Monday, June 18, 2018

Den eldröda bokstaven

Jag har alltid trott att artonhundratalsromanen The scarlet letter av Nathaniel Hawthorne handlade om ett rött brev, men det är alltså en bokstav som är eldröd. Där ser man!

Stackars Hester Prynne, ung, vacker och stolt. Hon blir med barn fast hon inte är gift och det hycklande, strikta puritanska samhället dömer henne hårt - inte till döden, av "barmhärtighet" - utan till att leva resten av livet utstött och ensam. Dessutom måste hon alltid bära ett stort rött A för "adulteress", äktenskapsbryterska.

Hester bär skammen och barnet (och vilken mardröm till barn det är) i sin ensamhet. Men, vänta nu, ensam? Brukar det inte vara minst två personer inblandade för att det ska bli ett barn?

Well, det finns en man inblandad men han har, av sitt hjärtas godhet naturligtvis, förklarat för Hester att för det allmännas bästa kan hans namn inte avslöjas. Det skulle få för svåra konsekvenser för andra. Absolut inte för hans egen skull, nej nej. Han skulle gärna dela hennes skam och ta på sig faderskapet, men det vore ju egoistiskt... Ähum.

Nu visar det sig genom berättelsen att det ändå är Hester som avgår med segern. Hon genomlider sitt straff, håller huvudet högt och förvandlar gradvis sitt röda A till att snarare betyda "artist" eller konstnär, genom sin fantastiska skicklighet med nål och tråd. Den fege mannen däremot lider samvetskval och tvingas till slut av inre demoner att avslöja sig själv inför hela staden.

Det är en seg och babblig bok med ett långt och ovidkommande introkapitel som läsaren lika gärna kan hoppa över. När det börjar handla om Hester Prynne blir det bättre, men den här tidens författare hade uppenbarligen inte tillgång till tippex eller sudd. Det hade blivit skarpare med en hårdför redaktör. Temat är däremot intressant och jag vill tolka det som en kritik av hyckleri och puritanism. Hester Prynne är en utmärkt hjältinna, om än lite för god och välartad för sitt eget bästa.

Saturday, June 16, 2018

Hälsningar från Dartmoor!

Jag är inne på tredje och sista dagen av underbar långritt över Dartmoor, ett magiskt hedlandskap i södra England. Påminner en aning om våra sydliga svenska fjäll, fast med gräs och får på.

Här utspelade sig Baskervilles hund och Devon är Agatha Christie-land - hon skrev många av sina romaner här. Det passar fint, blandningen av den vilda heden och de extremt gulliga byarna omkring bjuder in till kreativa rysarberättelser.

Men jag har det inte rysligt, bara rysligt trevligt, med min lånekompis Barney.



Friday, June 15, 2018

Treideln - en udda brevroman/litteraturföreläsning

Juli Zeh är en av mina favoritförfattare, hon är smart, allsidig och alla hennes böcker är mycket läsvärda. Jag fick nyligen låna textsamlingen Treideln och hade en hel del trevliga lästimmar med den.

Det är en samling brev från Zeh, eventuellt (sannolikt) fiktiva, med huvudtema "hur är det att vara författare". Först flera brev till förläggaren och ett universitet där Zeh på olika kreativa sätt tackar nej till att ge litteraturföreläsningar på universitetet. Efter många turer till slut ett brev med ja tack. Därefter desperata brev till olika vänner om vad hon ska tala om på universitetet och hur omöjligt det är att beskriva hur en författare arbetar. Smygande övergår dessa brev till diskussioner om en roman hon kanske tänker skriva. Blandat med detta: en serie arga brev till kommunen som vägrar ge henne en större returpappertunna.

Det är genialt! Roligt, vasst och så himla smart. För vad hon gör är ju faktiskt att beskriva precis det hon påstår inte går att beskriva: hur en författare tacklar ett romanprojekt. Med prokrastinering och allt.

Särskilt lurigt eftersom jag har en känsla av att alltihop är en roman och fiktivt och väldigt utstuderat skapat av en mycket slug författarhjärna.

Läs Juli Zeh!

Thursday, June 14, 2018

Sommar i P1

Sommarpratarna - ibland guldkorn, ofta rent skräp. Jag hade inte så höga förväntningar när jag slog upp årets lista, men... Sara Danius! Och Katarina Wennstam! Och Mark Levengood! Så det blir i alla fall tre program att ladda ner. Dessutom Peder Fredriksson på försök, han har en viss koppling till vad jag är iväg och sysslar med just nu.

PS. Jag har det vansinnigt trevligt och är redan nöjd med resan.

Wednesday, June 13, 2018

Resegåta: vart är vi på väg?

Det blir inte Orientexpressen, även om det hade passat bra, men jag ska strax sätta mig på ett tåg för att åka till
+

Där ska jag ägna tre dagar åt

samt

Visst låter det trevligt! Kan du gissa var?

Pubar och pubsport skulle kunna vara en dubbel ledtråd, men Lukes pappa är bara en halv. Hjälper det more eller less?

Tuesday, June 12, 2018

Legenden om Sally Jones

Vissa författare skapar så vansinnigt snygga och smarta böcker att en känner sig alldeles fruktansvärt inkompetent i jämförelse. Men det gör inget, för de snygga och smarta böckerna får en också att bli väldigt varm i hjärtat.

Lite så är det med Jakob Wegelius bilderbok Legenden om Sally Jones för ålderskategori sisådär 9-12 samt 20-150. Gorillan Sally blir tidigt föräldralös och hamnar på äventyr med jordenruntseglatser, kassaskåpsknäckande och livslång vänskap. Det är så bra berättat! Och så fina bilder! Och så sorgligt men vackert. Jag vill omedelbart ge bort den i present till alla barn jag känner (varför är de SÅ SMÅ? Väx snabbare, Tove!).

Jag önskar att den här boken hade funnits när jag var liten, men det är ju i alla fall bra att den finns nu. Bättre sent än aldrig.