fina hundar, men som framsidesbild plockar du den där du ser ut som en wannabe-kaxig stureplansbrat med solbrillor? Låt mig säga så här: jag köpte boken trots, inte tack vare, framsidan.

Sunday, March 16, 2014

En skandal i Böhmen

Det första jag började läsa i min nya fina Spindel var e-versionen av The Adventures of Sherlock Holmes av Arthur Conan Doyle.

En samling med typiska Holmes-mysterier varav den första är en av mina favoriter: En skandal i Böhmen. En berättelse som är udda för Conan Doyle eftersom Holmes blir överlistad. Av den extraordinära kvinnan Irene Adler.

Ens minne av Holmes-böckerna förvanskas lätt av tv-serierna och alla moderna versioner som dyker upp till höger och vänster. Då kan det vara intressant att gå tillbaka till ursprungstexten. Som återigen visar sig vara så elegant, så stilren och så väldigt spännande i all sin enkelhet.

Spindel, jag tror detta är början på en vacker vänskap.

Saturday, March 15, 2014

En riktig läsplatta!

Jag har fått en kindle! Den ska heta Spindel.
Tusen tack för den för tidiga födelsedagspresenten. Den är underbar.

Friday, March 14, 2014

Läsare och samlare

Fredagsfrågan hos Annika lyder: måste läsare också vara samlare?

Inte nödvändigtvis.

Men det är ju ganska lätt hänt att det ändå blir så. Särskilt idag i Sverige där böcker är förhållandevis mycket billiga (jo, det är de visst det, kolla prisläget i Europa får ni se).

Jag tror att detta med boksamlandet kommer se mycket annorlunda ut i framtiden tack vare e-böckerna. Jag tror att det är på grund av e-böckerna som e-plattformar som book collector kommer få stort uppsving, samlingssidor som hjälper en att komma ihåg vad en har läst.

Och lite samlarmani blir det ju lätt när det finns så mycket snygga bokrelaterade kringprylar också, kolla tilll exempel på den här snygga bokasken (en ask som låtsas vara en bok!) - tänk vad folk tänker ut.

Thursday, March 13, 2014

Homo faber, del 1

Det var meningen att den europeiska bokklubben skulle träffats igår för att diskutera Max Frisch Homo faber. Tyvärr blev bokklubben uppskjuten en vecka och jag vill ju inte publicera min recension här innan jag diskuterat boken med mina bokklubbsvänner...

Så det blir bara en teaser och en kort kommentar: Max Frisch och Thomas Mann har exakt motsatt skrivstil. Och ändå är deras huvudpersoner på många sätt väldigt lika.

Tuesday, March 11, 2014

Tematrio: naturskildringar

Lyran frågar efter tips på storartade naturskildringar, här kommer mina tre förslag:

Jules Verne, En världsomsegling under havet. Verne hade en del saker lite om bakfoten, som att sjögurka inte är en grönsak, men i övrigt är detta en underbar saga i fantastisk miljö.

Jean-Marie Gustave Le Clézio, Öken är otäck och lite ledsam, men med storslagna beskrivningar av den öken som huvudpersonen Laila längtar hem till.

Slutligen, inte för att den är så enastående bra, utan för att den är så enastående innördad på skogsromantik: Henry David Thoreau, Walden. Asocial artonhundratalshippie flyr civilisationen för att bo i skruttig stuga och klara sig helt på egen hand. Intressant att läsa, om man orkar skyffla sig igenom alla überpoetiska utsvävningar om näckrosor.

Monday, March 10, 2014

Harry Putin och dödsreplikerna

I den åttonde boken om Harry Putin har det hettat till ordentligt. Harry och hans två bästisar Ramzan Weasley och Hermione Lukashenko finner sig allt mer ensamma och isolerade när You-know-who och de mänskliga rättigheterna tar över det ena territoriet efter det andra. Till och med de goda mugglarna i Ukraina övergår till fiendesidan och vill ha demokrati och slut på korruptionen. Nu är goda råd dyra för the Self-chosen One.

Men Harry Putin har fortfarande trumfkort på hand: en gaskran, en magisk vodkaflaska och en total avsaknad av empati.

Spoilervarning: Ramzan och Hermione får varandra på slutet.

Sunday, March 9, 2014

Wanted: tips om Heidenstam

Kan den bildade läsekretsen hjälpa med tips till den (undertecknad) som har satt sig i sinnet att läsa något av Verner von Heidenstam i år?

Är det bättre att satsa på dikterna fast en inte är något lyrikfan eller är det de historiska romanklunsarna som gäller?

Saturday, March 8, 2014

Grattis alla med fullständig kromosomuppsättning

Det är internationella kvinnodagen, den firar jag med att plocka upp Sheryl Sandbergs Lean in. Återkommer med rapport om huruvida den är bra. För er som inte vet vad detta är för bok, googla genast. Sandberg är jätteintressant, hon är kvinnan som gjorde Facebook till en vinstmaskin (erkänn: du trodde det var Zuckerbergs förtjänst). Och läs denna intressanta artikel och fundera på den en stund.

Friday, March 7, 2014

Böcker som inte hör hemma hos mig

Annikas bokblogg vidarebefordrar Guardians fråga: Vilka böcker kommer INTE att få en plats i dina hyllor?

1) Någonting av författarna på den svarta listan. Det är en lång lista och den börjar så här: "Jan Guillou, Liza Marklund, Camilla Läckberg, Björn Ranelid...". Sedan följer (ytterligare) ett antal sexistiska dumgubbar och skräpförfattare. Det senaste årets tillägg toppas naturligtvis av David Grossman (curse you!).

2) Biografier om sportpersoner eller böcker om sport i största allmänhet. Nej, jag kommer inte att läsa boken om Zlatan. Jag gillar inte biografier, jag gillar inte fotboll, jag gillar inte divor.

3) Harlekinböcker, romantiska diktböcker och över huvud taget de flesta böcker som är antingen rosa på omslaget eller har orden "kärlek" eller "hjärta" i titeln.

4) Diethandböcker, särskilt inte av fördumningstypen "oseriös bantningstrend med kändis på omslaget".

5) Barnböcker som är för barn. (Däremot gärna barnböcker som också är för vuxna!)

Nu kan en ju lätt tro att detta betyder att jag har väldigt glest i mina bokhyllor. Icke! Kvalitetslitteraturen är fortfarande, tack och lov, rik nog att fylla mina hyllor till bristningsgränsen. Och lite till.

Thursday, March 6, 2014

Tre musketörer och en brony

Hästar har ofta en otacksam roll i litteraturen, oftast får de en liten biroll som transportmedel. Svarta hingsten naturligtvis undantagen.

Men så finns vissa roliga undantag, till exempel i inledningen till klassikern De tre musketörerna av Alexandre Dumas d.ä.

Ur den gamla utgåvan:
...vår unge man hade en häst, och denna häst var till och med så märklig, att han gjorde uppseende. Det var en béarnsk klippare om tolf eller fjorton år, gul til pelsen, utan tagel i svansen, men ej utan bölder på benen och som, fastän han förde hufvudet lägre än knäna, hvilket gjorde språngremmen öfverflödig, dock i jemn lunk gjorde sina åtta lieues om dagen.
En smörgul häst! D'Artagnan bidrar här alltså med litteraturhistoriens första "My little pony". Fast sunkigare.

Och vad skulle ha hänt utan denna häst - ingenting. För det är när D'Artagnan försvarar sin smörgula pålles heder som han gör sig till ärkefiende till kardinal Richeliu och hans män, vilket sedan är drivkraften genom hela boken.

I övrigt anser jag att D'Artagnan är en skitjobbig snorunge som sannolikt hade varit fotbollshuligan om han skrivits idag.

Wednesday, March 5, 2014

Flugornas herre eller En fullständig beskrivning av mänsklighetens elände

Jag läste om Flugornas herre av William Golding. För att se om den var lika hemsk och bra som jag mindes den.

Det var den.

Detta är den otäckaste boken som någonsin skrivits. Den är så genial i all sin naiva ondska, vad i hela friden kan ha hänt den stackars Golding som fick honom att skriva detta?

Jag, en genuin misantrop, nickar instämmande till hela eländet. Precis så här illa kan det vara med människor. Flugornas herre förklarar varför den svenska skolan inte fungerar, varför demokratin i Europa fallerar, varför Nordkorea och Tjetjenien är sådana blodiga tyrannier. Mänsklighetens misslyckanden. Nerkokat till en mycket spännande roman.

Handlingen i korthet är att en grupp barn evakueras från vad som antyds vara ett kärnvapenkrig. Deras flygplan kraschlandar på en öde ö där det finns gott om mat - men inga vuxna överlevande. Barn är inte små vuxna, de är små dinosaurer. Det sista som utvecklas är empatin och omdömet och det gör Golding mycket klart för läsaren när barnens flockbeteende urartar på det mest fasansfulla vis.

Så vansinnigt intressant, och så fruktansvärt jobbigt att läsa. Golding var i högsta grad värd sitt nobelpris.

Monday, March 3, 2014

Tematrio: reafynd

Lyran frågar om bokreafynd men eftersom mitt enda inköp på bokrean i år bestod av lakritsbaserat godis får jag väl berätta om andra särskilt intressanta fynd jag gjort det senaste året.

1. För ynka 4 euro köpte jag tre gamla Agatha Christie-titlar på loppmarknaden i Amsterdam i våras. Den mest udda av dem var Passenger to Frankfurt. Mystiska spioner, slott med hemliga gångar, Hitlers okände son och en mycket klurig härva med ledtrådar. Strålande underhållning!

2. På roliga second-hand-butiken i kvarteret plockade jag i höstas på måfå en hög romaner från hyllan märkt "belgiska författare". Som vanligt när jag försöker köpa böcker skrivna av belgare var förstås flera av dem inte alls skrivna av belgare (se även t.ex. här, här och här); så även fallet med Veronique Sels och den mycket märkliga brylépuddingsdystopin Bienvenue en Norlande. En skruvad historia om en stat som lyckats dra etikutbildningen av befolkningen ett snäpp längre. Eller kortare.

3. I somras när jag var på jakt efter Den blå rullgardinen hamnade jag på väldigt fina Ryös Antikvariat, Hantverkargatan, Stockholm. Inte kom jag hem med Von Krusenstjerna (men det är en annan historia), däremot med Knut Hamsuns Svält. Om någon skulle ha behövt lite mer brylépudding är det Hamsuns nedgångne slarvpelle till misslyckad journalist.

Sunday, March 2, 2014

Ett steg in i framtiden (eller ikapp med samtiden)

Så har det hänt, jag har korsat datumlinjen från dåtid till nutid - jag har testat en e-bok.

Det var bekvämt. Det var mycket behändigare än jag trodde och inte jobbigare för ögonen än en pappersbok.

Jag saknade att inte ha omedelbar uppsikt över hur långt jag har kvar i boken och jag kom på mig själv med att läsa mycket slarvigare än jag gör i normala fall. Men det kanske är en vanesak.

Risken att jag en dag står helt utan något att läsa har plötsligt minskat radikalt.