Saturday, August 17, 2013

Oksanen: När duvorna försvann

Estland under de sovjetiska och tyska ockupationerna, från 40-tal till 60-tal. En man jagar efter sin fästmös mördare. En annan man jagar makt och status och lyckas med falska identitetspapper alltid hamna på den vinnande sidan - en kollaboratör och medlöpare till både nazister och kommunister. En mycket intressant tidsskildring, om än inte den bästa av Oksanens intriger.

Oksanen gör det inte lätt för läsaren. Man kastas rakt in i romanen utan presentationer av huvudpersonerna, det blir en omtumlande start. Ändå fastnade jag snabbt i berättelsen. Oksanen är en fantastisk ordkonstnär som sätter ljuset på de mest oväntade små detaljer och som använder den bredaste och mest vältajmade metaforflora jag känner. Det blir så levande och så exakt, man kan liksom känna lukterna och höra ljuden omkring sig när man läser.

Det jag mest av allt tar med mig från läsningen är alla de små bilderna ur vardagslivet under ockupationerna: den ständiga övervakningen, kampen för att få tag i mat och kläder, dilemmat att vända bort blicken när grannarna knuffas upp på tåget mot dödslägren eller risken att själv få göra dem sällskap. Så realistiskt, så intressant, så skrämmande.

Läsvärt - sju poäng av tio.

2 comments:

  1. Håller på att läsa den nu, det är min tredje bok av Oksanen och jag slås också av hur detaljerad den stundtals är. Det återstår att se vad slutbetyget blir...:)

    ReplyDelete
    Replies
    1. Blir spännande att läsa dina kommentarer sedan då!

      Delete