Sunday, January 22, 2017

Vart är vi på väg?

Nu sitter vi återigen i bil på väg mot en minisemester! Tassahunden, den gula huliganens pappa och jag.

Kan du gissa vart vi är på väg - i alla fall vilket håll?

Ledtrådar:
- Dan Andersson, Aino Trosell, Marika King
- Martha Sandwall-Bergströms lilla fattigflicka
- Roald med Häxorna, Arne med A-gruppen och Opcop
- Korpral Gifting och hans kompani, de håller vad de lovar men lovar inte vad de inte kan hålla
- Guldlock, Sjumilaskogen, dunderhonung

Friday, January 20, 2017

Unterleuten - därför älskar jag Juli Zeh

650 sidor massiv text på tyska. Det tog sin lilla tid, men det var som vanligt värt det. Juli Zeh är en av mina favoritförfattare.

Jag läste Unterleuten, en berättelse om en liten by i före detta Östtyskland. Historien är i högsta grad levande här, i synnerhet i form av en livslång fejd mellan bygdens två starka män. Det går skiljelinjer kors och tvärs: mellan de gamla partitrogna kommunisterna och dem vars familjers mark beslagtogs under DDR-tiden. Mellan ortens urinvånare och de nyinflyttade stadsborna från väst. Mellan den äldre generationen och den yngre - särskilt när de yngre utbildar sig och vill flytta bort. Mellan de som vill värna det lokala naturskyddsområdet med de ovanliga fåglarna och de som vill ha sina rågfält och byggprojekt i fred från fågeljävlarna.

Så kommer besked från Berlin att det ska byggas en vindkraftspark utanför byn och detta blir genast ett enormt slagträ och starten för en mängd intriger, missförstånd och våldsamma konfrontationer.

Så mycket lidande, så mycket oro, så många oerhört mänskliga möten och tillkortakommanden. Så många skarpsynta kommentarer och fantastiska nyckelmeningar som stannar i minnet.

Så väldigt bra läsning.


Hundskadeindex: en kvinna hämnas på sin man genom att göra något oförlåtligt mot hans hund. Jag blev tvungen att läsa två kapitel till för att inte behöva försöka somna med den stackars hunden som sista läsintryck. Men det lämnas i alla fall öppet för att hunden eventuellt är den enda karaktären som det finns hopp för på slutet. Kanske. Jag vill tolka det så.

Thursday, January 19, 2017

Ordbanken: skruttgrön

Ibland har en tur och snubblar över ett roligt ord. Som det här: skruttgrön.
Hur ser skruttgrönt ut? Om någon vet får ni gärna skicka ett färgprov.

Tuesday, January 17, 2017

Män kan inte våldtas

Märta Tikkanen skrev en feministklassiker på sjuttiotalet, Män kan inte våldtas. Den blev en brandfackla i debatten om våld mot kvinnor.

Huvudpersonen Tova Randers blir våldtagen. Hon bestämmer sig för att hon måste hämnas, mannen som begick våldtäkten måste få smaka på sin egen medicin. Fast att samhället runt henne säger att män inte kan bli våldtagna.

Tova Randers är båda mesig och okreativ, Lisbeth Salander löser samma problem på ett mycket mer effektivt sätt. Det är ändå en tänkvärd bok om kvinnor och män, våldtäkt och skam, skuld och personlig integritet. Och hur ska Tova tala med sina pubertetssöner om det som har hänt? Den biten är nästan det mest intressanta av allt.

Boken ingår i den feministiska litteraturkanonen.

Monday, January 16, 2017

Tematrio: mjukt

Lyran är tillbaka med tematrios, idag om titlar med mjuka saker i. Jag är på resande fot och saknar min bokhylla - hur kommer en på boktips på ett särskilt tema utan att få gå och glutta i hyllan?

Det får bli så här:

Sofi Oksanen, När duvorna försvann. Om Estlands snåriga historia med olika ockupationsmakter i samband med kriget - och om människorna som hamnade på olika sidor av nödtvång, maktlystnad eller oförstånd. Bra, som allt av Oksanen.

Thomas Harris, När lammen tystnar. En otäck thriller som jag läste när jag var ung och mer road av skräckisar än jag är idag. Eftersom jag vet hur otäck boken är har jag aldrig lyckats se filmen. Jag kommer inte längre än till Jodie Foster som joggar i morgondimman, sedan vill jag slå av. Det brukar ta ca 4 minuter.

Anton Tjechov, Damen med hunden. En sorglig kärlekshistoria, utspelar sig i semesterparadiset Jalta. Kortfattat och lite knepigt. Jag är väldigt förtjust i de ryska klassikerna...

Sunday, January 15, 2017

Vem är kvinnan bredvid monstret?

Fiona Barton är egentligen journalist och det tycker jag märks. Hon kan konsten att skriva, hennes thriller Änkan är en riktig bladvändare.

Det handlar om kvinnan som oftast bara skymtar fram i tidningsreportagen: hon som är gift med mannen som begått det där riktigt vidriga brottet. Som står tyst vid hans sida genom rättegången. Vad visste hon egentligen om det som hände? I Änkan får vi följa Jean Taylor vars man anklagas för ett pedofilbrott. Är hon ett ömkligt offer för en manipulativ galning, en kallhamrad medbrottsling, en riktig dumskalle som ingenting fattat? Det är spännande hela vägen igenom eftersom Barton inte förenklar och ger svartvita svar. Dessutom med mediedrevet som bakgrund och komplicerande faktor.

Jag har ju bott i Bryssel och tänker under läsningen mycket på Belgiens mest hatade kvinna, Michelle Martin - seriemördarpedofilen Marc Dutroux dåvarande fru. Hon som egentligen visste att det satt kidnappade flickor i källaren men som lät dem svälta ihjäl när mannen åkte in på ett kort fängelsestraff för någon småförseelse.

En mycket bra och väldigt otäck/tänkvärd roman.

Friday, January 13, 2017

Herr Kadar

Håkan Nesser är nästan alltid bra. Jag plockade därför på mig novellen Herr Kadar vid ett av alla biblioteksbesök.

En grupp människor firar jul i en turistort på en ö i Indiska Oceanen. Där finns ett par britter, ett par tyskar, en grupp italienare. Och den mystiske herr Kadar och hans vedervärdiga fru. På julnatten händer en förskräcklig olycka...

Väldigt Nesserskt berättat, lätt att följa med och spännande hela vägen. Jag gillar det!