Thursday, October 23, 2014

I en värld utan natt

Den gula huliganens pappa försåg mig med Isaac Asimovs klassiska sci-fi-novell Nightfall från 1941. Vilket påminde mig om att jag borde läsa mer science fiction, det är ju jätteroligt (de av kvalitet, vill säga).

Nightfall handlar om en planet långt borta. Den har sex solar vilket gör att det i princip alltid är fullt dagsljus. Människorna har därför inte behövt uppfinna saker som ljus eller lampor och deras allra största skräck är mörkret eftersom de inte känner till det.

Endast en gång var 2500e år infaller en ca 18 timmar lång solförmörkelse. Varje gång det händer går mänskligheten bärsärk och eldar upp allt som finns inom räckhåll i ett förtvivlat försök att skapa ljus. När novellen börjar är det precis dags för nästa solförmörkelse - astronomerna har den här gången lyckats förutspå den men ingen tror på dem och paniken blir total...

Jag gillade den här novellen! Temat är intressant, beskrivningen av klaustrofobin hos den som första gången upplever mörker är övertygande, och den apokalyptiska stämningen medryckande. Dessutom måste jag ju, särskilt som sambo med en astronom, uppskatta meningar som den här:
"Astronomers were queer ducks but Aton was the queerduckiest of them all"
Ordet "queerduckiest" måste jag börja använda i vardagslag, känner jag.

No comments:

Post a Comment