Thursday, November 7, 2013

Mystisk massmördare i tyskt knarkarsvammel

Ett ord som flera gånger kom för mig under läsningen av Thomas Glavinics thriller Lisa var: SVAMMEL.

Lisa är en thriller om en man som flyr undan en exceptionellt läskig och hänsynslös massmördare. Han har tagit sin tillflyktsort till ett ödsligt hus långt ut i vildmarken och där sitter han nu med sin tioårige son, drar i sig enorma mängder kokain och whisky samt skickar ut en serie ytterst osammanhängande webradiosändningar.

Låter som potentiellt spännande! Men svamlet, det förbannade svamlet. Det tog kål på all spänning.

Det stilistiska draget är nämligen att författaren skrivit ordagrant hur det skulle låta att lyssna på webradiosändningar av en mestadels mycket berusad och narkotikapåverkad person. Det är osammanhängande, det är talspråk, han byter ämne hela tiden och pratar mest om hur han häller upp en ny drink eller hur hallisarna ser ut. Snark.

Väl dolt i den enorma svammelsvadan kommer i småhackade bitar själva storyn om massmördaren som väntar därute i mörkret. Det är ett märkligt mysterium och man anar snabbt att det är något udda med denna mördare - men vad? Vad är det egentligen som händer? Varför är mördaren ute efter radioprataren? Vad har hänt med radiopratarens fru?

Jag harvade mig genom svamlet ända till slutet eftersom jag hoppades att det skulle komma en snygg upplösning som förlät det eländiga berättandet.

Så blev det inte.

Upplösningen är orimlig och ologisk och otillfredställande.

Detta är en oerhört slarvig bok. Författaren tyckte det var en kul idé att skriva verbatimt hur det låter när fulla människor får en mikrofon framför näsan. Men berusade människor är mycket sällan intressanta att lyssna till och Glavinics radiopratare är inget undantag. När det dessutom saknas en vettig berättelse att hänga upp den fulle radiopratarens svammel på, då är det illa.

Välkommen till svarta listan, Thomas Glavinic! Må du marinera väl i sällskap av andra usla berättare såsom David Grossman (curse you!), Camilla Läckberg och Ken Follett.

4 comments:

  1. Beklagar den usla läsningen men samtidigt inte, för det var kul att läsa din ursinniga recension, hihi ;)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Så bra, då har ju Glavinic fört något gott med sig! :)

      Delete
  2. Gillar recensioner där man verkligen visar sin besvikelse. Jag har också en svarta-lista med en rad besvikelser på.

    ReplyDelete
    Replies
    1. På sätt och vis kan det vara bättre med böcker man blir arg på än böcker man rycker på axlarna åt och glömmer så snart man slagit ihop dem.

      Delete