Monday, September 30, 2013

Den femte sanningen: förvirrande feministklassiker

Det var bokklubb igen (den här gången på riktigt, jag lovar) och vi diskuterade Doris Lessings The golden notebook. En tegelsten till feministklassiker. Tur att vi fick en lyxig brunch till diskussionen.

Golden notebook är flera böcker i en. Dels följer man författaren och ensamstående mamman Anna Wulf. Dels får man läsa parallella utdrag ur hennes fem anteckningsböcker. Till en början är det fyra dagböcker: en svart om hennes tid i Rhodesia, en röd om hennes politiska liv i kommunistpartiet, en gul om hennes misslyckade kärleksaffärer och en blå där hon sakligt registrerar vardagshändelser. På slutet kastar hon de fyra första anteckningsböckerna och skriver istället en enda, gyllene dagbok som ska föra samman de fyra delarna av Anna Wulfs liv till en enda helhet.

Det är inte helt enkel läsning detta, för de fyra anteckningsböckerna flätar i varandra men hon använder olika namn i de olika böckerna... Jag fick göra en liten tabell för mig själv för att hänga med i vad sonen, ex-maken, arbetsgivaren, den förre älskaren och den nye älskaren heter i de olika versionerna. Förvirrande!

Genom dagboksstrukturen granskas Annas berättelse från en mängd skilda perspektiv. Det handlar om hur hon om och om igen blir sviken och kränkt av själviska, okänsliga män. Det handlar om sex, dåligt och ojämlikt sex. Om ojämlika relationer och om människor som är mer rädda för att bli ensamma än de är för ett uselt förhållande. Om bristen på socialt skyddsnät för kvinnor i femtiotalets England. Det är deppigt. Och  upplevelserna driver henne mot randen av psykisk sjukdom. Den gyllene anteckningsboken blir ett otäckt klimax där Anna till slut bryter ihop och tappar fotfästet.

Men boken är också bräddfull av små smarta citat och intressanta tankar. Om jag hade kunnat förmå mig att skriva i böcker hade den här varit full av understrykningar och marginalkommentarer.

Sunday, September 29, 2013

Tack och adjöss, trista Ken Follett

Käre Ken Follett,

Vi har känt varandra länge nu.

Jag minns inte när jag första gången läste något av dig, men jag minns som igår den helg i Heidelberg då jag sträckläste Svärdet och spiran. Det var en läsupplevelse. En äventyrsroman om 1100-talets England, stiligt konstruerad och med mycket action.

Vi har haft våra duster, oftast om att du skriver litteraturhistoriens sämsta sexscener näst harlekinromanerna. Men jag har ändå då och då läst något nytt av dig. Till exempel Fall of giants om fem familjers öden under nittonhundratalets första decennier, som jag tyckte var riktigt intressant.

Men nu har jag läst uppföljaren Winter of the world och jag inser att det dags att vi går skilda vägar.

Vi har utvecklats åt olika håll. Vi vill inte samma saker. Vi har faktiskt ingenting gemensamt du och jag, Ken Follett.

Jag vill ha välskrivna romaner.

Du skriver dåliga TVsåpamanus och ger ut dem i romanform.

Jag vill ha intressanta karaktärsskildringar.

Du skriver repetitiva stereotyper och samtliga dina många huvudpersoner är helt sexgalna. Du tror att detta vägs upp av oändliga beskrivningar av damklänningar och balassessoirer. Det blir som en blandning av tantporren Grottbjörnens folk och de trista reportagen från nobelmiddagen.

Jag vill ha en genomtänkt, spännande och slug intrig.

Du skriver platt, tråkigt, förutsägbart och menlöst. Du behandlar läsaren som en imbecill idiot.

Jag gillar kvalitet.

Du satsar på kvantitet - du är så produktiv att jag ofta misstänkt att du har ett gäng praktikantslavar inlåsta i källaren med varsin skrivmaskin.

Du fattar, vi kan ju inte ha det så här längre.

Det fanns en enda sak jag uppskattade i Winter of the world. Att du istället för att skriva om Auschwitz fokuserade på nazisternas mord på funktionshindrade. Det var smart, och intressant.

Men ändå.

Adjöss, Ken Follett, över min tröskel kommer du aldrig mer.

Saturday, September 28, 2013

Gissa boksorteringsprincipen! Vinn inget pris!

Jag sorterade om lilla bokhyllan, såhär blev det på ena hyllplanet. Kan du lista ut vilken ordning böckerna står i? Jättefina priser till vinnaren, blir det inte, men ett hedersblogginlägg kanske.
Suddig bild? Det här är böckerna, från vänster till höger:
Somerset Maugham, The Moon and Sixpence
Alaa Al-Aswany, Chicago
Mario Vargas Llosa, Den stygga flickans rackartyg
Jamie Ford, Hotellet i hörnet av bitter och ljuv
John Irving, Ciderhusreglerna
John Irving, Hotell New Hampshire
John Irving, Garp och hans värld
Maggie O'Farrell, Instructions for a heatwave
Katarina Hagema, Das Geschmack von Apfelkernen
Luca Di Fulvio, Der Junge, der Träume schenkte
Tom Rachman, De imperfekta
Tomas Bannerhed, Korparna
Kerstin Ekman, Grand final i skojarbranschen
Majgull Axelsson, Aprilhäxan
Mikael Niemi, Fallvatten
Sofi Oksanen, r duvorna försvann
Yasar Kemal, Gräset som aldrig dör
Yasar Kemal, Låt tistlarna brinna
Sami Said, ldigt sällan fin
Abraham Verghese, Skära för sten
Nadeem Aslam, Den förspillda vakan
Chingiz Aïtmatov, Jamilia
Peter Fröberg Idling, Sång till den storm som skall komma
Ma Jian, Nudelbagaren
Kyung-Sook Shin, Ta hand om min mor 

Friday, September 27, 2013

Var läser jag ifrån?

Det skulle man väl kunna säga är frågan i veckans bokbloggsjerka. Alltså: varifrån kommer de flesta författarna jag läser?

Jag försöker läsa ganska blandat, men det är klart att det anglosaxiska - brittiskt och amerikanskt - tar stor plats, helt enkelt för att de har så enormt stor marknadsandel i våra bokhandlar. Mycket svenskt blir det också. Samt tyskt och franskt.
Så här ser listan ut hittills i år - men ännu finns lite tid kvar! Och i läshögen bland annat Norge, Marocko och Indien.