Saturday, December 10, 2016

Julkalender, lucka tio

Har du det rätta sinnelaget?
Då vet du varifrån citatet är taget:
"Som affärerna voro klara och gumman inte hade lust eller kraft att meddela sig, så var ingenting att tillägga; och vad som rörde Gusten och honom, det skulle nog bli bra med sen. Att hämta en läkare tänkte ingen på, ty folket var vant här att självdö och för övrigt var all förbindelse med land avbruten. 
I två dygn bevakade de kammaren och varandra, och när den ena somnade in på en stol eller soffan, tog den andra en lur med ena ögat. Men så snart någon rörde på sig, spratt den andra upp. 
På julaftonsmorgon var madam Carlsson död."

Friday, December 9, 2016

Syskonkärlek och syskonmord

Chigozie Obioma är en nigeriansk författare som häromåret debuterade med romanen Fiskarmännen.

Fyra unga bröder smyger i hemlighet ner till den förbjudna floden för att fiska. Där möter de en man som ger dem en profetia: en av bröderna kommer att mörda en annan av bröderna.

Och därmed är de goda syskonrelationerna som bortblåsta. Det blir en kedjereaktion av bekymmer och hemskheter på grund av den nya misstänksamheten mellan bröderna.

Det är en helt okej bok, inte i klass med Chimamanda Ngozi Adichie men läsvärd och lättläst.

Julkalender, lite svårare

Lucka nio,
den första i en trio:
"Att spara gåvan ända fram till julafton var aldrig min tanke, någon julklappsutdelning förekom inte hos oss, i så fall skulle alla ha fått paket och det var otänkbart. Jag sparade skallran tills vidare i alla fall, men morsan fick sitt så snart jag kommit hem. Jag kunde knappast hålla mig tills hon hade torkat av händerna framtill på förklät och kommit fram till bordet. 
-Ojojoj sa hon, när hon äntligen höll på att veckla av tomtepapperet. Men Nancy! Vad har du hittat på nu då? 
-Tänkte att du kunde ha mjölken i den på julafton, när vi äter risgrynsgröt, sa jag lite blygsamt, fast jag höll på att sprängas av stolthet och iver. 
Morsan stod med den bukiga, rosenkransade tillbringarn i handen. Lyfte den framför sig. Vände och vred. Våra ögon lyste i kapp med varann."

Thursday, December 8, 2016

Julkalender, lucka åtta

Lucka åtta gömmer
en dam som drömmer:
"Anna tyckte att hon föll och föll. Men allt detta var inte hemskt utan roligt och trevligt. Rösten från en påbyltad och snötäckt man ropade något i hennes öra. Hon reste sig och återvann fattningen. Hon förstod att de körde in på en station och att mannen var konduktören. Hon bad Annusjka räcka henne pelerinen och sjalen, tog på sig dem och gick mot dörren.
'Tänker frun gå ut?' frågade Annusjka.
'Ja, jag måste få andas. Här är hemskt hett.' Och hon öppnade dörren. Snöstormen slog emot henne och kämpade med henne om dörren. Också detta tyckte hon var roligt. Hon öppnade dörrent och gick ut. Det var som om vinden bara hade inväntat henne - med ett muntert vinande ville den gripa tag i henne och föra henne bort, men hon tog ett stadigt tag om en kall järnstång, höll ner dräktkjolen, klev ut på perrongen och sökte lä bakom vagnen. Vinden var hård uppe på trappstegen, men på perrongen i skydd av vagnarna var det lugnare. Njutningsfullt fyllde hon lungorna med den snöiga, iskalla luften, medan hon stod kvar bredvid vagnen och betraktade perrongen och det upplysta stationshuset."

Wednesday, December 7, 2016

Människors oro

Bloggen hade tur och fick en intervju med spanska inkvisitionen! Det blev ett mycket spännande samtal.

Jag: Nej men hej! Här går du och bränner häxor mitt på blanka eftermiddagen.

Spanska inkvisitionen: Javisst, det är mycket att göra så här års.

Jag: Varför det?

Spanska inkvisitionen: Mja, man måste ju ta människors oro på allvar.

Jag: Människor är rädda för häxor?

Spanska inkvisitionen: Ja, det är folkstormar på twitter - flera tiotal arga inlägg - och det ena med det andra. Den oron måste vi lyssna in och ta på allvar.

Jag: Men människor har ju egentligen ingen fog för sin oro eftersom häxor inte finns på riktigt och inte utgör något verkligt hot?

Spanska inkvisitionen: Jag hör att du hör till etablissemanget, du vill komma här och veta bättre än vanliga människor. Om folk är oroliga måste jag ta det på allvar.

Jag: Även om det betyder att oskyldiga kvinnor bränns på bål.

Spanska inkvisitionen: Skyldig, oskyldig. Jag kanske tycker att de är skyldiga. Det är min sanning och jag har rätt till den.

Julkalender: den här bör faktiskt alla känna igen

Sjunde luckan, inga tvivel
Här ett smakprov ur min bibel:
"Gandalf halted. Snow was thick on his hood and shoulders; it was already ankle-deep about his boots.
'This is what I feared,' he said. 'What do you say now, Aragorn?'
'That I feared it too,' Aragorn answered, 'but less than other things. I knew the risk of snow, though it seldom falls heavily so far south, save high up in the mountains. But we are not high yet; we are still far down, where the paths are usually open all the winter.'
'I wonder if this is a contrivance of the Enemy,' said Boromir. 'They say in my land that he can govern the storms in the Mountains of Shadow that stand upon the borders of Mordor. He has strange powers and many allies.'
'His arm has grown long indeed,' said Gimli, 'if he can draw snow down from the North to trouble us here three hundred leagues away.'
'His arm has grown long,' said Gandalf.

Tuesday, December 6, 2016

Tematrio: flygfän

Lyrans tematrio om fåglar och flygande insekter passar väldigt bra idag. Där jag sitter vid köksbordet har jag nämligen utsikt över ett fågelbord. Just nu bråkar två hackspettar med de små talgoxarna, blåmesarna, tofsmesarna och nötväckorna.

Det ligger ju nära till hands att tipsa om Getingfabriken och Flugornas herre men det gör jag alltför ofta så det får bli tre andra titlar idag.

Lena Andersson är en av mina favoritskribenter i DN, hon vrider allt en gång till, ifrågasätter påstådda sanningar på ett intelligent sätt och får mig alltid att tänka ett steg längre. Hennes vridna satir Duck city använder en parodi på Ankeborg för att beskriva vår tids störda relation till mat. Musse Pigg har anorexi och Kalle är gravt överviktig.

Fredrik Sjöberg skriver bland annat små fantastiska kåserier. Han fick faktiskt årets Ignobelpris för sin trilogi om flugor! Läs Flugfällan, den är otrolig. Så fruktansvärt rolig och knasig. Om nördiga män som samlar flugor, och om lite annat smått och gott. Väl berättat.

Fågeln som vrider upp världen är en typisk Haruki Murakami. Det vill säga bra. Och absurd. En man förlorar sin katt och sin fru. De har helt enkelt försvunnit. I den snåriga trädgården hittar han istället en märklig ny värld med en djup brunn och en grannflicka som är... speciell. Murakami kan vara lite krävande, men det är alltid värt besväret.