Thursday, December 5, 2013

Barn-mannen avslöjas: årets tyska bokpris

Jag läste Der einzige Mann auf dem Kontinent ("den enda mannen på kontinenten") av Terézia Mora, årets vinnare av stora tyska bokpriset.

Kortfattat går handlingen ungefär så här: Darius Kopp är en fetlagd man i sina bästa år som jobbar på ett IT-företag. Han får en kartong med cash i handen, från en kund med tveksam bakgrund. Man följer honom i detalj under en vecka medan han tafatt försöker undvika att göra något åt kartongen med mystiska pengar.

Det kluriga är att detta är inte vad boken egentligen handlar om. Storyn med pengarna är bara en fasadberättelse, en kuliss som du luras att titta på medan den verkliga handlingen utspelar sig där bakom, dolt så att man knappt anar den. Egentligen handlar boken nämligen om Darius Kopps fru.

Kopp är ett älskvärt svin. Han beter sig förjävligt men döljer det med charm och genom att gå i offerroll. Som en typisk förvuxen pojke, sådana det tyvärr finns horder av. Han missköter sin ekonomi och sin hälsa, han tar inget ansvar för hemmet, han blir gnällig om inte frun har lagat mat, han tjatar sig till sex fast hon uppenbarligen inte vill utan bara ställer upp ändå, han är slarvig och hopplös och barnsligt självupptagen. Han gnäller om sina småproblem på jobbet istället för att låta frun sova efter att ha jobbat dubbla skift i ett skitjobb som servitris. Men Kopp är övertygad om att han är en charmknutte och att alla alltid kommer att ha överseende med hans brister. Jag avskydde Kopp från sida 1 till sida 379.

Så vad tyckte jag om boken? Jag undrade länge varför i hela fridens namn Mora fick bokpriset, jag tyckte det var mycket babbel för en väldigt tunn handling och jag undrade hur någon kvinna med självrespekt kunde skriva en så förfärlig huvudperson utan någon som helst kritik eller udd.

Men sedan tog hela boken en ganska abrupt vändning och den verkliga handlingen, den som smugit runt i bakgrunden hela tiden, slog igenom med full kraft och skitstöveln Kopp blev precis just det, en avslöjad skitstövel. Det var snyggt gjort. Jag uppskattar den författartekniska skickligheten och det diskreta sättet att slå hem ett budskap. Prisjuryn hade rätt.

Jag tycker ändå att boken kunde ha varit hundra sidor kortare - poängen skulle ha gått fram ändå. Och jag önskar att de skojiga charmiga barn-männen inte alltid kunde smita undan konsekvenserna av sina (icke-)handlingar.


Andra som också skriver om tysk kultur denna torsdag:
Bokmoster: musikaliskt inlägg om tyska pop-killar
Ingrid: en alldeles fantastisk liten tysk ordvits-dikt om en spyende mops (utmärkt tajming, jag hade en spyende beauceron hemma i natt och kan relatera).

5 comments:

  1. Åh, dessa förvuxna pojkar ... Men Terézia! Henne vill jag gärna läsa, jättebra recension som väcker läslust - trots Kopp :)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Hennes nyaste "Das ungeheuer" som är den hon egentligen fick priset för ska vara ännu bättre men den var slut i butiken när jag var i Tyskland sist. Att Kopp är ett hopplöst man-barn är en del av hur storyn byggs upp så det är nog meningen att man ska irritera sig på honom (fast kanske inte så pass mycket som jag gjorde ändå)

      Delete
    2. Ja, det är främst den jag har spanat in, får se om det kan bli ett inköp. Nästa år. Typ.

      Delete
  2. Tack för en uttömmande och välskriven recension. Jag har en gång börjat på en bok av Mora (har förträngt vilken det var) och jag lyckades inte ta mig över "50-sidorsspärren". Precis som du funderar jag på om hon inte skriver lite för "långt". Konstaterar också att jag kanske borde bemöda mig mera med den här författarinnan.

    ReplyDelete
    Replies
    1. Det är synd att hon inte kortar ner, det skulle både berättelsen och läsarna vinna på. Och hon själv eftersom folk inte orkar läsa hennes böcker om de är för babbliga!

      Delete