Wednesday, December 31, 2014

Nyårslöften

Som vanligt firar vi in det nya året i en fjällstuga. I år med Tassahundens moster och mostersambo samt med goda vännerna kattmatten och katthussen (de har en hel flock!).

Det har varit ett bra läsår, jag infriade alla mina bokliga nyårslöften för 2014:


För 2015 lovar jag följande: jag ska läsa lite färrre böcker. För jag har en stuga på landet som jag ska ägna min sommarsemester åt i år.

Gott nytt (läs)år!

Tuesday, December 30, 2014

Karibisk poesi med gudinslag

I sista stund klockar jag in en sista nobelpristagare under 2014: Derek Walcott, Midsummer. 

Walcott är från karibiska ön Santa Lucia och han har skrivit framför allt poesi och drama. Versamlingen Midsummer går på klassiskt och rent versmått, tydlig läsrytm och inga konstigheter. Det är betydelsemättade ögonblicksskildringar med mycket hav, en hel del religiösa inslag och många små kluriga porträtt av människor på Santa Lucia och Trinidad.

Visst kan jag se att det är snygga verser, men eftersom jag är en osentimental typ och en utpräglad romanläsare så är det inget jag faller pladask för.

En nobelpristagare avprickad på listan! Bara 34 kvar.

Sunday, December 28, 2014

Katt i Warszawa - enkel kommunismhistorik

Fina Feministbiblioteket har flera gånger tipsat om Slavenka Draculic, så till slut blev jag för nyfiken och novellsamlingen Katt i Warszawa och andra berättelser om livet under kommunismen fick följa med hem.

Det är en slags pedagogisk lärobok i kommunismhistoria, fast ur det lilla perspektivet. Ett djur från varje land ur den europeiska delen av forna sovjetblocket berättar och förklarar hur det var under kommunisttiden: en bulgarisk björn, en polsk katt, en papegoja från dåvarande Jugoslavien, och så vidare. Så många små detaljer och faktakorn, tänk så mycket jag inte visste om våra grannländer i EU.

Möjligen lite väl pedagogiskt. Det är en förklädd faktabok, inte en samling berättelser med egen handling. Men lärorika böcker är också bra!

Saturday, December 27, 2014

Kunskapens frukt

Roliga serietecknaren Liv Strömquist har gjort en slags graphic novel/bildningsroman/politisk serie - om vulvor!

Så oerhört intressant och massor med ny kunskap. Dessutom blir en rungande arg under läsningen. Så mycket dumheter som vi och våra könsorgan utsatts för under historiens gång. Särskilt från artonhundratalet och framåt.

Boken heter Kunskapens frukt och alla borde läsa den, både kvinnor, män och övriga.

Thursday, December 25, 2014

Modiano: Dora Bruder

En femtonårig judisk flicka försvinner mitt i det tyskockuperade Paris, vintern 1941. Dora Bruder lämnade flickpensionatet en söndag och kom inte tillbaka. Vad hände med henne?

Patrick Modianos roman Dora Bruder följer de få spår som finns efter Dora. Berättarjaget gör också reflektioner från sin egen barndom under vägen. Så enkelt och elegant. Jag läste på franska och tänkte flera gånger att den här rena, klassiska franskan vore perfekt för skolelever att försöka sig på - det är lättläst och utan onödiga krumbukter.

Dessutom ett väldigt intressant ämne. För hur ska Doras familj våga gå till polisen med sin anmälan, då drar de ju uppmärksamhet till att Dora är judinna... Och den tyska ockupationsmakten har redan börjat dela ut gula stjärnor och skicka folk till interneringsläger. I väntan på färden till Auschwitz. Otäckt, sorgligt, läsvärt.

Tummen upp för Patrick Modiano!

Wednesday, December 24, 2014

Tuesday, December 23, 2014

Jullovsläsningen säkrad

Mitt allra första bibliotekskort fick jag från Uppsala stadsbibliotek, och nu är jag tillbaka där igen. Jag fick till och med ett nytt kort eftersom mitt gamla kort (som jag tror jag fick i sjuårsåldern) var ganska så... utdaterat.

I bokslukaråldern hade jag ett tag en idé om att jag skulle läsa samtliga böcker inne på stadsbibblan, jag gjorde någon orealistisk uträkning om att det väl bara borde ta tjugo år eller så. Nu för tiden har jag lite mer rimliga mål.

Efter flytten blir det Uppsala stadsbibliotek som gäller för svenska böcker igen och jag har redan varit dit en vända.

Och titta vad jag hittade där, sånt värmer hjärtat:
En vägg med antirasistiska boktips! Heja stadsbiblioteket!

Sunday, December 21, 2014

Kläckelsedagstips

Idag skulle den gula huliganen ha firat sin tolfte kläckelsedag. Tänk att en deciliterstor morgonterrorist kan lämna ett så stort tomrum.

Eftersom det numera är tradition på bloggen så kommer här ett fågelrelaterat boktips: The parrot's theorem av Denis Guedj.

En bokhandelsägare i Paris får veta att en barndomsvän blivit mördad. Vännen har skickat honom ett antal böcker om matematik och ett kryptiskt meddelande som tyder på att han hade löst ett av historiens mest svårlösta teorem. Den enda som nu kan svaret på gåtan är... en papegoja. Mördarna kommer snart bokhandlaren på spåret och gojan blir till villebråd.

Det låter som en dålig variant på Da Vinci-koden men den är mycket smartare än så, det är mycket matematik och det är en papegoja i huvudrollen. En helt okej bok.

Saturday, December 20, 2014

Ge blod - rädda liv - få en bok

Jag gjorde min tjugonde insats som blodgivare och fick en fin pin som bevis. Och en pocketbok.

Inte för att jag var särskilt förtjust i Fredrik Backmans första sockersöta feelgoodroman En man som heter Ove men det var antingen den här eller en bloddrypande polisroman och då väljer jag hellre att ge Backman en andra chans.
Hur är det med er andra, har ni varit iväg och gett blod på sistone? Om inte - slå upp öppettiderna hos blodcentralen nu på momangen. Det räddar liv. Och bygger bokhögar.

Friday, December 19, 2014

Mot Sherwoodskogen, jag menar Sverige

Om en liten stund ska jag äntligen lämna kontoret och trotsa ösregnet, ett traditionellt belgiskt julrusningstrafikkaos samt en våldsam demonstration som pågår ett par kvarter från kontoret (japp, de har traktorerna med sig och de har tänt eld på både det ena och det andra under dagen. Business as usual i Bryssel).

Om jag lyckas ta mig till flygplatsen och om mitt plan går som det ska så kommer jag hem för jullov ikväll.

I bokbagaget ligger bland annat debattboken Are men obsolete?, en Philippe Claudel på franska och Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp. Och det näst, näst, näst första jag ska göra i Sverige är att springa på biblioteket...

Visst låter det som en bra jullovsplan? Om jag inte blir påkörd av en arg EU-hatare med traktor alltså.

Thursday, December 18, 2014

Pojkcensur

Har ni tänkt på hur vanligt det är att folk självcensurerar sig när de ska ge boktips till killar och män?

Som om killar och män alltid vore så mycket mer kräsna när det gäller böcker. Som om killar och män inte kan utsättas för något annat än biografier, Zlatanboken och faktaböcker om andra världskriget. Som om vi förutsätter att de inte gillar romaner, för män gillar ju inte romaner... och så går den onda cirkeln vidare, för om de aldrig tipsas om en roman kommer de väl inte att läsa romaner.

Jag har själv sysslat med sån här självcensur! Men nu är det slut med den saken för nu ska jag börja använda huvudet när jag ger bort böcker.

Wednesday, December 17, 2014

Modiano har kommit!

För någon vecka sedan var jag på lokala biblioteket för att lämna tillbaka Elisa Brune (dålig) och Amelie Nothomb (bra).

Det var lite svårt att lämna tillbaka böckerna, bibliotekarien hängde nämligen på mage tvärs över lånedisken för att nå ner till min hund* och gulla med den.

När hon slutat säga "bonjour petit loulou" ("goddag lilla voffsingen") med bebisröst och krånglat sig tillbaka till rätt sida disken fick jag lämna igen böckerna och passa på att tjata om min Modiano som jag stått på väntelista för sedan nobelpriset annonserades. Den hade inte kommit.

Men nu har den dykt upp! Hurra för bibblan, nu ska här läsas.


*Jo, hundar får gå på biblioteket i Belgien

Tuesday, December 16, 2014

Tematrio: julklappstips

Lyrans tematrio idag gäller tips på bokjulklappar. Svårt, eftersom bokpresenter helst ska vara individuella och det som passar den ene kanske inte passar den andre.

Så jag tipsar helt enkelt om tre mycket bra böcker av de jag läst under året:

1. För dem som gillar bra berättelser: Carol Rifka Brunt, Låt vargarna komma. Om två systrar och en döende morbror. Jättefin men inte sliskig, spännande hela vägen till slutet, ovanliga och intressanta huvudpersoner.

2. För de yngre men också för oss andra: David Levithan, Jag, En. En mycket ovanlig berättelse om en person med ett ovanligt handikapp - en person utan egen kropp. Hen flyttar mellan olika värdmänniskor och lever deras liv för en dag... Men hen är alltid kär i samma tjej.

3. För de vetgiriga, de nyfikna och de nördiga: Randall Munroe, What if? En fantastisk liten bok! Väldigt seriösa men roliga svar på de mest märkliga frågor. Med små skojiga streckgubbar som förklarar knepig fysik så att vem som helst förstår.

Monday, December 15, 2014

Iransk metalitteratur

Nordiska bokklubben läste Shahriar Mandanipour, Censoring an Iranian love story.

Det är två berättelser i varandra: dels en kärlekshistoria, dels om författaren till kärlekshistorien som förklarar hur han tänker när han skriver den.

I styckena med love-storyn är vissa meningar och ord genomstrukna (såhär), det är ord som den fiktive författaren själv stryker för att visa vad den iranska censuren hade vägrat godkänna om berättelsen skulle publiceras i Iran.

Första halvan av boken tyckte jag var lite väl babblig: den "censurerade" kärlekshistorien var fascinerande med alla överstrykningarna medan mellansnacket kunde ha kortats ner. Men ju längre jag kom in i boken, desto mer intressant blev alltihop. Den fiktiva författaren tappar nämligen kontrollen över karaktärerna i sin romantiska roman och gränsen mellan hans verklighet och den skrivna berättelsen suddas ut...

Ett kul grepp och väldigt spännande inblickar i iransk kulturdebatt. Tänk så lite jag fortfarande vet om världen!

Saturday, December 13, 2014

Att ge bort böcker

Jag har varit väldigt mycket på gymmet de senaste månaderna, vi ska nämligen flytta. När bibliofiler flyttar behövs det mycket benstyrka (gammalt djungelordspråk). (Benstyrkan behövs framför allt i trapporna ner från gamla stället, så Ugglan & boken gissade i princip rätt häromdagen).
För att göra det hela lite lättare rensade jag i bokhyllorna (!). En hel kasse blev det till Röda Korset. (Notera: jag hade en Camilla Häckfärg i hyllan! Men inte nu längre.)

Jag hittade tre slags böcker att rensa bort:

1. Blodiga polisromaner

2. Fjantiga böcker och rom-com

3. Usla böcker. Obs! Notera Folletts tramsiga one-liner längst ner på bokomslaget: "War made them fighters. Love made them heroes." Jag borde naturligtvis ha vetat bättre än att öppna en bok med något sånt på framsidan.
 Hoppas att Röda Korset kan göra något bra av de här böckerna, och att någon annan blir gladare än jag blev av dem.

Friday, December 12, 2014

Lästvång eller läsmotion

Förra veckan spred Annika en bokbloggarfråga om hur barn kan fås att läsa. Många svarade "läsning får inte vara ett tvång". Det där har jag funderat på hela veckan.

Är det verkligen så att barn (och vuxna) aldrig ska tvingas att läsa?

Missförstå mig rätt: litteratur ska aldrig framställas som ett tråkigt måste. Men om barn inte läser så kommer de aldrig kunna tycka litteratur är roligt heller.

Läsning funkar nämligen på precis samma sätt som fysisk träning. Den som läser mycket kan lätt läsa mer, men för den otränade blir även enkel läsning jättejobbig. Läsförmåga måste tränas upp, precis som kondition. Den kommer inte av sig själv.

Därför gör vi barn en otjänst om vi inte ser till att de läser regelbundet och mycket. Vad får de för chanser på arbetsmarknaden om de inte kan ta till sig skriven text? Hur ska de klara sig i samhället? För att inte tala om all stor romankonst de kommer gå miste om.

Så om det är självklart att skoljympa ska stå på schemat och att barn kan behöva "tvingas" att röra på sig, då borde det också gå att ställa krav på barn att läsa regelbundet. Tidningar, baksidan på mjölkpaketet, serietidningar, bruksanvisningar - vad som helst, bara det är textkonsumtion.

Thursday, December 11, 2014

Förskräckliga grannar

Amelie Nothomb är en belgisk författare som varit vansinnigt produktiv. Och som det brukar vara med alltför produktiva författare så håller kvaliteten blandad nivå över tid.

Men hennes tidiga böcker är bra, de är originella och välskrivna. Som till exempel den korta men hjärtskärande Les Catilinaires.

Det handlar om ett äldre par som hittat sitt drömhus på landet lagom till pensionen. Nu ska de äntligen dra sig tillbaka och få vara helt ifred... Tror de.

Redan första dagen knackar den närmsta och enda grannen på dörren. Han kommer in och dricker kaffe men säger nästan ingenting och det äldre paret är glada att ha grannbesöket avklarat. Till nästa dag, när grannen knackar på igen. Och han kommer dagen efter det, och dagen efter det. Han är otrevlig och butter men när de försöker avstyra de dagliga besöken blir han hotfull.

Och sedan urartar det hela på ett ganska oväntat vis.

En utmärkt liten bok! Läskig och med precis lagom mycket moraliska tvister och kluringar.

Wednesday, December 10, 2014

När hunden är borta dansar råttorna på pusselbordet

Tassahunden och den gula huliganens pappa har åkt hem till Sverige på jullov. Eftersom min chef inte ville ge mig sex veckors ledigt över jul är jag alltså gräsänka i Bryssel ett tag.

Då passar jag förstås på att lägga ut ett pussel, sätta i mig ett par lussekatter (med stort tack till kanalsimmerskan!) och titta ikapp på hela säsongens Babel som bakgrundsbrus till pusslandet.

Sämre kan en ha det.

Tuesday, December 9, 2014

Tematrio: bokprylar

Lyrans tematrio handlar om bokprylar vi gärna vill ha.

Förra året när det var tema bokaccessoarer i trion nämnde jag bokhyllor, läsplatta och en läslampa. Tomten måste ha läst min blogg, för både läslampan och läsplattan har jag fått! Bokhyllor väntar vi däremot med, vi ska flytta snart och sen får vi se vad som ryms på nya stället.

Det är lurigt det där med bokhyllor, de verkar krympa mystiskt om nätterna.

Om jag måste nämna tre andra bokpryttlar som är bra att ha så säger jag väl:

1. Bokmärken. Krävs ständigt nya. Bokmärken är som hårnålar och strumpor, de försvinner spårlöst ner i universums maskhål så fort en vänder ryggen till.

2. Bokstöd. För de korta perioder i livet då hyllorna inte än är fyllda till bristningsgränsen. Eller när de är fyllda till bristningsgränsen så en måste ställa böcker ovanpå hyllan där det inte finns en kant att luta dem mot.

3. Starka ben. Varför då? Jo det kommer jag förklara i ett blogginlägg i helgen så det här är en cliffhanger. Eller en gissningstävling. Du bestämmer.

Monday, December 8, 2014

Miss Peregrines hem för besynnerliga barn

Jag vet inte hur det gick till, jag hade ju inte ens mycket tid på flygplatsen. Och ändå lyckades Pocketshop sälja på mig en bok. Det är mycket, mycket besynnerligt.

Nå, det var en stilig bok full av fina gamla fotografier. Det finns en bakgrundshistoria till varför fotona är med i boken men jag tänker inte återberätta den för det störde min läsning. Så du får googla efter det själv efter att du läst klart, om du tänker göra det.

Själva boken då - den handlar om en pojke som får en märklig gåta av sin döende farfar. I jakten på svaret hamnar han på en mycket konstig ö med en mycket konstigt hus och genom ett par märkliga omständigheter kommer han i kontakt med en grupp oerhört konstiga människor. Där finns en flicka som kan flyga, en osynlig pojke och en kvinna som ibland är en falk.

Boken heter Miss Peregrines hem för besynnerliga barn och ordet besynnerlig passar bra in på hela boken. Jag var inte överförtjust men inte heller missnöjd - den är ett bra tidsfördriv om än inte genial.

Saturday, December 6, 2014

Läsa för hund

Min goda vän köttyxedrottningen tipsade om det här underbara initiativet: läsa för hund.

Kulturhuset i Stockholm erbjuder skolbarn att få träna högläsning för terapihundar! För att det är lättare att våga läsa högt för en hund än för sina trettio osnutna och bråkiga klasskamrater.

Hjärtevärmande. Vilka duktiga hundar. Och så många böcker de kommer få höra.

Jag läser inte högt för Tassa så ofta som jag kanske borde, senast var i våras när hon fick höra ett par verser ur T. S. Eliots De knepiga katternas bok. Men den är lite läskig så jag tror hon kanske drömde mardrömmar efteråt. Den innehåller terriers och pekingesers som slåss med varandra. Läs den ändå, den är enormt rolig.

Friday, December 5, 2014

Extra val

Med anledning av veckans stora nyhet, och den utspridda särskrivningen den fört med sig, här kommer ännu mer "extra val".

Herman Melvilles Moby Dick eller Den vita valen är en klassiker från mitten av artonhundratalet. Det handlar om hämnd och galenskap. Kapten Ahab har fått dille på den vita kaskeloten Moby Dick och ägnar sig åt att jaga denne runt haven. Under tiden slaktar han och båtbesättningen andra valar för tranets skull. Alltihop går käpprätt åt helvete för alla inblandade på slutet.

Historien är inte helt orealistisk - kaskeloter kunde faktiskt försvara sig och det finns minst ett belagt fall av valfångarskepp som sänktes av en kaskelot som blev arg av att få harpuner i kroppen. Även om de inte vanligtvis tuggade i sig sjökapteners ben.

Moby Dick är dessutom en fin metafor över vad som händer när envisa gubbar vägrar kompromissa, förlåta eller ens samtala i vuxen ton för att lösa problem.

Thursday, December 4, 2014

Om Belgien och Elisa Brune

DÅLIG KVALITET

SEXISM

OGENOMTÄNKT

Tre begrepp som skulle kunna beskriva mycket av det belgiska (inte chokladen och ölet!). Och som också effektivt sammanfattar den långtråkiga romanen Les Jupiters chauds av Elisa Brune.

Jag fick tipset på lokala bibblan (curse them).

Boken är en långrandig drapa (chicklitt??) om en man som jag tror Brune ser som en hjälte men som jag tyckte var vansinnigt osympatisk. Han vill bli astronom, så då blir han det, och sedan åker han runt jorden medan flickvännen får stanna hemma. När han kommer hem har hon hittat en annan, då tycker han att hon är dum, sedan får han oförklarligt ihop det med en ny tjej och lever lycklig (?).

Men det mesta av boken är detaljerade beskrivningar av saker Elisa Brune gjort bakgrundsresearch på. Och hon har tagit med allt - ALLT - som dök upp i researchen. Hade jag varit hennes textredaktör hade jag strukit två tredjedelar och istället bett henne lägga in någon slags handling.

Slutligen, det är så fruktansvärt deprimerande att till och med unga belgiska kvinnor skriver den här typen av könsstereotypa och kvinnoförnedrande idiottexter. Det säger en hel del om landet jag lever i, där vardagssexismen lever och frodas.

Wednesday, December 3, 2014

BAMF girls club

I en fredagsbloggjerka nyligen fick jag tipset om youtubeserien BAMF Girls Club - tack kära Helena på MsHisingen för tipset!

Jag har haft mycket roligt åt att titta igenom serien - det finns bara ett knappt tjugotal avsnitt än och de är bara fem minuter vardera, men det räcker fint.

Konceptet är en fejkad dokusåpa om ett gäng bad-ass motherfuckers som flyttar ihop och följs av ett kamerateam. Och det är inte vilka tjejer som helst! Nej, för det är Lisbeth Salander, Hermione Granger, Buffy från Buffy the vampire slayer, Bella från Twilightserien, Katniss från Hungerspelen och Michonne från någon slags zombieapokalypshistoria jag inte hade hört talas om.

Så himla roligt och smart och så bra men enkelt gjort. Framför allt hur de driver med den hopplösa karaktären Bella som helt enkelt presenteras som "Bella, gnällig tonåring". Fniss.

Surfa in på youtube om du inte redan har sett hela serien. Eller surfa in ändå och se den igen... Nya avsnitt dyker upp med rätt långa mellanrum.

Tuesday, December 2, 2014

Emils lilla förlossningsskola

Tassahundens gudmattar väntar storkbesök i veckan och bokbloggen vill förstås gärna hjälpa till med några konkreta tips.

Bokbloggen vet visserligen absolut noll om graviditeter och såna läskigheter men alla svar på allt finns ju redan i litteraturen. Och är det något bokbloggen kan så är det att läsa!

Kära Tassas gudmattar, Astrid Lindgren hade ju väldigt sällan fel, så jag föreslår att ni tar hjälp av Emil i Lönneberga, denna guldgruva av tips.

Tips 1: Ät bullar
För att det inte ska "riva i magen" i väntan på att något ska ta sig ut den "naturliga vägen" får Emil rådet att äta bullar. Värt att prova?

Tips 2: Björntråd + ardennerhäst = sant
Om det hela drar ut på tiden kanske det behövs draghjälp. Pigan Lina fick finfin assistans (visserligen i andra änden) av Emil med en bit björntråd och diverse påhittiga manövrer: hoppa från höloftet låter lite riskfyllt men att låta en häst dra ut knytet kanske kan vara effektivt?

Tips 3: Ta med en soppskål till BB
Ibland är det helt enkelt svårt att få ut saker ur saker. Om det krisar, tveka inte att slå sönder en soppskål. Det funkade för Emil.

Och om inget av detta hjälper, fråga efter lite jästa körsbär och en sällskapsgris för att i alla fall lätta upp stämningen.

Lycka till!

Monday, December 1, 2014

Sommarljus, och sen kommer natten

Jón Kalman Stefánsson är en isländsk författare som flera gånger nominerats till nordiska rådets litteraturpris - men som inte än knipit priset.

Jag läste romanen Sommarljus, och sen kommer natten om en by på isländska västkusten. Där finns många karaktärer med särpräglade egenheter, och det isolerade läget och det knepiga klimatet sätter mellanmänskliga relationer på prov.

Det är inga stora dramatiska intriger, men små finstilta händelseutvecklingar. Snyggt gjort! Och intensivt - det såg ut att vara en så kort liten bok, men så mycket hände i en så effektiv text att det krävde både tid och inkännande och eftertanke. Precis som det ska vara.

Saturday, November 29, 2014

Bilbo

När jag såg första delen i den nya filmtrilogin Hobbiten, löst baserat på J.R.R. Tolkiens bok Bilbo, var jag inte imponerad. Ett slarvigt genomfört försök att skrapa mesta möjliga kosing ur framgångarna med Sagan om ringen-filmerna (som ju faktiskt var riktigt bra). Bristen på intrig har de försökt dölja med en serie tramsigt spektakulära actionscener. Mellan Tolkiens ursprungliga gulliga barnbok och den bombastiska storfilmen med sliskigt storvulna repliker finns lika många likheter som mellan Mona-Lisa och en kopia målad av en tvååring med fingerfärg.

Men det måste jag ha glömt, för häromdagen såg vi ändå del två i samma filmserie. Inte imponerad nu heller. Trams och märkliga slagsmålsscener försöker kompensera en mycket bristfällig för att inte säga icke-existerande story.

Stackars Tolkien, en hel generation kommer nu växa upp och tro att han skrev dussinaction med slapstickinslag.

Friday, November 28, 2014

Fredagsfråga: nobelpristagare

Annikas fredagsfråga är: vilka nobelpristagarförfattare har du läst?

Jag har faktiskt stenkoll på den saken eftersom jag har ett långsiktigt projekt att läsa allihop. Till en bit in på 2018 borde jag vara ikapp. Här kommer en uppdatering: av 111 pristagare har jag 36 kvar att läsa.

Hela listan (grönt = har läst dem, + = extra läsvärd):

2014 - Patrick Modiano
2013 - Alice Munro +
2012 - Mo Yan
2011 - Tomas Tranströmer
2010 - Mario Vargas Llosa
2009 - Herta Müller +
2008 - Jean-Marie Gustave Le Clézio +
2007 - Doris Lessing +
2006 - Orhan Pamuk
2005 - Harold Pinter
2004 - Elfriede Jelinek
2003 - J. M. Coetzee +
2002 - Imre Kertész
2001 - V. S. Naipaul
2000 - Gao Xingjian
1999 - Günter Grass +
1998 - José Saramago
1997 - Dario Fo
1996 - Wislawa Szymborska
1995 - Seamus Heaney
1994 - Kenzaburo Oe
1993 - Toni Morrison

1992 - Derek Walcott
1991 - Nadine Gordimer +
1990 - Octavio Paz
1989 - Camilo José Cela
1988 - Naguib Mahfouz

1987 - Joseph Brodsky
1986 - Wole Soyinka +
1985 - Claude Simon

1984 - Jaroslav Seiferts
1983 - William Golding
1982 - Gabriel García Márquez
1981 - Elias Canetti
1980 - Czeslaw Milosz

1979 - Odysseus Elytis
1978 - Isaac Bashevis Singer
1977 - Vicente Aleixandre
1976 - Saul Bellow
1975 - Eugenio Montale
1974 - Eyvind Johnson, Harry Martinson
1973 - Patrick White
1972 - Heinrich Böll
1971 - Pablo Neruda
1970 - Alexandr Solzhenitsyn +
1969 - Samuel Beckett

1968 - Yasunari Kawabata
1967 - Miguel Angel Asturias
1966 - Shmuel Agnon, Nelly Sachs
1965 - Mikhail Sholokhov
1964 - Jean-Paul Sartre (tackade nej)

1963 - Giorgos Seferis
1962 - John Steinbeck
1961 - Ivo Andric
1960 - Saint-John Perse
1959 - Salvatore Quasimodo
1958 - Boris Pasternak
1957 - Albert Camus
1956 - Juan Ramón Jiménez
1955 - Halldór Laxness +
1954 - Ernest Hemingway
1953 - Winston Churchill
1952 - François Mauriac
1951 - Pär Lagerkvist +

1950 - Bertrand Russell
1949 - William Faulkner
1948 - T.S. Eliot
1947 - André Gide
1946 - Hermann Hesse
1945 - Gabriela Mistral

1944 - Johannes V. Jensen
1943 - Inget pris
1942 - Inget pris
1941 - Inget pris
1940 - Inget pris

1939 - Frans Eemil Sillanpää
1938 - Pearl Buck
1937 - Roger Martin du Gard
1936 - Eugene O’Neill
1935 - Inget pris
1934 - Luigi Pirandello
1933 - Ivan Bunin
1932 - John Galsworthy
1931 - Erik Axel Karlfeldt
1930 - Sinclair Lewis
1929 - Thomas Mann +
1928 - Sigrid Undset +

1927 - Henri Bergson
1926 - Grazia Deledda
1925 - George Bernard Shaw
1924 - Wladyslaw Reymont
1923 - William Butler Yeats
1922 - Jacinto Benavente
1921 - Anatole France
1920 - Knut Hamsun

1919 - Carl Spitteler
1918 - Inget pris
1917 - Karl Gjellerup, Henrik Pontoppidan
1916 - Verner von Heidenstam
1915 - Romain Rolland
1914 - Inget pris
1913 - Rabindranath Tagore

1912 - Gerhart Hauptmann
1911 - Maurice Maeterlinck
1910 - Paul Heyse
1909 - Selma Lagerlöf +
1908 - Rudolf Eucken
1907 - Rudyard Kipling
1906 - Giosuè Carducci
1905 - Henryk Sienkiewicz
1904 - Frédéric Mistral, José Echegaray
1903 - Bjørnstjerne Bjørnson +
1902 - Theodor Mommsen
1901 - Sully Prudhomme

Thursday, November 27, 2014

Gula fåglar

Den fantastifika bokklubben Most awesome reading circle läste krigsporr. Eller vad ska man kalla den, Kevin Powers märkliga bok Yellow birds.

Boken handlar om en ung amerikansk man som åker till Irakkriget runt 2005 och som kommer tillbaka traumatiserad av eländet han varit med om.

Texten är en bisarr blandning av å ena sidan en mängd svulstiga beskrivningar av soluppgångar och skogsbrus, jag antar att det ska föreställa poetiskt, och å andra sidan abrupta grova scener där pojk-militärer dödar irakier och säger könsord. 

Om du gillar pekoral är det här boken för dig.

Och apropå boktiteln kommer här en idolbild på den gula huliganen, må hon vila i frid.

Wednesday, November 26, 2014

Patrick White: Stormens öga

Jag tog mig an en extra nobelpristagare för att komma ifatt lite efter förra året när jag läste för få.

Det blev Patrick White, för han råkade finnas i hyllorna på Bergshamra bibliotek när jag var där sist. Av någon anledning fick jag med mig hans allra tjockaste roman, Stormens öga. Den tog tid! 

Den handlar om en mycket gammal, döende kvinna. Hon vårdas i hemmet och hon väntar besök av sina två vuxna barn som främst kommer för att bevaka arvet. Läsaren får små glimtar av kvinnans minnen och tidigare liv, det har varit både upp och ner. Och så får man följa de två barnen som likt asgamar väntar ut mammans död. Den ena självbelåten och med blick bara för sig själv, den andra ruvandes på en stor ilska över alla mammans orättvisa och elaka gliringar under årens lopp.

Den var lite frustrerande, och bitvis rätt tungläst, men med många intressanta små snuttar. Antagligen kom den mer till sin rätt i sin egen tid på 70-talet än den gör idag.

Tuesday, November 25, 2014

Tematrio: storslagen natur

Lyran firar att Lars Lerin fick Augustpriset i kategorin "Årets svenska fackbok" för sin Naturlära. Dagens tematrio handlar därför om naturskildringar.

Astrid Lindgren har gjort mycket fint, men ett särskilt gott öga har jag till skogen i Ronja Rövardotter.

Selma Lagerlöf, denna toppentant, beskriver hela Sverige med alla olika växtzoner och egenheter i (den ärligt talat lite väl långrandiga) Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige.

Och så slår vi till med en maritim miljö också: Ernest Hemingway, Den gamle och havet. Så deppig. Så fin. Så väldigt mycket saltvatten.

Och grattis till årets Augustpristagare: Lars Lerin, Kristina Sandberg, Jakob Wegelius och Matilde Villegas Bengtsson!

Monday, November 24, 2014

Dracula diskuterar "samvetsfrihet"

Den senaste månaden har ju vuxencurling återigen blivit ett aktuellt tema. I samband med det fick jag en exklusiv intervju med Bram Stokers Dracula.

- Greve Dracula, du har ju inte legat på latsidan sedan sist. Berätta!

- Jo, jag har vidareutbildat mig. Utbildning är A och O! Kryptan därhemma förfaller och jag behöver en inkomst för att hålla jämn takt med renoveringskostnaderna.

- Sant, sant. Och nu jobbar du alltså som sjuksköterska på akutvårdsavdelningen.

- Nja... Alltså, det var det som var meningen, men jag fick inte jobbet. Diskriminering!

- Oj, det låter ju inte bra! Berätta mer?

- Sjukhuset anställde en annan person när jag berättade att jag inte kan hjälpa till att ge blodtransfusioner. Du förstår, det strider mot mitt samvete att tappa in blod i folk istället för ut.

- Men det låter som en ganska viktig uppgift just inom akutvården? Så varför valde du just den utbildningen?

- Jag vill vara med och se livets mirakel när människor som blivit slarvsylta i bilolyckor räddas. Jag tycker bara inte att de ska behöva få blod.

- Okej... Och du visste innan att blodtransfusioner är en väldigt viktig uppgift inom jobbet?

- Ja, men det är väl inte mitt problem. Jag har väl rätt att jobba med vad jag vill fast anpassat till vad jag själv känner för.

- Så nu har du anmält sjukhuset till diskrimineringsombudsmannen.

- Just precis! Att välja en jobbsökande som vill göra hela jobbet är diskriminering mot oss som bara vill göra halva jobbet. Det borde en arbetsgivare förstå.

- Och hur svarar du de kritiker som är oroliga att sjuka människor som kommer in inte får de blodtransfusioner de behöver - och har laglig rätt till - för att personalen tycker att "det vore fel"?

- Nu försöker du få det här till att handla om patienterna, men det här handlar faktiskt om MIG. Att jag är övertygad om någonting och vill att alla andra ska tycka likadant. Patienterna har väl inget med saken att göra.

- Slutligen, kan du inte tänka dig att ta ett annat sjuksköterskejobb då, till exempel inom blodgivningen, då får du ju tappa ut blod istället för att hälla in?

- Men jag tycker ändå att det är diskriminering. Du är dum.

- Tack då, Greve Dracula.

Saturday, November 22, 2014

Uccles bokmässa, andra försöket

För exakt ett år sedan låg Tassavalpen i hög feber och svår streptokocksepsis - hon var en hårsmån från döden innan antibiotikan tog skruv. Så jag missade den lokala bokmässan i kommunens kulturhus.
I år gick det bättre! Temat var "makt" på La Foire du Livre Belge och jag lyckades ta mig dit. En liten, liten bokmässa men trivsam. Problemet är bara: det är väldigt svårt att köpa franska böcker. Jag har nämligen inte knäckt koden än, jag fattar inte vad det är för typ av bok bara utifrån omslaget. En faktabok, en poesisamling, en deckare? Ingen aning. Det är frustrerande.
...fast skam den som ger sig, efter rådslag med en lokal expert blev det såklart ett par böcker i kundkorgen ändå. Vissa av dem signerade!
Och viktigast av allt: Tassa lever och mår bra. Även om hon tycker att matte är hemskt tråkig som skriver blogginlägg istället för att kasta boll.

Friday, November 21, 2014

I en realistisk bok hade Professor Langdon blivit påkörd av en vespa

Gissa var jag är?

Ledtråd 1: Henryk Sienkiewicz, Quo Vadis.

Ledtråd 2: Renata Wrede har skrivit en bok om lejon, eller kanske snarare om en uppväxt.

Ledtråd 3: Änglar och demoner (skräplitteratur).

Det blir ingen hattjakt och ingen litterär sightseeing, bara en vägsäkerhetskonferens.

Thursday, November 20, 2014

Flygplan! Fast inte med stryknin

Gåtan har fått sin lösning. Min hjärna måste ha blandat ihop bokomslaget till En dos stryknin med bokomslaget till Högt vatten (pocketutgåvorna från ca 80-tal). Båda är pusseldeckare skrivna av Agatha Christie, men det var den senare som hade flygplan på omslaget:
De små grå cellerna är inte i poirotsk ordning, det är de inte.

Wednesday, November 19, 2014

Galen tonåring, döende pappa

Iain Banks dog förra året i cancer, men innan dess hann han skriva klart The quarry (Stenbrottet) som handlar om en man som håller på att dö i cancer.

Liksom i Banks mest kända roman, Getingfabriken är huvudpersonen en ganska störd tonåring. Han har sannolikt Aspergers, i alla fall avsevärda problem med det sociala. Hans pappa, en övervintrad hippie i fyrtiofemårsåldern, har inte många månader kvar att leva. Pappans vänner från studenttiden kommer och hälsar på en helg för att på ett obekvämt sätt ta farväl.

Fast... det visar sig att de inte bara är där för att ses en sista gång utan också för att leta efter en mycket pinsam videofilm som den döende mannen har suttit på under alla år och som skulle kunna sabotera samtligas karriärer om den kom ut.

Det är en utmärkt bok! Så hemsk och sorglig-rolig och med så pricksäkra beskrivningar av hur människor inte klarar av att umgås med varandra.

Monday, November 17, 2014

Dystopier och jordens undergång

Lyrans tematrio den här gången är: dystopier, apokalypser och jordens undergång.

Jag har inte läst någon av alla zombieböckerna som kommit på sistone så jag håller mig som vanligt till genren "klassiker och udda" som är lite av min paradgren.

Bäst av alla jordens-undergång-böcker är naturligtvis Harry Martinsons Aniara. Jorden är så trasig och kärnvapenkrigsskadad att all befolkning evakueras. Rymdskeppet Aniara kommer ur kurs och seglar obönhörligen långsamt ut i universums kalla tomhet. Människorna ombord driver maktlöst mot ingenting. En fantastisk bok! På vers, ett riktigt konststycke.

Nyligen läste jag också innan-katastrofen-novellen Nightfall av Isaac Asimov. På en planet långt bort blir det bara "natt" var tvåtusende år så mänskligheten glömmer varje gång bort vad mörkret är och får panik när solförmörkelsen väl inträffar. De får väldigt mycket panik... Asimovs sci-fi-novell är mycket läsvärd och flerbottnad.

Och så skulle jag nog vilja hävda att Jonathan Swifts Gullivers resor passar in här. Det är inte en gullig barnbok med lilliputtar, å nej. Det är en förskräcklig reseberättelse om främmande världar, den ena värre än den andra. En allegori över mänsklighetens alla fel och brister. Jag känner ofta stark frändskap med misantropen Swift, det gör jag.

Hustvedt: eländes sömnpiller

Siri Hustvedt är inte en favoritförfattare.

Speciellt inte efter urtråkiga drapan The blazing world. Eller som den hade hetat om jag hade bestämt titeln: The bla-ha world of pretentious besserwissership.

Storyn verkade ju lovande: äldre kvinnlig konstnär inser att hennes verk aldrig tas på allvar och iscensätter en kupp där hon låter en snygg ung man vara frontfigur för en ny installation som egentligen är gjord av henne. Installationen blir en succé, vilket avslöjar sexismen i konstbranschen.

Problemen är följande:

1) Stilen. Boken är skriven i form av en torr och pretentiös reportagebok med "utdrag ur dagböcker" blandat med "redigerade intervjuer". Precis lika tråkigt och tungläst som det låter.

2) Intrigen. Det händer nämligen... inget mer än det som redan berättats i baksidestexten. Ett tag hintas det att konstnären gjort något lite mer spektakulärt och jag läser ut eländet bara för att få veta om det verkligen blir så. Men nej.

3) Tramset. Om bisarrt new-age-svärmeri bidrar till att föra handlingen framåt så javisst. Om inte - redigera bort dumheterna.

En tråkig, tråkig bok som inte ens blir intressant av det feministiska budskapet.

Sunday, November 16, 2014

Precis här...

...ska jag sitta med en bokhög i sommar.
I vårt alldeles egna, nyinköpta lilla torp.

Saturday, November 15, 2014

Inga flygplan

...nej, det är mycket riktigt inga flygplan på omslaget till En dos stryknin. Jag vet inte varför min hjärna har den här felkopplingen.

Men jag tänker att nu när jag satt tankarna på pränt kanske denna lilla minnesbugg kan raderas för alltid.

Friday, November 14, 2014

Läs Jasper Fforde!

Annika fredagsfrågar idag efter kända böcker som skrivits om ur en annan karaktärs perspektiv - fan fiction på hög nivå, skulle en kanske kunna säga.

Jag har ett "vanligt" exempel: P. D. James, När döden kom till Pemberley. En deckare fast som utspelar sig i en fortsättning på Jane Austens Stolthet och fördom. Fantastiskt för alla fans! Möjligen lite småtrist för er andra.

Och så har jag ett extraordinärt exempel: Jasper Ffordes serie om litteraturdetektiven Thursday Next. Den första boken heter The Jane Eyre affair, och det är den mest svindlande underbara bokserie för boknördar jag hittills stött på. Den berättar alla kända böcker ur väldigt oväntade perspektiv, nämligen innifrån. Det är intensivt, så läs inte flera böcker i serien direkt efter varandra...

Thursday, November 13, 2014

I skuggan av Uwe Timms bror

Uwe Timm är den tyske författaren bakom bl.a. storsuccén Upptäckten av currywursten. Han har också skrivit en slags grubblande memoarbok om sin bror, den 16 år äldre idolen som dog vid ryska fronten under andra världskriget.

Timm läser broderns dagbok från fronten och breven hem och han försöker begripa hur brorsan tänkte och hur helt normala unga män som han kunde drivas in i kriget så okritiskt och entusiastiskt.

Dessutom mycket öppet och personligt om hur familjen efteråt försökte värja sig mot den kollektiva skulden efter kriget. Till exempel hur de betonade för alla att sonen varit i Waffen-SS, inte i det SS som vaktade koncentrationslägren. Och därför var det okej.

Fast att ingenting egentligen alls var okej. Men de måste leva vidare med det ändå.

Så väldigt intressant! Och svårt att riktigt fatta. Timm själv skriver att han inte skulle kunnat skriva den här boken förrän nu, 70 år senare. Sådan känsloladdning har ämnet.

Boken heter I skuggan av min bror. Läs den!

Wednesday, November 12, 2014

Mindfulness enligt Sartre

Gills Jean-Paul Sartre bland nobelpristagarna? Jag tycker det, han vann ju priset även om han sedan vägrade ta emot det.

Så nu har jag läst hans något märkliga lilla roman Äcklet. Det är en idébok, bygger på beskrivningar och inre monolog snarare än på handling.

Det handlar om en uppenbart psykiskt sjuk ung man som känner efter alldeles för mycket. Ja, han känner efter så mycket och försöker ta in alla detaljer i varje ögonblick att han blir äcklad av  både tillvaron och sig själv. Sartre höjer, utan att veta det, ett varnande finger: detta är vad som händer om "mindfulness" går för långt!

Allt går på tok för huvudpersonen: hälsan, kärleken och författarskapet.

Läsvärt? Visst. Eller kanske snarare lite tröttsamt.

Tuesday, November 11, 2014

En sjuklig tematrio

Lyran har idag valt ett tema som passar den mörka och jobbiga novembertiden: sjukdomar.

Först tänkte jag tipsa om underbara Audrey Niffeneggers Tidsresenärens hustru men jag är inte säker på att huvudpersonens dysfunktionella relation till tiden verkligen är en sjukdom, jag lutar åt att det snarare är ett funktionshinder.

Så det får bli följande tre tips:

Sofi Oksanen, Stalins kossor, en otäckt detaljerad skildring av en ung flicka med bulimi. Om utanförskap och främlingsfientlighet och om ätstörningar som en reaktion på maktlöshet och hopplöshet.

Elsie Johansson, Kvinnan som mötte en hund, om en äldre ensam kvinna som drabbas av psykisk sjukdom och som långsamt faller ner i mörkret, utan det minsta sociala skyddsnät att landa i.

Fjodor Dostojevski, Idioten. Om den stackars Furst Mysjkin som har epilepsi och som därför utsätts för hån och förakt istället för omvårdnad och empati. Jag älskar ryska klassiker och den här är dessutom lite speciell eftersom det är Dostojevskis hemliga självbiografi. Min Tassahund är också epileptiker men idag har vetenskapen tack och lov gått framåt och det finns både mediciner och stor förståelse. Till och med för hundar!

Krya på er, därute.

Monday, November 10, 2014

En dos stryknin, eller var det arsenik?

Så här är det: jag har dåligt minne vad gäller deckare i allmänhet, men i synnerhet när det kommer till Agatha Christies The mysterious affair at Styles (på svenska: En dos stryknin).

Den är en av de första Christie-deckarna jag läste och jag har läst den minst en fyra-fem gånger till under årens lopp. Men det är som en mental fallucka: jag kan inte komma ihåg vem som är mördaren. Jag har till och med svårt att komma ihåg vad den handlar om, jag brukar ha för mig att det är något om flygplan. Eller att det åtminstone fanns flygplan på framsidan av pocketutgåvan i mammas bokhylla.

Ursäkta, flygplan? Varför skulle det finnas flygplan på omslaget?  Undrar nu något inbitet Christie-fan. Med rätta.

För nu har jag läst om boken igen, blivit överraskad igen, samt kommit fram till: det finns inga förbaskade flygplan i boken. Mina små grå celler är i tydlig oordning.

Däremot mindes jag rätt att just En dos stryknin är en av Christies roligare. En mästare i ironi! Poirot driver med den stackars Hastings (som blir klokare i de senare böckerna) så det står härliga till. "Vi måste vara så intelligenta att de inte tror att vi är intelligenta alls. Och där kommer du vara till stor hjälp", säger Poirot till Hastings - som inte förstår piken utan blir glad för "komplimangen".

Vem som var mördaren? Ingen aning...

Sunday, November 9, 2014

På spaning efter den hatt som flytt

Gissa var jag är?

- Stadens namn rimmar på titeln till en av Peter Englunds mer kända böcker
- Stadens namn finns också i en boktitel av Slavenka Drakulic
- En prisbelönt serietecknad roman av Art Spiegelman utspelar sig delvis i staden och landet under en av landets mer olyckliga tider
- En av landets poeter fick nobelpriset 1996 (ja, jag har läst henne!)
Vi äter gott och spanar efter hattar och andra ledtrådar, vännen H och jag. Det är inte det minsta synd om oss.

Thursday, November 6, 2014

3x3: Nässlorna blomma

Jag har läst ut alla tre böcker som jag åtog mig i Pocketlovers "3x3-utmaning"!

Den sista var Harry Martinsons Nässlorna blomma som handlar om en liten pojke från en mycket fattig familj. Han säljs på sockenauktion när familjen faller sönder och flyttar sedan runt på olika gårdar som någon slags billig hushållsslav. Tänk att Sverige var så fattigt för bara ett par generationer sedan. Det sätter saker och ting i perspektiv. Idag tar vi all vår vardagslyx och höga levnadsstandard för given.

Martinson skriver enkelt och rakt på sak och det naiva barnperspektivet gör texten lättläst och ganska känslig.

En klassiker? Visst!

Wednesday, November 5, 2014

Näst sista drakfantasyn

Så här tänker jag mig att det gick till:

Dataspelsprogrammeraren Naomi Novik fick en briljant idé. "En bok om en smart drake under Napoleonkrigen - det blir ju jätteintressant!"

Och så skrev hon den mycket underhållande och spännande fantasyromanen Téméraire.

Boken blev en liten succé, det vill säga lite större än vad serier i fantasygenren ofta blir. Eftersom huvudpersonen är en drake av alldeles särskild kaliber.

"Så roligt!" Tänkte Naomi Novik. "Det här gjorde underverk för min plånbok. Jag har visserligen slut på geniala och originella idéer, men om jag skriver åtta likadana böcker till så borde jag ha pensionen tryggad."

Sagt och gjort, hon började massproducera böcker om den smarta draken Téméraire. Bok nummer två i serien var fortfarande lite intressant och spännande, bok nummer tre var lite mindre spännande och så vidare i sjunkande läsvärdhetsgrad.

Och ändå sitter jag och en massa andra lättlurade typer och köper bok efter bok i serien, med löfte om att bok nio nästa år verkligen kommer att bli den sista, och bara för att vi är så väldigt förtjusta i draken det handlar om.

Ka-tching!

Tuesday, November 4, 2014

Tematrio: pappor

Lyrans tematrio denna vecka gäller farsor, fäder och pappor.

Jag har tre böcker på förslag (förlåt, jag ljuger, det är många fler):

1. Den trasiga pappan
Thomas Bannerhed fick Augustpriset för romanen Korparna där en pojke på leriga landsbygden oroar sig för sin far som drabbats av psykisk sjukdom och vacklar just vid kollapsens rand. Ledsamt och sårigt och en hel del om fågelskådning också.

2. Den tyranniske fadern
I Barbara Kingsolvers tegelsten Poisonwood bible släpar en galen missionär med sin fru och sina döttrar till Kongo strax innan självständigheten. Han är en fundamentalist av det mest brinnande slaget och hotar både den tilltänkta församlingen och den egna familjen med helvetet i tid och otid. Han lyssnar inte till någon, han tar gärna till våld, han är familjens envåldshärskare och hade det inte varit för att mamman till slut slår sig fri hade alla döttrarna strukit med på kuppen.

Bonusexempel: Chimamanda Ngozi Adichie, Lila hibiskus. På temat fundamentalistiskt kristna fäder som i religionens namn torterar sina barn.

Bonusexempel 2: Roger Martin du Gard, Les Thibaults. Dito.

(När jag tänker efter är litteraturhistorien smäckfull av den här typen av tyrannpappor! Så deppigt. Låt oss gå över till en trevligare kategori).

3. Pappan som faktiskt är en riktig förälder
Tack och lov finns det också strålande böcker om moderna, duktiga fäder som tar sin föräldraroll på allvar. En av de finaste jag läst på sistone är Gold av Chris Cleave. En pappa (och en mamma och en bonusmamma) kämpar för att ge sin mycket sjuka dotter ett rimligt liv. De planerar sitt liv i detalj för att klara både leukemin och sina respektive karriärer som elitcyklister. En jättefin pappaskildring som jag hoppas blir allt vanligare i takt med att de manliga kompetenta föräldrarna blir fler än de rabiata hustyrannerna och de omogna barn-männen.

Bonusexempel: Tove Jansson, Pappan och havet. Även om han sannerligen inte bidrar med hälften av föräldraarbetet så är Muminpappan i alla fall en vänlig själ som bryr sig om sina telningar.

Tusan, jag har massor med fler exempel med andra slags pappor, till exempel det här och det här och det här och det här, det borde kanske ha varit en tematio istället...

Monday, November 3, 2014

Om du fick oändligt antal chanser...

Kate Atkinson, Life after life är lite klurig att sammanfatta - kanske någonting så här: Ursula Todds föds år 1910 och dör 1910, 1918, 1926, 1933, 1939 och ganska många andra år.

Det är en "tänk om..."-historia där läsaren får följa Ursula genom livet, eller ska vi säga liven. Varje gång hon dör så tas historien om från en punkt där något hade kunnat göras annorlunda så att Ursula hade överlevt det hela. En massa parallellhistorier om hur det hade kunnat gå, genom första världskriget, spanska flunsan, andra världskriget, och så vidare.

Men den mest intressanta tvisten är att Ursula faktiskt minns lite, lite från varje tidigare liv och alltså kan börja sätta ihop pusslet till en större historia. Tills dess att hon börjar fundera på om hon inte kan ändra historiens gång, nu när hon anar saker om den framtid hon redan upplevt.

Det är lite tillkrånglat och vissa delar är misstänkt anakronistiska, men boken är definitivt läsvärd. Jag var främst fascinerad av alla scener med London under Blitzen, jag har vetat så lite om det men den här boken är full med levande detaljer.

Låter kanske svårare än det är - ge Atkinson en chans!

Saturday, November 1, 2014

Är du grym?

Det där med språkutveckling. Det är svårt.

Jag är med på att ord över tid kan få ny betydelse och att det är okej. Men viss felanvändning av ord är rent ut sagt intelligensbefriad.

Till exempel oskicket med ordet "grym".

Grym betyder "ondskeful, illvillig, empatilös, som orsakar smärta och lidande". Inte "cool, duktig, bra".

Kommer framtidens läsare tro att Tengil och Riddar Kato bara var schyssta snubbar?

Friday, October 31, 2014

Webbtips

Fredag! Det firar vi med ett par länktips för boknördar:

Runebergprojektet - digitaliserar gammal klassisk nordisk litteratur. Gratis nerladdning av de mest obskyra underbara gamla verk.

Litteraturbanken - gör detsamma fast med fokus på svenska klassiker.

Gutenbergsprojektet - gör internationella klassiker tillgängliga i e-format. I tusental och åter tusental.

Trevlig helg!

Thursday, October 30, 2014

Fördelarna med en kollaps

Jonathan Tropper skriver böcker som är sorglig-roliga och som handlar om trasiga familjer och känslomässigt dysfunktionella män som försöker finna sin plats i en modern värld.

Så också i Fördelarna med en kollaps. En sunkig, avdankad trummis har svårt att gå vidare trots att det gått nästan tio år sedan skilsmässan. Och nu ska ex-frun gifta om sig med en äckligt framgångsrik snubbe. Dessutom är den knappt vuxna dottern, som han har varit en usel far till, på smällen. Och som grädde på moset får han en hjärtattack och en dödsdom. Vad göra med den lilla tid som är kvar?

Huvudpersonen är ännu en av alla dessa typiska bortskämda barn-män som aldrig behövt ta något ansvar och som aldrig blivit emotionellt mogna. Något som väl inte var något större problem förr i tiden (inte för dem själva alltså) men som blir ett rejält handikapp i en ny tid där kvinnor inte längre tar vilken skit som helst och där grundläggande krav ställs även på manliga föräldrar.

Den här boken är lite mer åt sorglig-hållet än tidigare titeln Sju jävligt långa dagar. Men lättläst. Dessutom intressant med böcker som benar i mansroller idag.

Wednesday, October 29, 2014

Klassiker och läskiga sagor

Amazon tycks ha en ganska klar bild av mig som stofil: de här böckerna ville de "tipsa om" i senaste reklammejlet.
Härliga klassiker! Men hallå, jag läser faktiskt nya böcker också. Om jag inte missminner mig var det senaste jag beställde hem en färgglad kattdeckare och en fantasyroman om en stridsdrake.

Och så känner jag mig nästan lite stött över att Amazon har mage att tro att jag inte skulle ha läst de där historiska guldkornen än.

Nästan mer stött över det än över att de fortsätter skicka reklam trots att jag regelbundet klickar på "unsubscribe all newsletters", faktiskt.

Tuesday, October 28, 2014

Tre rysliga rysare

Förra året när Lyran hade Allhelgonatema i trion tipsade jag om Roald Dahl, John Ajvide Lindqvist och Edgar Allan Poe.

I år får det bli tre andra klassiker:

Selma Lagerlöfs spökhistoria Herr Arnes penningar lyssnade vi på i radioteaterformat ur SRs öppna arkiv i somras. Ett mycket våldsamt gäng rånar och slår ihjäl Herr Arne och hela hans familj. Men en flicka överlever och hon får hjälp av sin mördade fostersyster för att hämnas banditerna, efter diverse förvecklingar. Spännande!

I Oscar Wildes Porträttet av Dorian Gray säljer en ung dandy sin själ i utbyte mot ett vackert utseende. Han själv förblir ung och hans målade porträtt åldras istället... Men säg den pakt med hin som inte har en lurig hake.

Och så tar vi en Poe till, ja det gör vi! Den oslagna skräckmästaren. Ett av mina tidigaste Poe-minnen är novellen Grodan om en dvärg som misshandlas och förnedras vid hovet. Men hämnden blir gruvlig... och ganska invecklad, det har med orangutangdräkter och kedjor att göra. Resten får du läsa dig till själv.

Bu!

Monday, October 27, 2014

Morantologi

Caitlin Moran, min feministiska husgud, har också gett ut en samling av sina bästa kåserier och krönikor: Morantologi. Inte riktigt lika klockrent som Konsten att vara kvinna men fortfarande rått, självironiskt och fruktansvärt roligt.

Om någon förresten missat Morans svordomsosande beskrivning av hur hon skrev en låttext till Abba-Benny ur förra säsongens Babel på SVT, så finns den här, tyvärr i nerkortad version.

Saturday, October 25, 2014

Sisterhood of the World Bloggers Award

Jag blev nominerad till Sisterhood of the World Bloggers Award av bokbloggen Mias bokhörna - stort tack för det!

I korthet är det ett slags kedjebrev för bloggar där den som nominerats får ett antal frågor, svarar på dem och i sin tur nominerar några nya bloggar hon följer och gillar och ställer frågor i sin tur till dem, som svarar på sin blogg och sedan nominerar några nya bloggar... ja, ni fattar. Jag klistrar in "reglerna" längst ner.

Mia frågade så här:

1. Är du samlare av böcker eller ger du bort/annat alternativ, när du läst dem?
-> Jag har ekorrtendenser, ja. Fast nu ska vi flytta till mindre och då håller jag faktiskt på att rensa ut böckerna jag ogillar och ska ge dem till lokala Röda Korsets secondhandbutik.
2. Brukar du äta eller dricka något när du läser?
-> Te! Och choklad om det finns. Eller kakor. Eller en frukt. Men helst choklad (rumstempererad).
3. Vilken är din favoritläsplats?
-> Soffan, fast oftare läser jag i sängen just innan godnattdags.
4. Vad fastnar du för vid bokinköp?
-> Böcker? Helst om de har en lite bisarr framtoning.
5. Vilken är din favoritgenre?
-> Absurda och skruvade böcker, klassiker samt allt som är välskrivet.
6. Vad ska du läsa i jul?
-> Jag tänkte passa på att klämma Derek Walcott när jag kommer hem till Sverige och kan låna honom på bibblan i svensk översättning (han är på checklistan över nobelpristagarförfattare jag tänkte läsa i år).
7. Vad önskar du för bok/böcker i julklapp?
-> På förekommen anledning skulle handböcker om trädgårdsskötsel sitta fint.
8. Vilken årstid är bäst för läsning?
-> Sommar, vinter, vår samt höst.
9. Vad är skräplitteratur för dig?
-> Sexistisk fördumningslitteratur och alla hafsverk som tycks ha skrivits för att de går att sälja snarare än för kärleken till orden.
10. Vilken bok rekommenderar du att alla ska läsa?
-> Charlotte Brontë, Jane Eyre. Det är den kompletta romanen, den har allt. Och den är jättebra.

Jag skulle vilja nominera följande, väldigt olika, bloggar som jag följer och gillar:

Feministbiblioteket, en väldigt intressant bokblogg som verkligen tar det där med litteratur på allvar.

Life by Manda som handlar om katter, pyssel, trädgårdsfix och att komma igen med träning efter diverse skador. (Önskemål: mer kattbilder!)

Fnork - jourhavande paragrafryttare, en av de roligaste bloggarna jag vet i all sin enkelhet. Om husdjur med mycket personlighet och en hel del om vägsäkerhet också.

Kameläventyret, som jag snubblade in på av en slump via Fnorkbloggens föregångare. Helt oemotståndligt: det är en blogg med många foton på riktiga kameler! Det är sant. De bor någonstans i Sverige och gör jättetuffa saker och har fantastisk kamelull och kan ninjatricks.

För skojs skull - träning för att det är roligt, som handlar om väldigt imponerande friluftsäventyr och om hur en förbereder sig för att klara simning över engelska kanalen.

Jag skulle vilja fråga er följande, om ni har lust att svara:
- Hur kom det sig att du började blogga?
- Var det självklart vad du skulle blogga om eller växte det fram gradvis?
- Hur många andra bloggar följer du själv, mellan tummen och pekfingret?
- Berättar du för folk IRL att du bloggar? Alltså, puffar du för bloggen även utanför internet?
- Om du skulle vara en fiktiv litterär karaktär, vem skulle du då vara?

Ha en fin helg!
/Sanna

---
Sisterhood of the World Bloggers Award: Rules
(01) Thank the blogger who nominated you and link back to their site.
(02) Put the award logo on your site.
(03) Answer the questions the tagger has given you.
(04) Nominate ten people, and
(05) Make up ten new questions for those people to answer.

Friday, October 24, 2014

Bästa presentboken: What if?

Har du ibland svårt att komma på en bra present till någon? Problemet är löst!

Ge vederbörande Randall Munroes alldeles geniala bok What if? Serious scientific answers to absurd hypothetical questions.

Munroe driver den fantastiska bloggen med samma namn, samt ritar en nördig tecknad serie med många naturvetarskämt.

Några av de bästa bloggfrågorna har alltså satts ihop till en bok och den boken tycker jag ni alla ska köpa en kartong av, att ha att ge bort till alla de där som är så svåra att köpa en bok till. Om en människa har det minsta uns nyfikenhet i kroppen, då är detta en bra present till henom.

Munroe besvarar märkliga frågor som folk skickar in, t.ex. "från vilken höjd måste man släppa en köttbit för att den ska vara färdigstekt när den landar" eller "vad skulle hända om jorden slutar snurra" eller "hur många legobitar skulle behövas för att bygga en bilbro från London till New York". Dessa frågor besvaras utförligt och vetenskapligt, illustrerat med skojiga streckgubbar. Lättläst OCH lärorikt! Och alldeles, alldeles galet. Den som inte tycker fysik och kemi är spännande efter att läst några små kapitel i den här boken, den är immun mot kunskap.

Thursday, October 23, 2014

I en värld utan natt

Den gula huliganens pappa försåg mig med Isaac Asimovs klassiska sci-fi-novell Nightfall från 1941. Vilket påminde mig om att jag borde läsa mer science fiction, det är ju jätteroligt (de av kvalitet, vill säga).

Nightfall handlar om en planet långt borta. Den har sex solar vilket gör att det i princip alltid är fullt dagsljus. Människorna har därför inte behövt uppfinna saker som ljus eller lampor och deras allra största skräck är mörkret eftersom de inte känner till det.

Endast en gång var 2500e år infaller en ca 18 timmar lång solförmörkelse. Varje gång det händer går mänskligheten bärsärk och eldar upp allt som finns inom räckhåll i ett förtvivlat försök att skapa ljus. När novellen börjar är det precis dags för nästa solförmörkelse - astronomerna har den här gången lyckats förutspå den men ingen tror på dem och paniken blir total...

Jag gillade den här novellen! Temat är intressant, beskrivningen av klaustrofobin hos den som första gången upplever mörker är övertygande, och den apokalyptiska stämningen medryckande. Dessutom måste jag ju, särskilt som sambo med en astronom, uppskatta meningar som den här:
"Astronomers were queer ducks but Aton was the queerduckiest of them all"
Ordet "queerduckiest" måste jag börja använda i vardagslag, känner jag.

Wednesday, October 22, 2014

Hallå, militären!

...har ni provat att ringa thrillerförfattaren Tom Clancy?

 Han verkade ju ha ett par goda idéer om hur en effektiv u-båtsjakt skulle kunna bedrivas.

Kattdeckare: Pawing through the past

En hänsynslös seriemördare härjar på en klassåterträff. En efter en droppar klassens "coola killar" av. Vad gjorde de egentligen under gymnasiet som får någon att vilja hämnas tjugo år senare? Det krävs två katter och en hund för att lösa mysteriet.

Rita Mae Brown och Sneaky Pie Brown skriver den färgglada mysdeckarserien om katten Mrs Murphy som löser mordfall i en småstad i Virginia, USA.

Trevliga, bitvis småskojiga, mycket lättlästa. Ett tidsfördriv snarare än något verkligt spännande och intellektuellt. Men det är en katt som är detektiv... Bara en sån sak!

Tuesday, October 21, 2014

Tematrio: prisvinnare

Lyran tar rygg på Augustpriset och efterlyser tre tips på tema "prisvinnare".

Här kommer tre olika vinnare av tre olika pris:

Sofi Oksanen är ett geni, därför är det inte konstigt att hon fick Nordiska rådets litteraturpris 2010. Hon kommer att få Nobelpriset en dag också, annars är världen upp-och-ner. Läs Utrensning. Och När duvorna försvann. Och Stalins kossor. Äsch, läs allt av Sofi Oksanen, vetja.

Jag gillade också förra årets Augustprisvinnare, Lena Anderssons Egenmäktigt förfarande. Kanske inte någon större överraskning eftersom jag ofta nämner på den här bloggen att Andersson är Sveriges enda intellektuella gigant.

Och så prisernas pris, Nobelpriset. Om du inte har läst Herta Müllers Hjärtdjur så gå genast till biblioteket och skaffa hem ett exemplar. Müller skriver liksom både korthugget och känslovarmt på samma gång, jag kan inte beskriva det men jag var alldeles betagen när jag läste henne första gången.

Grattis alla vinnare!

Monday, October 20, 2014

3x3: Efterskörd

Victoria Benedictssons mest kända verk är väl Pengar och Fru Marianne, båda mycket läsvärda romaner. Från Litteraturbanken laddade jag nu ner hennes textsamling Efterskörd och läste till bloggutmaningen "Tre på tre".

Efterskörd består av ett par små noveller, några kåserier om Benedictssons resor och vardagsliv samt två dramer för scenen. En rolig blandning! Lite kärlekstrassel, lite poetiska betraktelser, lite vass udd riktad åt illojala läsare, lite humor och lite feminism.

Till exempel novellen Siffror om en societetsfest där två firade kulturpersonligheter ställer det fina folket till svars för sin hycklande inställning till kulturutövarna... En författare har nyligen begått självmord på grund av sin ekonomiska situation - författarskapet bar inte ekonomiskt. Festdeltagarna kommenterar att de ju inte kunde tänkas köpa de dyra böckerna, men skryter samtidigt om att de alla skickade ännu dyrare kransar till författarens begravning... Det är ju så dags då, kommenterar novellens hjältar. Hela berättelsen är en ironisk och ganska svidande kommentar, möjligen bygger den på någon sann händelse men den känner jag i så fall inte till.

Saturday, October 18, 2014

Lättspoilade böcker

Annikas fredagsfråga handlar om böcker med stor spoilersårbarhet: vilka böcker ska en veta så lite som möjligt om innan läsningen?

Jag har två exempel:
  • Iain Banks, Getingfabriken. En bok som är väldigt svår att berätta något om utan att sabotera för nästa läsare. Möjligen bör presumtiva läsare veta att den är jättejättehemsk, så att den som är känslig kan välja en snällare bok eller se till att ha någon att hålla i handen.
  • Chris Cleave, The other hand. Här finns en massa vändningar i intrigen och det blir svårt att summera utan att ge bort för mycket av spänningen. Men det är en mycket läsvärd bok. Bland annat om det inhumana europeiska asylmottagandet. Läs den!

Friday, October 17, 2014

Fiktiva bokklubben: Something rotten

- Nej vet du vad! Miss Marple dängde handväskan i bordet så att tekopparna tog ett skutt.
- Jo, så är det! Hermione stirrade stint tillbaka.

Miss Marple hade en oroande mörkröd färg i ansiktet och Muminmamman och jag tittade nervöst på varandra. Nog för att vår fiktiva bokklubb brukar vara livlig, men den här tog priset. Och alltihopa handlade, förvånansvärt nog, om ett sportbråk.

Vi hade just läst ut fjärde boken i Jasper Ffordes absurda serie om litteraturdetektiven Thursday Next: Something rotten. I vilken Next råkar ut för en välvillig yrkesmördare, en Hamlet i kris och en fiktiv politiker som låtsas vara verklig och som siktar på att bli Englands diktator inom en snar framtid.

Det finns bara ett sätt att stoppa den politiska krisen - att Thursday Next leder sitt lokala krocketlag till seger i den stora titelmatchen mot diktatorkandidatens sponsrade och fulspelande team.

Och det var här någonstans som det nästan utbröt handgemäng på Muminhusets veranda.

- Quidditch är den största litterära sporten genom tiderna! Vrålade Hermione med kakgaffeln vilt viftandes.
- Dumheter och åter dumheter. Moderna påfund! Krocket och cricket, det är de enda hedervärda sporterna. Min Christie skrev bara om kvalitetsidrott, kontrade Miss Marple så löständerna klapprade.
- Ha! Krocket är en tantsport!

Muminmamman försökte medla medan hon skopade upp bitar av den kringskvätta päronkakan:
- Men Hermione, den krocket som spelas i Ffordes bok är väl ändå väldigt spännande? Med neanderthalare och en mordisk minotaur i bakgrunden och allt.
- Men de flyger i alla fall inte, muttrade Hermione och blängde på Miss Marple.

Just flyga är faktiskt det enda de inte gör i den här boken, i övrigt finns det inga som helst gränser för Ffordes fantastiska fantasivärld. Vansinnigt roligt för den nördige och actionspäckat och fartfyllt så det räcker för två. Glöm inte att spänna fast säkerhetsbältet.

Thursday, October 16, 2014

Var det bra så?

Lena Andersson är en av mina intellektuella idoler. Hon är en av få svenska debattörer som verkar tänka själv, helt oberoende av andra, och göra egna bedömningar utifrån rationella och inte känslomässiga kriterier. Hon är helt enkelt enastående.

Det betyder inte att jag håller med henne i allt, men jag är vanvettigt imponerad av det tankearbete hon visar upp i sina krönikor.

Med hennes romaner är det lite annorlunda, där skruvar hon gärna berättelser ett varv för att få fram extrema skildringar som ska sätta ljus på den ena eller andra frågan. Lilla romanen Var det bra så? behandlar den svenska ängsligheten. Eller mer exakt: den svenska rädslan att bli kallad rasist. Detta är i grunden en bra egenskap! Den innebär ju att de allra flesta av oss är överens om att rasism är ett otyg vi inte vill ha inom våra gränser. Men ängsligheten kan också leda till att det blir tokigt trots de goda intentionerna.

I Var det bra så? satiriserar Andersson över ett krackelerande miljonprogramsområde med en mycket dysfunktionell skola där de välvilliga lärarna gör samtliga elever en björntjänst genom föga genomtänkt "positiv särbehandling" och genom att blunda för verkliga problem.

Inte briljant, men kärnfull på Lena Anderssons typiska vis. Och om ett svårt men intressant ämne.

Wednesday, October 15, 2014

Mustaschcykel

Jo, jag nämnde ju häromdagen mitt holländska favoritord: bromfiets = brumcykel = moped.

Ett närbesläktat och lika roligt holländskt ord är snorfiets. Enligt google translate: mustaschcykel.

Mustaschcykel?

Det är också en moppe, nämligen de som kallas "klass II-moped" i Sverige - den mindre kraftfulla gamla mopedtypen som numera får gå i högst 25 km/h. Till skillnad från de nya fina EU-mopparna som får köra 45 km/h men som i gengäld har högre säkerhetskrav på både moped och förare.

Jag älskar den logiska holländskan. En cykel, en mustaschcykel, en brumcykel, en motorcykel. I den ordningen. Det är ju alldeles självklart!

Tuesday, October 14, 2014

Är detta en tematrio?

Lyrans tematrio är: titlar med frågetecken i?

Som av en slump har jag nyligen läst just ett par böcker med titeln i frågeform, först Lena Anderssons Var det bra så? Om hyckleriet kring svenska miljonprogramsområden. Jag är ett stort Lena Andersson-fan, även om just den här kortromanen kanske inte var hennes allra bästa. Men ändå.

Därefter läste jag en av de allra roligaste böckerna hittills i år - en nördhimmel! Randall Munroes What if? ger fullt seriösa svar på de mest bisarra frågor. Munroe är fysiker och drar sig inte för att göra ordentlig forskning för att kunna ge pedagogiska svar på frågor av typen "vad skulle hända om någon drog ur en propp i havet och allt vatten rann ut?" Obs att en inte alls behöver vara naturvetare själv för att förstå vad Munroe pratar om, allt är nämligen mycket enkelt förklarat.

Det sista tipset idag blir Agatha Christie, för det avrundade jag med förra veckan också så det känns som en tradition nu. Varför bad de inte Evans? är ett sött mysterium där två ungdomar sköter detektivarbetet. En man hittas döende - just mördad. Han hinner precis mumla en ledtråd till mördarens identitet men det krävs ordentligt pusselläggande innan gåtan får sin lösning. Åh Agatha Christie, vad vore världen utan dig?

Monday, October 13, 2014

En bok som SD skulle hata: Jag, En

David Levithan har skrivit en bok som jag skulle vilja sätta i händerna på varenda tonåring: Jag, En. En strålande liten roman som dessutom har ett klockrent HBTQ-perspektiv.

Det handlar om "En", en person med det opraktiska handikappet att hen vaknar upp varje morgon i en ny persons kropp. I ett dygn lever hen i den lånade kroppen och ser det liv som värdmänniskan lever. Det kan vara en kille eller tjej, tjock eller smal, svart eller vit.

Men så en dag händer det: "En" blir kär i värdpersonens flickvän! Hur göra för att få henne att förstå situationen och kan hon i sin tur bli kär i en person som varje dag kommer i en ny kropp?

En mycket annorlunda historia. Läs den!

---
Jag vill tacka språkevolutionen och Svenska Akademin för det praktiska ordet hen, utan vilket det här blogginlägget hade varit mycket klumpigare formulerat.

Friday, October 10, 2014

Fredagsfråga: komplexa karaktärer

Annikas bokblogg skickar fredagsfrågan: vem är den mest komplexa fiktiva karaktären du vet?

Jag skulle vilja slå ett slag för stridsdraken Téméraire ur Naomi Noviks bokserie.

Téméraire är en drake, men inte vilken drake som helst utan en särskilt jättefin kinesisk sort. Han läser Newtons Principia Mathematica som godnattläsning, han är bildad och intelligent och älskar poesi. Han är politiskt aktiv och en revolutionär förkämpe för drakars lika rättigheter. Han är en våldsamt blodtörstig krigsmaskin som längtar efter att få slå ihjäl den franska armén. Och han är jättekär i sin människokapten William Lawrence som han vaktar svartsjukt mot både folk och fä och som han tar hand om så ömsint som en hönsmamma.

Böckerna om Téméraire står på fantasyhyllan och hittills har följande titlar kommit ut:
His Majesty's dragon (Kapten Will och Téméraire finner varandra och drar i krig mot Napoleon)
Throne of Jade (Will och Téméraire åker till Kina samt krigar mot Napoleon)
Black powder wars (Will och Téméraire åker till Turkiet, får en egensinnig hondrake på halsen)
Empire of ivory (Will och Téméraire åker till Afrika)
Victory of eagles (Will och Téméraire är tillbaka i England men Napoleon är i farten igen)
Tongues of serpents (Will och Téméraire är i Australien)
Crucible of gold (Will och Téméraire är i Sydamerika)
Blood of tyrants (Will och Téméraire är i Japan men sen i Ryssland, ständigt denne Napoleon)

Första boken var genial! Men tyvärr tog själva storyn slut redan i bok två och resten av böckerna bygger bara på att Téméraire är en så sympatisk drake och så är de ju i olika världsdelar hela tiden och det ska väl föreställa handling antar jag.

En enkel förklaring till varför dödsstraff är dumt

Idag är det den internationella dagen mot dödsstraff. En fråga som inte har varit aktuell här i Sverige på länge. Inte förrän nu när vi plötsligt har ett öppet rasistiskt parti i riksdagen med ett flertal ledande partiföreträdare som på fullt allvar vill återinföra denna omoderna idé.

Jag har bara en sak att säga till dem: Båtsman.

Båtsman dömdes till döden för ett brott han inte begått. Hade domen verkställts hade det inte gått att göra ogjort när sanningen väl kom fram. Det hade varit för sent. Och fåren och kaninerna hade förblivit döda oavsett vilket.

Förnuftiga människor behöver inte mer förklaring än så.

Thursday, October 9, 2014

Nobelpriset 2014

Jaha, Patrick Modiano alltså. Har aldrig hört talas om honom. Men nu blir det alltså av att läsa honom och få del av "den minneskonst varmed han frammanat de ogripbaraste levnadsöden". Kanske på franska?

Wednesday, October 8, 2014

En bön för Owen Meany

John Irving är produktiv, han ger regelbundet ut en ny tjock roman.

Problemet är att de romaner som kommit på sistone inte har varit i närheten av att vara så bra som böckerna han skrev förr. Det sista riktigt bra han skrev var Änka i ett år som kom för sexton år sedan.

I ett anfall av nostalgi läste jag om En bön för Owen Meany från 1989. Och den är bra! Trots allt det religiösa i den.

Det handlar om en pojke i elvaårsåldern - han är kortväxt och har ett märkligt talfel och han är övertygad om att han är GUDS VERKTYG. Han har mycket bestämda idéer och massor med karisma, han sätter igång både förfärliga och turliga händelseförlopp. Men alla Owen Meanys till synes slumpmässiga infall har ett syfte och berättelsen knyter ihop alla trådarna på ett mycket stiligt sätt i en dramatisk slutscen.

När Irving skrev så här, då skrev han väldigt bra. Berättandet flyter som en vårbäck, det är levande och detaljrikt men aldrig tråkigt. Spänningen byggs upp steg för steg. Det är snyggt gjort.

Irving, sluta skriv! Eller vänta i alla fall med nästa bokprojekt tills du har en ny och bra idé för romanintrigen. Helst lika bra som idén med Owen Meany.

Tuesday, October 7, 2014

Tjur Ruset (sic!!)

Inför ett visst populärt terränglopp genom gyttja och träskmark förbereder sig folk på lite olika vis.

Vissa äter kolhydrater, tränar kondition och gör armhävningar.

Andra pysslar i timtal på gymmet för att få upp benstyrkan.

Somliga "vilar i form" och läser löptekniktips på nätet.

Och en del tar värvning i den urbana gerillagruppen Svenska Akademin - Revolutionära Fronten (SArf).
För övrigt vann vi nästan loppet, min syster och jag. I alla fall om en inte räknar de 1282 losers som hade mage att springa snabbare än vi.

Monday, October 6, 2014

Tematrio: prepositioner

Lyran har nu gått över till prepositioner. Undrar hur många Under det rosa täcket som kommer att dyka upp bland bloggtipsen den här gången?

Mitt första tips är Skära för sten av Abraham Verghese. Om två tvillingbröder i Etiopien - modern en indisk nunna, fadern en brittisk kirurg. De växer ifrån varandra och går skilda vägar men hänger ändå ihop... Ett familjeepos med lite annorlunda bakgrundskuliss! Mycket läsvärt.

En annan titel med preposition är An angel at my table, Janet Frames självbiografi. Frame är en nyzeeländsk variant av vår Moa Martinsson, hon skrev klassisk arbetarlitteratur ur kvinnoperspektiv. Samt gjorde mycket obehaglig bekantskap med femtiotalets inhumana psykvård. En otäck biografi i korthuggen, rakt-på-sak-stil.

Slutligen tänkte jag nämna en bubblare: Agatha Christie, Passenger to Frankfurt. De flesta tänker bara på Christie som författare av pusseldeckare, men hon skrev också en serie mycket skruvade spionromaner med absurd humor och många vändningar. Spännande men framför allt galna. I Passagerare till Frankfurt figurerar både ett bayerskt spökslott, Hitlers hemlige son och en mycket mystisk kvinna som söker skydd hos främlingar på flygplatser - eller?

Ps. Vad jag önskar att jag hade läst Marcel Proust. Då skulle jag ha tagit tillfället i akt och skrutit här.

Friday, October 3, 2014

Att planera sin läsning

Annikas bokblogg ställer fredagsfrågan: Planerar du vad du ska läsa och när och hur går du i så fall till väga?

En stor fråga som kräver ett metodiskt svar.

Steg 1: Att hitta något att läsa
Läsinspiration kan komma från många håll! När jag får bra tips som jag vill komma ihåg lägger jag dem i min gmail-kalender för det är praktiskt.

Steg 2: Att skaffa något att läsa
I teorin har jag alltså en fantastisk lista klar att bara börja beta av ifrån. Men en lista är ju bara en lista och den hjälper inte när det akuta lässuget sätter in.

Steg två är alltså att omvandla listan till en läshög.
...eller rättare sagt, att plötsligt råka ha en massa böcker i en läshög, vissa från den fina listan, andra som tillkommit på andra sätt. (Spindel är min kindle-platta)

Jag sätter aldrig in något oläst i bokhyllorna, det vill säga i princip allt som står i mina hyllor har jag faktiskt läst. I alla fall alla romaner, och i alla fall till minst hälften. Det som hamnar i min läshög blir alltid läst - om det inte är extraordinärt uselt, då hamnar det på halvlästa skäms-hyllan (det är böckerna som ska skämmas, inte jag!).

Steg 3: Men i vilken ordning?
Läshögen är däremot inte statisk. Dels måste den ibland sorteras om på grund av att "någon" har "råkat" skaffa hem fler böcker. Bokhögen måste vara maximalt blandad! Inte två av samma genre efter varandra, inte två tjocka eller två smala efter varandra, efter en gammal ska det komma en ny, och så vidare. Dels är vissa böcker tidsbegränsade och måste flyttas upp för att hinnas med - till exempel biblioteksböcker eller böcker till bokcirklarna. Eller böcker till olika bloggutmaningar.

Steg 4: Varje dag är en dag för en bok
Och sedan är det bara att bläddra på. Läs tills du somnar! Det är mitt motto.


Var det svar på frågan? (Vad var frågan nu igen? Hmm, undrar om det finns något intressant på Adlibris.)

Om skillnaden på adverb och prefix

Ok, nu tar vi det en gång till:

Ordet "jätte" är INTE ett fristående adverb eller adjektiv.

"Jätte-" kan däremot användas som prefix för att förstärka ett adverb eller adjektiv. Prefix betyder att det sitter PRECIS framför ett annat ord, UTAN mellanslag.

Det vill säga, det heter INTE "Karin åt jätte mycket torsk".
Det heter "Karin åt jättemycket torsk".

Det heter INTE "Filmen var jätte bra".
Det heter "Filmen var jättebra".

Varje gång någon särskriver "jättemycket" eller "jättestor" eller "jättebra" eller "jättefin" dör en pandabebis och två delfiner en jätteplågsam död.


Ps. Space Key Overshoot Day, det vill säga dagen där årets alla mellanslag förbrukats, passerades redan i augusti i år.

Thursday, October 2, 2014

Jag förbannar tidens flod

Om någon tycker att jag tjatat väldigt mycket om Per Pettersons Jeg forbanner tidens elv så är det en riktig iakttagelse.

Jag är nämligen oproportioneligt stolt över att ha läst en hel liten bok på norska. Dessutom tyckte jag mycket om boken.

Det handlar om en vuxen man vars mamma får ett allvarligt cancerbesked. Mamman åker hem till Danmark ett par dagar för något ouppklarat personligt och sonen följer efter henne. Genom tillbakablickar får vi veta att mamman och sonen också har haft en del trassel i relationen. Allt som mamman gav upp för hans skull, all utbildning de sett till att ge honom, kastade han bort för att gå med i kommunistpartiet och jobba på fabrik. Ett jobb som det visar sig att han inte fick på egna meriter utan för att hans pappa fixade det åt honom...

Men det intressanta i berättelsen är den säkra tonträffen i beskrivningen av det bortskämda barnets relation till mamman. Sonen kan inte sluta sätta sig själv först och ta mamman för given, inte ens när hon blivit sjuk och försöker åka bort för att få vara i fred. Sonen hittar mamman på stranden där hon sitter och ser ut över havet, istället för att fråga hur hon mår kläcker han ur sig "jag ska skiljas". Eller när de går till en närståendes grav tillsammans och sonen med enastående tondövhet säger "jag har huggit ner tallen på gården" för att få beröm. Det är så bra och trovärdigt berättat och det kliar i fingrarna att få örfila upp den där själviske barnrumpan.

Petterson fick Nordiska rådets litteraturpris 2009 för den här boken, och det var han väl värd.