Sunday, September 29, 2013

Tack och adjöss, trista Ken Follett

Käre Ken Follett,

Vi har känt varandra länge nu.

Jag minns inte när jag första gången läste något av dig, men jag minns som igår den helg i Heidelberg då jag sträckläste Svärdet och spiran. Det var en läsupplevelse. En äventyrsroman om 1100-talets England, stiligt konstruerad och med mycket action.

Vi har haft våra duster, oftast om att du skriver litteraturhistoriens sämsta sexscener näst harlekinromanerna. Men jag har ändå då och då läst något nytt av dig. Till exempel Fall of giants om fem familjers öden under nittonhundratalets första decennier, som jag tyckte var riktigt intressant.

Men nu har jag läst uppföljaren Winter of the world och jag inser att det dags att vi går skilda vägar.

Vi har utvecklats åt olika håll. Vi vill inte samma saker. Vi har faktiskt ingenting gemensamt du och jag, Ken Follett.

Jag vill ha välskrivna romaner.

Du skriver dåliga TVsåpamanus och ger ut dem i romanform.

Jag vill ha intressanta karaktärsskildringar.

Du skriver repetitiva stereotyper och samtliga dina många huvudpersoner är helt sexgalna. Du tror att detta vägs upp av oändliga beskrivningar av damklänningar och balassessoirer. Det blir som en blandning av tantporren Grottbjörnens folk och de trista reportagen från nobelmiddagen.

Jag vill ha en genomtänkt, spännande och slug intrig.

Du skriver platt, tråkigt, förutsägbart och menlöst. Du behandlar läsaren som en imbecill idiot.

Jag gillar kvalitet.

Du satsar på kvantitet - du är så produktiv att jag ofta misstänkt att du har ett gäng praktikantslavar inlåsta i källaren med varsin skrivmaskin.

Du fattar, vi kan ju inte ha det så här längre.

Det fanns en enda sak jag uppskattade i Winter of the world. Att du istället för att skriva om Auschwitz fokuserade på nazisternas mord på funktionshindrade. Det var smart, och intressant.

Men ändå.

Adjöss, Ken Follett, över min tröskel kommer du aldrig mer.

2 comments: