Friday, February 28, 2020

Strändernas skönhet - ett skilsmässodrama

Nina Bouraoui är inte bara en av de fantastiska fruntimren i min boktolva, hon är ett fantastiskt fruntimmer i största allmänhet.

Beaux rivages (på svenska: Strändernas skönhet) är en kort och kärnfull roman om när förhållanden tar slut. Boken börjar precis när huvudpersonen blir lämnad av sin pojkvän sedan åtta år tillbaka. Hon går igenom alla olika faser: chock, förnekelse, depression... Hon bearbetar förändringen och bitvis blir det nästan outhärdligt långt och detaljerat. Hennes besatthet av den andra kvinnan, expojkvännens nya, är antagligen normal, men sannerligen inte sund.

Men gradvis för Bouraoui in nya element som gör att perspektivet ändras en smula. Maktbalanserna förskjuts, förutsättningarna ändras. Tiden går. Båda parter försöker hitta nya fotfästen.

Det är sorgligt, ledsamt och väldigt väl skildrat.

Wednesday, February 26, 2020

Inlåst på bibblan?

I något av mina internetflöden dök det nyligen upp ett litet gulligt escape room-spel på bibliotekstema, kolla in det här: inlåst på bibblan. Ett mycket enkelt litet klur som går ut på att hitta en hemlig kod för att ta sig ut - du löser uppgiften på fem minuter.

Jag är väldigt förtjust i spel, gåtor och escape rooms av olika slag. Ett roligt tips är t.ex. supersnygga Tick Tock, ett samarbetsspel där två personer får lösa en serie gåtor tillsammans. Ni ska ha varsin skärm, kanske en padda eller en mobiltelefon och får inte tjuvkika på vad den andra ser - om ni lyckas kommunicera mellan er så kan ni lägga ihop era varsina ledtrådar och lösa uppgiften. Smart och roligt!
En av våra goda vänner är brädspelsmästare och klurig spelkonstruktör, han har skapat den här pärlan: evscaperoom, en pajätartävling med förhinder, enkel och textbaserad.

En blir aldrig för gammal för att leka...

Monday, February 24, 2020

Kodspråk: emojis

Tassahunden har en ny hundvakt! En ung, mycket ung tjej som hjälper till att ta ut Tassa under lunchen vissa dagar, så inte pälsmonstret ska behöva vara ensam för länge.

Nya unga hundvakten skickar söta foton på Tassa från promenaderna. Foton pimpade med massor av hjärtan och stjärnor och olika emojis och symboler. Till exempel så här:
Men varför är det en avokado? Undrade jag, gamla tanten, gick och frågade en kollega som har tonårsbarn. Kollegan i sin tur konsulterade tonårsbarnen och återkom med svaret: avokado är ungdomskod för "den här personen är korkad".

Vilket ju är en helt korrekt bedömning av Tassahunden, så den nya unga hundvakten verkar faktiskt veta vad hon håller på med.

Saturday, February 22, 2020

Dolken från Tunis

Agatha Christies Dolken från Tunis har en särskild plats i mitt hjärta, den är en av de första Christiedeckarna jag läste någon gång i tidiga tonåren.

Jag läste om den av två skäl: 1) jag har inte så många titlar att välja på i läshögen just nu och råkade hitta den i bokbytarhyllan på jobbet, 2) där den fanns på franska, som jag ju har lovat mig själv att läsa mer.

Att hotta upp en gammal pusseldeckarklassiker genom att läsa den på ett annat språk, det måste väl vara läsningens svar på fattiga riddare?

Handlingen i korthet: En änka har tagit livet av sig och kort därpå hittas rika Roger Ackroyd med en kniv i ryggen i ett låst rum. Butlern beter sig mystiskt, unga brorsdottern är nervös, adoptivsonen som ska få ärva alltihop har försvunnit spårlöst och guvernanten ljuger uppenbarligen om någonting. Entré: Hercule Poirot, tillsammans med bydoktorn och dennes skvallersugna syster.

Dolken från Tunis* är en av de mer humoristiska Christiedeckarna, den sprudlar av sarkasmer och underfundigheter. Den har också ett annorlunda upplägg och ett lite ovanligt slut. Jag gillar den skarpt, än idag, till och med på franska.


* Fransk titel: Le meurtre de Roger Ackroyd

Thursday, February 20, 2020

Har du blivit meduserad på sistone?

Ett roligt franskt ord som jag plockade upp i Le soleil de Scorta: médusé.

Titt som tätt blir folk i boken meduserade, tänk alltså grekiska ormhårsgorgonen Medusa. Det betyder ett tillstånd av förstummad-förstenad-överväldigad, alltså när folk liksom fryser till av en chockartad överaskning och inte får fram ett ord.

Det är ju en jättebra glosa! Varför har vi inte den på svenska? Jag tror jag ska försöka införa den.

Tuesday, February 18, 2020

Scortas sol

Mitt projekt att läsa lite mer på franska har börjat bra. Jag lånade en bok av en bokklubbsväninna: Laurent Gaudé, Le soleil des Scorta.

Det är en släktkrönika om en syditaliensk familj. De är fattiga, småkriminella emellanåt och storkriminella emellanåt. De sätter familjen först och hedern förstås, men de är inte så där hemskt bekymrade om saker som jämställdhet. Berättelsen börjar någon gång kring nittonhundratalets början när en man som just släppts ur fängelset rider in i en sömnig by mitt under middagshettan och våldtar en medelålders ungmö (av misstag, han hade egentligen tänkt våldta hennes syster). Därefter går det både upp och ner för släkten Scorta.

Jag blir tokig av den förfärliga kvinnosynen men den är väl tyvärr väldigt realistisk för tiden och platsen som skildras. Männen ser kvinnorna som egendom att ha och förhandla om. I den senare delen av boken, framåt sjuttiotalet ungefär, så är det faktiskt en av kvinnorna som slår tillbaka när en ung man går och pratar med hennes pappa om att han "måste ha henne, för han är galen av kärlek". Varför kom du inte och pratade med MIG om den saken? fräser tjejen med rätta. Men ändå går hon raskt och oförklarligt med på att gifta sig med ungtuppen, vilket gör mig betryckt och frustrerad.

Det handlar mycket om mat (trevligt), ganska mycket om sol och dammig torka (södra Italien) och väldigt mycket om starka släktband.

Gaudé fick prestigefulla Prix Goncourt för den här romanen år 2004, och det är väl inte helt orimligt, även om den kanske inte är på Buddenbrooks-nivå.

Sunday, February 16, 2020

Onomatopoetiska fåglar

Min fellow ordnörd Mona från Boktanken ledde in mig på en rolig tankebana häromsistens: fåglar med onomatopoetiska namn. Nu kan jag inte släppa det temat.

Korp och kråka är till exempel två fåglar som heter som de låter. Kanske ännu tydligare är kråkans namn på tyska, Krähe.

Kajan är en av mina favoritfåglar (ja, jag är från Uppsala ursprungligen) och den säger ju mycket riktigt ungefär "nja! nja!". Den knorrande orren och den visslande siskan är också två bra exempel.

På tyska finns förresten ett par andra godbitar: Kuckuck (gök) och Uhu (uv) är mina favoriter.

Uven heter förresten hibou på franska, det tror jag också är onomatopoetiskt. Liksom oie (gås), aigle (örn) och mouette (mås). Visst passar det bra? Fundera på det när du sitter i en småbåtshamn och äter glass i sommar, om inte måsarna ropar "mouette! mouette!".

Så roligt en kan ha det. Om du kommer på några fler exempel, hojta gärna till, så kan vi samla tillsammans!