Friday, March 22, 2019

Resegåta - var har jag varit nu då?

Det har varit inläggstorka på bloggen, för jag har varit och förhandlat om viktiga grejer i ett helt annat land... men var?

Några ledtrådar:
  1. Mötet ägde rum i ett slott och det var inte det enda slottet i byn strax utanför huvudstaden.
  2. Men det fanns inga netsukes eller harar med bärnstensögon.
  3. Inte heller tordes jag gå upp på något berg, utifall att en magisk glasvägg plötsligt skulle stänga in mig med enbart en ko, en hund och en säck potatis (eller ännu värre: ingen hund alls).
  4. Bland landets främsta finns förstås Zweig, Jelinek och Musil.
Nu vet du förstås precis var jag har varit - eller..?

Thursday, March 21, 2019

Hipp hurra...

...det är bloggens födelsedag idag!

Jag ska snarast ge mig ut på jakt efter en kaka för att fira.

Sunday, March 17, 2019

En stor ära

Det är min tur att ha hand om bokklubbens bok med kommentarer! Korta tankar om sju års läsande med Most Awesome Reading Circle. Vilket ansvar.
Jag har valt Rachel Kushners The Mars room som nästa bok, hoppas den blir läsvärd.

Friday, March 15, 2019

Vi borde alla vara feminister

Europeiska bokklubben gjorde ett undantag från regeln att vi bara väljer böcker som ingen har läst innan. Det blev Chimamanda Ngozi Adichies We should all be feminists och jag är hemskt glad att jag läste om den här lilla pärlan.

Texten är en utarbetad version av det TED-talk som Adichie höll 2012 och den är en komplett sammanfattning av de viktigaste argumenten för och de vanligaste missuppfattningarna kring feminism.

Dessutom med Adichies osvikliga berättarstil, hon kan förklara och berätta de enklaste saker på ett så elegant sätt. Hatten av.

Thursday, March 14, 2019

Ordbanken: mjölmålla, senapskål

Det finns så många roliga ord i växtriket! Bland annat kategorin "gamla svenska namn på saker som ingen ville äta men som fick renässans och blev trendiga under nytt namn".

Som till exempel senapskål. Ingen favorit i trädgårdslanden! Tills den gjorde en make-over och återkom med namnet ruccola.

Eller speltvete, även kallat gammelvete. Trist och tråkigt. Inte alls lika gott som det helt nya dinkelmjölet som lanserades som begrepp tidigt tvåtusental och blev en grej. Passar även på att slå hål på ett par myter om dinkel: jo, det innehåller visst gluten, precis som vanligt vete. Vilket ju inte är något problem eftersom de flesta av oss VISST tål gluten. Skärp er. Och två: anledningen till att speltvetet nästan konkurrerades ut av det vanliga vetet är att det har lite sämre bakegenskaper. Å andra sidan klarar det sig på mer näringsfattig jord.

Men min favorit är ändå mjölmållan. Varför kalla något för quinoa när vi har ett så jättevackert inhemskt namn? Jag ska börja be om mjölmållasallad på hipstercaféerna från och med nu.

Wednesday, March 13, 2019

Inte riktigt som Tidsresenärens hustru

Note to self: om de små pigga citaten på bokomslaget är signerade chicklittmarodörerna Marian Keyes och Lucy Diamond, då är boken antagligen inget för mig.
Jag tror att jag plockade Rowan Colemans The summer of impossible things för att baksidestexten påstår att den påminner om min favoritbok Tidsresenärens hustru.

"Påminner" betyder i det här fallet att det pågår tidsresor i båda böckerna. Slut på likheter.

Luna Sinclair och hennes syster reser till New York för att ta hand om dödsboet efter sin mamma som nyligen tagit livet av sig. På plats i mammans barndomshem uppdagas MÖRKA HEMLIGHETER och dessutom upptäcker Luna att hon kan resa i tiden till precis de dagar 1977 då de MÖRKA HEMLIGHETERNA utspelade sig. Hon kommer på att hon kommer att kunna rädda sin mamma! Men priset för det skulle i så fall vara att hon själv aldrig föds, det vill säga att hon kommer att försvinna.

Det är en god idé, det finns ett feministiskt anslag som jag gillar och det blir ett par intressanta vändningar framåt slutet av boken. Tyvärr faller det ändå på den banala dialogen och den magra gestaltningen. Det är ett kuddhav av känslosamma utbrott och onödigt tramsig romantik. Det är orimligt vurmande för alternativ livsåskådning, läs: humbug. Det är inte en toppenbok.

Monday, March 11, 2019

Självkörande bilar

Välkomna till dagens teknikdebatt! Bloggen har bjudit in två framstående experter för att tala lite om självkörande bilar.

Bloggen: Så roligt att ni båda kunde komma! Jag vänder mig först till dig, Molly. Hur ser du på den här utvecklingen?

Mrs Weasley: Nej, jag tror inte på självkörande bilar. Säkerheten måste komma först! Småbarn kan ju få för sig att åka iväg med bilarna och det kan sluta riktigt illa, kanske i ett våldsbenäget träd.

Bloggen: Å andra sidan är det väl bättre att småbarn åker i en självkörande bil med säkerhetssystem, än att de kör själva?

Mrs Weasley: Jag har sagt det förr och jag säger det igen: lita inte på något som tänker själv om du inte kan se var den förvarar sin hjärna.

Saruman: Dumhuvud. Den har sin hjärna i mjukvaran, förstår du väl.

Bloggen: Ja, du Saruman är lite mer positiv till självkörande bilar?

Saruman: Vi har lämnat alvernas tid bakom oss och en ny makt stiger i öster. Det är dags att tänka framåt. Ny teknik! Nya möjligheter! Utveckling är vägen framåt.

Bloggen: Men de här säkerhetsaspekterna som Molly Weasley nämnde, hur kommer de lösas?

Saruman: Vi kan inte vinna mot AI:n. Vi måste istället alliera oss med dem. Det är det klokaste valet! Allt motstånd kommer att slås ner skoningslöst.

Bloggen: Fast poängen är väl snarare att det ska bli mindre våld och dödsfall i trafiken. Särskilt på långa motorvägssträckor där den här tekniken har en fördel över mänskliga förare.

Mrs Weasley: Ja, i stadstrafik är det ju i alla fall ingen idé med självkörande bilar. Där springer det ju runt en massa mugglare och tittar ner i sina telefoner istället för att se sig för när de vinglar ut i gatan.

Saruman: Ha! Smartphones. Det är bara en slags platt palantir.

Bloggen: Där tackar vi våra två experter. Välkomna att lyssna igen nästa vecka när vi ska prata antibiotikaresistens med Skorpan Lejonhjärta och griseknoen.