Saturday, August 31, 2013

Seamus Heaney finns inte mer

So you drive on to the frontier of writing
where it happens again. The guns on tripods;
the sergeant with his on-off mike repeating
data about you


Seamus Heaney är död. En irländsk nobelpristagare och poet. Jag läste för något år sedan delar av Gröna lyktan och Fältarbeten och fastnade bland annat för diktraderna ovan. De kommer från dikten From the frontier of writing där förskräckliga bildfragment från en krigsfront illustrerar hur författaren känner inför de litteraturkritiker som hotfullt tornar upp sig runtom honom.

Jag är ingen stor lyrikläsare men Heaney hade nog ändå ett visst handlag med orden.

Friday, August 30, 2013

Böcker att längta till

Annika frågar i veckans fredagsjerka: Vilken/vilka böcker längtar du mest efter just nu?

Jag ser förstås fram emot att läsa alla böcker i läshögen, det är därför de ligger där (nåja - det finns en som jag drar mig lite för också, men det är en bokklubbsbok så snart måste jag sätta igång och det blir säkert bra när jag väl börjat) men det finns två på vänt som jag är extra förväntansfull inför:

- att få fortsätta till slutet i Von Pahlen-serien av Agnes von Krusenstjerna. Dumt att inte ta hela serien i ett svep kanske, men jag gillar att blanda läshögen så mycket det går och då blir serierna utspädda.

- Jasper Ffordes The Eyre affair som ser så fantastisk ut att jag var tvungen att lägga den precis efter boken jag drar mig för att läsa, så att jag får motivation att snabbt läsa ut den för att få sätta tänderna i Fforde.

Sedan har jag visst ett bokpaket på vift i Sverige också, klantigt av mig eftersom jag själv är någon helt annanstans, men det löser sig med tiden.

Thursday, August 29, 2013

Karin Boye: Kris

Kris av Karin Boye handlar om studenten Malin Forst som genomgår en ungdomskris och som får livet ställt på ända genom förälskelsen i vackra klasskamraten Siv.

Det börjar med en lång och mycket poetisk men sjujäkla seg inledning med diverse målande metaforer. Tar man sig igenom detta utan att somna eller bli cynisk flyter sedan själva handlingen på bra. Det blir en fin berättelse med glöd och självbiografisk botten.

Malin Forst kämpar mot en grym far, trångsynta konventioner och ett inre i uppror. Beskrivet med fingertoppskänsla och diskret försiktighet. Man anar mycket mer än vad som sägs, det tycker jag är stort författarskap. När man kan skriva kärlek utan att behöva skriva ut exakt varenda ord. Snyggt och stiligt!

Wednesday, August 28, 2013

Nordamerika: Glaskupan

New York, 50-tal. Nittonåriga Esther Greenwood har vunnit en attraktiv praktikplats på en damtidningsredaktion. Men hon går från att ha varit en vinnare till att känna sig alltmer värdelös och vilsen - "allt jag kan är att vinna priser och stipendier" säger hon och man blir lite irriterad på detta bortskämda flickebarn. Men hon är ju klarsynt och inser att hennes vägval är begränsade. De flesta av de unga lyckade praktikanterna på redaktionen har toppbetyg men drömmer ändå främst om liv som hemmafruar. Esther inser vad detta innebär: en gift kvinna blir inte mer än städhjälp och uppasserska och all utbildning rakt ner i avloppet. När hon dessutom avslöjar fästmannens hycklande - att hon förväntas vara oskuld men att han själv inte är det - börjar tillvaron rasa samman och Esther insjuknar i psykisk sjukdom.

Sylvia Plaths Glaskupan är jobbig läsning om en ung tjej som verkligen inte mår bra och som inte är särskilt snäll mot sig själv. Samtidigt är hon den enda som tycks se realistiskt och vaket på tillvaron, där alla andra bara jagar status och äktenskap. Frågan är vad som är mest osunt, Esthers självmordsförsök eller den kultur som driver henne dit.

Idag när det naivt vurmas över hemmafruideal och femtiotalsnostalgin fått uppsving med Mad Men kan det vara nyttigt att påminna om allt det überjävliga i den tidens strukturer. Inget att längta tillbaka till. Och låt oss hoppas att dagens psykiatri har kommit längre än Dr Gordons elchockterapi som stackars Esther tvingas igenom.

Klassiker ur den feministiska litteraturkanonen, läsvärd om än inte en bok som hamnar i favorithyllan.

Tuesday, August 27, 2013

En enkelbiljett - fransk migrationspolitisk satir

Rivstartade höstterminen med en bokklubbsträff - härliga gänget i Most awesome reading circle spenderade en kväll i min lilla glasveranda, och vackra blommor hade de med sig också!

Vi har läst Didier van Cauwelaert (han som har ett förskräckligt belgiskt namn men som ändå är fransman): Un aller simple, "En enkelbiljett".

Unge fransosen Aziz blev av misstag stulen som baby och han växer upp utan identitetshandlingar i en av Marseilles förorter tillsammans med en romsk familj. Eftersom falska franska ID-kort är för dyra har han istället ett marockanskt pass. Men... en dag hamnar han i klorna på en pågående populistisk migrationspolitisk kampanj som ska minska rasismen (läs: flörta med rasistiska väljare) genom att jaga bort utlänningar. Aziz blir skickad till sitt "hemland" tillsammans med en mycket entusiastisk handläggare som ska hjälpa honom tillbaka till sina rötter.

Satiren går på högvarv. Det är roligt och fartfyllt, tyckte i alla fall jag. Trots en del stereotypa fördomar om romer samt vissa långtråkiga och högst opåkallade sexscener som kunde ha strukits.

Jag gillar galna böcker och uppskattade de skruvade karaktärerna och deras fatalistiska inställning som tar dem ut på ett mycket bisarrt äventyr i öknen. Härligt att någon tar sig an den havererande europeiska migrationspolitiken med en dos humor. Slutsats: medelhögt betyg.

Sunday, August 25, 2013

Lycka är...

...en läshög som är för hög för att stapla på höjden utan måste delas i två!

Saturday, August 24, 2013

Styckerskan från Lilla Burma

Jag har tidigare hjälteförklarat Håkan Nesser, men nu har han precis halkat ner några snäpp på min favoritlista.

Jag läste Styckerskan från Lilla Burma som sägs vara den sista av de fem polisdeckarna med Gunnar Barbarotti i huvudrollen.

Barbarotti är en polis med för varje bok växande religiösa böjelser och i den här boken går guds närvaro i Barbarottis skalle från att vara en skojigt berättad bakgrundsdetalj till att plötsligt gripa in på mystiska vis i bokens handling.

Nesser är fortfarande en hejare på att berätta, hans språk flyter som få andras i den här deppiga schangern. Men Styckerskan från Lilla Burma har lite för många märkliga och oförklarade inslag, går lite för långt utanför berättelsen och har inte en så genial personteckning som vissa av hans andra titlar. Mystisk kvinnlig mördarsekt på ett hörn. Oförklarade lösa trådändar från andra Nesserromaner dyker upp och knyter ihop sig. Nja.

Friday, August 23, 2013

Karaktärer med passande namn

Annika frågar i fredagens bokbloggsjerka om karaktärer som har synnerligen passande namn.

Klassisk litteratur har ofta karaktärer med talande namn. Titta t.ex. på Jane Austen: Mr Wickham (dålig kille), Mr Knightley (bra kille), o.s.v. Ofta subtilt men tydligt för dåtidens läsekrets, som fick en vink om vilka som var bovar och vilka som var hjältar.

Charles Dickens har också ett par strålande exempel på karaktärsnamn, t.ex. Mr Choakumchild (elak skollärare) eller förstås Ebenezer Scrooge i A christmas carroll.

I nyare litteratur tycker jag Harry Potter-serien har många geniala namn: bara smaka på Salazar Slytherin. Ingen tvekan om vilket hans favoritdjur måste vara!

*tillägg i efterhand: skolboksexemplet är förstås Henry Fieldings Tom Jones med den gode Mr Allworthy och de två skollärarna, hårdhänte Mr Thwackum och fyrkantige Mr Square. Klockrent exempel på typisk namnsättning i bildningsromaner från denna tid.

Thursday, August 22, 2013

Corrigendum: Munkparakiter i Bryssel

Ett faktafel har smugit sig in i mitt liv och min blogg!

Jag hävdade för ett tag sedan att det är samma halsbandsparakiter i London som i Bryssel - de gröna gojorna som bor i stora kolonier i Europas storstäder. Nu har jag fått lära mig att Brysselgojorna (i alla fall de som bor i våra kvarter) är munkparakiter och inte halsbandsdito.

Mea culpa!

Tuesday, August 20, 2013

Tematrio: sommarläsning

Lyrans bokblogg undrar vilka av sommarens lästa böcker som varit bäst.

En liten prisutdelning alltså.

På tredje plats - tamtaradam: Death comes to Pemberley av P. D. James. En rolig deckare skickligt byggd på Jane Austens Stolthet och fördom.

På andra plats: Agnes von Krusenstjerna, serien om Fröknarna von Pahlen. En mysig och tankeväckande skildring av de två unga kvinnorna Petra och Agnes, i en svidande isärplockning av dåtidens stränga sexualmoral och relationskonventioner. Jättefin! Recension kommer när jag läst klart hela serien.

Och vinnaren är: Pennskaftet av Elin Wägner. För att den var mycket intressant men framför allt förskräckligt rapp och rolig. Om ett yrväder till flicka som sätter baroner och osnutna stockholmsgrabbar på plats med svensk litteraturhistorias vassaste tunga.

Grand final i skojarbranschen

Kerstin Ekmans Grand final i skojarbranschen är en härlig historia om en känd och lyckad författare, Lillemor Troj. Hon råkar få tag i ett manus till sin egen biografi som en synbarligen mycket illvillig person skrivit om henne. Biografin avslöjar ett stort scoop. Är det sant eller ej och hur hantera detta? En del blinkningar till samtidens scoopkultur och ofrivilliga biografier kan anas.

Det är en underhållande bok, jag hade låga förväntningar men blev glad. Det som håller boken igång är dels relationen mellan de två huvudpersonerna - en olycklig ömsesidig beroendeställning som ingendera lyckas slita sig från - dels att man faktiskt blir ruggigt nyfiken på hur Lillemor Troj ska klara sig ur det hotande karaktärsmordet.

Monday, August 19, 2013

Att sova utan att läsa

Att försöka somna utan att läsa en endaste boksida är som att försöka äta soppa med ätpinnar. Det man är ute efter bara glider undan.

Vi kom hem mycket sent igår natt efter att ha kört hela sträckan Öland-Bryssel i ett svep (ca 15 timmar inklusive alla valpens kisspauser). Och jag tänkte att jag för en gångs skull var trött nog att sova direkt utan att öppna pågående läsprojektet The bell jar, men hjärnan min var inte riktigt med på noterna. Fast jag var så trött att jag var snurrig började huvudet istället jobba på följande dags att-göra-lista.

Litteratur borde skrivas ut på recept till folk med sömnsvårigheter, det är ett utmärkt sätt att rensa skallen för att få sova i fred. Men med röd triangel - varning, beroendeframkallande!

Sunday, August 18, 2013

Deckare för Jane Austen-nördar

Deckardrottningen P.D. James fyllde 90 för ett par år sedan och firade med att skriva en skojig deckare med karaktärerna ur Jane Austens Stolthet och fördom.

När döden kom till Pemberly tar vid sex år efter bröllopet mellan Elizabeth Bennet och Mr Darcy. Som Elizabeth är en av den klassiska litteraturens skarpaste iakttagare passar det utmärkt att hon plötsligt finner sig mitt i en mordgåta - olydiga lillasyster Lydia kommer en stormig natt i full galopp och meddelar att hennes odåga till make, "wicked" Wickham, har blivit skjuten i skogen. Nu gäller det att ta reda på mördaren innan det blir full skandal i bygden!

Jag är boknörd och jag älskar den här sortens litterära korsbefruktningar. Dessutom är det vansinnigt praktiskt med en deckare där man redan känner alla karaktärerna så väl, man behöver inte en massa presentationer och beskrivningar.

Däremot tror jag boken mest är läsvärd för inbitna Austenfans som roas av den fyndiga idén. Deckargåtan i sig är inte någon av James bästa. Detta är en bok för nördarna, en blinkning till alla oss som läst och älskat Elizabeth och Mr Darcy många gånger om.

En lika fyndig idé men sämre väl genomförd var för övrigt Stolthet, fördom och zombies som jag naturligtvis också läst men som gjorde mig vansinnigt besviken. Seth Grahame-Smith skrev om klassikern genom att lägga till zombies överallt - en genial tanke, men tyvärr mycket klumpigt förverkligad. Ofog!

Saturday, August 17, 2013

Oksanen: När duvorna försvann

Estland under de sovjetiska och tyska ockupationerna, från 40-tal till 60-tal. En man jagar efter sin fästmös mördare. En annan man jagar makt och status och lyckas med falska identitetspapper alltid hamna på den vinnande sidan - en kollaboratör och medlöpare till både nazister och kommunister. En mycket intressant tidsskildring, om än inte den bästa av Oksanens intriger.

Oksanen gör det inte lätt för läsaren. Man kastas rakt in i romanen utan presentationer av huvudpersonerna, det blir en omtumlande start. Ändå fastnade jag snabbt i berättelsen. Oksanen är en fantastisk ordkonstnär som sätter ljuset på de mest oväntade små detaljer och som använder den bredaste och mest vältajmade metaforflora jag känner. Det blir så levande och så exakt, man kan liksom känna lukterna och höra ljuden omkring sig när man läser.

Det jag mest av allt tar med mig från läsningen är alla de små bilderna ur vardagslivet under ockupationerna: den ständiga övervakningen, kampen för att få tag i mat och kläder, dilemmat att vända bort blicken när grannarna knuffas upp på tåget mot dödslägren eller risken att själv få göra dem sällskap. Så realistiskt, så intressant, så skrämmande.

Läsvärt - sju poäng av tio.

Thursday, August 15, 2013

Kaufman: Den krympande hustrun.

I vintras någon gång läste jag en underbar liten bok med titeln Alla mina vänner är superhjältar. En helgalen berättelse med mycket hjärta om en mängd superhjältar med mycket märkliga förmågor. Går inte att beskriva, måste läsas. Gör det bums, det är en kort liten bok, tar högst en timme eller två.

Nu har jag hittat ännu en galen historia av samma författare, kanadensiske Andrew Kaufman: Den krympande hustrun. Jag älskar knäppa, bisarra berättelser och det är precis vad man får om man läser Kaufman. Lycka!

En mystisk man i lila hatt kliver in på ett bankkontor och rånar samtliga som befinner sig där på den sak som har allra störst sentimentalt värde för dem. Genast börjar det hända märkliga saker med rånoffren och de måste snabbt ställa till rätta saker som gått fel i deras liv, annars går de hemska öden till mötes. 

En kvinna jagas av sin tatuering som hoppat av kroppen och fått liv, en annan krymper med allt högre hastighet. Någon blir till en snögubbe och börjar smälta. Någons kontor blir vattenfyllt.

En liten men magisk bok. Läs den och le!

Wednesday, August 14, 2013

Käcka pensionärer bildar gangstergäng

En annan bok ur sommarläsningshögen var menlösa men smågulliga Kaffe med rån av Catharina Ingelman-Sundberg. Fem pensionärer ogillar den mycket usla servicen på hemmet och bestämmer sig för att slå in på brottets bana. De planerar en kupp av Jönssonligan-modell och drar ut på stan med rollatorerna för att råna, stjäla och kidnappa.

Ingen större tankemöda har lagts ner på skrivandet och ingen större tankemöda krävs för att läsa igenom boken. Funkar som sommarläsning när man har låga krav på underhållningen och bara vill ha något lättuggat för stunden. Skojig idé med kriminella pensionärer, trist att beskrivningarna av äldre människor ständigt faller i stereotypa fällor.

Tuesday, August 13, 2013

Latinamerika: Andarnas hus

Isabel Allendes Andarnas hus är en klassisk familjeskröna över tre generationer, lite i samma anda som Hundra år av ensamhet (Garcia Marquez), Buddenbrooks (Mann) eller Morens sista suck (Rushdie). Den är skriven mot bakgrund av revolutionerna och Pinochetdiktaturen i Chile under nittonhundratalet.

Första halvan av boken gillade jag över huvud taget inte. Jag kunde inte förstå varför den otrevliga morfadern fick spela så stor roll och ha egna kapitel i jag-berättande, och jag ogillar tramset om andar, spöken och homeopati. Trist och onödigt!

Men andra halvan av romanen blir mycket intressant, då går det över i skildring av det politiska skeendet och man följer huvudpersonernas upplevelser av först socialistrevolutionen (visserligen lite väl naivt och idealistiskt skildrat) och sedan Pinochets skräckvälde.

Att man kallat Andarnas hus för en kvinnoroman eller berättelse om kvinnor förstår jag inte - det är en stor roman med lika många manliga som kvinnliga protagonister. Är det månne bara för att författaren är kvinna själv som etiketten satts? 

Ingen fullpoängare, men tillräckligt bra för att leva vidare som klassiker i hyllorna.

Sunday, August 11, 2013

En man som heter Ove

Så nu har jag också läst den - En man som heter Ove av Fredrik Backman. Backman skriver för övrigt också en rolig blogg på det klassiska humortemat "barnsliga men välmenande män som inte tar så mycket ansvar", den hittar man här.

En liten feel-good-bok där allt går misstänkt väl för alla och alla blir väldigt lyckliga fast att de först varit olyckliga. Det som nedlåtande hade kallats chick-lit om en kvinna hade skrivit det men som nu istället står på hyllan för humor.

Det är dock en väldigt trevlig feel-good-bok. Jag tänker på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, det är lite samma typ av torra humor och med en lika egensinnig gubbe i huvudrollen.

Fast allra mest läser jag En man som heter Ove som en ohöljd hyllning till kvinnorna och främst till Backmans egen fru, i boken lätt förklädd till grannkvinnan Parvaneh.

Ove är ingen litterär bedrift men en jättefin liten berättelse om radhusområden och surgubbar. Lättläst och med happy happy ending för alla.

Saturday, August 10, 2013

Milosz: Mitt Europa

Jag trodde jag skulle älska Czeslaw Miloszs självbiografi Mitt Europa, Europanörd som jag är. Men i ärlighetens namn var den rätt trist och egentligen bockar jag bara av ännu en nobelpristagarförfattare som inte kommer stanna länge i minnet.

Friday, August 9, 2013

Fredagsfråga: vad läser du just nu?

Annikas bokblogg skickar en fredagsenkät: Vad läser du just nu?

Tackar som frågar, jag har äntligen dykt ner i Sofie Oksanens När duvorna försvann. Som jag har längtat!

Första intrycket är att man får anstränga sig mycket som läsare, det är en hel del man måste lista ut själv för att hänga med i vem som är vem och vad det är de sysslar med. Samt att Oksanen som vanligt briljerar i ordkonst.

Thursday, August 8, 2013

Älskarinnorna - ett slag i magen

Österrikiska nobelpristagaren Efride Jelinek skriver inte precis muntra små böcker, Älskarinnorna är inget undantag.

Den handlar om två kvinnor som på var sin kant strävar efter att bli något, det vill säga gifta. De saknar helt självförtroende och känsla av egenvärde och de blir behandlade som skit av både männen omkring dem och av andra kvinnor. De blir våldtagna och utnyttjade och misshandlade. Alltihop berättat på Jelineks melodiska, flytande lätta vis.

Men svårt att ta till sig, det är målat med så grova penseldrag. Allt är så eländigt i Jelineks värld. Vad ska jag göra med det här budskapet?

Tuesday, August 6, 2013

Vad är bäst-före-datumet på humor?

Läste just ut Anatole Frances Drottning Gåsfot från 1893. Den handlar om en ung man som växer upp på ett gåsstekeri och som luras iväg av ett par präster för bli lärd. I ärlighetens namn ägnar de sig dock mest åt att jaga fruntimmer och alkohol.

En snuskig satir på sin tid - idag lite obegriplig. Humor är knepigt och ofta tidsbundet. Ändå blir det intressant läsning och jag kan se att många fransmän satte vinet i vrångstrupen när de läste France på den tiden - det är mycket sex, skamlöst sex och våldsam drift med alla kyrkans män. Fast det kommer förstås fram mellan raderna, inte explicit som i dagens trista sexskildringar av typen Femtio nyanser av tråkig litteratur. Idag sätter man istället i halsen av den chockerande öppna antisemitismen, antizyganismen och sexistiska misogynin.

Kryssar ännu en nobelpristagare på listan men sätter inte upp Anatole France som kom-ihåg för kommande läsning.

Monday, August 5, 2013

Tematrio: resfeber

Veckans tematrio gäller böcker med äventyrliga resor. Jag gissar att Illiaden och Jorden runt på 80 dagar kommer nämnas ändå så jag föreslår istället:

Joseph Conrad, Mörkrets hjärta. En man reser uppför floden Kongo för att ta reda på vad kolonialmaktens representant Mr Kurtz egentligen sysslar med och hur det går med produktionen av elfenben och naturgummi. Han möter kolonialtidens allra omänskligaste och grymmaste uttryck. OBS också att romanen bygger på Conrads egna resor i Kongo under belgiske kung Leopolds skräckvälde. Skildringarna av högar med avhuggna händer och huvuden är inte hittepå utan mycket värre - de är sanningsenliga betraktelser av hur den koloniala rovdriften på Kongo faktiskt bedrevs. Läs även: Kung Leopolds vålnad av Adam Hochschild.

Harry Martinson, Aniara. Ett av mina favoritverk! Rymdskeppet Aniara har kommit ur kurs och driver bort i rymden med en stor grupp människor som skulle evakueras från en jord förstörd av kärnvapen och miljöförstöring. På vers! En fantastisk läsupplevelse.

Michael Ondaatje, Kattens bord, om en ung pojke som reser själv från Sri Lanka till England. Äventyren ombord på båten delas med en märklig blandning andra passagerare. God berättarkonst och en ovanlig romanmiljö.

Mycket nöje!

Sunday, August 4, 2013

Otsuka: When the emperor was divine

Visste ni att inflyttade japaner och amerikaner med japanskt ursprung sattes i interneringsläger i USA under andra världskriget? Inte jag heller. Inte förrän jag läste Jamie Fords Hotellet i hörnet av bitter och ljuv om denna skamligt nedtystade del av US-amerikansk historia.

Julie Otsuka skriver om samma sak, men gör det än mycket snyggare och bättre. When the emperor was divine berättar om en familjs öde på ett enkelt men förödande effektivt vis. Barnen som växt upp i USA, som dricker coca-cola och leker cowboys och indianer, drivs plötsligt upp som boskap på ett tåg som tar dem till ett fångläger mitt i öknen. Och där blir de kvar från bombningen av Pearl Harbour ända till krigets slut.

Läs den!!

Friday, August 2, 2013

Rabindranath Tagore

En av nobelpristagarna på årets läslista var Rabindranath Tagore.

Han skriver kärlekspoesi.

Jag gillar Sagan om Ringen, Roald Dahl och John Ajvide Lindqvist.

Nu talar vi inte mer om den saken.