Thursday, September 11, 2014

Sommarpratande författare

Jag brukar ladda ner alla Sommar i P1 och lyssna på som poddfiler i joggingspåret eller medan jag klipper i trädgården. Vissa är roliga att höra på, andra klickar jag bort efter bara ett par minuter.

En sak som genast slår en är att alla sommarpratarna fått samma trista producentinstruktioner: "börja JÄTTEDRAMATISKT, pang på rödbetan". Vilket jag tycker är ett uselt råd: för det första vet man att nu är det allra mest spännande redan sagt och för det andra låter det oftast löjligt och krystat eftersom det hörs att detta inte är personens egen berättarstil.

Nå, nu har jag i alla fall äntligen hört ikapp årets alla sommarvärdar och drar följande slutsatser. Hoppas att Bibi Rödöö läser och lär.

1. Ett bra sommarprat måste innehålla en bra berättelse och den måste vara berättad på ett bra sätt.

2. De flesta faller redan på det första kriteriet, nämligen alla som är för unga eller för egotrippade. Sorry ungdomar, men de flesta sommarvärdar under 35 jag hört har faktiskt inte haft särskilt mycket att berätta. Och en kronologisk genomgång av någons liv, personen må vara aldrig så känd, är dödstråkigt. Det måste finnas ett innehåll. Alla musiker och sportpersoner, jag tittar på er.

3. Min mycket vetenskapliga genomgång visar att det finns tre kategorier människor som är mer säkra kort än andra vad gäller att klara båda kriterierna: författare, komiker och forskare (särskilt inom naturvetenskap). De är allihop vana att presentera eller berätta och de har substans att prata kring - eller kan skapa sådan substans.

Bäst år 2014 var till exempel Jesper Rönndahl (trots att han är pytteung!) som byggde programmet kring ett tema istället för kring sitt eget korta liv. Chapeau! Mark Levengood borde vara sommarvärd varje år, Henrik Dorsin och Erik Haag gjorde roliga program förra året. Bea Uusma gjorde årets mest intressanta sommarprogram, kanske för att kvinnan uppenbarligen är antingen bindgalen och/eller ett geni, samt rolig. Och författare! Förra året var författaren Mikael Niemi bäst med hästlängder.

Mitt tips därför till Sveriges Radio*: skippa alla politiker och folk kända från TV. Satsa på personer med dokumenterad förmåga att på ett roligt sätt berätta antingen ett oändligt antal skrönor och anekdoter eller fakta på lättsamt vis. Kapa alla vars enda samtalsämne är dem själva.

*Kära Sveriges Radio: goda råd är förstås gratis, men skulle ni vilja skicka konsultarvode för detta värdefulla inlägg går det naturligtvis bra, kontakta mig så kan vi komma överens om något.

2 comments:

  1. Har du lyssnat på Alice Wold ännu? Aktiv okunskap var ett nytt uttryck för mig, och bara att lära mig det gjorde hela programmet värt att lyssna på.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Wold var mycket bra! Typiskt exempel på att vetenskapare och författare är bäst lämpade för radioprat.

      Delete