Friday, May 31, 2013

Väldigt sällan fin

Jag läste nyss ut Sami Saids välskrivna debutroman Väldigt sällan fin. Läs den!

Huvudpersonen Noha ska lämna sin något överbeskyddande familj för att plugga i Linköping. Noha passar inte riktigt in bland festprissarna och slarvstudenterna. Han är för blyg. Och allvarlig. Och kan inte läsa av sociala koder hos de andra studenterna. Å andra sidan råkar han strax ut för två olika människor som inte heller har någon som helst lyhördhet för andra människor och vips finner han sig tvångsfikad och tvångspåhälsad och tvångskysst för att han är alltför timid för att säga nej. Han får besök av den lokala fundamentalistpredikanten när hans nykonverterade "vän" blir lite för entusiastisk. Det egna självförtroendet är så dåligt att när den uppenbart kärlekskranka bohemflickan petar på hans utstickande nyckelben och suckar "jag faller alltid för smala pojkar" så tror han att hon menar att han är för tjock...

Snart blir han dock uppryckt ur det svenska studentlivet - farfar har dött borta i Eritrea och äldste sonens äldste son måste följa med för att reda ut dödsboet. Och även i Eritrea tycker man Noha är för blyg, för allvarlig, för annorlunda.

Det är mycket humor, mycket vass udd såväl inåt som utåt. En hel del allvar och oerhört intressant. En egensinnig språkstil med telegramspråk och stackatomeningar, mycket lätt att följa och säger väldigt mycket med få ord. En bok som behövs.

Said får åtta poäng av tio möjliga. Dessutom är han en av årets sommarpratare, kan bli hörvärt!

No comments:

Post a Comment