Tuesday, December 31, 2013

Sammanfattning av 2013

Dags att summera läsåret 2013!

Jag läste 99 titlar under året, borde kanske ha klämt en hundrade men jag sysslar med Thomas Manns Bergtagen och den tar helt enkelt den tid den tar, det vill säga länge. Jag har läst mer i år än jag brukar. Det är helt och hållet bokbloggandets förtjänst - jag får så många intressanta boktips via andra bloggar och måste öka lästakten för att hinna med allt!

50 av de böcker jag läste under året skrevs av kvinnor och de flesta böcker jag läser är av svenska författare.


Jag läste 14 deckare och 20 som kan gå som feministlitteratur, de flesta tipsade via feministbiblioteket - kolla gärna där för bra idéer.

Det blev tio nobelpristagare men tre av dem hade jag läst förut så nu ligger jag efter i min plan att läsa alla nobelprisförfattare innan år 2018, får väl lägga på ett kol nästa år.

Mest läser jag på engelska, för det är lättast att få tag på, och på svenska för det är lättast att läsa. Ett par på tyska och franska blev det också.


Och så slutligen till det väsentliga:

Topp fem under 2013
1. Chimamanda Ngozie Adichie, Americanah
2. Alain Mabanckou, Imorgon fyller jag tjugo
3. Jasper Fforde, The Jane Eyre affair 
4. Philippe Claudel, Monsieur Linh och den lilla flickan
5. Margaret Atwood, Good bones

Och ett särskilt hedersomnämnande till Audrey Niffenegger för fantastiska lilla sagan Raven girl.

Botten fem under 2013
1. Ken Follett, Winter of the world
2. Hari Kunzru, Gods without men
3. Anatole France, Drottning gåsfot
4. Thomas Glavinic, Lisa
5. Arto Paasilinna, The year of the hare

Och ett särskilt vanhedersomnämnande av Rudolph Euckens värdelösa gubbsvammel Ethics and modern thought.

Monday, December 30, 2013

Murakami om systrar med sömnproblem

Till skillnad från usla författare som t.ex. Jean-Baptiste Baronian och David Grossman (curse you!) skriver genier som Haruki Murakami den ena toppenromanen efter den andra.

Jag gillar allt av Murakami. Allt! Och Efter mörkrets genombrott var inget undantag. Det är en mycket kort liten roman om två systrar. Den ena sover oavbrutet, den andra kan inte somna. Den vakna systern strövar runt i Tokyo nattetid och möter ett par udda existenser: en trombonspelare, ett brottarproffs och en traffickad kinesisk prostituerad.

Det är en väldigt fin liten berättelse, otäck ibland men mest väldigt finstämd och rar. De två systrarna måste hitta tillbaka till varandra. Om de gör det kan allt kanske ställas till rätta igen...

Saturday, December 28, 2013

Baronian - sämsta deckaren på mycket länge

Jag är inget fan av deckare.

Jag gillar vissa udda, knasiga eller gulliga deckare och jag gillar de gamla klassiska pusseldeckarna.

Men moderna deckare och polisromaner - nej tack.

Ändå läste jag Meurtre à Waterloo ("Mord i Waterloo") och det gjorde jag bara för att det var en belgisk mordgåta där morden skulle ske kring slagfältet där Napoleon förlorade. Där står ett museum och ett stort krigsmonument idag. Lite lokal läsning, tänkte jag.

Jag tänkte fel. Den var usel. Jean-Baptiste Baronian är en usel, usel författare. Mordgåtan var bisarr, uppenbar och intetsägande. Karaktärerna var dåliga stereotyper. Det hela skulle möjligen, möjligen kunna gå hem om det var en parodi på hela deckargenren - så är det tyvärr inte.

Restips: trots detta är Waterloo ett trevligt turistmål om man är lite historieintresserad och har vägarna förbi Belgien. Det är inte stort, en behöver inte stanna länge.

Friday, December 27, 2013

Raven girl - bästa sagan under 2013

Nu har jag äntligen läst Audrey Niffeneggers underbara lilla saga Raven girl. Det är knappt en novell, bara en liten liten sagoberättelse men den är underbar och vacker, kanske det bästa jag läst under 2013.

En brevbärare träffar en liten korp, de blir alldeles förälskade i varandra och på oklara vägar får de ett ägg med en liten flicka i. Men flickan känner sig som en korp fångad i människokropp och är mycket olycklig. Tills en dag...

Niffenegger är ett geni. Jag trodde det skulle vara omöjligt att toppa hennes tidigare roman Tidsresenärens hustru men den här lilla korpsagan är rent guld.

Läs den, nu!

Thursday, December 26, 2013

Det mest förbjudna: sex, psykoser och mer sex

Kerstin Thorvall skrev en "skandalroman" på sjuttiotalet: Det mest förbjudna. Skandal? Jo, för den berättade om en kvinna som onanerar och som känner sig kåt och njuter av sex...

Det är en lättläst liten bok om en kvinna som ibland mår väldigt dåligt och som gör destruktiva saker mot sig själv - men som ibland också mår väldigt bra just eftersom hon inte håller sig inom konvenansens ramar utan tar för sig av livet när det kommer.

Den är läsvärd och den är intressant, en liten feministisk milstolpe i litteraturen med sitt öppna sätt att tala om sex ur kvinnlig synpunkt. Till exempel om sex som en äktenskaplig plikt, om kravet på kvinnan att få orgasm för att mannen ska känna sig duktig och om sex som självskadebeteende.

Läs den!

Wednesday, December 25, 2013

Borta med vinden, rad ett

"Scarlett O'Hara var inte vacker".

Det är första meningen i Borta med vinden och längre än så kom jag inte. Eller jo, jag läste väl två sidor till men jag tog inte in vad som stod där för jag var fortfarande fast i första meningen.

"Scarlett O'Hara var inte vacker". So what? Där har författaren satt utgångspunkten för hela boken: kvinnor skall vara vackra. För om de inte förväntades vara det skulle det väl vara onödigt att beskriva Scarlett på det sättet? Scarlett O'Hara var inte heller rörmokare, nötallergiker eller kleptoman men det sägs det inget om.

Jag tänkte att jag skulle ge Borta med vinden ett försök eftersom det är en klassiker, men efter den här dåliga starten tror jag faktiskt att den får ligga kvar oläst. Jag tror inte detta är en bok för mig.

Tuesday, December 24, 2013

God jul!

Trevlig julhelg, alla bloggläsare! Jag hoppas ni får många hårda och fyrkantiga paket under granen.

Monday, December 23, 2013

Hamsuns "Svält" - för dig som är alltför glad

Går du alltid med ett leende på läpparna? Glad varje dag och skrattar högt när du går på stan?

Var inte orolig, det finns en bot. Knut Hamsuns Svält får dig garanterat på mörkare tankar.

Svält handlar om en mycket fattig skribent som inte ens får ihop till mat och hyra. I sin hungeryrsel försöker han skriva smarta artiklar att sälja till tidningarna och när det inte går försöker han pantsätta skjortknapparna, för de är det enda han ännu inte har sålt. Problemet är att så snart han faktiskt får tag i lite pengar gör han genast av med dem på väldigt korkade saker.

Det är en intressant liten bok om hur människor inte är rationella, inte ens (eller särskilt) när de är i nöd. Jag tänker på Fjodor Dostojevskij, det finns något liknande i sättet att beskriva folk.

Nobelpristagaren Hamsun gillade Hitler men han skrev ändå skickligt. Och deppigt.

Saturday, December 21, 2013

Grattis på kläckelsedagen!

Om den gula huliganen hade levt hade vi idag firat hennes elfte kläckelsedag. (Om den gula huliganen hade levt hade hon sannolikt blivit uppäten av Tassavalpen och det hade ändå inte blivit något kläckelsedagskalas).

Till minnet av vår lilla gula tipsar jag om en bok om undulater: Dom blåa är fejk. En antologi samlad av Helena Baude. Men varning för känsliga läsare! Boken är nämligen alldeles förskräcklig. Den handlar om hur älskade undulater går olika hemska öden till mötes: de blir trampade på av barn, de flyger bort, barn kör dem i microvågsugnen, barn matar dem med giftiga saker. Det är en oerhört sorglig och hemsk samling texter, och den borde främst läsas av alla föräldrar som tror att en kan ge barn husdjur i present. Det kan en inte.

Och slutligen: för fler firade kläckelsedagar, kom ihåg att aldrig mata fåglar med avocado.

Thursday, December 19, 2013

Im Westen nichts Neues

Jag nämnde häromsistens Väinö Linna och hans fantastiska skildring Okänd soldat. Men Linna är inte den ende som lyckats sätta ord på krigets elände, en annan otäck klassiker är Erich Maria Remarques På västfronten intet nytt. 

Remarque skrev den 1929 när han var i trettioårsåldern, han fortsatte sen att skriva fram till sjttiotalet.

På västfronten intet nytt berättar om hur de unga rekryterna gradvis blir mer och mer avtrubbade i de leriga, hopplösa skyttegravarna under första världskriget. En mycket realistisk skildring av människans försvarsmekanismer när allting är som värst. Läs den!

Wednesday, December 18, 2013

Paasilinna: finsk machohumor

Den nordiska bokklubben läste just ut Arto Paasilinnas Harens år.

Paasilinna är en produktiv typ som skriver humoristiska böcker, bland annat Hoppsan jag är död och Den ljuva giftkokerskan.

Harens år handlar om en journalist som råkar köra på en hare. Han bestämmer sig då för att byta spår, han lämnar sitt gamla liv med sprit och fredagsragg för att tillsammans med den skadade haren istället leva i naturen. De träffar en rad udda existenser och journalisten råkar skända ett lik, blir full mitt i en skogsbrand, mördar en korp med hjälp av en burk spam och hamnar i en vendetta med en björn vilket får honom haffad för spioneri i Sovjet.

Men det som hade kunnat bli en mycket skojig skröna blir tyvärr bara trist gammal machohumor. Boken känns ungefär lika fräsch som förra veckans ostmacka. Kvinnoporträtt av typen en hittar i Stora dassboken. Mansideal av typen en trodde dog ut med mammutarna.

Tuesday, December 17, 2013

Tematrio: julklappstips

Lyran frågar den här veckan efter tre tips på böcker som är bra att ge bort i julklapp.

Det är ju en jättesvår fråga, för tipsen beror ju på vem som ska få boken. Visst finns det böcker som alla borde läsa, men det är ofta med de udda och väldigt specifika böckerna man prickar som mest rätt när det kommer till presenter - tycker jag.

Med den brasklappen sätter jag ihop följande tre tips som borde kunna passa nästan vem som helst och ändå bli en succé:

1. Selma Lagerlöf, Gösta Berlings saga. En klassiker som verkligen står sig och som alla borde få chansen att läsa. Spänning, romantik och en hel del galenskap i värmländsk sagoform.

2. Yann Martel, Berättelsen om Pi. Därför att en bok om en pojke som åker båt med en tiger är en bra bok, och därmed basta.

3. Leonie Swann, Glennkill - en fårdeckare. Antingen gillar man deckare, och då är den här perfekt. Eller så gillar man inte deckare men man gillar roliga böcker, och då är den här perfekt. Eller så gillar man varken deckare eller roliga böcker men man tycker i alla fall att får är kul och då är den här perfekt. Och om man inte passar in på någon av dessa kategorier vete tusan om man förtjänar en bokjulklapp överhuvudtaget, då duger det nog med en deo och en påse twist.

Monday, December 16, 2013

Munroe: Dear life

Det blir mycket bokklubb den här veckan: först träffas den europeiska bokklubben och sedan den nordiska. Med den förra har jag läst årets nobelpristagare Alice Munro: Dear life - en samling små ögonblicksbilder av livet i kanadensiska småstäder mellan ungefär fyrtiotal och sjuttiotal.

Munro är skicklig, mycket skicklig. Hon berättar snyggt och levande. Hon gillar att överrumpla läsaren. Vändpunkten i berättelsen kommer ofta plötsligt och abrupt: bara ett par ord och plötsligt har huvudpersonerna inlett ett förhållande, eller någon har dött... Inget gottande i detaljer, man får en glimt och förstår vad som hänt men inte mer. Så kallad isbergsteknik. Jag gillar det! Det ger mycket att fundera över.

Jag kommer nog läsa mer Munro, men jag kastar mig inte genast över nästa titel - jag är trots allt en inbiten romanläsare. Noveller funkar på busshållplatsen eller i veterinärens väntrum men till min binge-läsning i soffan om helgen behöver jag tjockare berättelser.

Saturday, December 14, 2013

Morens sista suck

Det är alltid lite riskabelt att plocka upp en bok man läst och älskat för att läsa igen - kommer den att vara lika bra igen eller blir man besviken?

Jag läste om en bok jag mindes som genial: Salman Rushdies Morens sista suck. Den höll!

Det är en myllrande burlesk släktkrönika om en judisk-kristen man i södra Indien och hans släkt tre generationer bakåt i tiden. Det är ordlekar och ett vilt och kreativt språk, och det är en helgalen samling säregna karaktärer som porträtteras. 

Det enda problemet är att tempot avtar allteftersom boken utvecklas - första halvan går på högvarv och det är jätteintressant och drivet, men därefter sackar berättelsen efter och det blir nästan segt på slutet. De allra sista scenerna kunde ha kapats ner rejält.

Rushdie förblir ändå en av mina litterära husgudar, hatten av för denna berättarkonst.

Friday, December 13, 2013

Författarduos?

Annikas bokblogg frågar om våra favoriter bland författarpar. Först grubblade jag över om det finns överhuvudtaget NÅGON författarduo som jag skulle sätta bland favoriterna: Sjöwall/Wahlöö - nej, Hellström/Roslund - nej, den där Kepler har jag inte ens tänkt läsa...

MEN!

Sen kom jag på det. Det finns tre par som jag vill slå ett slag för (det gemensamma temat får ni upptäcka själva):

1) Frida och Oscar Hedlund, Mina bästa pinnar. En hunds memoarer. En alldeles underbar bok för alla som älskar hundar. Med foton! Min favoritanekdot: när skatteverket försöker kräva Frida på kvarskatt och vägrar ta argumentet "men hon är ju en hund" som en ursäkt, tills husse skickar tillbaka pappren med Fridas tassavtryck som underskrift och ärendet plötsligt försvinner.

2) Rita Mae och Sneaky Pie Brown, serien om Miss Murphy. En katt som är detektiv och som löser mord i en småstad i amerikanska södern. Första boken var toppen, de övriga maler på utan särskilt mycket nyheter men de handlar ändock om en katt som är detektiv, ergo: jag läser dem.

3) Mullehästen och Mullehästens matte. Ok, de skriver i bloggform men jag är säker på att det blir till en bok en dag. En så fantastisk blogg och fruktansvärt rolig och bra skriven. Kolla in den!