Friday, May 31, 2013

Väldigt sällan fin

Jag läste nyss ut Sami Saids välskrivna debutroman Väldigt sällan fin. Läs den!

Huvudpersonen Noha ska lämna sin något överbeskyddande familj för att plugga i Linköping. Noha passar inte riktigt in bland festprissarna och slarvstudenterna. Han är för blyg. Och allvarlig. Och kan inte läsa av sociala koder hos de andra studenterna. Å andra sidan råkar han strax ut för två olika människor som inte heller har någon som helst lyhördhet för andra människor och vips finner han sig tvångsfikad och tvångspåhälsad och tvångskysst för att han är alltför timid för att säga nej. Han får besök av den lokala fundamentalistpredikanten när hans nykonverterade "vän" blir lite för entusiastisk. Det egna självförtroendet är så dåligt att när den uppenbart kärlekskranka bohemflickan petar på hans utstickande nyckelben och suckar "jag faller alltid för smala pojkar" så tror han att hon menar att han är för tjock...

Snart blir han dock uppryckt ur det svenska studentlivet - farfar har dött borta i Eritrea och äldste sonens äldste son måste följa med för att reda ut dödsboet. Och även i Eritrea tycker man Noha är för blyg, för allvarlig, för annorlunda.

Det är mycket humor, mycket vass udd såväl inåt som utåt. En hel del allvar och oerhört intressant. En egensinnig språkstil med telegramspråk och stackatomeningar, mycket lätt att följa och säger väldigt mycket med få ord. En bok som behövs.

Said får åtta poäng av tio möjliga. Dessutom är han en av årets sommarpratare, kan bli hörvärt!

Thursday, May 30, 2013

Sommarpratande skribenter

Sveriges radio presenterade nyss sin lista över årets sommarpratare och till min stora förtjusning är författaren Theodor Kallifatides med. Kallifatides är ungefär som Paulo Coelho hade varit om Paulo Coelho hade varit bra, vilket han till skillnad från Kallifatides inte är. Skyhöga förhoppningar på denna radiostund.

Även författarna Jonas Gardell, Sami Said och Mikael Niemi får radiotid i sommar. Litteraturprat lär det väl också bli med Sara Danius, nyaste ledamoten i Svenska Akademien.

Wednesday, May 29, 2013

Tematrio noveller

Det är mycket surr om noveller i bokbloggosfären just nu. Lyran föreslår att vi ger tre tips på läsvärda novellsamlingar.

Som av en händelse har jag läst en del noveller på sistone. Jag brukar alltid påstå att jag inte gillar noveller, men det är väl som med katter. Jag gillar inte katter men kan bli väldigt förtjust i katten. Just den katten alltså. Och den katten. Och den där. Och hela kattflocken hemma hos min vän M förstås.

Samma med noveller, jag har just kommit på att en novellsamling är alldeles utmärkt att ha liggande i väskan eller på jobbet. En novell kan vara precis vad man behöver för att läsa till sin matlåda om man bara har en kort lunch och kollegorna är på vift, eller vad man hinner på en bussresa eller i väntrummet till vad det nu kan vara. Som med katten - trevligt att träffa på då och då men kanske inte vad man vill ha hemma i sängen.

Nyligen har jag läst novellsamlingar av Haruki Murakami och Marcel Aymé och min ena bokklubb ska strax sätta tänderna i Jhumpa Lahiri. Jag gillade hennes Unaccustomed earth mycket.

Men om jag ska ge boktips då blir det ändå några riktiga gamla godingar:
  1. Edgar Allan Poe, mästarnas mästare. Korta skräckhistorier och kluriga små gåtor.
  2. Saki (pseudonym för H.H. Munro), små historier från innan förra sekelskiftet. Odygdiga och med glimten i ögat.
  3. Roald Dahl, inte bara en genial barnboksförfattare utan även en grandios berättare av hemska sagor för vuxna. Små otäcka skräckisar och berättelser med mycket knorr på slutet. En av de allra bästa är Lamb to the slaughter. 

Tuesday, May 28, 2013

100 klassiker - vilka har du läst?

På bokbloggarna Lyrans Noblesser och Cum libris non solus hittade jag denna roliga lista med hundra klassiker. Vilka har du läst?

1. Chinua Achebe: Allt går sönder
2. Carl Jonas Love Almqvist: Drottningens juvelsmycke
3. Isabel Allende: Andarnas hus
4. Martin Andersen Nexö: Ditte människobarn
5. Stina Aronson: Hitom himlen
6. Jane Austen: Stolthet och fördom
7. Honoré de Balzac: Pappa Goriot
8. Charles Baudelaire: Ondskans blommor
9. Samuel Beckett: I väntan på Godot
10. Harriet Beecher Stowe: Onkel Toms stuga
11. Victoria Benedictsson: Fru Marianne
12. Frans G. Bengtsson: Röde Orm
13. Hjalmar Bergman: Markurells i Wadköping
14. Giovanni Boccaccio: Decamerone
15. Karin Boye: Kallocain
16. Bertholt Brecht: Mor Courage och hennes barn
17. Fredrika Bremer: Hertha
18. Anne Brontë: Agnes Grey
19. Charlotte Brontë: Jane Eyre
20. Emily Brontë: Svindlande höjder
21. Mikhail Bulgakov: Mästaren och Margarita
22. Italo Calvino: Om en vinternatt en resande
23. Albert Camus: Främlingen
24. Cao Xueqin: Drömmar om röda gemak
25. Miguel de Cervantes: Don Quijote
26. Joseph Conrad: Mörkrets hjärta
27. Dante Alighieri: Den gudomliga komedin
28. Daniel Defoe: Robinson Crusoe
29. Charles Dickens: Oliver Twist
30. Fjodor Dostojevskij: Brott och straff
31. Alexandre Dumas d ä: De tre musketörerna
32. Marguerite Duras: Älskaren
33. T S Eliot: Det öde landet
34. Euripides: Medea
35. William Faulkner: Absalom, Absalom
36. F Scott Fitzgerald: Den store Gatsby
37. Gustave Flaubert: Madame Bovary
38. Emilie Flygare-Carlén: Rosen på Tistelön
39. Per Anders Fogelström: Stockholms-serien
40. Gabriel García Márquez: Hundra år av ensamhet
41. André Gide: Den omoraliske
42. Johann Wolfgang von Goethe: Den unge Werthers lidanden
43. Maksim Gorkij: Min barndom
44. Graham Greene: Brighton Rock
45. Knut Hamsun: Markens gröda
46. Jaroslav Hasek: Den tappre soldaten Svejk
47. Joseph Heller: Moment 22
48. Ernest Hemingway: Den gamle och havet
49. Hermann Hesse: Stäppvargen
50. Homeros: Odysséen
51. Henrik Ibsen: Et dukkehjem
52. Eyvind Johnson: Strändernas svall
53. James Joyce: Ulysses
54. Franz Kafka: Processen
55. Yasar Kemal: Låt tistlarna brinna!
56. Stella Kleve (Mathilda Malling): Bertha Funke
57. Pär Lagerkvist: Barabbas
58. Selma Lagerlöf: Kejsarn av Portugallien
59. Sara Lidman: Lifsens rot
60. Väinö Linna: Okänd soldat
61. Ivar Lo-Johansson: Kungsgatan
62. Thomas Mann: Huset Buddenbrook
63. Harry Martinson: Nässlorna blomma
64. Moa Martinson: Kvinnor och äppelträd
65. Vilhelm Moberg: Utvandrar-serien
66. Molière: Tartuffe
67. Elsa Morante: Historien
68. Toni Morrison: Älskade
69. Vladimir Nabokov: Lolita
70. George Orwell: 1984
71. Boris Pasternak: Doktor Zjivago
72. Francesco Petrarca: Kärleksdikter
73. Marcel Proust: På spaning efter den tid som flytt (Combray)
74. Erich Maria Remarque: På Västfronten intet nytt
75. J. D. Salinger: Räddaren i nöden
76. Cora Sandel: Alberte-serien
77. Sapfo: Dikter och fragment
78. William Shakespeare: Macbeth
79. Mary Shelley: Frankenstein
80. Sofokles: Konung Oidipus
81. Aleksandr Solzjenitsyn: En dag i Ivan Denisovitjs liv
82. John Steinbeck: Vredens druvor
83. Stendhal: Rött och svart
84. Bram Stoker: Dracula
85. Robert Louis Stevenson: Dr Jekyll och Mr Hyde
86. August Strindberg: Röda rummet
87. Snorre Sturlasson (?): Egil Skallagrimssons saga
88. Jonathan Swift: Gullivers resor
89. Hjalmar Söderberg: Den allvarsamma leken
90. Anton Tjechov: Damen med hunden
91. Lev Tolstoj: Anna Karenina
92. Mark Twain: Huckleberry Finn
93. Sigrid Undset: Kristin Lavransdotter
94. Jules Verne: Jorden runt på 80 dagar
95. Voltaire: Candide
96. Oscar Wilde: Dorian Grays porträtt
97. Virginia Woolf: Mot fyren
98. Elin Wägner: Pennskaftet
99. William Butler Yeats: Tornet
100. Émile Zola: Thérèse Raquin

Röda rummet och Ulysses har jag läst bitar av men aldrig orkat till slutet så de gills inte. Jag har en lokal hjärnblockad kring Dr Zjivago och har i flera år gått och undrat om jag har läst den eller ej men inte kommit mig för att leta rätt på ett ex och bläddra för att se efter. 
Av titlarna jag faktiskt har läst vill jag slå ett särskilt slag för Bram Stokers Dracula. Romantisk, spännande och händelserik. Många problem med könsroller och könsstereotyper, så där som de skrev på den tiden. Men ändå oerhört bra. Stephanie Meyer ligger många, många, många hästlängder efter. Stora hjordar med extremt långa hästar.

Sunday, May 26, 2013

Att ringa sina bröder

"Har du ringt dina bröder?" frågar jag ibland den gula huliganens pappa. Eller ännu oftare: "Har du ringt din mamma?"

Jonas Hassen Khemiri skrev förra året en liten men mycket genial bok som heter just Jag ringer mina bröder. Det tar inte mer än en timme att läsa den men sedan tar det många timmar att smälta och tänka efter.

En ung man får höra nyheten om bombattentatet i Stockholm, den "misslyckade" bilbombaren som tack och lov bara hade ihjäl sig själv. Under 24 intensiva timmar går den unge mannen igenom en serie av känslolägen: tittar människor annorlunda på honom nu? Tror de att han också är terrorist, bara för att han också har mörkt hår och brun hy? Är det dags att huka sig och gömma sig, eller gå stolt fram med huvudet högt?

Så oerhört intressant och väl berättat, med en mycket stor portion humor.

Läs den!

Saturday, May 25, 2013

Europa: Christie, vad annars

Här kommer mitt andra inlägg som svar på feministbrudens världsbokutmaning: Europa!

Europa är klurigt, de allra flesta böcker jag läser är ju av europeiska författare. Vad ska man välja som "representativt" för sin egen kontinent? Jag utgick därför från det mest icke-litterära av alla kriterier och tittade på försäljningstoppen. På delad förstaplats bland alla europeiska författare genom tiderna kommer William Shakespeare och Agatha Christie, ett stort antal hästlängder innan trean Barbara Cartland (fråga: hur tusan hann Cartland skriva så många böcker? Hon måste ha ett koppel tama chimpanser med varsin skrivmaskin).

Sagt och gjort, Christie fick det bli. Christie har dessutom en subtil humor och lågmäld stil som jag tänker på som, om inte typiskt europeisk så i alla fall brittisk.

The secret adversary som jag just läste ut är en spiondeckare från 1922. Här finns allt från stenrika amerikaner till läskiga bolsjeviker och vardagliga betraktelser kring hur man skapar jobb för unga efter kriget. I denna bok dyker för första gången deckarparet Tommy och Tuppence upp - mindre kända än sina Christie-syskon Jane Marple och Hercule Poirot.

Snabb intrig, mycket som händer, gott om lösa spår och ledtrådar att följa. Kluriga gåtor och många vändningar innan man får facit. Som långvarigt Christiefan följer jag gärna med på Tommys och Tuppences våghalsiga äventyr.

Friday, May 24, 2013

Om läsning - omläsning

Det rullar mot fredag och då dyker det upp en ny jerkafråga hos Annika: brukar du läsa om böcker?

Jag tolkar frågan som "brukar du läsa samma bok flera gånger", inte "brukar du läsa böcker om böcker" och då blir svaret - JA!

Böcker kan bli som ett resmål. En trevlig värld man gärna vill kliva in i och sedan stänga dörren om sig. Jag läser gärna favoritböcker om och om igen för att det är så trevligt att vara i den stämning som de bjuder på.

Sagan om ringen är det bästa exemplet, den läste jag en gång om året från ca 13 års ålder och framemot tjugoårsåldern. Nu för tiden blir det kanske bara vartannat eller var tredje år. Varje gång är det som ett kärt återseende av gamla vänner. Samma med Jane Eyre och med en del ungdomsböcker som jag har nostalgirelation till.

Även andra böcker läser jag gärna om efter ett tag, särskilt klassikerna. Man har glömt riktigt hur de var, eller man har läst något annat som gör att man blir sugen på boken igen, eller något har hänt som gör att man kan läsa boken med nya perspektiv och se nya saker i den.

Om det bara fanns mer tid så man hann att läsa både allt nytt och allt gammalt..!

Thursday, May 23, 2013

Gemensamma bokminnen

Om jag säger: "Det är för tidigt att yttra sig om den saken!" då kontrar min syster genast med "Ständigt denna vessla".

Medan min livspartner istället tittar på mig som om jag borde boka in ett läkarbesök inom snar framtid.

De barnboksreferenser vi har gemensamt fungerar som ett starkt socialt kitt. Den gula huliganens pappa läste inte om temlor som barn, han läste någon tysk ungdomsserie om kobåjer och indianer. Han utbrister inte "förgrömmade onge" när Tassavalpen biter på soffan. Och när han svär låter det inte "bomber och granater, anfäkta anamma" (fast det gör det inte om mig heller, tyvärr).

Men vi säger båda "my preciousssss" i både tid och otid. Så jag tycker mycket om honom ändå.

Wednesday, May 22, 2013

Kärlek och kärnfysik

Hedvig Hedqvists biografi Kärlek och kärnfysik fick mest uppmärksamhet för att den handlar om två kvinnor som kanske eller kanske inte hade ett kärleksförhållande. Kanske tänkte förlaget såhär: "om vi antyder att det finns hett lesbiskt sex i boken så kommer fler att köpa den".

Det vore i så fall en förolämpning mot både Hedqvist och läsaren. Boken är mycket, mycket större och viktigare än så.

Den beskriver en livslång djup vänskap mellan två av de kvinnliga pionjärerna inom kärnfysiken: Lise Meitner och Eva von Bahr. Det handlar om alla de glastak som de båda kvinnorna ständigt får stångas mot inom den akademiska världen (Meitner borde t.ex. rimligen ha fått nobelpris, men snuvades på det av ogina manliga kollegor). Och det handlar om hur judiska Meitner och hennes forskning i Berlin drabbas på alla plan av Hitlers maktövertagande. Om Meitner och von Bahr hade hett sex eller inte är ointressant i sammanhanget.

Jag tycker boken var intressant på många plan - både den mellanmänskliga relationen och vetenskapsvärlden runt om den. Hedqvist balanserar stadigt i ett "tungt" ämne och lyckas förklara tillräckligt mycket av den kärnfysik som Meitner och von Bahr diskuterar - utan att det blir för urvattnat eller för svårt.

Nio poäng av tio.

Tuesday, May 21, 2013

The time traveller's cat

Fram till igår hade Tassavalpen aldrig träffat grannens katt. Men grannens katt har flera gånger träffat (och fräst åt) Tassavalpen. Man skulle kunna säga att de har haft en relation som den i Tidsresenärens hustru.

Tidsresenärens hustru är en helt fantastisk och oerhört romantisk bok av Audrey Niffenegger. En man har en genetisk sjukdom som gör att han okontrollerat reser i tiden. Under sina ofrivilliga resor bakåt i tiden träffar han sin blivande fru som barn. När han är 45 och hon är 14 år har de träffat varandra massor av gånger. Hon växer upp och träffar en dag på honom i hans "normala" tid, men då har han ännu inte börjat tidsresa till henne så han förstår inte vem hon är... För när de båda är 25 år har hon träffat honom men han har aldrig sett henne!

Det låter komplicerat, men det är bara att acceptera premisserna och njuta av en magisk berättelse. Läs den!

I Tassas fall handlar det inte om en genetisk tidsresesjukdom utan om att hon är en liten bebisvalp som är alltför ouppmärksam för att upptäcka katten även när den sitter en meter från henne och väser. 

Monday, May 20, 2013

Privata bibliotek

Jag har finbesök i Bryssel - min syster är här för att hjälpa med trollvalpen.

Och vad packar hon upp ur väskan om inte böcker! Vi har ett ständigt pågående bokutbyte så nu fick jag tillbaka ett par titlar som varit på utlån.

Systern delar ut följande kommentarer:
Rita Mae Brown, Wish you were here: perfekt sommarläsning.
Ilya Boyashov, The way of Muri: sträckläste den - bra underhållning.
Doris Lessing, The grass is singing: fin bok, Lessing har väldigt fint språk.
Jonas Gardell, Torka aldrig tårar utan handskar: lite ettrig men bra och viktig berättelse, klart att man blir gripen.

Sunday, May 19, 2013

Asien: Murakami for president

Dags för den första boken till feministbrudens världsbokutmaning: Asien!

Asien är stort. Det finns författare från Libanon, Indien, Kina, Iran... som jag skulle ha kunnat välja. Men nu blir det inte så - det blir en av mina absoluta favoritförfattare: Haruki Murakami.

Murakami är geniet bakom parallellvärldseposet 1Q84. Det var 900 sidor ren njutning och när jag kom till sista raden ville jag ha 900 sidor till. Men den boken förtjänar ett eget blogginlägg i sinom tid.

Boken jag just läst ut är istället en novellsamling med titeln The elephant vanishes.

I sedvanlig Murakamistil sys realism och surrealism ihop med osynliga sidensömmar. Novellerna handlar om unga människor i storstaden Tokyo som hamnar i oväntade möten eller i situationer utanför det "normala". En kvinna får påhälsning av ett litet kärlekskrankt grönt monster. Ett ungt par ger sig ut för att råna bagerier mitt i natten. En arbetare i elefantfabriken drabbas av en dansande dvärg. En man får besök av TV-folket.

Ibland är det inte mer än en vacker betraktelse, ibland finns ett viktigt budskap, ibland är det en galen berättelse som om författaren återger något han drömt. Och han gör det så sjujäkla bra.

Om du inte än har fastnat för Murakami kan den här novellsamlingen vara en bra start.

Mer Murakami åt folket!


Ps. en ny roman kom nyligen ut men översättningen lär ta lite tid.

Saturday, May 18, 2013

Vi vill åt det du har

Häromdagen var det äntligen dags för träff med Most Awesome Reading Circle igen!

Vi har läst John Lanchester: Capital. En osannolik blandning människor på en gata i London börjar få märkliga vykort där det står: Vi vill ha det du har. Sedan händer det olika saker i de olika människornas liv och på slutet får man reda på vem som skickade vykorten.

Boken vill väldigt mycket och det är många små berättelser om de olika huvudkaraktärerna. En duktig redaktör kunde gott ha fått gå in och rensa och korta och städa bort onödiga extraspår ur denna litterära fruktsallad. Problemet när man väljer en handfull extremt olika människor är också att det lätt urartar till enbart karikatyrer och stereotyper.

Å andra sidan är det en lättläst underhållning. Inte hopplös, inte genial.

Friday, May 17, 2013

Litterära flator

Idag är inte bara syttene maj utan även internationella dagen mot homofobi.

Därför tipsar jag om tre böcker med HBTQ-koppling.
  • Jeanette Winterson Why be happy when you could be normal är vad Wintersons kristna adoptivmamma säger till henne när hon kommer ut. En uppväxtskildring om kärlek till både böcker och kvinnor.
  • Rita Mae Brown Rubyfruit jungle, om att växa upp som lesbisk i den amerikanska södern. Huvudpersonen Molly ber inte om ursäkt för något eller till någon. Och varför i hela fridens namn skulle hon göra det? 
  • Jeffrey Eugenides Middle sex om det faktum att långt från alla barn föds med en glasklar genderidentitet.

Bokslukarens bekännelser: senaste bokinköpet

Veckans fråga i bokbloggsjerkan är: vilka böcker har du klickat hem den senaste veckan?

*host hrm*

Jag vet vad den gula huliganens pappa kommer att säga nu: "skulle inte du sluta köpa böcker ett tag"?

Jo!

Men.

Nu bidde det inte så.

I veckan råkade mina fingrar knappa hem följande beställning:
Anders Fager, Jag såg henne idag i receptionen (spökskräckis i Kungsholmenmiljö)
Sofi Oksanen, När duvorna försvann (Oksanen for president!)
Naomi Novik, Crucible of gold (fantasyserie om smart stridsdrake)
Kyung-Sook Shin, Ta hand om min mor (sydkoreansk författare som alla talar om)
Elin Wägner, Pennskaftet (feministisk klassiker)
samt nästan hela Von Pahlen-sviten av Agnes von Krusenstjerna (klassiker med HBTQ-tema).

Apropå det sista, var tusan får man tag på den första boken i Von Pahlen-serien? Jag letar efter Den blå rullgardinen, om någon som läser detta har den och vill låna ut är jag mycket intresserad för den är tvärslut på alla bokhandlar och hos förlaget och jag räknar inte med att snubbla över den på ett antikvariat här i Bryssel. Alla de andra sex böckerna finns att köpa i överflöd, men första i serien är alltså omöjlig. Betyder det att alla köpte bok nummer ett, tyckte den var usel och aldrig besvärade sig med resten av sviten..?

Kanske kan jag muta någon snäll vän/släkting att gå på svenskt antikvariat åt mig.

Thursday, May 16, 2013

Stora bokbytardagen

Hejdå Mary Higgins Clark och Dag Solstad. Hoppas att ni hittar nya ägare som blir glada av att läsa er.
Higgins Clark Two little girls in blue är en helt vanlig polisdeckare på temat hemska saker som folk gör mot barn, med ett bisarrt övernaturligt inslag som jag gjorde pfffffft åt.

Solstads Professor Andersens natt lovade runt men höll tunt (pseudofilosofiskt dravel!) och därmed har jag gjort mig skyldig till det som jag just anklagade andra för: att utnyttja bokbytarbord till att bli av med böcker jag själv inte älskar i hopp om att hitta något bättre.

Wednesday, May 15, 2013

Jag är ett offer för kokt torsk

...så säger Anders i Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt.

Anders hade inte alls råkat ut för kokt torsk, han hade fått i sig arsenik som mördaren med de håriga händerna skickat till Eva-Lotta i choklad.

Jag däremot har varken fått arsenik eller choklad [obs: ljug, jag får massor med choklad] utan är de facto ett offer för den kokta torsken, eller i alla fall för vit fisk som jag inte längre tycks tåla. Livet är grymt och orättvist och jag är alldeles för gammal för att drabbas av en sådan ätstörning.

Tur att man i alla fall har ett litterärt citat till hands för varje svår situation i livet.

Tuesday, May 14, 2013

Schakalen

Ibland är gränsen mellan fiktion och verklighet suddig. Jag ser rubriken i SvD: "Schakalen överklagar livstidsstraff" och tänker: vilken tidningsanka, han fick inget livstidsstraff, han blev ju skjuten i sista kapitlet.

Men det handlar förstås inte om den geniala och mycket spännande thrillern Schakalen av Frederick Forsyth. Utan om den verklige lönnmördaren Ilich Ramirez Sanchez som för övrigt fick sitt namn efter boken och inte tvärtom. Han ska ha hittats med Forsyths roman i ett hotellrum under en polisrazzia.

Feministbrudens världsutmaning

Ibland är det svårt att hålla fingrarna i styr, så nu har jag antagit Feministbrudens läsutmaning: läs en bok från varje världsdel.

Rolig tanke tycker jag, det blir lätt så mycket europeiskt och framför allt anglosaxiskt. Kul att bredda horisonterna en aning. På läslistan för i år finns dessutom flera intressanta böcker som passar synnerligen väl in i denna läsutmaning...

På den här sidan kommer jag allt eftersom lägga uppdateringar om lästa världsdelsböcker.

1. Asien: Haruki Murakami, Elefanten som gick upp i rök

2. Europa: Agatha Christie, Den hemlighetsfulla motståndaren

3. Afrika: Alain Mabanckou, Imorgon fyller jag tjugo år

4. Latinamerika: Isabel Allende, Andarnas hus

5. Nordamerika: Sylvia Plath, Glaskupan

6. Oceanien: Janet Frame, En ängel vid mitt bord

Monday, May 13, 2013

Elefantfabrik

En av mina favoritförfattare, Haruki Murakami, har gett ut en novellsamling som heter The elephant vanishes (på svenska: Elefanten som gick upp i rök).

Murakami är ett geni och han skriver galna, halvsurrealistiska berättelser. Jag älskar dem! 

En av novellerna i The elephant vanishes handlar om en man som arbetar på en elefantfabrik. Det finns för få elefanter och de förökar sig för långsamt på naturlig väg. Därför har man startat en fabrik där man sågar itu en elefant i fem bitar och spär ut den med konstgjord elefant - på så sätt skapas fem nya elefanter som var och en är en femtedel äkta. Genial idé. Huvudpersonen arbetar bland annat med att skrynkla öron.

Du hör ju själv, du måste läsa mer Haruki Murakami. Redan idag om det går.

Sunday, May 12, 2013

Får man ljuga i litteraturen?

Är felaktiga uppgifter i böcker ett tillåtligt ofog? Undrar jag idag på förekommen anledning.

Jag är just inne på sista sidorna av en bok som utspelar sig i London. I en icke-signifikant dialog berättar en av de många karaktärerna för en annan att de gröna papegojorna som bor i London härstammar från ett par förrymda tamfåglar.

DETTA ÄR INTE SANT!

Aj aj vad svårt jag har att släppa denna lilla faktamiss. Eller är det en slarvig faktamiss? Detta är ju precis vad många människor tror, så kanske det blir en mer realistisk dialog om bokkaraktären har den feluppfattningen. Kanske är faktafelet medvetet? Och om det är gjort på flit, är det då okej?

Ska man underblåsa osanningar i litteraturen? Får man göra det?

I just det här fallet tror jag inte det är ett fel med flit, eftersom det 1) inte är en bärande information för berättelsen - det sägs i en bisats - och 2) inte är en bok av det genomarbetade djupt efterforskade slaget. Min gissning är att författaren faktiskt inte vet att hen ljuger, för hen är en av alla dem som själv går omkring och tror på faktoiden.

De gröna gojorna som nu för tiden bor i de flesta av Europas storstäder söder om London är halsbandsparakiter och de har vandrat norrut från Turkiet. Vi har en enorm koloni här i Bryssel. De är inga ättlingar till förrymda tamfåglar. De klarar sig helt enkelt väldigt bra i människans närhet och klarar även halvkallt klimat om de bor inom urbana områden.

Ska fundera mer på exempel på litterära osanningar och se om jag kan klura ut en tumregel för vad som är godkänt och inte. Fritt fram att bidra med era tankar och idéer!

Saturday, May 11, 2013

Mer om pojkar och läsning

DNs Lotta Olsson har lagt upp en replik till Gunilla Molloy, som häromsistens skrev en mycket tankeväckande artikel om mäns och pojkars läsning, eller snarare icke-läsning.

Olsson driver tesen att det är meningslöst att försöka missionera läsning genom att tala om glädjen i att läsa. Istället ska man tala om för sina ungdomar att läsning är bra och läsa bör man för det är nyttigt och lärorikt.

För det första: vad hindrar att man gör både och?

För det andra: finns det inte en risk att man skickar signalen böcker = nödvändigt = tråkigt och därmed FÖRSTÄRKER problemet med att ungdomar inte läser?

Jag tror att det känns roligt att läsa om det går lätt och det går lättare att läsa ju mer man läser. Därför måste man jobba på alla fronter om man ska ha upp lästakten och läsförmågan hos både unga och vuxna. Både ge tips på underbart roliga böcker - OCH förklara varför det är nyttigt och bra med läsning. Inte antingen eller. Huvudsaken är att barn läser, mycket, från tidig ålder.

Och slutligen: jag har den sortens jobb där man behöver kunna skriva och där vi regelbundet har praktikanter från alla möjliga europeiska länder. Tyvärr ser jag att svenska studenter som söker praktikplats hos oss ledsamt ofta har mycket taffligt skriftspråk. De är ofta sämre på att läsa och förstå instruktioner än andra sökanden och de är slarviga när de skriver. Det är mycket synd, det betyder bland annat att de snabbt slås ut i internationell konkurrens. Och nu talar vi om de ambitiösa studenterna med en eller flera examen och många extrakurser på CVt.

Om jag tror att dåliga läsvanor har med saken att göra..? Det kan du hoppa upp och sätta dig på.

Friday, May 10, 2013

Den som väntar på något gott...

Frågan om översättning vs originalspråk återkommer ständigt. Det är bland annat temat för veckans fredagsfråga hos Annika: Väntar du på översättning till svenska eller läser du hellre i original?

Det finns tre viktiga aspekter:
1) KAN jag läsa i original? Alltså inte bara att jag kan språket hyfsat - är det en tillräckligt lätt bok och en där jag inte nödvändigtvis vill komma åt varje nyans? Vissa vill man ju gräva djupare i än språkkunskaperna tillåter.

2) Kommer jag KUNNA läsa den översatt? Det är fattigt få böcker utanför den anglosaxiska sfären som faktiskt översätts till svenska. Och många av dem som översätts översätts taffligt och slarvigt.

3) Har jag tålamod att vänta? Om det handlar om serier på engelska finns det ingen anledning att vänta och för tillfället har jag ingen fransk- eller tyskspråkig författare som jag väntar så otåligt på att jag inte kan hålla mig.

Däremot försöker jag hålla mig från böcker som översätts från ett ytterligare annat språk till engelska - om det finns en chans att de kommer på svenska finns det ingen anledning att ta omvägen över engelska i de fallen.

Slutligen, jag fattar att förlagen känner stress och press och vinstkrav. Men dåliga översättningar är verkligen ett hån mot läsarens intelligens. Och det märks - alltid. Det går inte att slarva med litteratur. Jag skulle önska att fler förlag tordes satsa på kvalitet istället för kvantitet. Så hemskt bråttom är det oftast inte.

Thursday, May 9, 2013

Konsten att sortera en läshög

Jag vill ha en enorm läshög bredvid sängen, så jag inte ska riskera att behöva somna utan att läsa en enda sida. En välsorterad läshög är nyckeln till inre frid...

En riktigt bra läshög ska vara så blandad som möjligt. Jag vill inte ha två böcker av samma författare efter varandra (HarryPotter-serien gills som EN bok i det här sammanhanget), inte två tjocka böcker efter varandra, inte två gamla efter varandra, inte två i samma genre efter varandra och så vidare.

Som ni förstår måste läshögen blandas om med jämna mellanrum eftersom vissa somliga *host hrm* inte kan låta bli att snubbla över nya böcker stup i kvarten. Och så är det ju bokklubbsböckerna som måste tajmas rätt inför nästa träff.

Som de brukar säga: man har inte roligare än man gör sig.

Tuesday, May 7, 2013

Vildmarks- och kärleksvisor

När jag ändå är inne på gammal svensk lyrik: Erik Axel Karlfeldt.

Nobelpris i litteratur år 1931 (efter sin död - han trillade av pinn samma år). Korta och kärnfulla dikter på tema kärlek/sex samt naturen. Rurala scener, ofta med en sjuttonårig bondjänta som står vid en gärsgård och är pilsk på någon jägare. Vackert och enkelt, långt från ens moderna vardag!

Jag läste diktsamlingen Vildmarks- och kärleksvisor som är en smal och lättläst historia, tillgänglig för den intresserade via geniala kulturdatabasen Litteraturbanken. Hör till allmänbildningen. Läs den.

Monday, May 6, 2013

Bror Tratt är död

Projekt Runeberg är en liten skattgömma med klassisk nordisk litteratur online. Där hittar man bland annat min favoritdiktare, Anna Maria Lenngren. På tal om gamla roliga rim ur litteraturhistorien.

Till exempel den här:

Bror Tratt är död,
en liten rödlätt man
Gick ständigt i syrtut
Igår begravdes han
Jag kistan såg och processionen,
och gjorde denna reflexionen:
"Bror Tratt, du levde glatt men kort.
Förr bars du ständigt hem, nu bärs du äntligen bort"

Lenngren kom liksom jag själv från Uppsala. Hon är rolig, skarpsynt och hade en mycket vass penna.

Som i den satiriska Till min kära dotter om jag hade någon:

På läsning öd ej tiden bort,
vårt kön så föga det behöver
Och skall du läsa, gör det kort,
på det att såsen ej må fräsa över

Anar man en viss ångande ilska? Eller är det bara min tjugohundratalstolkning?

Pompe fick sova i sängen

Som gårdagens bloggläsare kanske märkte var jag inte helt imponerad av hundantologin Tio hundar och en katt. Men Sture Linnérs bidrag påminde i alla fall om ett litet roligt rim som jag hade glömt: Israel Holmströms ode till kung Karl XIIs knähund Pompe.

Pompe, Kungens trogne dräng,
Sov var natt i Kungens säng.
Sist av år och resor trötter
Avled han vid Kungens fötter.
Mången stolt och fager mö
Önskar sig som Pompe leva.
Tusen hjältar eftersträva
Att få så som Pompe dö

Kanske svensk litteraturs mest kända hunddikt, från sent sextonhundratal.

Tassa sover för övrigt i sin egen välbäddade korg tills vidare, eftersom hon dels har vissa likheter med en haj och dels inte än kan ta sig upp och ner i mattes säng med de korta små valpbenen.

Sunday, May 5, 2013

Tio hundar och en katt

Antologin Tio hundar och en katt är en brokig samling texter. Elva skribenter har fått bidra med en liten text var om sin hund eller katt.

Det är så slugt av förlaget - till liten kostnad och lite möda har man en enkel bok med bra säljpotential. Vad säljer bättre än kombinationen kändisar + djur?

Det finns en enda riktigt bra, riktigt genomtänkt, välarbetad och läsvärd text i antologin. Den av Håkan Nesser. De övriga känns som hafsverk. Banala utkast om hur härligt det är att skaffa valp och hur förskräckligt sorgligt det är när ens bästa vän en dag blir sjuk och gammal. Redaktören har inte ställt några höga kvalitetskrav. Det verkar ha handlat mer om att få just dessa personer att skriva något, vad som helst, än om att kräset välja ut de allra bästa texterna.

Texten av Håkan Nesser är å andra sidan så bra att den väger upp det hån mot mänsklighetens intelligens som är Björn Ranelid.


Medrecensenten Tassa hälsar att omslaget smakade helt okej.

Friday, May 3, 2013

Mannen som kunde gå genom väggar

Franska är ett mycket elegant språk: så mycket kan sägas på så få ord. Titeln Le Passe-Muraille går inte att översätta lika stiligt till svenska, det närmaste man kommer är något som Mannen som kunde gå genom väggar. Författaren Marcel Aymé gav ut denna lilla nittonhundratalsklassiker 1943 som titelnovell i en novellsamling.

Le Passe-Muraille är en fantastisk berättelse om den plikttrogne tjänstemannen Dutilleul som en dag upptäcker att han kan gå genom väggar. Till en början använder han sin ovanliga gåva på små och oskyldiga sätt. Men makt korrumperar...

De andra novellerna går på liknande halvgalna teman - det är en kvinna som kan duplicera sig själv i det oändliga, en skatteindrivare som får en knäpp och börjar driva in folks fruar och en pojke som försöker köpa ett par sjumilastövlar. Bisarra  små skildringar med mycket att tolka och tyda. Läsvärt.

Novellsamlingen gavs ut mitt under kriget och det märks tydligt i flera av berättelserna, det är mycket svärta.

Le Passe-Muraille blev den andra av böckerna från Bryssels bokmässa som jag tog mig igenom. Ironiskt nog är även Aymé fransman och inte belgare.

Om ni vill stifta Aymés bekantskap på svenska är det nog dessvärre antikvariat som gäller - svenska bokhandlar är som sagt notoriskt dåliga på att ta in frankofona författare. Mannen som kunde gå genom väggar har visserligen översatts och getts ut i Sverige men tycks vara slut på förlaget.


Thursday, May 2, 2013

Byta böcker

Den här typen av initiativ gillar jag - bokbytande! Som en form av gammaldags fildelning fast i litet format och helt lagligt. Hittade affischen på jobbet och blev glad.


Böcker ska cirkulera och läsas, jag lånar och lånar ut med samma glädje. Skulle däremot aldrig kunna slänga en bok - kanske inte ens en av Liza Marklund.

Däremot är det lite optimistiskt att föreslå att alla ska ge bort sina bästa böcker - min erfarenhet av bokbytarbord är att alla, inklusive jag själv, tar tillfället att försöka bli av med skräpet ur hyllorna. Nördutgåvan av Sagan om ringen ger jag inte bort för allt smör i Småland...

Wednesday, May 1, 2013

Detektiverna i P1

Jag trillade över radioprogrammet Detektiverna som gick i SVT P1 under 2011. En riktig liten pärla för dem som gillar klassiska deckargåtor. Avsnitten finns förstås tillgänliga som poddcasts och går att ladda ner och lyssna på när man vill.

Programidén är enkel: en klassisk litterär deckare har sammanfattats i korthet. Namn, platser och tid har ändrats. Två gäster i studion får lyssna på sammanfattningen och ska gissa vem som är mördaren, vad titeln på romanen är, vad originaldetektiven heter och vem författaren är. Det hela leds av kluriga Jessica Gedin.
En väldigt rolig och välgjord liten programserie, som Cluedo över radio. Särskilt kul att få vara med och leka Sherlock själv!

Totalt skrapade jag ihop 19 poäng av 32 möjliga, det som var svårast var romantitlarna och att gissa mördaren. Och då har jag ändå läst sju av de åtta böckerna som var med i serien. Minnet fungerar tydligen inte som det ska.

Gillar du hjärngympa och behöver något att lyssna på när du pendlar till jobbet, lyfter i gymmet eller väntar på din tur på apoteket - ladda ner Detektiverna!