Thursday, July 10, 2014

Eländes svammelpelle: Claude Simon

Skojig gåta: vad är det som är rött och har tre hörn?

Svar: en varningstriangel!

En sådan som till exempel kan användas om bilen säckat ihop längs motorvägen.

Eller som borde sättas ut i biblioteken på hyllan med Claude Simon.

Simon är ytterligare en fransk nobelpristagarstofil som jag nu bockat av från årets läslista. Tack och lov att den äntligen är slut!

Simon hör till sextiotalets "nya romanstil", författare som återupplivade tjugotalets trend med "medvetandeströmmar". Tänk: Mrs Dalloway eller Ulysses.

Jag läste den delvis självbiografiska La route des Flandres ("Vägen till Flandern") om några unga kavallerister som rider runt i fransk-belgiska krigszonerna under andra världskriget. Texten är för det mesta absolut obegriplig, även om den har en behaglig rytm. Det är som att läsa en raptext skriven under narkotikapåverkan. Varje mening är minst fyra sidor lång och det finns ingen normal syntax.

Mest handlar det om att de snubblar över hästlik och människolik i lera och att de letar mat och skydd på olika gårdar. Samt att de pratar snusk om olika flickor de träffat eller skulle vilja träffa.

Jag kan förstå att detta ses som Stor Konst. Men det är tusan så ansträngande att läsa. Tacka vet jag berättelser i normal, flytande text.

4 comments:

  1. Replies
    1. Den är som en poetisk blandning av Ulysses och På västfronten intet nytt, ungefär :) Något för den tålmodige.

      Delete
  2. Jag har läst någon sågning av den här boken förut.. Hehe. Jag inser att det här förmodligen är en bok där det mesta skulle flyga över mitt huvud.. Kommer inte läsa! ;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Nja, det finns ju så mycket annat att läsa så varför plåga sig i onödan...

      Delete