Friday, September 30, 2016

Fångad i en tidsloop: Skymningslandet

Marie Hermanson skriver lite egna spänningsromaner, jag läste Skymningslandet och gillade den.

I ett hus på landet sitter en gammal dam som tror att det fortfarande är fyrtiotal. Hon har anställt några ungdomar som hjälper henne att upprätthålla illusionen. Men går allt verkligen schysst till och vem lurar egentligen vem? När en oväntad person anländer till gården och flyttar in i finaste rummet uppstår en krånglig konflikt och det hela går alldeles över styr.

Enkelt men ändå fängslande och spännande. Utmärkt underhållning.

Thursday, September 29, 2016

Pojke blir adopterad av spöken

Det finns en del författare som är så bra att varje gång jag läser dem undrar jag varför jag inte redan har läst ALLT av dem. Margaret Atwood till exempel, och Neil Gaiman.

Jag läste Gaimans The graveyard book (tack till jättestarka extratanten för lånet!). Den är genial. Jag älskar den. Alla borde läsa den. Jag har redan lagt in påminnelser i kalendern om att jag ska ge den i present till min brorsdotter om tre år och till min systerdotter om elva år.

En liten pojke förlorar sin familj, hamnar på en kyrkogård och blir adopterad av spöken. Han växer upp med spökena och lär sig allt de kan. Men det finns en elak man utanför den trygga kyrkogården, han är på jakt efter pojken och han kommer allt närmre...

Spännande, roligt, sorgligt, klurigt och väldigt fint berättat!

Wednesday, September 28, 2016

Tematrio: höstfärger i titeln

Lyran frågar efter boktips som har en höstfärg i titeln.

Utanför mitt sovrumsfönster finns just nu en grann rostfärgad rönn så jag satsar alla korten på rött.
Du har väl läst Orhan Pamuk? Om inte så är det verkligen på tiden! Mitt namn är Röd är en intressant berättelse: kärlekshistoria, deckargåta och samhällsdebatt i ett. Och så snyggt paketerat! Om mötet mellan olika kulturer och konsttraditioner i ett dåtida Turkiet. Vissa ser de nya västerländska influenserna som ett hot, andra som utveckling. Eleganta pikar mot samtiden.

Om jag säger A. A. Milne säger du antagligen Nalle Puh men visste du att han också skrev klassiska pusseldeckare? The red house mystery är en klockren "whosdunnit". Inga nallar, bara klurig kriminalgåta.

Jakten på Röd Oktober av Tom Clancy handlar om en ubåt på vift under kalla kriget. Spionaction när den är som djupast [sic].

Tuesday, September 27, 2016

Bibliotek ja! Skolbibliotek nja.

Jag gillar bibliotek, jag har varit bibliofil så länge jag kan minnas.

Och jag tycker ju att det är bra med skolbibliotek, det är en mycket viktig tillgång.

Jag är bara inte helt överlycklig över att min lokala bibblofilial är inhyst i ett skolbibliotek. Barnen i min närmsta by får tydligen inte lära sig att bibblan är en tyst zon, de tror istället att bibblan är platsen där man trängs runt internetuppkopplade datorer och högljutt skriker om olika fotbollsspelare som googlas fram.

Mina lokala bibblobesök blir därför av typen "beställa i förväg - snabbt in - hämta upp den färdiga beställningen - ut så fort som möjligt". Inte en chans att jag tänker stanna och botanisera i hyllorna i den där gapiga miljön.

Behöver inte även skolbarn en lugn oas där läsningen är fredad och böckerna i fokus?

Sunday, September 25, 2016

När naturen kallar

Många märkliga böcker ingick i köpet av vår lilla stuga, bland annat den här pärlan:
Jack Londons Skriet från vildmarken i en tysk översättning från... oklart när, det står inget årtal i boken. Kanske femtiotalet.

Den här utgåvan är intressant på många sätt:

1) Titeln: Wenn die Natur ruft, ordagrant: "När naturen kallar". Fniss! Ja, det antyder detsamma på tyska som på svenska, nämligen att någon behöver springa bakom ett träd. Senare utgåvor använder den lite värdigare översättningen Ruf der Wildnis

2) Typsnittet, Jag funderar på att läsa den bara för typsnittets skull. Utmaningar är skoj, är det inte så?
3) Valet av bild på försättsbladet. En liggande räv tittar på en älg (se ovan). Bildtexten: Buck ställer en älg. Här misstänker den vakne läsaren att redaktören för det första inte läst boken och för det andra vet väldigt lite om djur och natur. Men det är en fin räv!

Det jag själv mest minns av Skriet från vildmarken är att den var fruktansvärt hemsk, det tyckte i alla fall mitt tolvåriga jag. Kanske dags att ompröva. Varför inte på tyska i gotiskt tryck?

Saturday, September 24, 2016

Årets bokmässa

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg är i full gång, jag är inte så road av mässor så jag åker inte dit.

Måste ändå kommentera soppan kring nazistskriften Nya Tider. Det är otroligt dåligt hanterat av bokmässan från början till slut. Problemet verkar vara att de inte tänkte igenom det hela ordentligt från starten. Jag hade helt och fullt förstått om de tackade nej till nazisterna från första början. Jag hade också haft någon slags förståelse för om de tackade ja på grund av ett väldigt genomtänkt ställningstagande som de kunde förklara och försvara och stå upp för när det började storma. Men det här vacklandet fram och tillbaka där ingen står upp för någonting och alltihop ger sken av att vara slarvjobb, det blir jag synnerligen oimponerad av.

Det är inte yttrandefrihet att låta vem som helst vara med på vilket privat evenemang som helst. Det går alldeles utmärkt att stoppa folk från att få en högtalare på Sveriges största bokmässa. I alla fall om en gör det rakryggat redan från början - när avtal väl är skrivna är det naturligtvis svårt att börja ångra sig.

Och så är det ju den där lilla faktorn med kvalitet: Nya Tider är inte bara nazistisk, den är något så fruktansvärt dålig. En lågstadieklass producerar vanligtvis bättre texter.


Kära tomten, till julklapp önskar jag mig mer kvalitet, mer civilkurage, att folk tänker innan de handlar samt färre nazister på jorden. Tack på förhand.

Thursday, September 22, 2016

Andorra: Vem är medskyldig till folkmordet?

Jag läste Max Frischs lilla drama Andorra. Så hemsk, så bra, så tänkvärd.

En ung man växer upp som ende jude i en liten by. Han kämpar mot fördomar och med sin identitet. Han behandlas inte direkt illa, men han behandlas annorlunda. Han får ständigt höra att han är si eller så eftersom han är jude och han anpassar sig efter förväntningarna och gliringarna.

Samtidigt byggs det upp en spänning inför att något hemskt håller på att hända. Tolv korta scener varvas med "vittnesmål" där olika karaktärer från byn svär sig fria från det som kommer att hända. Det var inte mitt fel att det gick som det gick! Säger de, en efter en.

För kriget är på ingång och en främmande armé tar över byn. De vill ha judarna utlämnade.

Och här kommer kruxet: den unge mannen är egentligen inte alls jude, det är ett missförstånd. Han skulle alltså kunna rädda sig. Men det gör han inte. Han står fast vid sin identitet, det är ju den etiketten byborna har satt på honom hela hans liv. De där grannarna som nu inte lägger två strån i kors för att hjälpa honom, "han är ju inte som vi".

Texten kryper under skinnet på en, det är intressant och väldigt slagkraftigt.