Wednesday, September 10, 2014

Giftträdsbibeln

Det här med fokus på stil istället för på berättarkonst, det stör mig lite. Så många författare försöker sticka ut med stilkrumbukter istället för med sin berättelse - som att skriva ur oväntade perspektiv, med märkliga du-tilltal eller med konstiga tempusbyten till exempel.

Det var också min första reaktion på Barbara Kingsolvers Poisonwood bible, "Giftträdsbibeln". Att hon har lagt för mycket krut på att utveckla fyra vitt skilda berättarröster istället för att bara berätta på.

Men det tar sig och efter ett tag stör det mig inte längre att de fyra systrarna som turas om att berätta har så övertydligt olika stil.

Boken handlar om en präst som flyttar hela familjen till Kongo år 1959 för att missionera. Den som kan sin historia förstår att detta innebär att prästfamiljen landar rakt i den krutdurk som var Kongo just innan självständigheten. Och mitt bland effekterna av nästan hundra års grymheter utförda av det belgiska kolonialstyret, med villigt stöd av t.ex. amerikaner, britter och engelsmän.

Men prästen är blind för den lokala kontexten och predikar med brinnande glöd för inte särskilt entusiastiska kongoleser. Vilket å ena sidan är berättelsens utgångspunkt, å andra sidan bara berättas sekundärt, eftersom boken egentligen handlar om prästens fru och döttrar och deras liv som vita kvinnor fångade i ett skruvstäd mellan familjepatriarken och en främmande och svårtolkad omgivning. 

Läs den här boken! För att den berättar så bra om händelserna i Kongo, för att den skildrar intressanta kvinnoöden och för att den är en annorlunda äventyrsberättelse som ändå inte exotiserar allt för mycket.

No comments:

Post a Comment