Wednesday, August 27, 2014

Barbara Havers rider igen

Jag läser lite tvångsmässigt deckarserien om polisinspektör Thomas Lynley av Elizabeth George. Mest för att jag började följa dem för mycket länge sedan och för att de brukade vara rätt bra. Nu för tiden går kvaliten både upp och ner.

Problemet (?) är att böckerna inte längre är deckare i vanlig mening utan har blivit en romanserie om privatpersonerna Lynley och Havers, en mycket vanlig utveckling i polisromangenren. Ibland funkar det, ibland funkar det inte.

I senaste boken, Just one evil act, funkar det inte särskilt bra. Det handlar om polisen Barbara Havers, hennes granne Taymullah Azhar och hans dotter Hadiyyah. Hadiyyah blir kidnappad och Havers släpper allt för att hjälpa till i utredningen, på tvärs mot chefens stränga order.

För det första är den här boken på tok för lång. Efter halva boken borde den vara över. Då är mysteriet löst. Men den fortsätter ändå i fyrahundra sidor till. Det knyts ihop hyfsat snyggt på slutet, men utan överraskningar eftersom läsaren då för länge sen har gissat svaret på varenda gåta.

För det andra är det tydligt att George var på Italiensemester medan hon skrev boken. Och hon vill så gärna visa att hon snappade upp lite av språket. Snudd på vartannat ord är en kursiverad italiensk glosa. Fruktansvärt irriterande och störande. Det kanske är menat att ge lokalfärg men en god redaktör borde ha plockat bort minst hälften av alla italienska ord, de står i vägen för berättelsen.

6 comments:

  1. Jag gillade ändå storyn men håller med till 100% om alla italienska ord, förstörde lästflödet totalt.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Ja! Efter de första hundra har vi redan fattat: ja, ja, Elizabeth George kan jättemånga italienska ord så duktigt av henne, GET ON WITH THE FREAKING STORY

      Delete
  2. Jag gillade den, såg det som två historier i en, där den ena löstes efter halva boken och då dök den andra upp... Och sen gillar jag italienska, så de delarna läste jag högt för mig själv bara för att italienska är världens vackraste språk...

    ReplyDelete
  3. Jag höll på att bli vansinnig på de italienska orden och sättet hon liksom gjorde det övertydligt. "Formaggio?" he asked, Yes, she wanted cheese. Fruktansvärt enerverande.

    Och att hon inte kunde betala typ två pund till en svensk korrekturläsare som kunnat berätta för henne att en snygg svensk kvinna omöjligt kan heta Birget. Varifrån fick hon det - tysk porrfilm?

    ReplyDelete