Wednesday, June 25, 2014

Mördarens bok, Maria Lang

På en blixtvisit till Sverige häromsistens "råkade" jag köpa på mig en Maria Lang från ett bokbord och sedan "råkade" jag läsa ut den redan samma dag på en tågresa. Oops!

Vilket är bra, för då kan jag vara med i "spänningsutmaningen" hos Mias bokhörna.

Mindre bra var själva handlingen, detta är en av Langs slarvigaste och minst engagerande. Inte minst eftersom det är en av de där böckerna utan trevliga Puck men med urtrista karaktären Almi Graan, ett töntigt anagram på Maria Lang själv. Den typen av skojighet som bara författaren själv har roligt åt.

Dessutom ett antal luckor i intriglogiken, högst irriterande. Till exempel den här: en gammal tant beskrivs som uråldrig, men en del av storyn går samtidigt ut på att hon skulle ha ett hemligt barn bara något år äldre än den tjugoåriga flickan som mördas, och det kärleksbarnet fick tanten i sin ungdom... så hon måste mycket raskt ha gått från ung mor till uråldrig tant. Hupp?

Langdeckare är utmärkt och mycket lättläst sommarunderhållning, men jag blev dystert påmind om att kvaliteten är ojämn i den långa serien titlar.

3 comments:

  1. Så är det ju. Jag älskar Lang, men ibland blir det lite för segt och tråkigt. Böckerna är ju inte direkt färska heller och alla har inte åldrats med värdighet.

    ReplyDelete
  2. Här hemma finns några Lang-böcker då andra halvan köper dem ibland, men jag har ännu inte läst, men ibland velar jag mellan dem och någon annan... En dag så :)

    ReplyDelete
  3. Åhh, det är säkert 35 år sedan jag läste Lang senast, kanske skulle återuppta bekantskapen. Men inte den här då...

    ReplyDelete