Thursday, April 25, 2013

Intervju med annan bokmal

Fick igår kväll en intervju med en av den litterära världens mest intelligenta flickor, Hermione Granger. Vi drack varsin mörk belgisk öl på en uteservering nära Grand Place och diskuterade läsvanor.

Jag: Du läser ju oerhört mycket, men, såvitt det verkar, nästan bara faktaböcker. Läser du ingen skönlitteratur?

Hermione: När jag gick i skolan blev det mest kursböckerna. På loven läste jag väl både och. Nu för tiden läser jag allt möjligt.

Jag: Men hur fick du upp en sådan läshastighet, det kan väl ändå inte vara bara läsningen av skolböcker?

Hermione: Ja, för att läsa snabbt måste man förstås läsa mycket. Jag lärde mig läsa tidigt och hade alltid näsan i en bok som liten. Och det är klart att lästräningen måste göras med skönlitteratur och enkla böcker i början! Fem-böckerna och sånt som är lätt och roligt att läsa och som gör att man läser mer av bara farten.

Jag: Vad påverkade dig mest under skoltiden, lärarnas beröm för din läsflit eller den mobbning du utsattes för som "plugghäst"?

Hermione: Vilken svår fråga! Jag var ju ganska lillgammal och förstod tidigt vikten av att jobba hårt. Såklart att jag blev glad när lärarna såg det arbete jag la ner. Men varje gång någon kallade mig pluggis kändes det förstås som ett giftigt nålstick. Nu var ju jag väldigt motiverad att ändå fortsätta läsa, för en känsligare själ hade ett enda av de där hånflinen kanske varit nog för att de skulle sätta böckerna på hyllan för all framtid.

 Jag: Kände du att det var värt allt slit?

Hermione: Jag tänkte egentligen inte så mycket på det som slit, det var ju väldigt intressant läsning även om det bara var faktaböcker och inte skönlitteratur. Däremot är det frustrerande att många andra kunde glida igenom på bara tur, utan att lägga ner något jobb alls.

Jag: Som Harry och Ron till exempel?

Hermione: Till exempel. Jag fattar inte att jag var så himla snäll och hjälpte dem med läxorna hela tiden, så jäkla dumt egentligen. Det enda det ledde till var att de kunde fortsätta snylta på mig och min tid. Som att min tid inte var lika viktig som deras.

Jag: Kände du att de tog dig för given?

Hermione, ställer ner ölglaset med en smäll: Ärligt talat - ja! Här jobbar man och jobbar, och de bara glider igenom på en räkmacka och genom att åka snålskjuts på andra. Fy fan. Och inte nog med att de kallt räknade med att jag skulle rädda dem ur varje läxknipa, när jag ledsnade på att de inte tog eget ansvar och försökte hjälpa med små trix för att de skulle få jobbet gjort själva, då fick jag bara hån och ögonrullningar som tack. Jag minns en gång när jag fixat planeringskalendrar till dem som en liten pik att de kanske skulle ta sig i kragen...

Jag: Skulle du säga att det var en typisk situation eller var det bara just Harry och Ron som var ovanligt lata?

Hermione: Alltså, så här. Jag tror det är mycket lättare för många tjejer att "komma undan" med att vara läsnördar och ta ansvar för skolarbetet. Det är inte lika viktigt för tjejers status i flocken att vara anti-etablissemanget. Killar ger varandra statuscred för saker som att vara kaxig, eller vara bra på sport. Inte så ofta man ser grabbar som peppar andra killar för att de läser Marcel Proust, hmm?

Jag: Men man skulle ju lika gärna kunna säga att tjejer bara ger varandra cred för utseende? Och du har väl också haft dina dagar när du slängt ifrån dig bokväskan för att vara snygg i en killes ögon - till exempel julbalen när ni gick i fyran...

Hermione: Det där var väl ett slag under bältet. Alltså, man ägnar sex år i skolan åt att utveckla sitt intellekt, men folk vill bara prata om den där himla balklänningen och om mitt rakpermanentade hår. Det var en enda kväll! Get over it already!

Jag: Okej, så vad ska man göra för att få pojkar att läsa mer?

Hermione: För det första - vuxna förebilder runt omkring måste ta tag i grabbar och tjejer som hackar på andra grabbar och tjejer för att de läser, eller gillar matte, eller på andra sätt tar ansvar för sin egen intelligens. Det är aldrig ok att någon ska hånas för att hen gillar litteratur. Om du hör Mr Vernon Dursley säga åt sin son "vaddå läsa, är du bög eller?", då måste du fan ryta i och säga emot.

För det andra - det skulle inte skada om fler vuxna män som vet med sig att de är förebilder kunde ta lite aktivt ansvar och främja läsning. Fotbollskillar kunde ge boktips i TV-soffan. Pappor kunde visa sina barn att de läser annat än böcker om andra världskriget. Ledaren på ungdomsgården kunde fråga "har du läst nån bra bok på sistone" istället för alltid bara "såg du senaste hockeymatchen".

Och för det tredje - all läsning är bra läsning. Bara man kommer igång. Om det krävs en instegsfas med serietidningar och illustrated novels, så använd dem då. Om det funkar med sci-fi och fantasy, uppmuntra det. Och uppmuntra sedan ett gradvis vidgande av de litterära horisonterna. För som jag sa i början - för att kunna läsa lätt och snabbt måste man först läsa mycket. Om man läser mycket kan man läsa mer. Så enkelt är det.

No comments:

Post a Comment