Friday, June 22, 2018

Glad midsommar!

Från zombieapokalyps till blomkransar och små grodor - här går vi från ytterlighet till ytterlighet. Hoppas ni får en härlig dag idag!

Thursday, June 21, 2018

I dödsskuggans land

Nu har jag hittat något roligt igen: I dödsskuggans land av Alden Bell, en mycket lättläst och underhållande zombieapokalypsroman.

Temple är kanske sisådär femton år, hon vet inte riktigt. Men det hon vet är att hon är ruggigt bra på att överleva. Det är ju tur, eftersom världen inte är som den brukade vara, nu sedan zombieepidemin drog fram. Det finns spillror av mänskliga samhällen barrikaderade här och var men mellan dem drar de levande döda fram. Som om inte det vore nog råkar Temple skapa sig en dödsfiende som jagar henne från skyddsrum till skyddsrum.

Bells dystopi är inte riktigt lika välunderbyggd som till exempel Emily St John Mandels fantastiska Station Eleven - jag undrar till exempel hur det fortfarande kan finnas fungerande bensin i gamla pumpar 25 år efter att zombieplågan slog ut, eller hur det kommer sig att hissarna fungerar i skyskrapor som stått tomma i något årtionde. Var kommer elen ifrån? Varför är det inte fler mekaniska problem med prylarna som ligger och rostar, och vem producerar mat och vapen? Zombierna i I dödsskuggans land är visserligen mindre aggressiva och potenta än i en del andra zombieromaner och det sägs att det finns några stora säkrade områden där människor kan leva nästan som vanligt. Men en undrar ändå.

Förutom den detaljen är det en spännande och ryslig berättelse. Det är kortfattat, korthugget och inga avsnitt på tomgång. Temple är en fantastisk karaktär, tänk Lisbeth Salander möter Katniss Everdeen. Jag sträckläste boken.

Tuesday, June 19, 2018

Tematrio: smaskigheter

Grattis Lyran som har födelsedag! Det blev tårt-och-smask-tema, där kan jag bidra med följande:

Mrs Angels tårtbageri av Gaile Parkin är rar och handlar om en tårtbagare i Rwanda. Det är en feelgoodbok om sugar paste och galna kakkreationer men ärligt talat inte något jag blev särskilt trollbunden av. Det är tydligt att boken inte är skriven av en rwandier utan av en entusiastisk vit kvinna, sannolikt ur biståndsindustrin.

Genuint och roligt är det istället i Harry Potter och hemligheternas kammare som spektakulärt inleds med att husalven Dobby saboterar Mrs Dursleys fantastiska gräddtårta. Jag är glad att jag en gång för länge sedan råkade börja med att läsa den här boken och inte den första i serien - tvåan är mycket bättre än ettan och jag var helt fast i J. K. Rowlings värld redan efter ett par sidor.

Kathryn Stocketts Niceville har också en minnesvärd scen med en mycket speciell kaka, men kanske inte en man blir så särskilt sugen på. Niceville är mycket läsvärd! Om hemmafrukultur, rasism och apartheid i södra USA för inte särskilt länge sedan. Dessutom både rolig och sorglig i en lagom blandning.

Monday, June 18, 2018

Den eldröda bokstaven

Jag har alltid trott att artonhundratalsromanen The scarlet letter av Nathaniel Hawthorne handlade om ett rött brev, men det är alltså en bokstav som är eldröd. Där ser man!

Stackars Hester Prynne, ung, vacker och stolt. Hon blir med barn fast hon inte är gift och det hycklande, strikta puritanska samhället dömer henne hårt - inte till döden, av "barmhärtighet" - utan till att leva resten av livet utstött och ensam. Dessutom måste hon alltid bära ett stort rött A för "adulteress", äktenskapsbryterska.

Hester bär skammen och barnet (och vilken mardröm till barn det är) i sin ensamhet. Men, vänta nu, ensam? Brukar det inte vara minst två personer inblandade för att det ska bli ett barn?

Well, det finns en man inblandad men han har, av sitt hjärtas godhet naturligtvis, förklarat för Hester att för det allmännas bästa kan hans namn inte avslöjas. Det skulle få för svåra konsekvenser för andra. Absolut inte för hans egen skull, nej nej. Han skulle gärna dela hennes skam och ta på sig faderskapet, men det vore ju egoistiskt... Ähum.

Nu visar det sig genom berättelsen att det ändå är Hester som avgår med segern. Hon genomlider sitt straff, håller huvudet högt och förvandlar gradvis sitt röda A till att snarare betyda "artist" eller konstnär, genom sin fantastiska skicklighet med nål och tråd. Den fege mannen däremot lider samvetskval och tvingas till slut av inre demoner att avslöja sig själv inför hela staden.

Det är en seg och babblig bok med ett långt och ovidkommande introkapitel som läsaren lika gärna kan hoppa över. När det börjar handla om Hester Prynne blir det bättre, men den här tidens författare hade uppenbarligen inte tillgång till tippex eller sudd. Det hade blivit skarpare med en hårdför redaktör. Temat är däremot intressant och jag vill tolka det som en kritik av hyckleri och puritanism. Hester Prynne är en utmärkt hjältinna, om än lite för god och välartad för sitt eget bästa.

Saturday, June 16, 2018

Hälsningar från Dartmoor!

Jag är inne på tredje och sista dagen av underbar långritt över Dartmoor, ett magiskt hedlandskap i södra England. Påminner en aning om våra sydliga svenska fjäll, fast med gräs och får på.

Här utspelade sig Baskervilles hund och Devon är Agatha Christie-land - hon skrev många av sina romaner här. Det passar fint, blandningen av den vilda heden och de extremt gulliga byarna omkring bjuder in till kreativa rysarberättelser.

Men jag har det inte rysligt, bara rysligt trevligt, med min lånekompis Barney.