Friday, January 19, 2018

Hjärtat går sist

-Du matte! Vad är det här för dumheter?
-Vad är det nu då, lilla hjärtat?
-Den här boken! Om att jag ska gå sist! Det kanske jag inte alls vill göra.

Monday, January 15, 2018

Tematrio: lögner och svek

Lyran bjuder på tematrio, tema "lögner och svek", vilket väl är ett utmärkt tema så här två veckor efter alla grandiosa nyårslöften.

En hel bunt med livslögner och andra halvsanningar blir det i Sanning med modifikation av Sara Lövestam - en mycket annorlunda deckare. Jag gillar den här serien! Detektiven är en papperslös flykting och det är befriande fritt från makabra mord och sprutande hjärnsubstans.

Det ljugs också ganska friskt i Ian McEwans Cementträdgården, en fruktansvärt sorglig berättelse om en syskonskara som får panik när mamman dör. De är handlingskraftiga men inte särskilt genomtänkta och naturligtvis blir alltihop pannkaka, kryddat med en ohälsosam dos incest.

Eller  vad sägs om lögnerna och sveken i När man skjuter arbetare? Kerstin Thorvalls mycket smärtsamma bok handlar om Hilma, som träffar en sån trevlig ung man. Fast - hoppsan - hans familj glömde visst att berätta att han är spritt språngande galen. De gifter bort honom illa kvickt och när Hilma förstår vidden av faran är det redan försent. Och alla runt omkring henne tycker att det var väl otur, men sånt är äktenskapet, det är kvinnans plikt.

Aj aj aj! Men läsvärda alla tre.

Saturday, January 13, 2018

Harry Potter and the portrait of what looked like a large pile of ash

"Ron was going to be spiders. He just was. He wasn't proud of that, but it was going to be hard to not have spiders all over his body after all is said and done."
Jag har hittat vad som kanske är den roligaste läsningen någonsin: en dators fan-fiction-version av ett helt nytt kapitel ur en Harry Potter-bok. Ett gäng programmerare lät en AI analysera alla HarryP-böckerna och sedan själv skriva ett kapitel i samma stil. Det är obetalbart! Och lite imponerande, men mest rappakalja.
"Ron looked at the doorknob and then looked at Hermione with searing pain.
'I think it's closed,' he noticed.
'Locked,' said Mr. Staircase, the shabby-robed ghost. They looked at the door, screaming about how closed it was and asking it to be replaced with a small orb. The password was "BEEF WOMEN", Hermione cried."
Det är alltså så här datorerna ser på oss! Vi bör nog vara mycket, mycket nervösa inför den snara framtid när världen styrs av AI och vi är deras slavar.
"Harry looked around and then fell down the spiral staircase for the rest of the summer.
'I'm Harry Potter,' Harry began yelling. 'The dark arts better be worried, oh boy!'"

Thursday, January 11, 2018

The Eye of Zoltar

Jasper Fforde är en mästerförfattare, så slug och smart och rolig. Den nyaste serien om trolldomsentreprenören Jennifer Strange är underbar och jag har sagt det förr: den har kapacitet att slå på bredare front och är sorgligt undervärderad av de svenska bokförlagen.
"Homing snails were one of Wizard Moobin's recent discoveries. He had found that all snails have the capacity to do over one hundred miles per hour and find a location with pinpoint accuracy, but didn't because they were horribly lazy and couldn't be bothered. By rewriting a motivating spell commonly used by TV fitness instructors, communication by homing snail was entirely possible - and snails were more reliable than pigeons, which were easily distracted."
The Eye of Zoltar är ännu ett svindlande äventyr där varje liten detalj är en genomtänkt ledtråd som på bästa sätt följs upp och återkommer med knorr där det minst anas. Jennifer Strange får ett uppdrag: hitta den magiska rubinen Zoltars öga eller så kommer världens två sista drakar utplånas. Jakten på rubinen tar Jennifer och hennes osannolika team av följeslagare genom ett främmande land fullt av otäcka och läskiga odjur. Som tur är har hon hjälp av den mycket tuffa trettonåriga guiden Addie.
"-Your grandmother must be very scary, I said.
-She ate a live whippet once, said Addie, which is pretty scary, especially during a wedding.
-What did the bride and groom say?
-She was the bride. I think she wanted to make a statement to her in-laws."
Jasper Fforde är en av mina stora författarhjältar. En hjärna som kan tänka ut så här absurda och fantastiska scener måste förr eller senare belönas med Nobelpriset, det tycker jag faktiskt.
"-An ornithologist? I said.
-It's how I managed to negotiate his release so easily, said Addie. -Gareth mistook ornithologist for anthologist. Practitioners skilled in the art of collecting works of poetry are sound, tradable commodities out here, while bird watchers just eat your food and say, 'Ooh, stop the car a minute, I think I see a painted dillbury'.
-Where? asked Wilson excitedly, before realizing it was simply an example."
Det finns en enda nackdel med den här boken och det är att Fforde går i bokseriefällan och slutar boken med en cliffhanger. Ånej! Inte ännu en oändlig serie jag måste följa och fortsätta läsa! Fast å andra sidan... just den här serien tänker jag faktiskt inte ge upp än på ett tag. Inte så länge de fortsätter vara små guldgruvor av visdomsord, färdiga att brodera och sätta upp ovanför öppna spisen.
"Death cannot be avoided forever, but it can be postponed - it's very much like doing the dishes."

Friday, January 5, 2018

Var är de försvunna silmarillerna?

Om du liksom jag är en Tolkiennörd kanske du har roligt åt den här övertygande konspirationsteorin.

Ja, var annars skulle de försvunna silmarillerna vara, om inte i händerna på en gangsterboss och en nordlig sagofigur?

Wednesday, January 3, 2018

Återstoden av dagen

Förra årets sista läsupplevelse blev också en av de bästa: Kazuo Ishiguros The remains of the day. Att jag inte hade läst den tidigare?!

Det är ett litterärt mästerverk - tänk att någon kan skriva så mycket om till synes så lite. En precis balansgång på knivseggen mellan fruktansvärt roligt och fasansfullt sorgligt. Den lågmälda humorn när den mycket värdighetsmedvetna butlern får i uppdrag att förklara det där med blommor och bin för unge herrn. Eller den enormt hjärtsnörpframkallande episoden när butlerns gamle far blir allvarligt sjuk just under en viktig bankett. Plikten eller familjen? En butler ska ju inte ha något privatliv... 

Och så det frustrerande samspelet mellan butlern och hushållerskan. Att hon inte slår ihjäl karln!

Plötsligt förstår jag också Sara Danius jämförelse med Jane Austen. Visst finns här samma diskreta humor, elegant och lurig!

Fantastisk läsning, rekommenderas till alla.