Sunday, April 7, 2013

Tintin, nationalhelgon

Jag bor i ett land med ganska skarpa etniska motsättningar. De två största folkgrupperna skiljs åt av både språk, religion och historiska förutsättningar. Landet har undermålig infrastruktur, underutvecklad administration och de småskaliga stamkrigen gör att de har svårt att skapa demokratiskt valda regeringar. Jag talar naturligtvis om Belgien.

Men det finns en sak som flamländare och walloner kan enas om: nationalhelgonet Tintin.

Det är synd att Tintin i Sverige blivit synonymt med rasistdebatt. Hergé producerade Tintinalbum under, i princip, hela sin livstid och de är alla tidstypiska för sina respektive årtionden. Från Tintin i Sovjet (1929) till Tintin hos gerillan (1976). Och solklart rasistiska (om än på ett naivt välvilligt sätt) Tintin i Kongo (1930).

Vad jag vill säga är att Tintin är mer än bara de olyckliga ogenomtänktheterna på 30-talet. Och det finns mycket att upptäcka i dem även i vuxen ålder, inte bara att de är sjuhelsike snygga och att Milou är briljant.


Topp-3 av Tintinalbumen:
1. Faraos cigarrer för att den är sjukt bisarr och fantastiskt händelserik.
2. Koks i lasten för att den har en bra story och för att prins Abdallah är ett roligt tillskott.
3. Blå lotus som är lite mer allvarlig och där Tchang dyker upp och lär Tintin av med stereotypt tänkande (bygger på Hergés verkliga möte och påföljande långa vänskap med en kinesisk utbytesstudent som läste lusen av honom p g a Tintin i Kongo).


No comments:

Post a Comment