Wednesday, August 24, 2016

Om tiggeri

Det diskuteras förbud mot tiggeri. Eftersom bloggen inte är klyftig nog att förstå hur ett sådant förbud skulle kunna lösa någons problem bjöd den in två expertkommentatorer för att förklara saken.

- Först och främst: välkommen Martin Beck! Du som är polis, kan du förklara hur man ska kunna urskilja vem som tiggt olagligt och vem som bara bett en annan människa om hjälp?

- Det är enkelt. Poliser som jag har instinkt för vem som är boven, även när det finns många motsägelsefulla ledtrådar. Det kommer inte att bli några problem.

- Så det går att skriva en lagtext som förbjuder bara just det tiggande som folk tycker är oestetiskt och störande?

- För en polis kommer det vara mycket lätt att hålla isär begreppen. Min kollega Gunvald Larsson kommer att hålla kurser i sensitivitet så att ingen begår något övertramp. Det kommer att gå fint.

- Tack, Martin Beck. Då vänder jag mig istället till dagens andra gäst, flickan med svavelstickorna. Kan ett förbud verkligen hjälpa mot fattigdom?

- O ja. Det tror jag. Så fort Rumänien och Bulgarien hör talas om förbudet kommer de genast börja arbeta aktivt mot diskriminering och skapa möjligheter för romerna att utbilda sig och arbeta hemma istället.

- Fast det kommer väl ändå inte att hända?

- Jo då, annars skulle väl inte regeringen komma med ett sånt här förslag! Så dum du är.

- Du har ju själv erfarenhet av tiggande, skulle din situation ha förändrats av ett tiggeriförbud?

- Det kan tänkas. Kanske skulle jag ha frusit ihjäl med en böteslapp i handen. Det är ju en väsentlig skillnad. Och huvudsaken är ju att folk inte behöver påminnas om fattigdom när de handlar lösgodis till fredagsmyset.

- Då fick vi klarhet i det - tack så mycket båda två.

Monday, August 22, 2016

Journalism i Ankh-Morpork

Av någon outgrundlig anledning började jag inte läsa Terry Pratchett förrän ganska nyligen. Skivvärldsserien är ju fantastiskt rolig och precis sådan där absurd humor jag gillar. Så jag läste The truth som den gula huliganens pappa bidragit med till gemensamma bokhyllan.

William de Worde råkar uppfinna en dagstidning. I redaktionen ingår ett gäng dvärgar, en fotograferande vampyr som svimmar av varje gång blixten går samt den undersköna Sacharissa Cripslock. De vill berätta sanningen om saker som händer i Ankh-Morpork men hamnar omedelbart i trubbel på grund av ett scoop om en pågående konspiration mot stadens styrelse. Som tur är har de ett trumfkort på hand: en hink magiska ålar som kan skapa mörkt ljus med tidsloopar i. Skruvat och fartfyllt i bästa Pratchettstil.

Sunday, August 21, 2016

Maja Hagerman

Jag lyssnade ikapp ett par sommarpratare och kom till Maja Hagerman. Upptäckte samtidigt att vi faktiskt har en av hennes böcker i bokhyllan: Försvunnen värld. Jag är dålig på faktaböcker men försökte mig ändå på den eftersom Hagerman berättade så bra i sitt sommarprogram. Lätt att lyssna på, intressanta fakta, inget svammel eller självömkeri. En bra berättare helt enkelt.

Försvunnen värld handlar om tidig svensk historia med utgångspunkt i den enorma arkeologiska utgrävningen i samband med E4-bygget i norra Uppland för ett tiotal år sedan. Jag har inte hunnit särskilt långt men det är mycket bra läsning. Lätt att följa med, levande och intressant. God berättarkonst blandat med nyttig folkbildning. Vad mer kan en önska sig?

Friday, August 19, 2016

Att fira fredag

* Fredagskväll
* Bästa soffhörnet
* Ett glas vin
* Storslagen feministlitteratur
Jag läser Marilyn French, Kvinnorummet. Den är fantastisk men å så sorglig. Recension kommer om ca 250 sidor.

Thursday, August 18, 2016

Utrikespolitisk analys: Tintin om Turkiet

Turkiet har varit på tapeten hela sommaren. Kuppförsök, bombdåd, massarresteringar och flyktingar som utpressningsmaterial. Bloggen bjöd in två experter för att få kommentarer till utvecklingen.

- Välkommen, Tintin. Som utrikeskorrespondent och orädd journalist har du ju sett både det ena och det andra. Vad tänker du om situationen i Turkiet idag?

- Jag har själv aldrig varit där. Däremot i närbelägna Syldavien och Bordurien. Men så mycket har jag förstått: journalister fängslas i parti och minut. Det är en skam!

- Så vad borde omvärlden göra?

- Om jag hade varit EU-kommissionens ordförande hade jag tillsatt en diplomatisk delegation med kapten Haddock i spetsen. Det är en man som inte är rädd att säga vad han tycker. Han skulle kunna ge Erdogan en uppsträckning som heter duga. Samtidigt skulle man i hemlighet skicka in general Alcazar med en gerillatrupp att spränga fängelset och släppa ut alla fångar. Alcazar skulle råka hitta en flaska ouzo och bli full och skojig. Madame Castafiore skulle dyka upp och charma Erdogan medan kapten Haddock hamnade i knipa på grund av sitt hetsiga humör men jag och Milou skulle rädda situationen i tid till sista uppslaget. Finurligt, eller hur!

- Eh, ja. Mycket finurligt. Då säger jag välkommen till dagens andra gäst, Humbert Humbert. Vad är din analys?

- Jag håller inte med min naiva kollega. Spektakulära ingrepp i en suverän stats angelägenheter är omöjliga idag. Dessutom är Erdogan inte alls en diktator, tvärtom.

- Inte det? Men alla meningsmotståndare i fängelserna då?

- Det är säkert bara ett missförstånd. Erdogan är en känslig man som vet att värdera kärleken. Hans regering tar sitt ansvar för att hjälpa de par som annars skulle ha svårt att kunna leva öppet med varandra i lycka och harmoni och ömsesidig kärlek.

- Tack för de intressanta åsikterna. Panelen är slut för idag men missa inte nästa veckas program när Long John Silver och Babar kommer för att diskutera situationen i Somalia. Hej så länge.

Tuesday, August 16, 2016

Samhällsinformation: varning för farliga barn

Jag gillar den här bostadsrättsföreningen. De tar sitt ansvar och varnar allmänheten. Se upp! Barn på gården! Ingång sker på egen risk!

Sunday, August 14, 2016

Flavia de Luce går igen

Jag erkänner. Jag köpte en bok.

Jag skulle ha en bokklubbsbok och så råkade Flavia de Luce följa med på köpet, jag vet inte hur det gick till.

Speaking from among the bones är den femte delen i Alan Bradleys serie om nu tolvåriga Flavia, självlärd CSI-specialist i miniatyrformat. Femtiotalsmiljö och ett fantastiskt roligt och drivet språk - jag älskar böckerna. Mordgåtorna är trivsamma men egentligen mest ett alibi för att få läsa om Flavia, morbid och mordisk keminörd som kokar ihop gifter och smider planer mot storasystrarna.