Wednesday, September 24, 2014

3x3: Tistelöns ros

När bloggen Pocketlover utlyste utmaningen "3x3", det vill säga tre böcker på valfritt tema, att läsas inom tre månader, så tänkte jag att det är väl ett bra tillfälle att läsa fler svenska klassiker.

Sagt och gjort och här kommer kommentar till den första 3x3-boken i min trio: Emelie Flygare Carléns Rosen på tistelön.

Det börjar med ett morddrama i skärgårdsmiljö och sedan följer läsaren både mördarens och den mördades familjer genom kärlek, sorg och sökandet efter sanningen.

En bisarr sak är synen på skam. Boken handlar om en hederskultur där skuld går i arv. Det vill säga, att dottern och frun till en mördare anses "blodbefläckade" fast att de inte ens vet om vad som har skett.

En annan förskräcklig tidsmarkör (boken skrevs år 1842) är det uschliga oskicket att använda ordet "jude" som skällsord för en snåljåp, en glidning i språket som naturligtvis spelar nazister rakt i händerna.

Men bortsett från detta så är det en spännande berättelse full av smugglartricks och kärleksvånda. Det bästa är att slutet faktiskt inte är förutsägbart, boken är därför en nagelbitare in i det sista.

6 comments:

  1. Jag tycker Rosen på Tistelön är oväntat modern i både språk och innehåll, trots att den är skriven i mitten av 1800-talet. Därmed inte sagt att jag inte håller med om dina invändningar. Men jag läste den med stor behållning och hittade mer likheter med idag i människors sätt att agera och reagera, än skillnader.
    http://enovantadglanta.blogspot.se/2011/09/rosen-pa-tistelon.html

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja, nu när jag läser recensionen igen kan jag hålla med om att den låter lite väl negativ. Jag håller med om att det mesta i de mänskliga reaktionerna, mötena och känslorna är precis lika rimliga idag som då. Det är lätt att haka upp sig på olikheterna! Och de finns ju också där.

      Delete
  2. Jag borde också läsa fler svenska klassiker. Rosen på Tistelön verkar intressant. Att en bok skriven på 1800-talet ger uttryck för värderingar som i dag känns helt främmande blir ju en del av läsupplevelsen.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Jag älskar klassiker! Det är som att bli tidsresenär.

      Delete
  3. Jag läser oxå klassiker i tre på tre, fast inte svenska. Jag ger mig på de tre systrarna Brontë, skriver snart recension på den första. Den här var okänd för mig, kul med en så tidig deckargåta!

    ReplyDelete
    Replies
    1. Klassiker är toppen. Detta är dock inte en deckargåta i den meningen, snarare en kärlekshistoria med mordet som mycket komplicerande faktor.

      Delete