Thursday, October 16, 2014

Var det bra så?

Lena Andersson är en av mina intellektuella idoler. Hon är en av få svenska debattörer som verkar tänka själv, helt oberoende av andra, och göra egna bedömningar utifrån rationella och inte känslomässiga kriterier. Hon är helt enkelt enastående.

Det betyder inte att jag håller med henne i allt, men jag är vanvettigt imponerad av det tankearbete hon visar upp i sina krönikor.

Med hennes romaner är det lite annorlunda, där skruvar hon gärna berättelser ett varv för att få fram extrema skildringar som ska sätta ljus på den ena eller andra frågan. Lilla romanen Var det bra så? behandlar den svenska ängsligheten. Eller mer exakt: den svenska rädslan att bli kallad rasist. Detta är i grunden en bra egenskap! Den innebär ju att de allra flesta av oss är överens om att rasism är ett otyg vi inte vill ha inom våra gränser. Men ängsligheten kan också leda till att det blir tokigt trots de goda intentionerna.

I Var det bra så? satiriserar Andersson över ett krackelerande miljonprogramsområde med en mycket dysfunktionell skola där de välvilliga lärarna gör samtliga elever en björntjänst genom föga genomtänkt "positiv särbehandling" och genom att blunda för verkliga problem.

Inte briljant, men kärnfull på Lena Anderssons typiska vis. Och om ett svårt men intressant ämne.

4 comments:

  1. Läggs härmed på min läslista! Lena Andersson är bra att läsa ibland, men också irriterande på ett skavande, lite obehagligt sätt. Det är nog mest bra att hon vänder och vrider poå saker som hon gör, men ibland orkar jag inte med hennes intellektuella hållning.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Men det är ju just det där skavandet som är så intressant! Fast jag håller med om att det kan vara lite jobbigt samtidigt. Tur att det oftast är väldigt korta böcker så en inte blir helt utmattad.

      Delete
  2. Replies
    1. Lena Andersson är alltid intressant

      Delete