1. Vilhelm Moberg, Nybyggarna*. I en klassisk scen vandrar Karl-Oskar hem genom en snöstorm med en nyköpt oxe, en enorm investering. Men när barnet han har med håller på att gå under och frysa ihjäl i snön finns det bara en sak att göra: slå den dyrbara oxen för pannan och lägga barnet inuti djurets buk där det kan hålla värmen ett tag till. Migration var inte lättare förr, även om de europeiska flyktingarna som kom till USA fick ett bra mycket öppnare mottagande än vad vi ger flyende människor som kommer till Europa idag.
2. Mikael Niemi, Populärmusik från Vittula börjar spektakulärt med en bergsbestigare som fryser fast med tungan i isen. Och sedan fryser man sig genom hela boken med alla dess tunna jeansjackor, mopeder och husmorsjympa.
3. Peter Høegs Fröken Smillas känsla för snö är en thriller som verkligen nördat ner sig i snökunskap. Huvudpersonen Smilla har inuitiskt påbrå och kan genast se på spåren i snön att den unge grannpojken inte var med om en olycka utan mördades. Slutet urartar men det gör det ju ofta i thrillers.
För övrigt har vi strålande sol i Bryssel och i min trädgård har snödropparna just börjat blomma, pilutta er!
*Tack till Ingrids bokblogg som påminde mig om att jag är lite bokdement och höll på att ange helt fel titel här
*Tack till Ingrids bokblogg som påminde mig om att jag är lite bokdement och höll på att ange helt fel titel här
Bara den första som jag läst, men jag skulle gärna vilja läsa även de andra två!
ReplyDeleteDe är läsvärda alla tre men på väldigt olika sätt!
DeleteHär har jag läst nr 1 och 2, men minns inte så mycket av någon av dem...
ReplyDeleteMoberg är väl en typisk sån där bok man läste ungefär i gymnasietiden dvs när mammutarna levde
DeleteFröken Smilla har jag också med. Roligt att du skriver om hennes snökunskap. Det var så länge sen jag läste den att det kanske är dags för omläsning. Populärmusik från Vittula var en av de första vuxenböcker sonen läste som tonåring. Kul att bli påmind om den. Önskar f ö att snödropparna snart kommer till Malmö.
ReplyDeleteNiemi är nog en bra startbok! Han skriver skrönor, det är lättläst och spännande.
DeleteJag har inte läst någon av dina. Däremot angående theorins böcker så är de rätt knepiga jag har inte varit storm förtjust faktiskt..
ReplyDeleteDet finns så många svenska polisromanförfattare nuförtiden och det är svårt att hitta en som faktiskt är bra och skiljer ut sig från mängden tycker jag. Det är bara vissa Håkan Nesser som jag verkligen gillat av den nya vågen.
DeleteDet var en trevlig trio! Niemis bok gillade jag också- skrönor är alltid underhållande :-) - Fröken Smilla kom jag tyvärr inte riktigt igenom men jag fascinerades av utredningen kring ordet för snö på grönländska.... och Sanna, snödropparna har börjat sticka upp här i Sveriges sydvästligaste hörn också :-)
ReplyDeleteSå trevligt! Hoppas våren kommer snabbt i år och att det blir en strålande sommar som kompensation för den här trista vintern.
DeleteNiemis bok borde jag läsa. Fröken Smillas känsla för snö har jag sett som film, den urartade onekligen på slutet, X-files style.
ReplyDeleteJa, det är synd att de där "storslagna" sluten så ofta bara blir kalkon.
DeleteMåste verkligen läsa vidare i Mobergs serie, har bara läst Utvandrarna än så länge.
ReplyDeleteJo, det måste du faktiskt :)
DeletePopulärmusik från Vittula har jag inte läst (tror jag) men på något sätt har jag fått för mig att jag sett filmen :)
ReplyDeleteIbland blir man lite bokdement, det är normalt (hoppas jag)
DeleteJag ska läsa "Fröken Smillas..." i spänningsutmaningen den här månaden. Vittula är jag kanske en av de få som inte alls tyckte var rolig utan ytterst sorglig, så mitt minne är kyla och tårar...
ReplyDeleteJag håller med, den är rätt hemsk. Den typen av bok som först är rolig men skrattet som fastnar i halsen.
DeleteHär var det inga som jag hade läst, även om jag har planer på att läsa Moberg.
ReplyDeleteGör't!
DeleteÅh scenen med oxen! Den glömmer jag inte i första taget, fast det var snart 25 år sedan jag läste den.
ReplyDeleteNej, den liksom etsar sig fast.
Delete