Wednesday, March 27, 2013

Lotta Lotass: Den svarta solen

Tänk dig en litterär loop som du fastnar i och aldrig kommer ur. Omkring dig vandrar märkliga figurer. Män står i långa rader. Vad gör de? Varför är de där? Ingen aning. Någon kånkar omkring på diverse tunga, otympliga föremål. En tavla, en gipsbyst viras in i olika smutsiga filtar och lindor. Detaljerna beskrivs med egenhändigt påhittade ord, men så skickligt att man genast förstår vad de betyder. Repetitiva rumsbeskrivningar gör att man går in i en slags meditation.

Den svarta solen är del i en experimentell trilogi och går inte att beskriva, den måste upplevas. Den är inte en bok som andra, den är en karta över ett märkligt slott och som läsare vandrar du mellan rummen - och måste själv göra vägvalet vart du ska ta vägen härnäst. Man behöver inte nödvändigtvis läsa hela boken, man förstår poängen ganska snabbt ändå. Men läsningen blir ett vilsamt tillstånd när man väl kommer över den första frustrationen över att det inte finns någon handling. Ingen handling alls faktiskt.

Jag är för övrigt vansinnigt avundsjuk på Lotta Lotass, hon har det allra bästa författarnamnet genom tiderna. Och så skriver hon oerhört märkliga böcker. Jag gillar märkliga böcker...

(Fast det ska erkännas att jag gav upp det där med att gå geografiskt genom rummen och läste den från pärm till pärm istället. Samt blev väldigt sugen på att börja rita upp kartan men kom aldrig till skott.)

No comments:

Post a Comment