Monday, July 23, 2018

Kroppsaktivism: att få tid över till att läsa

Det där med kroppen, där har visserligen Caitlin Moran redan sagt allting bäst. Men ändå.

Jag har inte tid att hålla på och raka benen, jag behöver min tid till läsning och annat väsentligt. Förutom att jag tycker att mina håriga ben är väldigt fina som de är. Mina lurviga tår håller mig varm om vintern och får mig att känna mig lite som en hob (hurra!). Mer kontroversiellt, att döma av blickar en får på gymmet, är det där med armhålor. Problemet är att en hårlös armhåla känns så äckligt blöt jämfört med en normal en. Jag står inte ut någon längre tid, jag vill ha mina hårtofsar kvar, de fyller en funktion och dessutom är det vansinne att lägga dyrbar tid på att ta bort dem.

Och den som en gång slutar använda obekväma bygelbehåar går inte tillbaka, jag lovar. Ibland försöker jag spänna på mig en sån och får en totalchock över hur det känns, jämfört med mjuka underkläder av sportbehåtyp. Det är inte värt besväret! De åker av inom ett par minuter igen.

Samma med skor. Det är länge sedan jag köpte sportskor på damavdelningen (TACK OCH LOV att jag har tillräckligt långa fötter!). Samma märke, samma storlek - men herrmodellen är gjord för mänskliga fötter medan damditon är gjord för att se smal och näpen ut, även om det betyder att foten måste klämmas ihop för att passa in. Med kroniska fotskador som följd. Viktig information för alla skofabrikanter! Män och kvinnor har inte olika form på fötterna! Kvinnor behöver också skor som är gjorda för att röra sig i! Tyvärr är det svårare med skor som passar på jobbet, där blir det genast mer känsligt att komma i herrdojor. Den som börjar skapa verkligt fotformade kostymskor för kvinnor har en enorm marknadslucka att ta hem, konkurrensfritt.
Mina starka, vackra men tyvärr irreparabelt skoskadade fötter. De bär mig snällt över stock och sten - då måste jag väl vara snäll tillbaka?

Saturday, July 21, 2018

Och regnet det öser inte ner

Tänk vad glad en kan bli för några fattiga regndroppar! Det kom äntligen någon ynka millimeter idag i Uppsalatrakten.

Annars kändes det som att min semester började direkt i en scen ur Djungelboken:
"And the heat went on and on, and sucked up all the moisture, till at last the main channel of the Wainganga was the only stream that carried a trickle of water between its dead banks. And when Hathi the Wild Elephant, who lives for a hundred years and more, saw a long, lean blue ridge of rock show dry in the very centre of the stream, he knew that he was looking at the Peace Rock, and then and there he lifted up his trunk and proclaimed the Water Truce, as his father before him had proclaimed it fifty years ago."
En sak till att tänka på inför höstens riksdagsval.

Thursday, July 19, 2018

Skymningsflickan

Har jag nämnt att Katarina Wennstam borde få en medalj? Så dumt av mig. Det borde hon inte alls. Hon borde få TIO medaljer och ett nobelpris, om nobelpriset nu någonsin återfår någon slags trovärdighet (avgå Horace!).

Jag läste Skymningsflickan, en annorlunda deckare med flera mycket viktiga budskap. Äntligen en riktigt feministisk och läsvärd deckare!* Som ju egentligen är en förklädd debattbok, så genialt. Många tunga kängor mot vårt dåligt fungerande rättsväsende, mot medias sensationslystnad, mot välvilliga men katastrofala föräldrar som lägger skuld på fel axlar... Wennstam vet, hon har jobbat på insidan och hon har gjort enormt mycket research. Hennes roman är ruggigt trovärdig.

En gymnasieskola får anonyma mejl - någon hotar att genomföra en skolmassaker. Men varför, och vem? Kan det stoppas i tid? Samtidigt väcks en sjukskriven polis om nätterna när en tonårig grannflicka ylar som om jorden höll på att gå under. Vad har hon varit med om? Och går det att rädda henne? 

Jag blev lite förvirrad av de många hoppen mellan tid och personer men sträckläste de 450 sidorna istället för att sova en kväll. Det var liksom inte läge att lägga ifrån sig den här berättelsen.**


* Nej, hon är inte den enda, Sara Lövestam skriver också annorlunda och feministiska deckare. Men de är i minoritet.
** Avgå Horace! Avgå Horace! Avgå Horace! Avgå Horace!

Tuesday, July 17, 2018

Honkbal, beerput, klokhuis

Tutbal, ölputt och klockhus? Nej!

Honkbal = baseball
Beerput = latrin
Klokhuis = äppelskrott

Det är synd att man inte kan kräva friskvårdstimmar för hjärngympa, mitt arma huvud får minsann jobba med vissa av de nederländska glosorna.

Monday, July 16, 2018

Problemet med får och getter...

...är att veta vilka som är vilka. I alla fall enligt Gracie Bennett (inte släkt med Austens Lizzie).

The trouble with goats and sheep av Joanna Cannon är en slags blandning av deckare, samhällskritik och uppväxtskildring. Det är sjuttiotal och i ett litet och trångsynt villasamhälle någonstans i England tolereras inga avvikelser. Grannarna håller noga koll på varandra och på varandras barn - så att ingen råkar hamna i klorna på pedofilen som bor en bit bort. Men trots allt spionerande och bevakande lyckas en av grannfruarna försvinna spårlöst. Vart tog hon vägen? Gracie och Tilly bestämmer sig för att ägna sommarlovet åt att lösa mysteriet. 

För att göra det måste de lista ut vilka som är onda (getter) och goda (får) och dessutom behöver de ta reda på om Gud finns någonstans i villastaden. 

Jag hade missuppfattat baksidestexten och de missvisande citatblurbarna på bokomslaget och trodde att det här var en komedi, men det är det INTE. Det är en hemsk berättelse om social kontroll, ryktesspridning som får allvarliga konsekvenser och mobbmentaliteten i små slutna samhällen. Visst - det finns svart humor också. Som när en färgad familj flyttar in och hela gatan plötsligt lamslås i förvirring. 

Lagom läsvärd, flera viktiga poänger, inte en feelgood.

Saturday, July 14, 2018

Fantastiska resmål för en boknörd

Skickar vidare ett tips jag fick - kolla in de här fantastiska bilderna från spektakulära bibliotek och bokcaféer runt om i världen. Jag vill omedelbart åka till London Fable Bar...

Friday, July 13, 2018

Nya ord - tre orsaker till att jag gillar nederländskan

Nu börjar ni bli vana vid de här små utbrotten men det måste sägas ibland: JAG ÄLSKAR NEDERLÄNDSKAN! Vilket knasigt språk. Någon tog en tysk, en dansk och en Bellman och lät dem springa sig hesa på ett raveparty med många olikfärgade tabletter till salu. Och vips! Så hade ett nytt språk uppstått*.

Som de här tre nya godingarna på min topplista:

- Honkbal
- Beerput
- Klokhuis

Någon som törs gissa vad de betyder? Ledtråd: inte vad det låter som, så gissa vilt.


* Inte ett faktagranskat påstående